Får jag ta med mig brukaren hem på julafton?” ”

” Får jag ta med mig brukaren hem på julafton?”

En kvalitativ studie om vart gränsen går mellan att vara professionell och privat inom personlig assistans.

Författare: Amanda Johansson Nilsson & Emma Sjöberg Handledare: Carina Petersson Examinator: Torbjörn Forkby Termin: VT19

Ämne: Examensarbete Kurskod: 2SA47E

Abstract

Author: Amanda Johansson Nilsson & Emma Sjöberg

Title: ”Can I take the care recipient home on Christmas Eve?” A qualitative study about the boundry between being professional and being private, within personal assistance.

(Translated title)

Supervisor: Carina Petersson Assessor: Torbjörn Forkby

The purpose of this study is to illustrate where the boundary between being professional and being private in the line of work as a personal assistant lie, this study will focus on the perspective of the unit manager. This to clarify the ethical approach in the assistance matters for the unit manager. To answer the study's purpose and questions, six individual semi-

structured interviews have been held with unit managers responsible for personal assistance in municipal activities. During the interviews, the unit managers shared their own experiences about the subject of the study. The empirical material has been analyzed with the help of normative ethics theories of duty and sense ethics. The result of the study shows that unit managers find it difficult to take a stand as where the boundary between being professional and being private in personal assistance lies. There are many different factors to take into consideration when discussion where the boundary lies for each individual. Having good municipal guidelines regarding the work of the assistance is something the unit managers see as a good tool for taking a position on questions about the work of the assistants. The

empirical material also highlights that there is a lot of ethical dilemmas in the matter of personal assistance, and how the unit managers handle these.

Keywords: Personal assistance, ethics, LSS, ethical theories, normative ethics.

Förord

Vi vill tacka alla som har hjälpt oss att göra detta examensarbete möjligt. Vi riktar ett extra stort tack till alla våra intervjupersoner som tog sig tid till att ställa upp och delge sina erfarenheter. Vi vill också tacka våra kurskamrater och vår handledare för stöd och rådgivning under hela examensarbetet. Slutligen vill vi tacka varandra för allt stöd och ett bra samarbete.

Tack!

Amanda Johansson Nilsson & Emma Sjöberg Kalmar, maj 2019.

Innehållsförteckning

1. Inledning 6

1.1 Problembakgrund 6

1.2 Problemformulering 8

1.3 Syfte och frågeställningar 8

1.4 Avgränsningar 9

2. Tidigare forskning 10

2.1 Personliga assistenters arbetsförhållanden 10

2.2 Självbestämmande och medbestämmande 11

2.3 Etik 12

2.4 Relationen 13

2.5 Sammanfattning av tidigare forskning 14

3. Teoretiskt förhållningssätt 16

3.1 Normativ etik 16

3.2 Pliktetik 17

3.3 Sinnelagsetik 18

3.4 Användningen av det teoretiska verktyget 18

4. Metod 20

4.1 Vetenskapsteoretisk ansats 20

4.2 Datainsamling 21

4.3 Urval 22

4.4 Reliabilitet och validitet 23

4.5 Etiska överväganden 24

4.6 Arbetsfördelning 25

5. Resultat och analys 26

5.1 Enhetschefernas arbetssituation 26

5.1.1 Relationen till assistenterna 26

5.1.2 Utmaningar 27

5.2 Lagar och kommunala riktlinjer 30

5.2.1 Lagen 30

5.2.2 Kommunala riktlinjer 31

5.3 Etiskt förhållningssätt 33

5.3.1 Etiska dilemman 33

5.3.2 Hantering av etiska dilemman 35

5.3.3 Var går gränsen? 36

5.4 Utvecklingsmöjligheter 38

5.4.1 Framtidsförändringar 38

6. Diskussion 40

6.1 Sammanfattande slutsatser 40

6.2 Fortsatt forskning 43

6.3 Avslutning 43

7. Referenslista 45

Bilagor

Bilaga 1: Intervjuförfrågan Bilaga 2: Intervjumall

1. Inledning

Ett komplext område inom den svenska välfärden är Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (SFS 1993:387, LSS) och insatsen personlig assistans. Vi har själva upplevt komplexiteten när vi gjorde vår verksamhetsförlagda utbildning som enhetschefer inom området. När julen närmade sig uppkom frågan angående huruvida de personliga assistenterna fick ta med sig brukaren till sitt privata hem på julafton eller inte. Det går att diskutera bland annat för vems skull brukaren erbjuds följa med hem på julafton, hur etiskt rätt eller fel det är samt hur möjligheten ser ut kring detta utifrån lagar. Ovanstående exempel är ett av många som belyser hur svårt det kan vara att avgöra var gränsen går mellan att vara privat och professionell inom personlig assistans. Många enhetschefer kan ha svårt att ta ställning i frågan om var gränsen går utifrån ett etiskt perspektiv. Att avgöra var gränsen går inom socialt arbete är komplicerat och det behövs mer forskning kring ämnet. Vi har därför valt att undersöka ämnet närmre i hopp om att tydliggöra var gränsen går, samt belysa vilka etiska förhållningssätt som kan vara till stöd för enhetscheferna och därmed underlätta deras arbete.

1.1 Problembakgrund

Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade riktar sig till de personer som tillhör någon av personkretsarna enligt 1§. LSS är en så kallad rättighetslag som innehåller tio olika insatser för särskilt stöd och särskild service, och här hittar vi insatsen personlig assistans (SFS 1993:387). I socialstyrelsens rapport (2007) tar författarna upp att insatsen personlig assistans ska ge ett personligt stöd till den individ som genom sitt funktionshinder behöver hjälp med grundläggande behov i vardagen. Som personlig assistent hjälper du brukaren till delaktighet i samhället, samt med att främja individens levnadsförhållanden. Arbetet som personlig assistent skiljer sig åt då varje brukare har olika intressen, åldrar och

boendesituationer, vilket påverkar utformningen av insatsen (Socialstyrelsen 2007).

De arbetsbeskrivningar som finns för insatsen personlig assistans är få, även vilka

arbetsuppgifter de personliga assistenterna har är ofta otydligt. De få beskrivningarna som finns rör de grundläggande och återkommande arbetsuppgifterna, vilket leder till att när det uppkommer arbetsuppgifter utöver dem har assistenterna svårt att veta hur de ska hantera dem. Dock menar assistenter att om arbetsbeskrivningen skulle vara för detaljinriktad finns

det risk att brukarens faktiska behov bortses. De menar också att flexibilitet i det nära samspelet är det som ska utmärka sig i arbetet (Socialstyrelsen 2007).

Calleman (2008) skriver i sin rapport om de arbetsuppgifter som inte ingår i assistenternas arbetsbeskrivning, samt om vilka uppgifter assistenterna är skyldiga att utföra. Vid en

inspektion framkom uppgifter angående att det upplevts oklart vad som ingått i assistenternas arbete. Det framkom också att assistenterna, brukarna och anhöriga har olika uppfattningar kring vad som är arbetsuppgifter. Dock framgår det även här att en alltför detaljerad arbetsbeskrivning kan avskära samspelet mellan brukaren och assistent (Calleman 2008).

Calleman (2008) väljer att se samspelet som en beroendeställning både från brukarens och de personliga assistenternas sida. Brukaren är beroende av sina assistenter för att få en

fungerande vardag. Den personliga assistenten är beroende av brukaren då det är dennes jobb, vilket ger assistenten en anställning samt lön (Calleman 2008). Socialstyrelsen (2007) har inte samma syn på beroendeställningen, utan de menar att brukaren är den som är i en

beroendeställning. Inom många yrkesområden finns det etiska förhållningssätt och regler kring att en djupare relation än den yrkesmässiga inte bör förekomma, eftersom den ena parten är i en beroendeställning och därmed blir inte relationen jämlik. Det är den yrkesverksamma som har ansvaret i att förhindra en sådan relation. Relationen och beroendeställningen som finns mellan en personlig assistent och brukare bör noggrant uppmärksammas. Relationen mellan assistent och brukare är dock mer än bara en

arbetsrelation enligt socialstyrelsen. De menar att de som jobbar som personliga assistenter kommer nära sina brukare, de spenderar mycket tid tillsammans och involveras i varandras vardagliga och privata liv. Det är en förutsättning att relationen mellan assistenten och brukaren är vänskaplig, men om vänskapen gör det svårt att hålla isär arbetsrelation och privatrelation kan det bli problematiskt. Det blir en påfrestning för assistenten om rollerna överlappar varandra, och det finns en risk att brukaren blir känslomässigt drabbad om eller när assistenten slutar med sitt arbete (Socialstyrelsen 2007).

Sekretess och tystnadsplikt råder inom socialt arbete och att den personliga assistenten respekterar detta är en förutsättning för arbetet. Om assistenten gör en egen tolkning av tillämpningen kring sekretess kan det innebära problem. Sekretesslagstiftningens och tystnadspliktens skydd av brukarens integritet är en viktig del av den mellanmänskliga

respekten. Det är ett återkommande problemområde att personliga assistenter ser svårigheter i att skilja på sin professionella yrkesroll och sitt privatliv, vilket även påverkar sekretessen.

Det skapar en problematik både för assistenten och brukaren. I socialstyrelsens rapport framkommer det att yrkesgruppen behöver stöd och hjälp med att hålla sin professionella yrkesroll (Socialstyrelsen 2007). Tidigare forskning beskriver att det kan vara problematiskt att skilja på att vara privat och professionell som personlig assistent. Det har framkommit att brukare och personliga assistenter har känt en rädsla för att komma varandra för nära, och de upplever att det är viktigt att sätta gränser i relationen. Blir personliga assistenter för privata kan det skapas en relation där det är svårt att avgränsa arbetsuppgifter, arbetstider och känslomässig närhet. Det kan dock vara svårt att sätta gränser i relationen eftersom en nära relation är nödvändigt och oundvikligt inom personlig assistans (Egard 2011).

1.2 Problemformulering

Enhetscheferna bär ansvaret för sina assistenter och de ska kunna vägleda assistenterna i frågor kring vad som är rätt och fel i relationen med brukaren. Inom personlig assistans är frågor som ovan en gråzon och det behövs därför mer underlag kring ämnet, så som lämpliga förhållningssätt och utgångspunkter att utgå från. Utifrån egna erfarenheter och det vi tidigare nämnt kan vi se att det finns en kunskapslucka kring vad det innebär att vara professionell och privat som personlig assistent, samt kring hur nära relation det är okej att ha med brukaren.

Om enhetscheferna inte själva har svar eller ett tydligt förhållningssätt kring dessa etiska dilemman, kan det heller inte förväntas att de personliga assistenterna ska ha det. För att skapa en tryggare insats för brukaren och för att underlätta assistenternas och enhetschefernas arbete behövs det mer forskning kring ämnet. Det etiska förhållningssättet behöver

tydliggöras och bli om möjligt något mer greppbart för de inblandade. Vår studie behövs för att ge enhetscheferna stöd i sin roll att vägleda och hjälpa de personliga assistenterna i dessa situationer.

1.3 Syfte och frågeställningar

Syftet med denna studie är att belysa var gränsen går mellan att vara professionell och privat som personlig assistent utifrån enhetschefers perspektiv, med avsikt att tydliggöra

enhetschefernas etiska förhållningssätt i assistansärenden. De två frågeställningar som studien kommer att utgå från är:

● Var anser enhetschefer att gränsen går mellan att vara privat och professionell som personlig assistent utifrån etiska förhållningssätt?

● Hur använder sig enhetschefer av lagar och kommunala riktlinjer för att besluta vad en personlig assistent får och inte får göra, samt bör och inte bör göra i arbetet med brukaren?

1.4 Avgränsningar

För att vår studie skulle vara genomförbar har vi varit tvungna att avgränsa oss. Studien berör endast kommunal personlig assistans och endast enhetschefer som ansvarar över assistenter där det inte finns tidigare anknytning till brukaren, som det finns vid anhörigvård. Nästa avgränsning berör begreppet brukare då det är omtalat hur individer som har personlig assistans ska benämnas. Det finns i dag många olika benämningar, exempelvis den enskilde, kund, vårdtagare och brukare. Vi har i vår studie valt att använda benämningen brukare när vi nämner individer som är beviljade personlig assistans.

2. Tidigare forskning

Vi har tagit fram fyra vetenskapliga artiklar och två avhandlingar från tidigare forskning som redovisas under detta avsnitt, vi har delat in den tidigare forskningen i fyra teman. Det första temat är Personliga assistenters arbetsförhållanden, här belyser vi insatsen och arbetet som personlig assistent. Det andra temat är Självbestämmande och medbestämmande, här belyser vi vikten av brukarens självbestämmande, men även assistenternas rätt till medbestämmande över sin arbetssituation. Det tredje temat är Etik, här belyser vi vad etik har för innebörd och vilka etiska svårigheter som kan uppstå. Det fjärde och sista temat är Relationen, här belyser vi hur relationen kan se ut mellan assistent och brukare, samt hur relationen kan påverka insatsen. Tidigare forskning har tagits fram med hjälp av Linnéuniversitetets databaser så som, Swepub, Libris och OneSearch. För att finna aktuella avhandlingar och vetenskapliga artiklar använde vi oss främst av sökorden: personlig assistans, etik, ethics, personal assistance och LSS.

2.1 Personliga assistenters arbetsförhållanden

Schömer (2017) lyfter i sin artikel problematiken kring att personliga assistenter utför sitt arbete i brukarens hem. Oavsett var arbetet utförs ska vissa kriterier gällande arbetsmiljö uppfyllas. Arbetet ska anpassas efter individuella förutsättningar och arbetet ska kunna utföras i en säker miljö. Det är arbetsgivarens skyldighet att se till att arbetsmiljön är säker och att arbetstagarna inte utsätts för risker i deras liv eller hälsa. Det är en svårighet att säkerhetsställa arbetsmiljön vid assistansärenden då arbetsmiljön är i brukarens hem, hemmet är en plats som arbetsgivaren inte har kontroll eller beslutande makt över (Schömer 2017). Egard (2011) skriver i sin avhandling att förarbetena till LSS-lagen, samt föreskrifterna gällande

assistansersättningen innehåller få riktlinjer angående de personliga assistenternas arbete. Det som framkommer är att arbetet ska utföras tillsammans med brukaren, och att assistenternas arbete inte ska likställas eller ersätta personal inom exempelvis daglig verksamhet, skola eller sjukvård. Det är därmed inte förtydligat vilka arbetsuppgifter de personliga assistenterna har, vad arbetsuppgifterna ska bestå av eller hur deras arbete ska utföras. Detta innebär att om det inte finns något avtalat kring arbetsuppgifterna mer än att personen ska arbeta som personlig assistent, så ska assistenten utföra de arbetsuppgifter som arbetsledaren bestämmer att hen ska utföra. Vad som ingår i assistenternas arbetsuppgifter, och vem som ska avgöra vad som är deras arbetsuppgifter blir därför en väldigt svår och komplex fråga (Egard 2011).

2.2 Självbestämmande och medbestämmande

Christensen, Guldvik och Larsson (2014) skriver i sin artikel att inflytande och

medbestämmande är centrala begrepp inom LSS, även viktiga begrepp utifrån de anställdas perspektiv. Demokratiska beslut ska fattas och de anställda ska få vara delaktiga i beslut som rör arbetssituationen. I de nordiska länderna finns bestämmelser kring detta, vilket kan inge en trygghet för personalen (Christensen, Guldvik & Larsson 2014). Larsson (2008) skriver i sin avhandling att det är relevant att undersöka personlig assistans, då utformningen av insatsen kan användas av brukare i olika livssituationer. Därmed utgör personlig assistans en stor del av rättighetsdialogen på internationell nivå. De mål och principer som är satta till lagstiftningen ska ge kvalitetskrav för att goda levnadsförhållanden ska uppnås, och att möjligheten till att leva som andra ska ges. Dessa mål och principer kan dock utgöra en problematik, då det är tolkningsbart vad som är normen för möjligheten att leva som andra (Larsson 2008).

Larsson (2008) skriver om respekten för människans värde i en humanistisk människosyn.

Det handlar om att se människan med ett värde som inte är förhandlingsbart eller knutet till människans prestation. Människosynen innebär att det ska finnas respekt för

självbestämmande, dock menar Larsson (2008) att det är värt att poängtera att

självbestämmande medvetet kan överlåtas om det är brukarens vilja. Dock är det viktigt att ha maktmissbruk i åtanke vid dessa situationer för att vara medveten om vad som händer i processen. Överlåtelse av självbestämmandet kan även utgöra svårigheter i att veta vems vilja och uppfattning det är som framförs, är det assistentens eller brukarens? Därmed finns det också en risk för att det är assistentens värderingar som styr situationerna, författaren menar att det inte finns underlag för hur dessa svårigheter ska hanteras. Situationen kan skapa dilemman då brukaren kan känna ett beroendeförhållande till sin assistent. Därmed kan hen känna att hen står i skuld och vill underlätta för att göra sin assistent nöjd, därför låter brukaren assistenten bestämma (Larsson 2008). I Egards (2011) avhandling tas det upp att brukarna kan behöva kämpa för att få inflytande och självbestämmande över sin situation i förhållandet med assistenten. Det upplevs vanligt att de personliga assistenterna har åsikter angående hur arbetsuppgifterna ska utföras, hur brukaren bör leva och vad hen bör göra, samt utför vissa saker som brukaren skulle klara av på egen hand. En vanlig känsla hos brukarna är att de är beroende av sina assistenter och därför måste anpassa sig efter de personliga

assistenterna på olika sätt (Egard 2011).

Christensen, Guldvik & Larsson (2014) belyser i sin artikel att assistenter till viss del ser sitt arbete som varierat med möjligheter till att kunna påverka, men de upplever också en

osäkerhet i sin roll gentemot brukaren. Dessa skilda upplevelser som assistenterna har kan vara en förklaring till att yrkesrollen ses som otydlig och förvirrande. Artikeln påpekar också att personliga assistenters uppgifter och utföranden är svagt beskrivna, likt annan tidigare forskning. Författarna kopplar detta till arbetarnas medbestämmande och hur mycket

inflytande yrkesrollen egentligen ger assistenterna. Det framkommer också att assistenter har känt sig tvingade att utföra det brukaren eller de anhöriga har velat för att hålla dem nöjda och inte riskera att bli av med jobbet. Om det är så det fungerar i praktiken kan det vara svårt och utmanande för assistenter att våga vara medbestämmande och behålla inflytandet över sin arbetssituation (Christensen, Guldvik & Larsson 2014).

2.3 Etik

Falkenström och Höglund (2018) skriver i sin artikel att etik berör frågor som vad ska vi göra? och hur ska vi göra det? samt att ord som rätt och bra är viktiga när det handlar om etik. Etik är ett komplext område och det uppstår ofta etiska dilemman. Ett etiskt dilemma uppstår i situationer då värderingar, normer och intressen är motstridiga och parterna inte är överens om vilken åtgärd som är den rätta eller bästa. I dessa situationer måste ett val göras och att ett värde eller intresse inte kan uppfyllas är vanligt. Etik handlar dels om att fatta rätt beslut när etiska dilemman uppstår, men också om att motivera beslutet och de val som görs (Falkenström & Höglund 2018).

Larsson (2008) redogör att om assistenternas arbetsuppgifter och syfte inte är definierat och tydliggjort kan det skapas egna tolkningar av vad deras arbete innebär. Grundtanken med personlig assistans är att insatsen ska vara levande, vilket kan påverka personens uppfattning av normerna kring vad som är rätt och vad som är fel (Larsson 2008). Etikens huvudfokus är att delta i och möta behoven hos brukaren. Studier som har undersökt ledare inom vården och deras förhållande till etiska konflikter i arbetet hävdar att det finns ett behov av mer etisk kompetens hos ledare inom vården. Etisk kompetens kan definieras väldigt olika, centralt är att ha en förmåga att identifiera etiska värden som står på spel i vissa situationer och känna igen etiska dilemman. Även att känna till olika modeller för att kunna hantera när intressen och värderingar ställs mot varandra. Etisk kompetens behöver också innefatta förmågan att agera på sina egna etiska bedömningar. I sitt resultat skriver författarna att etik har låg status i arbetet och att etik sällan diskuterades på ledningsnivå. Tiden fanns inte till etiska

diskussioner, och övervägande ansågs ekonomi och resultat vara viktigare arbetsuppgifter.

Det framkom också att etiken inte upplevdes vara en ledningsuppgift, samt att det saknades möjlighet till kompetensutveckling inom etik (Falkenström & Höglund 2018).

2.4 Relationen

Inom personlig assistans har relationen mellan assistent och brukare en stor betydelse, och relationen dem emellan byggs upp med tiden. Då personliga assistenter arbetar under flexibla tider har en brukare flera assistenter för att täcka de timmar som assistansen behövs. Därmed får varje assistent en egen relation till brukaren. Författarna tar upp att vissa brukare ser relationen som en vänskap, andra förklarar den som ett arbetsförhållande och andra ser den som en kombination av båda. En otydlig relation kan göra det problematiskt att avgränsa privatliv och arbetsliv, och om det är svårt att avgränsa sig finns det en risk i att för mycket känslomässig närhet förekommer på arbetet. Vad som är för mycket känslomässig närhet är individuellt, men alla nära relationer kan orsaka känslomässiga utmaningar i arbetet

(Christensen, Guldvik & Larsson 2014).

Utifrån ett brukarperspektiv skriver Ahlström och Wadensten (2009) att ens funktionshinder utgör vardagliga svårigheter, vilket leder till att hen blir beroende av andra. I artikeln redogörs det att brukare berättar om en känsla av ångest över att deras rätt till hjälp ska försvinna, eller att deras assistenter ska sluta. Brukaren tvingas då ta in nya assistenter, skapa nya relationer samt nya rutiner. Brukare har också beskrivit att de självmant har valt att hålla assistenterna på avstånd för att inte skapa en för nära relation. För om assistenten slutar så måste de bjuda in en ny assistent till sitt liv, vilket kan påverka brukaren känslomässigt och energimässigt. I artikeln framgår det också att det inte alltid är lätt för brukare att hålla assistenten utanför sin privata sfär, assistenten är ständigt närvarande och blir då lätt involverad i privata problem (Ahlström & Wadensten 2009). Egard (2011) för fram i sin avhandling att assistenten kan bli en social funktion utåt för brukaren. Brukaren upplever att assistenten gör det enklare för dem att umgås med släkt och vänner utan att behöva vara beroende av anhörigas hjälpinsatser.

Assistenten kan även hjälpa brukaren att behålla och upprätthålla sin roll i familjen. Dock kan brukarna uppleva att assistentens närvaro i hemmet är besvärande i de fall då brukaren har familj och barn (Egard 2011).

Schömer (2017) belyser likt de andra forskarna att en viktig del i arbetet som personlig assistent är att det finns en personkemi mellan brukaren och assistenten. I hennes studie

beskriver assistenterna att de i vissa fall vid arbetet hos samma individ under en längre tid blev som en del av familjen. Assistenten skapade goda relationer till brukaren men även till brukarens anhöriga, vilket kunde vara bra. Dock upplevs det ibland som en nackdel när relationerna blev allt för nära. Blev relationerna för nära parterna emellan upplevde

assistenterna att det kunde vara svårt att sätta gränser för vad som var deras arbete och inte.

En av de svåraste arbetsuppgifterna som assistenterna säger sig uppleva är balansen mellan att ge en god omsorg och en vänskap. Assistenterna framför att det skulle vara bra med någon form av dokument som beskriver vad de har för arbetsuppgifter, samtidigt som de ser ett sådant dokument som en eventuell begränsning (Schömer 2017).

Egard (2011) skriver också i sin avhandling att en viktig grundpelare för att assistansärendet ska fungera är just att brukaren och assistenten trivs tillsammans. Dock som i alla relationer är det ett skört förhållande och konflikter mellan brukare och assistenter kan lätt uppstå. Tidigare forskning har uppmärksammat att gränserna ofta överträds i genomförandet när det kommer till att vara privat och professionell, därför blir assistenternas roll motstridig och

känslomässigt krävande. Eftersom att gränserna ofta suddas ut när det skapas en nära och vänskaplig relation kan assistenterna ibland känna sig utnyttjade. Likaså förväntas det i en vänskapsrelation finnas ömsesidighet och jämbördighet, vilket i sin tur kan leda till att brukaren tar för mycket hänsyn till sin personliga assistents intressen. Därmed kan brukarens intresse och hjälpbehov hamna i skymundan. Blir man som assistent för bekväm eller

hemmastadd hos sin brukare kan det leda till att hen tar för mycket egna initiativ och tar över brukarens självbestämmande. Det finns nackdelar och faror med den här typen av relation mellan brukare och assistent, men det upplevs vara nödvändigt med en nära och vänskaplig relation för att assistansen ska fungera. Med andra ord är relationen på flera sätt ett etiskt dilemma (Egard 2011).

2.5 Sammanfattning av tidigare forskning

Utifrån tidigare forskning klargörs att assistenternas arbetsuppgifter till stor del är otydliga, vilket skapar osäkerhet kring insatsens utformning. Det framkommer också att enhetscheferna ansvarar för arbetsmiljön, vilket utgör en svårighet då arbetet utförs i brukarens hem. Den tidigare forskningen påvisar att självbestämmande och medbestämmande är viktiga

utgångspunkter rörande insatsen. Brukarens rätt till självbestämmande över sin egen vardag och sin insats är det centrala, men assistenterna har även rätt till medbestämmande över sin

arbetssituation. Det kan därmed bli en svårighet för enhetschefer att tillgodose båda rättigheterna. Det är en utmaning att uppfylla båda parternas behov, vilket blir ett etiskt dilemma för enhetscheferna om de behöver väga olika intressen mot varandra. Det ska då göras ett val och allas behov kan inte alltid tillgodogöras. Det framkommer att enhetschefers etiska kompetens är viktig men att etik sällan diskuteras på ledningsnivå. Det tidigare forskning trycker mest på är relationen mellan assistent och brukare, samt vilken betydelse relationen har för insatsens utformning. Det finns inget enkelt svar på hur relationen påverkar arbetet, men det är tydligt att det utformas olika relationer mellan olika personer.

Det vi ser är att forskarna är överens om att gränserna är otydliga och att det är många

otydligheter kring hur en personlig assistent ska arbeta. Dock är det ett konstaterande som det inte har arbetats vidare med. Det finns därmed en kunskapslucka angående hur enhetschefer ska kunna hjälpa och stötta de personliga assistenterna i frågan att avgöra var gränsen går mellan att vara privat och professionell som personlig assistent.

3. Teoretiskt förhållningssätt

I det här kapitlet kommer vi att presentera teorierna vi har använt oss av när vi har analyserat vårt empiriska material. Valet av teorier har gjorts utifrån studiens syfte vilket präglas av etiska dilemman, därför har vi valt att använda oss av teorier inom normativ etik. I arbetet med människor möter vi etiskt laddade situationer, i socialt arbete samt vård och omsorg hamnar vi i mänskliga möten som kan vara mer eller mindre krävande. Det kan vara en brukare som är beroende av sin assistent, det leder till att assistenten därmed har en makt över situationen och behöver handla rätt. I vårt liv ställs vi inför etiska valsituationer där frågor och handlingar om rätt och fel, samt ont och gott blir centrala. Detta utgör svårigheter och

professionella kan därför behöva vägledning för att handskas med sådana dilemman (Thorsén 2016).

3.1 Normativ etik

Etiken kan delas in i olika nivåer och den normativa etiken är en nivå. Normativ etik svarar på hur den professionella bör resonera i frågan om vad som är rätt och fel. Etiken ger oss en kognitiv struktur, samt faktorer som i olika situationer kan vara relevanta när det ska göras en etisk bedömning. När det ska avgöras om en handling är rätt eller fel behövs det en måttstock för att visa vad vi vill uppnå med handlingen. Denna måttstock kan bestå av olika värden eller plikter. Inom den normativa etiken hittar vi egenvärden som är goda i sig själva. Det kan exempelvis vara självbestämmande, människovärde, minskat lidande och jämställdhet. I en etisk konflikt kan olika egenvärden kollidera med varandra och vi måste då rangordna vilket värde som väger tyngst. Plikter uttrycker olika handlingar som vi ser oss skyldiga att följa, agerar vi efter våra plikter och följer dem hjälper de oss att leva moraliskt. Exempel på plikter kan vara att hålla sina löften och lyda lagen. Även ens plikter kan i en etisk konflikt kollidera och vi måste då även här rangordna våra plikter och på så sätt rättfärdiga handlingen (Thorsén 2016). Normativ etik blir därför en form av etiska överväganden där ett ställningstagande görs i anslutning till normer eller genom ett avvisande av normer (Andersson 1997).

Inom normativ etik hittar vi olika grenar och teorier, två av dessa är pliktetik och

sinneslagsetik. Vi kan därför resonera på olika sätt när vi ska avgöra om handlingen är rätt eller fel. Är det viktigast att följa en bestämd plikt? Eller är det avgörande vilket motiv som ligger bakom handlingen? (Thorsén 2016).

3.2 Pliktetik

En teori inom den normativa etiken är pliktetik. Immanuel Kant var en tysk filosof som var verksam under 1700-talet, Kant är den mest kända pliktetikern och har i hög grad påverkat den moderna pliktetiken. En plikt är en handling som individen måste utföra, individen kan tilldela sig plikten själv eller få den tilldelad av andra. Hur vi uppfattar plikter samt hur plikter uppstår skiljer sig åt, men en plikt har ofta tre kännetecken. Det första kännetecknet är att plikter normalt uttrycks som en regel eller en norm. Kännetecken två är att plikten är något definitivt, plikten gäller alltid och för alla. Det tredje kännetecknet är att plikten ger oss stöd i att förstå vad som är rätt att göra. Pliktetikern menar inte att vi alltid förhåller oss till vad som är det bästa eller goda att göra när vi utför plikten, utan att det goda är ett resultat av att göra rätt (Henriksen & Vetlesen 2013).

Vid utförandet av en handling har vi olika motivationer. Vi har en etisk motivation, samt en motivation som handlar om vilken hänsyn individen tar till de konkreta fördelarna som är knutna till situationen. Att utföra handlingar utifrån situationens fördelar eller utifrån det man upplever lust till just nu kan resultera i självmotsägelser. Att veta vad som är rätt är inte alltid enkelt, för att vi ska komma fram till vad som är rätt måste två krav uppfyllas. Steg ett är att inte se den enskilda situationen isolerat, vi ska istället finna en regel som bestämmer hur vi ska handla. Steg två är att reglerna ska kunna användas i alla relevanta situationer, endast de reglerna anses etiskt acceptabla. Det är alltså de grundläggande principerna eller motiven vi behöver undersöka för att avgöra om handlingen är rätt (Henriksen & Vetlesen 2013).

En pliktetiker menar att om vi följer plikterna ger de oss möjligheten att leva etiskt rätt. Dock kan olika plikter krocka med varandra, en så kallad pliktkollision. När det sker en

pliktkollision behöver individen rangordna sina plikter för att lösa situationen. Rangordningen benämns pliktpyramid och utifrån den görs en bedömning av vad som är rätt eller orätt att göra. Alla pliktetiker tänker inte nödvändigtvis lika kring hur handlandet ska ske, utan det finns tre olika pliktetiska vägledningsmodeller. En pliktetiker av regel-typ anser att plikterna är överordnade regler som gäller i alla enskilda fall. Alla handlingar bedöms lika och

regeletikern tar inte hänsyn till situationens speciella faktorer. Till exempel att tala sanning gäller alla individer i alla situationer, att ljuga anses vara orätt och att tala sanning är alltid rätt. En pliktetiker av situations-typ har en annan syn på hur plikter och handlande ska utföras.

Situationsetiker anser att varje situation är unik, vilket leder till att hur individen ska handla, samt vilken plikt som gäller i den specifika situationen är något individen måste pröva fram.

Enligt en situationsetiker är som sagt varje situation unik och kan därför bedömas helt olika, ibland kan det anses fel att ljuga medan det i en liknande situation kan anses rätt att ljuga. Den tredje vägledningsmodellen kallas pliktetiker av modifierad typ och befinner sig mellan de två tidigare etikerna. Här är det egenskaperna i handlingen som är det centrala och avgör om handlingen är rätt. Den modifierade etikern anser även att liknande situationer i de flesta fall ska bedömas lika, regler finns men ibland görs undantag från reglerna. Det förekommer alltså både situationsbedömningar och regelanvisningar enligt denna pliktetiker. Pliktetiker kan därmed bedöma en handling olika beroende av vilken typ av pliktetiker hen är (Thorsén 2016).

3.3 Sinnelagsetik

Sinnelagsetiken är även den en teori inom den normativa etiken. Enligt sinnelagsetikern är det endast den handlandes avsikter och motiv som är avgörande för om handlingen anses vara rätt eller fel. Här används en motivpyramid för att avgöra vilken handling som är god. Handlingen som hamnar överst i pyramiden är den viktigaste att betrakta när man bedömer hur man ska agera i en situation. Den handlandes avsikter kan handla om både plikter och värden, alltså kan sinnelagsetikern blanda värden och plikter för att komma fram till den rätta handlingen.

För en sinnelagsetiker är konsekvenser svåra att föreställa sig, därför anser de endast att avsikterna med handlingen har betydelse. Att avsikterna med handlingen är goda är det viktiga, konsekvenserna av handlingarna anses i princip oviktiga så länge tanken med handlingen var god (Thorsén, 2016).

Individer kan resonera sinnelagsetiskt, och trots det bedöma en handling olika. Individerna kan ha olika syn på plikter och värden, vilket leder till att deras rangordningar i

motivpyramiden ser olika ut. Individerna kan även ha olika inställningar till vilken lojalitet som gäller, det vill säga vems intressen som ska prioriteras. Däremot är sinnelagsetikerna alltid överens om att fokus för att bestämma om en handling är god eller inte ska vara handlingens motiv och avsikt (Thorsén 2016).

3.4 Användningen av det teoretiska verktyget

Studien är etiskt präglad vilket gör etiska teorier relevanta för att fånga upp studiens forskningsproblem. Genom normativ etik kan enhetschefer få stöd i hur de bör resonera i frågor kring vad som är rätt och fel. Normativ etik ger oss olika teorier för att få fram etiska

förhållningssätt vilket är det centrala för vår studie. Studiens teoretiska forskningsverktyg kommer därför användas genom att utifrån empirin belysa enhetschefernas olika etiska förhållningssätt. Teorierna pliktetik och sinnelagsetik kan därmed vara ett verktyg för att hjälpa enhetscheferna att avgöra var gränsen går mellan att vara privat och professionell inom personlig assistans.

4. Metod

I detta kapitel presenteras vilken metod som har använts i studien, hur studien har genomförts samt en löpande metoddiskussion. I det första avsnittet redogörs den vetenskapsteoretiska ansatsen som har präglat studiens utförande. Därefter redogörs datainsamlingsmetoden samt en motivering kring valet av metoden. I avsnittet efter beskrivs studiens tillvägagångssätt för att uppfylla en trovärdig och tillförlitlig studie. I nästa avsnitt redogörs studiens

urvalsprocesser och hur studiens intervjupersoner har valts ut. I det två sista avsnitten beskrivs studiens etiska övervägande och hur studien lever upp till forskningsetiken, samt hur

arbetsfördelningen har sett ut under arbetet med studien.

4.1 Vetenskapsteoretisk ansats

Hermeneutik betecknas utifrån begreppet tolka och är en teoretisk tradition om förståelse och tolkning. Hermeneutiken knyts till humanvetenskapen, medan naturvetenskapen förklarar fenomen som är naturliga försöker humanvetenskapen istället förstå människoliv och handlingar. Syftet med studien är att skapa en förståelse för var gränsen går mellan att vara privat och professionell inom personlig assistans. Hermeneutikens uppgift är att redogöra för innebörden och därmed skapa en förståelse, därför ansågs en hermeneutisk ansats vara lämplig för studien (Thomassen 2007).

Inom hermeneutiken är ett viktigt begrepp den hermeneutiska cirkeln. Denna cirkel visar oss att förståelse är en ständig rörelse som går från att förstå en del av vårt material, till att förstå helheten. Det skapar en förståelseprocess och i vår förståelse är det nödvändigt att det finns en betydelse för oss, det är då som vi kan börja tolka och förstå. Genom förståelse kan vi

återskapa människors själsliv och leva oss in i dem. Förståelse är en grundstruktur i

människans samspel med världen, och genom en hermeneutisk ansats i studien kunde vi nå förståelsen av hur enhetscheferna tänker när de ska avgöra var gränsen går (Thomassen 2007).

Med hjälp av en hermeneutisk ansats kunde vi skapa förståelse om var gränsen går mellan att vara professionell och privat inom personlig assistans. Vi kunde även skapa en förståelse för hur enhetschefer agerar utifrån den livsvärld och samspel de befinner sig i. Vår förståelse för det material som har samlats in har gått från att förstå olika delar till att förstå helheten. Varje intervju har bidragit med en del för att vi i slutändan skulle få en förståelse för helheten.

4.2 Datainsamling

Det som styr vilket tillvägagångssätt som är aktuellt är studiens syfte och frågeställningar, alltså att skapa en förståelse för var gränsen går mellan att vara privat och professionell inom personlig assistans utifrån flera perspektiv. Ett av de utmärkande dragen för kvalitativ

forskning är möjligheten att studera människors liv i verkliga förhållanden, vilket ger individer möjligheten att tala om sina tankar och åsikter. Ett annat drag är att kvalitativ forskning täcker in sammanhang och omständigheter som människor lever sina liv i, vilket andra vetenskapliga metoder har svårare att behandla (Yin 2013). Vår studie berörde

individen i verkliga sammanhang där omständigheterna har betydelse. Utifrån studiens syfte och frågeställningar ansåg vi därmed att en kvalitativ metod var det lämpligaste

tillvägagångssättet för vår studie, samt för att ge oss djupare svar. Hade vi valt att göra en kvantitativ studie hade enkäter kunnat ge oss fler respondenter, dock hade enkäter inte kunnat ge oss djupare svar eller chans till följdfrågor vilket syftet krävde av datainsamlingsmetoden.

Intervjuer finns i olika former, den mest dominerande formen är kvalitativa intervjuer som är semistrukturerade. Sådana intervjuer har inte ett strikt manus utan istället har forskaren tankeramar som är kopplade till studien, de specifika frågorna varierar utifrån intervjuns sammanhang så att intervjupersonen kan uttrycka sig med egna ord och tankar.

Vi genomförde semistrukturerade enskilda intervjuer med enhetschefer som hade ansvar för insatsen personlig assistans. Intervjuerna genomfördes på överenskommen plats, med tillåtelse att spela in intervjun. Våra frågor till intervjuerna strukturerades utifrån teman i en intervjumall (bilaga 2). Intervjufrågorna utformades så att intervjupersonerna själva skulle kunna berätta om sina tankar och inte känna sig begränsade. En fallgrop är att

semistrukturerade intervjuer påminner om den vardagliga kommunikationen, vilket kunde vara utmanande för oss som forskaren. Intervjupersonerna använde ibland uttryck som var främmande för oss. För att inte hamna i fallgropen eller göra en egen tolkning av innebörden var vi noga med att be om ett förtydligande när det behövdes (Yin 2013).

Att komplettera kvalitativ forskning där intervjuer ska utföras med andra metoder exempelvis dokumentanalys anses lämpligt för att öka studiens trovärdighet (Yin 2013). Vår första tanke var att komplettera intervjuerna med en dokumentanalys, men på grund av studiens

omfattning samt tidsaspekt var det inte möjligt att göra en komplett dokumentanalys. Dock har vi i samband med intervjuerna studerat vad enhetscheferna i dagsläget har för kommunala riktlinjer. Inhämtningen av riktlinjerna skedde i samband med intervjuerna och vi diskuterade

tillsammans med enhetscheferna hur de förhöll sig till lagarna samt de kommunala riktlinjerna.

Vid intervjuer i en kvalitativ forskning är det ursprungliga materialet fältanteckningar eller en inspelning med åsikter och förklaringar från intervjupersonen. För att ta materialet till en högre och nyanserad nivå behöver materialet sorteras och på så sätt fånga in det unika som präglar studien (Yin 2013). Genom att koda vårt insamlade material skapar vi som forskare strukturer och definitioner, och syftet med kodning är att synliggöra mönster samt skapa en ordning i materialet. Den största delen av kodningsarbetet gjordes när materialet var insamlat och skulle bearbetas. Efter varje intervju har den inspelade empirin transkriberats och därefter kodats. För att koda empirin läste vi transkriberingarna flera gånger och plockade ut

nyckelord. Utifrån nyckelorden kunde vi se teman som vi delade in all vår empiri under.

Utifrån våra teman kunde vi hitta mönster och samband i intervjupersonernas svar, vilket gjorde att vi som forskare kunde analysera empirin och svara på studiens frågeställningar (Jönson 2010).

4.3 Urval

När urvalet väljs medvetet riktar man sin studie till de individer som är mest relevanta och som kan ge talrikast data, ett så kallat målinriktat urval. I denna studie gjorde vi ett målinriktat urval vid valet av intervjupersoner då vi valde enhetschefer med ansvar för personlig

assistans. Urvalet bör dock inte bara inkludera personer där forskaren vet att alla tycker lika, eftersom materialet då kan bli vinklat (Yin 2013). Detta har vi i studien tagit hänsyn till vilket gjorde att vi valde intervjupersoner från två kommuner. Det finns också en problematik med urval då man gärna vill tro att ens urval representerar helheten, vilket inte är säkert. Detta är något man som forskare måste ha med sig (Becker 2008). Vi kan alltså inte utgå från att vårt urval motsvarar tankar och funderingar som alla enhetschefer har, men deras synpunkter kunde hjälpa oss att se mönster och på så vis få fram slutsatser.

Utifrån studiens datainsamlingsmetod behövde vi som forskare göra ett lämpligt urval. Det första urvalet var valet av kommuner till vår studie och det andra urvalet var val av

intervjupersoner. Studiens problemformulering har uppkommit från enhetscheferna på våra praktikplatser, därför valde vi att vända oss till en av kommunerna från praktiken samt en annan kommun där vi inte hade någon tidigare inblick. Vi visste att det rådde osäkerhet kring

frågan i kommunen från praktiken, därmed ville vi få in en annan kommun där vi inte visste något om deras situation. I urvalsprocessen tog vi därmed kontakt med en av våra gamla praktikplatser samt en annan kommun. Kontakten har tagits via mejl (bilaga 1) och telefon till de berörda enhetscheferna. Inför intervjuernas urval funderade vi kring att intervjua

personliga assistenter eller enhetschefer. Utifrån studiens syfte som var att få fram ett underlag till enhetschefer såg vi en större relevans i att vår urvalsgrupp skulle vara

enhetschefer inom personlig assistans. Det var deras synsätt studien ville åt och riktade sig mot, vilket gjorde dem till det lämpligaste urvalet. Vi var medvetna om att vi vände oss till enhetschefer, en yrkesgrupp som kan anses inte ha tillräcklig kunskap eller ett svar på frågan angående var gränsen bör gå. Dock såg vi en vinst i detta då vi ville lyfta ämnet och belysa vad enhetscheferna i dagsläget hade för etiska förhållningssätt samt kommunala riktlinjer.

Intervjupersonerna bestod av fyra enhetschefer från den ena kommunen och två enhetschefer från den andra kommunen, sammanlagt har vi därmed utfört sex stycken enskilda intervjuer.

Vi har haft enhetschefer från två olika kommuner och på så sätt kunnat belysa likheter och skillnader mellan enhetschefernas förhållningssätt, samt kommunernas organisationer. Det hade varit önskvärt att ha lika många intervjupersoner från varje kommun. Då det har varit svårt att få tag på berörda enhetschefer under tidsperioden som studien utfördes fick

fördelningen bli på detta vis för att studien skulle vara genomförbar. Det är dock inte något vi anser har påverkat vårt resultat. Vi har fortfarande fått in material från två olika kommuner, vilket var syftet med studien. Utifrån vårt underlag fick vi en förståelse för hur olika

kommuner hanterar och arbetar med denna fråga.

4.4 Reliabilitet och validitet

En kvalitativ studie måste som andra studier göras tillförlitlig och trovärdig, genom att forskningens data är tillgänglig för att granskas uppfylls detta (Yin 2013). Validitet och reliabilitet är två aspekter som forskare behöver ha i åtanke för att möjliggöra en studie av god kvalitet. Reliabilitet handlar om tillförlitligheten i studien och studiens resultat. Syftet med en hög reliabilitet är att andra forskare ska kunna göra om studien om så önskas. Validitet handlar om studiens tillämplighet samt att studiens syfte är det som undersöks i första hand (Kvale & Brinkman 2014). För att eftersträva en hög reliabilitet och trovärdighet i vår studie utformade vi en tydlig intervjumall, intervjufrågorna bearbetades och utformades efter teman och studiens syfte. Under intervjuerna eftersträvade vi att hålla oss till intervjumallen och

studiens syfte för att stärka studiens reliabilitet och validitet. Även studiens urval har betydelse för reliabiliteten och validiteten, att vi valde att intervjua enhetschefer var ett medvetet val för att hålla oss till studiens syfte. Vi har även redogjort för vårt

tillvägagångssätt under studien samt motiverat de val som vi gjort, de redogörelserna har bidragit till att öka studiens trovärdighet och tillförlitlighet.

4.5 Etiska överväganden

Enligt Lag (2003:460) om etikprövning av forskning som avser människor 1§ ser vi att syftet med lagen är att skydda den enskilda människan och respekten för människovärdet vid forskning. Utifrån 4§ 2punkten ser vi att lagen är till för att metoder i forskning inte ska skada eller innebära en risk för forskningspersonerna (SFS 2003:460). Denna lag berör forskning på en annan nivå än ett examensarbete, dock är det något vi har haft med oss under studiens tid för att ha respekt gentemot de som berördes av vår studie. Normativa antaganden grundas i etik och moral. Det ger oss en inblick kring vad som är gott och ont, samt vilka beteenden som rekommenderas och förbjuds vid forskning. Om något därmed uppfattas som lidande bör sådana handlingar inte utföras. Forskningsetiken är till för att beröra frågor som innehåller hur personer som deltar i en studie får behandlas (Vetenskapsrådet 2017). Det är viktigt att som forskare inom socialt arbete tänka på och arbeta utefter forskningsetik, vilket vi har gjort i vår studie.

Det finns fyra huvudkrav som har tagits fram av Vetenskapsrådet (2002) för att skydda individer som medverkar i forskningen. De fyra kraven är informationskravet,

samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet. För att följa forskningsetiken har informationskravet och samtyckeskravet uppfyllts genom att vi har skickat ut information och intervjuförfrågan om vår studie till de enhetschefer vi valde att intervjua. De hade under studiens gång haft möjlighet till att avbryta sin medverkan om de velat, därmed gjordes medverkan i studien inte utan deras samtycke. Intervjupersonernas personuppgifter har inte lämnats ut till någon obehörig och den information som tillhandahölls har endast använts till studien (Vetenskapsrådet 2002). Urvalet i vår studie var kopplat till en av våra praktikplatser, därför har vi varit uppmärksamma på våra tolkningar och vår förförståelse kring ämnet för att vi skulle kunna utföra studien etiskt korrekt. För att säkerhetsställa intervjupersonernas anonymitet har vi valt att inte benämna dem med namn, utan vi benämner alla som intervjuperson eller enhetschef.

4.6 Arbetsfördelning

Arbetet med examensarbetet har utförts gemensamt med viss uppdelning av arbetsuppgifter.

Vi började med kapitlet inledning och genom gemensam diskussion kom vi fram till vad vi ville undersöka, studiens syfte samt frågeställningar. Sökandet efter tidigare forskning gjordes gemensamt, vi delade sen upp artiklarna oss emellan och läste samt sammanfattade tre artiklar var. Efter sammanfattandet av artiklar skrev vi gemensamt ihop kapitlet tidigare forskning.

Nästa steg blev att söka efter en lämplig teori, vi sökte och läste på om teorier enskilt och förde sedan en diskussion om vilken teori vi båda ansåg var lämpligast för vår studie. En av oss skrev därefter kapitlet teoretiskt förhållningssätt medan den andre av oss påbörjade metodkapitlet. Vi bytte sedan kapitel för att säkerhetsställa att vi båda upplevde att innehållet var aktuellt, efter det gick vi igenom alla avsnitt gemensamt. Intervjuguiden gjordes

gemensamt likaså insamlingen av empirin, det vill säga intervjuerna. Vi delade upp frågorna oss emellan så att båda var delaktiga under intervjun. Efter intervjuerna delade vi upp transkriberingarna oss emellan. När transkriberingen var klar sammanställde vi gemensamt resultatet. För att komma framåt i arbetet skrev sedan en av oss analysen och den andra diskussionen. När vi båda upplevde oss klara bytte vi återigen kapitel och gick sedan gemensamt igenom båda delarna. Vi har även flera gånger under arbetets gång läst igenom arbetet enskilt samt gemensamt och fört diskussioner kring ändringar, upplägg och innehåll.

5. Resultat och analys

Under detta kapitel har vi sammanställt vår empiri i fyra stycken huvudteman. De fyra huvudtemana är Enhetschefernas arbetssituation, Etiskt förhållningssätt, Lagar och kommunala riktlinjer samt Utvecklingsmöjligheter. Temana framställdes utifrån vår intervjumall samt den insamlade empirin. Under varje huvudtema har vi även presenterat empirin i olika underteman. I detta kapitel kommer empirin också att analyseras med hjälp av teorierna pliktetik och sinnelagsetik.

Empirin har samlats in genom intervjuer med enhetschefer från två olika kommuner. Vi benämner kommunerna som kommun x och kommun y för att bevara anonymiteten. Alla sex intervjupersoner arbetar som enhetschefer med ansvar över personliga assistansärenden.

Intervjupersonerna har olika utbildningar, ålder och kön.

5.1 Enhetschefernas arbetssituation

För att skapa oss en förståelse om enhetschefernas roll i arbetet med personliga assistenter började vi med att samla in information kring deras arbetssituation. Den här informationen var viktig för oss för att få ett helhetsperspektiv kring enhetschefernas situation. Informationen samlade vi genom att ställa frågor som hur upplever du din relation till assistenterna? samt vad tycker du är de största utmaningarna med ditt arbete i assistansärenden?

5.1.1 Relationen till assistenterna

De intervjuade enhetscheferna hade mellan fyra till åtta assistansärenden med tillhörande personalgrupp, bestående av olika antal assistenter. Även om personalgrupperna skiftade i antal assistenter, framkom det att arbetet med brukaren till största del utfördes av en assistent åt gången. Förekomsten av dubbelbemanning, det vill säga två assistenter som arbetar

samtidigt var låg. Hur bemanningen hanterades och vilka svårigheter den medförde enligt enhetscheferna återkommer vi till längre fram i texten.

På frågan om hur enhetscheferna upplevde sin relation till assistenterna fick vi väldigt

blandade svar. Majoriteten upplevde att relationen till assistenterna i grund och botten var bra.

Det framkom dock från en av enhetscheferna att relationen till assistenterna inte blir så nära, vilket antogs bero på att arbetsgrupperna var mycket självständiga. Kontakten mellan

enhetscheferna och assistenterna förekom främst vid personalmöten, samt då problem av olika

slag uppstod. En annan av enhetscheferna upplevde en bra relation till majoriteten av sina personalgrupper, men framförde att relationen till en personalgrupp var knepigare.

Anledningen till att hen upplevde relationen till den arbetsgruppen som knepigare var bland annat att arbetsgruppen hade svårt med förändringar, samt upplevdes negativa till sin

arbetssituation. Överlag beskriver enhetscheferna i båda kommunerna relationen som bra då den bestod av ett ömsesidigt förtroende, bra kommunikation och respekt mellan varandra. Det framkom också från en av enhetscheferna att det hade varit önskvärt att ha mer tid till att träffa assistenterna än vad det fanns möjlighet till i dagsläget.

Det finns inget enkelt svar på varför enhetscheferna upplever sin relation till assistenterna bra eller mindre bra. Utifrån studiens teorier kan en förklaring till hur de upplever relationen vara beroende av vilket etiskt förhållningssätt individerna använder. Har enhetschefen samma syn på plikter, rätt och fel, avsikter och värden som sina assistenter utgör det en god grund för att relationen ska fungera bra. Parterna har då liknande syn samt etiskt förhållningssätt, vilket bidrar till att de kan ha enklare att komma överens om arbetssituationer samt om hur saker ska hanteras. Har däremot enhetschefen en syn och assistenterna en helt annan syn blir grunden inte lika stabil. Har de väldigt skilda bilder av vad som är rätt eller fel och så vidare, kan det bli svårt att komma överens med varandra. Har parterna olika etiska förhållningssätt och rangordning på sina plikter kommer det att bli en svårighet att mötas och komma överens om hur arbetet ska hanteras (Thorsén 2016). En förklaring till att enhetscheferna som upplever en bra relation till sina assistenter kan vara att parterna har en likvärdig syn. Enhetscheferna som upplever relationen mer komplicerad kan då istället ha skild syn på exempelvis plikter jämfört med sina assistenter. Pliktkrocken som då uppstår mellan parterna gör det svårare att bygga en stabil relation och relationen blir något som ständigt måste prioriteras.

5.1.2 Utmaningar

Under intervjuerna framkom det att arbetet med assistansärenden innehåller många utmaningar. Alla enhetscheferna förmedlade att en av de största utmaningarna är att

assistenterna har mycket ensamarbete, assistenterna utgör en arbetsgrupp men jobbar i princip aldrig tillsammans. Alla cheferna såg detta som en stor utmaning och kunde identifiera olika svårigheter som ensamarbetet medförde. En av enhetscheferna uttryckte svårigheterna följande:

De träffar knappt varandra och då blir de ju ganska svårt för dem att utföra exakt samma insats, det blir lätt missförstånd och det är ganska lätt att man skapar sina egna kulturer och arbetssätt.

(Intervjuperson 4)

Några av enhetscheferna lyfte vikten av fungerande kommunikation i såväl tal som skrift.

Med tanke på den stora mängden ensamarbete ansågs kommunikationen i skrift vara extra viktig, utan en fungerande kommunikation upplevdes arbetet bli mer svårhanterligt.

Assistenterna har därför mycket eget ansvar för att kommunikationen ska fungera så bra som möjligt. Det blir också deras eget ansvar att vara noga med att läsa mejl och dokumentation, tar assistenterna inte det ansvaret blir arbetet lidande. Till följd av mycket ensamarbete framkom det också att en svårighet var att assistenterna inte hade möjligheten att diskutera med varandra under arbetspassen. Det kan handla om diskussioner kring till exempel hur arbetsuppgifter ska utföras eller hur plötsliga situationer kan hanteras. Utmaningen med den stora mängden ensamarbete samt att arbetsplatsen är i brukarens hem där endast assistenten och brukaren befinner sig, beskriver en av enhetscheferna såhär:

De jobbar med en brukare och ofta väldigt mycket ensamarbete vilket gör att världen blir ganska liten, och jag kan tycka att det är svårt ibland att lyfta deras blick och bredda deras perspektiv.

(Intervjuperson 2)

Utifrån studiens teorier kan vi se att om möjligheten att kunna diskutera med varandra i stunden inte finns kan det leda till att assistenten tvingas ta egna beslut. Hen agerar då på sin egen känsla och vad hen anser är rätt just nu. Om varje assistent agerar efter sin egen känsla kan olika arbetssätt skapas vilket inte alltid behöver vara dåligt, men för brukarens trygghet och kontinuitet finns det ett syfte i att alla gör relativt lika. Att kunna diskutera med sina arbetskamrater vid arbetstillfället kan bidra till att beslut och ageranden blir mer genomtänkta utifrån olika perspektiv. En sinnelagsetiker skulle agera utefter vad hen anser är bra och rätt just här och nu för brukaren, utan att ägna en enda tanke på vad konsekvenserna kan bli för brukaren (Thorsén, 2016). Utifrån ovanstående kan det innebära att om alla assistenter agerar sinnelagsetiskt är risken stor att alla gör olika i kontakten med brukaren utefter vad de känner är rätt just då. Att alla agerar olika utefter den egna känslan och vad de kan få för

konsekvenser, är inget sinnelagsetikern tänker på. Agerar alla olika kan brukaren drabbas

negativt, vad gäller exempelvis kontinuitet samt trygghet. Hade assistenterna istället arbetet tillsammans och kunnat diskutera situationen hade möjligheten ökat att fler assistenter behandlar brukaren lika.

En annan svårighet som framkom från en av enhetscheferna var möjligheten till att träffa sina assistenter. I dagsläget träffas de på personalmötena som är en gång i månaden, och

enhetschefen framförde att hen skulle vilja träffa sina assistenter oftare. Detta upplevdes svårt då det inte fungerar att enhetschefen bara dyker upp på arbetsplatsen, eftersom att

arbetsplatsen är i brukarens hem. Enhetschefen ansåg att en tätare kontakt med assistenterna skulle kunna skapa en större trygghet och ett större förtroende mellan parterna. En annan utmaning i assistansärenden som framkom under intervjuerna var när en kontakt behövdes tas med Försäkringskassan. Anledningen till kontakten är att det i vissa fall kan göras parallella utredningar kring samma brukare, en från kommunens biståndshandläggare och en från Försäkringskassans handläggare. Utredningarna kan ge olika resultat och enhetscheferna upplever att arbetet tar längre tid när det görs parallella utredningar. De upplever också att det finns svårigheter i kontakten till försäkringskassan, främst gällande tillgänglighet och

svarsfrekvens. Majoriteten av enhetscheferna framförde också att en utmaning med arbetet är att hitta brukare och assistenter som trivs och fungerar tillsammans, vilket är grunden för att det ska bli ett bra utförande av insatsen.

Att kontakten med Försäkringskassan upplevs som en utmaning kan ha flera förklaringar utifrån studiens teorier. En förklaring kan vara att parterna har olika syn och plikter kring ärendet med brukaren (Thorsén 2016). Biståndshandläggarna i kommunen kan ha rangordnat sina plikter så att brukarens bästa och behov står högst upp och utgör grunden för

utredningen. Medan utredaren på försäkringskassan kan ha rangordnat sina plikter med exempelvis ekonomi högst upp. Utredningarna blir då olika eftersom att utredarnas plikter inte är likvärdiga. Enhetschefen kommer sedan med sin syn på saken och sin rangordning på plikterna, vilket ger ännu ett perspektiv. Att kontakten mellan enhetscheferna och

Försäkringskassan är komplicerad kan därmed delvis ha med rangordningen av plikter att göra.

5.2 Lagar och kommunala riktlinjer

Insatsen personlig assistans regleras av Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (SFS 1993:387, LSS). Lagen är något enhetscheferna alltid måste följa i sitt arbete och därför ville vi veta mer om vad lagen säger och hur de jobbar utefter den. Vi intresserade oss också för vad enhetscheferna i dagsläget har för kommunala riktlinjer som stöd. Vi har därför frågat frågor som, säger lagar du arbetar utifrån något om vad assistenterna får/inte får samt bör/inte bör göra i sitt arbete med brukaren? Vi frågade även vad finns det för kommunala riktlinjer som stöd för att ta ställning till vad assistenterna får/inte får samt bör/inte bör göra i sitt arbete med brukaren? samt finns det arbetsbeskrivningar som säger något om vad som ingår i assistentens arbete?

5.2.1 Lagen

Att arbetet ska ske utefter LSS-lagen är enhetscheferna överens om, alla upplever också att lagen är bred och inte säger något specifikt kring vad en assistent får och inte får göra. De lagen säger, som enhetscheferna tillämpar i sitt arbete är att alla insatser ska vara för brukarens bästa och ge möjligheter till att leva som andra. Enhetscheferna upplever inte att lagen ger stöd i att bedöma vad assistenterna får/inte får eller bör/inte bör göra. Det blir istället en egen tolkning kring vad de anser är brukarens bästa, samt vad det innebär att leva som andra. Eftersom lagen inte säger något specifikt om arbetet blir arbetsbeskrivningar nästa steg att luta sig mot. Enhetschefernas upplevelse är att arbetsbeskrivningar angående

assistentyrket överlag är otydliga, en av enhetscheferna menar att i enskilda fall kan man se genomförandeplanen som en arbetsbeskrivning. I den ska det framgå vilka insatser som är beviljade och hur brukaren vill att assistenten ska utföra dem. Det är viktigt att inte ta den enkla vägen, utan att arbeta motiverande och utefter det som är beslutat. En av enhetscheferna upplever att LSS lagen inte säger mer om arbetet än att insatsen ska utgå från brukarens önskemål. Hen menar istället att Offentlighets- och sekretesslagen (SFS 2009:400) har betydelse kring frågan vad assistenten får göra och inte göra och uttrycker det såhär:

Sekretesslagen säger ju vad vi får och inte får föra vidare, den bygger ju på att den enskilde måste ge någon form av godkännande, annars är det ju ett brott mot sekretessen.

(Intervjuperson 4)

Det innebär att brukarens medgivande har betydelse och påverkar vad som är okej för assistenterna att göra och inte göra. En pliktetiker skulle säga att ingen handling är rätt att utföra utan medgivande eftersom att individen då bryter mot sin plikt att följa sekretessen.

Vad som är brukarens bästa säger lagen inget om, därför måste assistenterna utgå från sitt eget tycke och avgöra vilken plikt de anser är den rätta för att uppnå brukarens bästa. Här kan det uppstå en pliktkrock om assistenterna inte har samma rangordning på sina plikter (Thorsén 2016). Följden av detta kan bli att assistenterna utför insatsen olika. Det i sig utgör ett etiskt dilemma som kan medföra att det uppstår konflikter och diskussioner i arbetsgruppen.

En annan lag som styr enhetschefernas arbete är Arbetsmiljölagen (SFS 1977:1 160). Enligt den har enhetscheferna fullt arbetsmiljöansvar, vilket innefattar både psykisk och fysisk arbetsmiljö. Enhetscheferna upplever att arbetsmiljöansvaret är komplext då deras anställdas arbetsmiljö är i brukarens hem. De måste säkerhetsställa en god arbetsmiljö och se till att hjälpmedel och dylikt kan användas, samtidigt måste de förhålla sig till att det är brukarens hem. Eftersom den fysiska arbetsmiljön är svårare för enhetscheferna att kontrollera blir den psykosociala arbetsmiljön extra viktig att arbeta med, och arbetsmiljöarbetet är ständigt pågående. I y kommun framkom det att det finns ett avtal som brukaren får skriva på när hen väljer kommunen som assistansutförare. Avtalet innebär att kommunen får lov att anpassa assistenternas arbetsmiljö i brukarens hem genom att exempelvis möblera om och ta in hjälpmedel i hemmet, en sorts lösning för att öka möjligheten att påverka arbetsmiljön.

Vi frågade även vad som händer med enhetschefernas arbetsmiljöansvar då assistent och brukare åker iväg och lämnar hemmet. Enhetscheferna uttrycker att de fortfarande har fullt ansvar även när assistenten och brukaren lämnar hemmet, men att det blir svårare då de inte kan förutse oväntade händelser. De arbetar med riskbedömningar och checklistor, men så fort assistent och brukare kliver utanför hemmet blir det en annan arbetsmiljö. En av

enhetscheferna uttrycker att de då måste se över vilka risker som finns och vilka konsekvenser det kan ge, på så sätt kan de försöka förebygga oväntade händelser.

5.2.2 Kommunala riktlinjer

På frågan kring hur kommunernas riktlinjer kring assistansärenden såg ut fick vi blandade svar. I kommun x ansåg majoriteten att inga kommunala riktlinjer fanns eller var aktuella. Det framkom att kommunen har en värdegrund, dock var den inte uppdaterad sen 2004 och

enhetscheferna använde sig inte av den i sitt arbete. Som följdfråga undrade vi vad de då hade att förhålla sig till i sitt arbete och en av enhetscheferna svarade såhär:

Jag tror att vi alla har våran egen värdegrund som vi står för och formar vårt arbete utefter.

(Intervjuperson 2)

I och med att det inte finns några riktlinjer menar enhetscheferna att de utgår från sitt eget tycke när det uppkommer dilemman med de personliga assistenternas arbete, vilket kan leda till att alla chefer gör olika bedömningar. Enhetscheferna berättar också att de har möten för alla chefer inom personlig assistans där de träffas och kan ta upp dilemman eller problem som uppstått. Enhetscheferna är eniga i att det behövs riktlinjer kring assistenternas arbete och vad som förväntas av de personliga assistenterna. De upplever att riktlinjer skulle vara bra att ha för att ha något att luta sig mot, men en av enhetscheferna uttrycker också komplexiteten med riktlinjerna följande:

Riktlinjer hade varit till hjälp, samtidigt är ju personlig assistans ett område som ska utgå från den enskildes behov och egna önskemål, så det måste ju ändå vara ganska vidlyftiga riktlinjer för att inte begränsa

insatsen.

(Intervjuperson 4)

I y kommun såg det lite annorlunda ut. Enhetscheferna där förklarade att de har uppdragsbeskrivningar för assistenterna och riktlinjer för personlig assistans i hela kommunen. Uppdragsbeskrivningarna innehöll information kring vad som ingår i assistenternas arbete, hur assistenterna ska förhålla sig på arbetet och hur de ska bemöta brukaren. Riktlinjerna för personlig assistans i hela kommen berörde kommunens värdegrund och vad kommunen förväntar sig av dig som anställd.

Utifrån studiens teorier ser vi att kommunala riktlinjer är av vikt då de utgör en grund samt en plikt för assistenterna (Henriksen & Vetlesen 2013). Om det inte finns några kommunala riktlinjer har assistenterna ingen grund att luta sig mot. En konsekvens av att det saknas riktlinjer kan vara att alla assistenter då istället skapar sina egna riktlinjer och plikter att följa.

Det kan i sin tur leda till en större olikhet i assistenternas arbetssätt samt återigen konflikter i arbetsgrupperna.

5.3 Etiskt förhållningssätt

Under arbetets gång har vi fått en förståelse för att arbetet som personlig assistent samt enhetschefernas arbete med sina assistenter är komplext, det förekommer mycket etiska dilemman i arbetet som behöver hanteras. Därför blir etiska frågor och enhetschefernas etiska förhållningssätt en central del. För att få en bild av detta ställde vi frågor som vilka etiska dilemman möter du i ditt arbete med assistansärenden och hur hanterar du dem? samt anser du att det finns svårigheter i att skilja på att vara privat och professionell i assistansärenden för assistenterna?

5.3.1 Etiska dilemman

Alla intervjupersonerna var överens om att etiska dilemman är något som kantar deras vardagliga arbete. Att assistenterna blandar ihop privatliv och yrkesliv var enligt

enhetscheferna det de flesta etiska dilemman handlade om, när dessa ”liv” blandas ihop menar enhetscheferna att gränsen mellan att vara privat och professionell har suddats ut. Var

enhetscheferna tycker att gränsen går och hur den kan tydliggöras återkommer vi till i nästa avsnitt. Under detta avsnitt kommer vi att belysa exempel på etiska dilemman vi har fått till oss under intervjuerna.

Ett exempel på ett etiskt dilemma som uppstod till följd av att assistenterna hade svårt att hålla sin yrkesroll och vara professionella, var ett fall där assistenterna pratade illa om sina kollegor till brukarens anhöriga. Enhetschefen förklarar att situationen ledde till försämrad arbetsmiljö, samt kan ha lett till att relationen och förtroendet mellan assistenterna, brukaren och anhöriga försämrats. I en sådan situation har assistenterna förlorat sin yrkesroll och gränsen mellan att vara professionell och privat har suddats ut. Utifrån ovanstående

framkommer det att den nära relationen till brukaren och brukarens familj kan medföra etiska dilemman. En enhetschef uttryckte situationen och komplexiteten med den nära relationen såhär:

Man kommer väldigt nära varandra när man bara arbetar med en brukare, i en del fall blir då assistenterna indragna i hela familjegrejen. Och det är inte så lätt att stå emot för dem, men de liksom förlorar ju sin yrkesroll då.

(Intervjuperson 2)