Sammanfattning

Vi har under studiens gång tagit del av sju olika människors livshistorieintervjuer med olika bakgrund och erfarenheter. Deras erfarenheter sammanslaget tycks trots deras inneboende olikheter samtidigt visa på vissa likheter. Likheter som bäst kanske kan sammanfattas i känslan av att många gånger tillhöra en annan del av samhället. Till detta kan man tillägga att det verkar som att det finns styrka och hopp att hämta från den egna kollektiva gruppen samtidigt som det för många finns en inneboende vilja att det inte ska behöva vara så. Det tycks framkomma att även dessa kollektiva grupperingar leder till vissa problem. Fördelarna som förts fram verkar framförallt röra den egna identitetsbildningen vilka raderar ganska effektivt känslor av alienation och tycks ge en form av solidarisk hållning mellan gruppen, som i vidare bemärkelse även tycks skapa större öppenhet för andra marginaliserade grupperingar. Den solidariska hållningen inom den egna gruppen ter sig på olika sätt. Det har nämnts hur flera respondenter upplever sig kunna dra fördelar med en form av underground network, som kort går ut på en tyst överenskommelse. En överenskommelse som går ut på att man hjälper varandra, det kan röra sig om alltifrån att bli erbjuden ett bra arbete, få en bostad till att få en gratiskupong till Internet på tåget. En form av tyst organisering verkar uppkomma, där man värnar om den egna gruppen och likasinnade. Om vi ska återkomma till

den kollektiva gruppens baksidor, så rör det sig om att de flesta av våra respondenter står kluvna inför något som skulle kunna ses som en inneslutning, men samtidigt får man komma ihåg att denna inneslutning många gånger beror på uteslutningen som det övriga samhället är starkt bidragande till på ett komplext sätt.

Trots att Stockholm är en storstad så tycks den dominerande heteronormativa kulturen näst intill förpassa homosexuella till vissa stadsdelar och specifika klubbar. Vi har sett hur området kring Gamla Stan och Slussen kan ses som en form av skyddad borg. I dessa områden verkar de flesta av våra respondenter känna sig tryggare och det är också i dessa områden de rör sig under kvällen och nattens klubbliv. Man skulle kunna se detta lilla geografiska område som en form av bakre region, där man kan slappna av och vara sig själv utan att behöva bli ifrågasatt för sin sexuella läggning. Dock bör det nämnas att med förpassning till vissa arenor följer logiken att för att ta del av kollektivets utdelningar så väljer man att bevista tillställningar med andra likasinnade och med detta tycks det följa en rad mindre positiva inslag. De individer som rör sig på dessa begränsade arenor tycks uppleva känslor av instängdhet, oföränderlighet och allt det kan innebära. Av detta följer att man på samma gång ser det positivt så tycks de negativa aspekterna överväga. Respondenterna tycks visa på stor medvetenhet över denna beklämda situation, men få gör något i praktiken för att förändra situationen. Även om känslor av instängdhet infaller så verkar man i praktiken söka sig tillbaka till dessa arenor även om tankarna säger det motsatta. Tankar som uttrycker en stark vilja att beblanda sig med det övriga samhället, att det inte ska behöva vara som så att man förpassas till vissa områden, att man vill umgås med andra män och kvinnor på lika villkor ute på andra arenor oberoende av sexuell preferens.

När det gäller hur våra respondenter hanterar sin öppenhet, så varierar det stort, mycket beroende på omgivning och situation. Ett antal utarbetade både medvetna och omedvetna strategier tycks ha visat sig. Av analysen att döma tycks den sammanlagda bedömningen säga att det finns alltid situationer där våra respondenter skulle välja att dölja sin läggning för omgivningen. Vilka situationer det rör sig om skiljer sig avsevärt från respondent till respondent och måste ställas till kontexten. Detta kan låta skrämmande men samtidigt får man komma ihåg att med makt kommer även motstånd och det är en faktor som tycks gälla även i detta fall. Då vi under intervjun valde att lägga fram ett tunnelbanescenario (se bilaga 1) i syfte att verkligen försöka förstå hur dessa respondenter skulle hantera en sådan situation. En situation som det bör nämnas kanske tillhör deras vardag. Resultatet kopplades samman med Goffmans teorier och visade på ett antal sätt att bemöta företeelsen på där det samlade resultatet gav att; De som inte hade några begränsningar alls, de som spelade en

straightactingroll, de som undanhöll information som kunde avslöja deras läggning (som att använda sig av könsneutrala termer i samtalet) och sist men inte minst fanns det exempel på personer som inte ville prata om sitt privatliv öppet.

När det rör våra respondenters olika strategier, tankeverksamhet och den ständiga medvetenheten att tillhöra den ”andra” gruppen där de många gånger verkar ha blivit förpassade. Vidare får man uteslutande tankar över huruvida detta påverkar dem. En sak står klart för oss, detta tycks vara en enormt energikrävande uppgift, som de är tvungna att genomgå varje dag och att denna uppgift kanske många gånger är osynlig för de individer som tar heterosexualiteten som det givna. En energi och kraft som kunde ha använts på annat håll. Det går inte att komma ifrån det faktum att alla verkar påverkas i flera avseenden. Vi har sett hur denna energi fördelas på olika sätt beroende på individen och situationen. När det gäller spekulationerna kring osynliggörandet av homosexuella så tycks detta drabba samtliga våra respondenter. Det är något som verkar tillhöra deras vardag, det kan röra sig om; grannar, vänner, bekanta, arbetskollegor, läkare, myndigheter (med andra ord allt från individnivå till det strukturella) och hur dessa personer och institutioner på ett oreflekterat sätt många gånger tycks utgå ifrån att individen är heterosexuell och när deras läggning kommer fram så följer många gånger ifrågasättanden eller obekväma situationer, som den homosexuella individen måste ta ställning till.

När det gäller det som gett våra respondenter styrkor och förutsättningar så har kollektivets inverkan beskrivits, samtidigt får man inte glömma bort att alla människor är historiska individer, präglade av sin fakticitet. Som de flesta känner till så kan man tänka sig att respondenterna präglats av sina samlade erfarenheter alltifrån barndomen tills nutid. Då vi pga. arbetets begränsning till antalet sidor, blev vi tyvärr tvungna att starkt reducera denna framställning av dessa faktorer. Vi har sett hur flera av våra respondenter beskrivit komma-ut processer för sina föräldrar som gått snett. Det säger sig själv att även dessa faktorer troligtvis även påverkar individens livsvillkor i nuläget. Det visar sig dock att flera respondenter stärkts efter mindre bra erfarenheter, som i vissa fall även präglat deras öppenhet.

Att heteronormativa förväntningar snurrar runt i våra respondenters huvuden, råder det ingen tvekan om. Flera har under sin barndom vuxit upp i en omgivning som präglats av obligatorisk heterosexualitet, förväntningar, machokulturer och homofobi. Några tycktes snava för att sedan resa sig upp och stärkas. Medan andra tappar balansen ibland, vilket kanske kan utläsas i några respondenters rädslor och hantering av öppenhet. Flera respondenter verkar även upplevt det man skulle kunna kalla för förtryck även om dem inte anser det själva. Under intervjun tycktes det framkomma en rädsla för att utsättas för hatbrott.

Det intressanta i det här avseendet är att trots att ingen av respondenterna själva tycks ha varit utsatta för hatbrott, så har dem hört talas om det kanske genom vänner, bekanta och media. Det skulle kunna ses som en inneboende rädsla i respondenternas medvetande, som kanske skapats genom disciplinering och normativitet.

Slutligen har vi förhoppningar över att resultatet förmedlar vidare en tolkning, som syftar till att öka förståelsen över unga homosexuellas livsvillkor och existens i en urban miljö där den heteronormativa kulturen dominerar.