Galen eller ond (mad or bad) har historiskt varit en vanligt förekommande förklaring rörande kvinnor som begår våldsamma brott. Kvinnans underrepresentation inom våldsbrott har inom forskningen fått olika förklaringar, men traditionellt jämförts med det normsättande manliga beteendet vilket försvårat förståelsen kring kvinnlig brottslighet.
Syftet med denna uppsats är att studera kvinnor anklagade för giftmord vid Svea hovrätt under åren 1870–1890. Giftmord var ett av de få våldsamma brott med dödlig utgång där kvinnornas andel av utförda brott nästan var lika stor som männens, och därmed kom det att betraktas som ett typiskt kvinnobrott. Brottet var dessutom omgärdat av planering, list och ont uppsåt, något som stärkte denna föreställning.
Undersökningen visar att giftmord var det andra mest förekommande brottet gällande kvinnor med dödlig utgång som behandlades i Svea hovrätt under den undersökta perioden. 32 av totalt 90 kvinnor (36%) som ställdes inför Svea hovrätt anklagade för mord 1870–1890 var anklagade för giftmord. Endast mord på barn hade marginellt fler anklagade. Giftmord utförda av kvinnor under perioden var över fyra gånger vanligare än traditionellt mord sett till åtalade kvinnor vid Svea hovrätt.
Kvinnorna som anklagades för giftmord kom uteslutande från en enklare social bakgrund med begränsade ekonomiska resurser. Pigor var den vanligaste yrkeskategorin med tio fall av 32 åtalade, följt av hustru till arbetare (7) och hustru till bonde (5). Det var ovanligt att fall gällande giftmord som kom upp i Svea hovrätt hade begåtts i städer. Landsbygden dominerade med 28 av 32 fall.
Barn var det vanligaste offret med tolv av 34 dödsfall, följt av make med nio dödsfall, därefter moder/fader med åtta dödsfall och slutligen kategorin övriga offer med fem dödsfall. Kategorin med barn som offer är den som skiljer sig mest åt i jämförelse med de övriga. I kategorin barn som offer är det vanligare med andra gifter än arsenik. Brottet förefaller vara mer oplanerat och andelen av de anklagade som erkände sitt brott är som högst i denna kategori. När offret är ett barn händer det också att mordet äger rum på annan plats än hemmet, något som är ovanligt i de andra kategorierna.
I de övriga kategorierna förefaller brottet vara mer planerat och det föredragna giftet är arsenik.
Det förekommer att giftet ges i mindre omgångar under en längre tid för att avleda misstankar.
När offret är maken kan man i ett antal fall, från Svea hovrätts beskrivning i protokollen, miss-tänka ett olyckligt och förtryckande äktenskap som en av anledningarna till mordet. I flera fall där maken är offret förekommer även en ny kärlek i kvinnans liv och vid ett antal tillfällen är denna älskare behjälplig i utförandet av mordet och ställs inför rätta tillsammans med den kvinnliga gärningspersonen.
Trots att straffet för mord enligt 1864 års strafflag var dödstraff eller livstids straffarbete, så var det ovanligt att de kvinnor som fälldes för giftmord i Svea hovrätt dömdes till döden. Endast tre av 17 dömda kvinnor dömdes till lagens strängaste straff.
Hela 47% av de kvinnor som ställdes inför rätta i Svea hovrätt för giftmord under denna period frikändes. Undersökningen visar hur svårt det var för hovrätten att finna tillräckligt stark bevis-ning mot de åtalade om det inte fanns ett erkännande. Ingen av de anklagade dömdes mot sitt nekande, och det är framför allt i kategorin med barn som offer där den åtalade kvinnan erkände
38 brottet. Nio av tio kvinnor anklagade för giftmord mot barn erkände till skillnad från de övriga kategorierna av offer där erkännandegraden var betydligt lägre och därmed hade en högre fri-kännande grad.
Den höga andelen frikännanden visar svårigheterna för Svea hovrätt att förklara en gärnings-person skyldig för ett brott som giftmord som utförs i smyg mot ett icke anande offer, där fysisk styrka eller storlek är irrelevant och där vittnen är ovanliga. Debatten om skyldiga gärningsper-soner till giftmord gick fria trots sina allvarliga brott skulle fortsätta så länge giftmord fortsatte vara ett återkommande brott i 1800-talets Sverige.
39
Käll- och litteraturförteckning
Otryckta källor Riksarkivet:
Svea hovrätt, huvudarkivet, C1, CIII, diarier rannsakningar, volym 66–89, år:1870–1890.
Svea hovrätt, huvudarkivet, BIII, BII, utslag kriminella mål, volym 43–105, år:1870-1890.
Stockholms rådhusrätt, Protokoll brottmål:
Avdelning 6, brottmål, år: 1871.
Avdelning 3, brottmål, år: 1880.
Litteratur
Bengtsson, Erik, 2010, Trovärdighetsprocessen av muntliga utsagor i brottmålsprocessen, Örebro, s.9. Publicerad på https://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:324996/FULL-TEXT01.pdf , hämtad 2020-10-23.
Cronberg Lindstedt, Marie, 1997, Synd och skam – ogifta mödrar på svensk landsbygd 1680-1880, Lund.
D’cruze, Walklate, Pegg, 2006, Murder, social and historical approaches to understanding murder and murderers, Routledge NY.
Gaunt, David, 1996, Familjeliv i Norden, Södertälje.
Hillmo, Thomas, 1994, Arsenikprocessen, Linköping.
Inger, Göran, 2011, Svensk rättshistoria, Malmö.
Kordon, Suzanne, Wetterqvist, Anna, 2006, Gärningsmannen är en kvinna, en bok om kvinn-lig brottskvinn-lighet, Stockholm.
Knutsson, Johannes, 1990, Kvinnor och brott ur ett historiskt perspektiv, i: Wiklund, Gunilla (red), Kvinnor och brott, brottsförebyggande rådet, Stockholm.
Levy, Joel, 2011, Poison, an illustrated history, Quid Publishing, England.
Lindgren, Sven-Åke, 1998, Om brott och straff, från sociologins klassiker till modern krimi-nologi, Lund.
Morrissey, Belinda, 2006, When women kill, questions of agency and subjectivity, New York.
Nilsson, Roddy, 2015, Arsenic the size of a pea, Scandinavian Journal of History, Routledge, vol. 40, No 1.
Nilsson, Roddy, 2017, Hat, förtvivlan och kärlek, kvinnors dödliga våld under 1800-talet, Hi-storisk Tidskrift 137:1.
Nilsson, Roddy, Eriksson, Marie, 2020, Ilska, desperation och lömska försåt, Falun.
40 Petersen, Anja, 2009, Kvinnor i marginalen, i: Lövkrona, Inger (red) Mord, misshandel och sexuella övergrepp-historiska och kulturella perspektiv på kön och våld, Lund.
Pollack, Otto, 1953, Kvinnan som brottsling, Uppsala.
Rosander, Göran, 1980, Gårdfarihandel i Norden, Falköping.
Rudstedt, Staffan, 1994, I fängelset, den svenska fångvårdens historia, Kristianstad.
Taussi Sjöberg, Marja, 1981, Brott och straff i Västernorrland 1861–1890, Umeå.
Taussi, Sjöberg, Marja, 1986, Dufvans fångar, Malmö.
Taussi Sjöberg, Marja, 1988, Skiljas, trolovning, äktenskap och skilsmässa i Norrland på 1800-talet, Södertälje.
Von Hofer, Hanns, 2011, Brott och straff i Sverige, historisk kriminalstatistik 1750–2010, Stockholm.
Whorton, James C, 2010, The arsenic century, Oxford University Press.
Wieviorka, Michel, 2009, Violence-a new approach, Sage publications.
Wilderoth, Sanna, 2017, Det straffar sig – fast mindre om mamma dödar dig, Lund. Publice-rad på http://lup.lub.lu.se/luur/download?func=downloadFile&recordOId=8929473&file-OId=8933794 Hämtad 2020-10-20.
Österberg, Eva, Lindstedt Cronberg, Marie, 2004, Våldets mening- makt, mening och myt, Lund.
Elektroniskt material
1864 års strafflag genom http://www.wisberg.se/wisberg.se/pdf/strafflagen1864.pdf , hämtad 2020-10-16.
Nordisk familjebok, Uggleupplagan, http://runeberg.org/nfcc/0507.html , hämtad 2020-11-04.
Statistiska centralbyrån. Urbanisering- från land till stad. https://www.scb.se/hitta-sta-tistik/artiklar/2015/Urbanisering--fran-land-till-stad/ , hämtad 2020-10-22.
Sveriges domstolar. https://www.domstol.se/ hämtad 2020-11-15.