Sammanfattande slutsatser

Lag om stöd och service till vissa funktionshindrade säger i 5§ att verksamheten ska främja jämlika levnadsvillkor och att den enskilde ska få möjlighet att leva som andra (SFS

1993:387). Denna lag är öppen och vidlyftig vilket öppnar upp för egen tolkning, därmed kan möjligheten att leva som andra ha olika innebörd för olika individer. Empirin lyfter också lagar som arbetsmiljölagen och offentlighets- och sekretesslagen. Enhetscheferna anser inte att lagarna i det stora hela säger något om hur arbetet ska utformas mer än att lagarna ska följas när det kommer till brukarens bästa, sekretess och en trygg arbetsmiljö. I handlingar som för stunden ses som goda måste därför assistenterna och enhetscheferna tänka på konsekvenserna av handlingen för att säkerställa att lagen följs. Trots att dessa följs så kvarstår etiska frågor, för om brukaren själv upphäver sekretessen så kvarstår fortfarande frågan om vissa situationer är etiskt rätt.

Tidigare forskning visar oss att brukaren kan känna skuld till sina assistenter och därför vill underlätta för assistenterna, det kan leda till att brukaren ibland håller med assistenterna även om hen egentligen inte tycker lika (Larsson 2008). Enhetscheferna berättade om svårigheten att veta för vems skull en handling utförs. I de fall då brukaren kan tala för sig blir det enklare då kan de förhålla sig till deras talan, men i de fall där brukaren inte kan tala för sig blir det svårare att veta vad brukaren egentligen vill. Hur ska då enhetschefen veta att brukaren vill

det på riktigt eller om hen bara vill göra sin assistent nöjd? Insatsen personlig assistans

försätter brukaren i en beroendeställning till assistenten, och detta får inte utnyttjas. Det gäller att alltid behålla sin professionella roll, det innebär inte att man som assistent inte kan vara hjärtlig och personlig, men det gäller att hela tiden överväga nyttan och för vems skull jag utför något.

Att leva med personlig assistans kan göra att nära relationer skapas, och tidigare forskning tar upp komplexiteten i hur nära relation det är okej att ha mellan personlig assistent och brukare (Ahlström & Wadensten 2009). Utifrån studiens empiri ser vi ett syfte i att det finns en överenskommelse kring hur relationen ska vara utformad och vad båda parter känner sig okej med. Denna överenskommelse bör exempelvis inkludera hur stor plats det är okej att

assistenten tar i brukarens hem, samt vilka arbetsuppgifter som är assistentens. När det sen kommer till den känslomässiga relationen kan det funderas över vad som är för mycket

känslomässig närhet och vem som bestämmer det. Här kan det argumenteras om både fördelar och nackdelar. En fördel med känslomässig närhet är att både assistent och brukare lär känna varandra på djupet, vilket kan skapa en trygghet. Det är även oundvikligt att inte bygga nära relationer då det kan vara ett intimt arbete både psykiskt och fysiskt. Dock behöver man tänka efter hur nära det är okej att komma. Går den känslomässiga närheten så långt att assistenten blir en väninna som en av enhetscheferna är inne på, kan det få konsekvenser om eller när assistenten slutar. Brukaren är den som tar skada av den känslomässiga närheten när assistenten försvinner, eftersom en viktig och stor social funktion försvinner.

Att kunna skilja på att vara privat och professionell kan vi konstatera är svårt, och för att kunna skilja på detta behöver man fundera över var gränsen går. Utifrån empirin kan vi dra slutsatsen att enhetscheferna inte har ett konkret svar på den frågan. Dock ser vi ur ett teoretiskt perspektiv att pliktetiken kan vara till hjälp med några grundläggande etiska förhållningssätt. Personlig assistans innebär grundläggande behov som ska tillgodoses, men insatsen är också fylld av unika situationer. Det innebär att pliktetik av modifierad typ är ett etiskt förhållningssätt att utgå från när enhetschefer ska avgöra var gränsen går mellan att vara privat och professionell som personlig assistent. Det förhållningssättet belyser att det finns regler som alltid ska följas i form av lagar. Tar då assistenten med brukaren hem vid högtider kan brukarens integritet blottas, vilket är fel. Dock kan det uppkomma enskilda situationer där enhetscheferna måste se till situationen för att det ska vara för brukarens bästa. Detta skulle exempelvis kunna vara att åka till assistentens stall om det är något assistenten känner sig

bekväm med och om det är något brukaren vill, samt om det finns en vinst i att brukaren besöker detta stall.Enhetscheferna och de personliga assistenterna har i sin yrkesroll en plikt att alltid tänka på brukarens bästa och vad situationen eller handlingen kan få för

konsekvenser, det är det som behöver vara avgörande för var gränsen går. För att hjälpa assistenterna med detta behöver enhetscheferna stöd och råd i frågan. Det är därför bra om alla enhetscheferna inom samma kommun har samma etiska förhållningssätt. För att det ska vara möjligt behöver det utvecklas riktlinjer, både för enhetscheferna och för assistenterna. Rutinerna behövs för att göra frågan något mer greppbar. Det är ett utvecklingsarbete som bör göras av enhetschefer och assistenter tillsammans för att stärka vardera yrkesroll och

professionalitet.

Den tidigare forskningen tar upp medbestämmande hos de personliga assistenterna (Guldvik, Christensen & Larsson 2014). Utifrån empirin ser vi att de personliga assistenterna bör vara delaktiga i diskussionen kring vad man bör och inte bör göra som personlig assistent. Det är de som känner brukaren bäst, men det finns en komplexitet i att ta beslut på egen hand. Det bör finnas en dialog mellan assistent och enhetschef för att få med flera perspektiv och för att undvika tunnelseende. Som empirin visar finns det idag inte tydliga och klara riktlinjer vilket gör att det inte finns tillräckligt med underlag för enhetscheferna att utgå från. Det resulterar i att varje part utgår från eget tycke och egen värdering för att avgöra vad som får göras. Vi ser därför en vinst i att det utformas riktlinjer som beskriver vad en assistent får och inte får, samt bör och inte bör göra i arbetet med brukaren. Vi ser också att dessa riktlinjer inte får vara allt för styrande då varje situation är unik, men med riktlinjer finns det en grund att utgå ifrån vilket studien visar behövs.

Inom normativ etik kan vi se att det finns två olika etiska förhållningssätt som enhetschefer kan utgå ifrån när de ska avgöra huruvida en handling är etiskt rätt eller fel för de personliga assistenterna att utföra, dessa är pliktetik och sinnelagsetik. Utifrån dessa kopplat till empirin ser vi att etiska dilemman kan ses och lösas på olika sätt. Det finns många goda handlingar, men inom detta område får vi aldrig glömma att se konsekvenserna. Det ska inte skada

brukaren fysiskt eller psykiskt och det ska gynna brukarens levnadsvillkor. Det är det som ska vara det avgörande för att lösa etiska dilemman.