Sammanfattning av resultat

I resultatet framkommer att respondenterna har olika uppfattning av begreppet bedömning. Syftet med bedömning i förskolan beskriver respondenterna vara för att hjälpa barnen att vidareutvecklas och för att utveckla kvaliteten i verksamheten. Samtliga respondenter uttrycker att de inte värderar barnens kunskaper, att de inte jämför barnen med varandra. Respondenterna uttrycker att det inte handlar om att peka ut vad barnen är bra eller mindre bra på. Det handlar inte om att kränka barnen, utan att lyfta barnen i det de är bra på och att hjälpa barnen där de är i sin utveckling och i sin lärandeprocess.

30

Bedömningar görs även för att upptäcka om barn är i behov av särskilt stöd. Respondenterna uttrycker att de använder någon form av digital mall vid dokumentation av det individuella barnet, där barnets utveckling och lärande dokumenteras efterhand. Utifrån mallen görs bedömningar av var barnet ligger till i sin utveckling och hur barnets lärandeprocess ser ut i relation till förskolans läroplansmål. Dokumentationen av det individuella barnets utveckling och lärande utgör grunden för hur respondenterna planerar undervisningen, därmed gör respondenterna en bedömning av hur barnet tagit till sig av undervisningen samt vad som behöver anpassas utifrån det individuella barnets behov. Den bedömning som görs av barnets utveckling och lärande inför ett utvecklingssamtal är relaterad till den bedömning som görs av undervisningen. Respondenterna beskriver att de anpassar undervisningen utifrån vad barnet redan kan samt vilka behov barnet har, vilket blir en formativ bedömning. Dokumentationerna av barnets utveckling och lärande i de digitala mallarna är kopplad till den undervisning som bedrivits och barnet varit delaktigt i. Respondenterna anger att den bedömningen av det individuella barnet görs i samband med den bedömning respondenterna gör av sin egen undervisning.

Samtliga respondenter trycker på vikten av att barnen känner sig trygga och att trivseln är något som det läggs stor vikt vid under ett utvecklingssamtal. Tryggheten anses vara en av de viktigaste aspekterna att lyfta. Enligt respondenterna är trygghet och trivsel det vårdnadshavare först och främst frågar efter under ett utvecklingssamtal, men även något respondenterna anser ligger till grund för att barnen ska kunna ta till sig av undervisningen. Verksamhetens mål och förskolans uppdrag synliggörs under ett utvecklingssamtal, oavsett vad vårdnadshavarna önskar att få reda på. Enligt Anna glöms dock “vissa bitar” bort då större delen av samtalet fokuserar på barnets trygghet och trivsel samt den sociala delen av barnets tid på förskolan. Utvecklingssamtalen ser olika ut beroende på barnets ålder, där det i början mest handlar om barnets trygghet för att vid tre års ålder fokusera alltmer på barnets lärande, utveckling och sociala relationer. Vid det sista utvecklingssamtalet, när barnet är fem år, görs en summativ bedömning av vad barnet har lärt sig under sin tid på förskolan.

31

7 Diskussion

I kapitlet redogörs för resultatdiskussion samt hur vidare forskning kan tillämpas. I kapitlet presenteras även de reflektioner som uppstått under studiens gång.

7.1 Resultatdiskussion

Syftet med studien är att bidra med kunskap om bedömning som begrepp och som pedagogisk praktik i det förskolepedagogiska fältet. Utifrån syftet har två frågeställningar formulerats för att synliggöra de funderingar som efterfrågats. Egna funderingar har uppstått utifrån respondenternas svar, där de beskriver att bedömningar ska göras av verksamheten och inte av barnen. Hur kan en sådan bedömning göras utan att barnen inkluderas i bedömningen? Relaterat till egna erfarenheter, både från yrkeslivet och VFU i utbildningen, gör förskollärarna bedömningar av barnen dagligen i de flesta situationer. När det talas om bedömning i förskolans kontext handlar det inte om att värdera barnens kunskaper, utan det handlar om att kunna ge barnen bästa möjliga förutsättningar för att kunna leka, utvecklas och lära sig. Det är något som samtliga respondenter ger uttryck för, då de lyfter att undervisningen ska anpassas efter barnens förutsättningar och intressen. Med andra ord, tolkas respondenternas uttryck om att de gör individuella bedömningar av barnen för att kunna synliggöra deras förutsättningar och behov. Vallberg Roth (2009) lyfter fram att förskolans verksamhet inte har några uppnåendemål för barnen, utan endast mål att sträva efter (a.a.). Däremot måste förskollärarna utvärdera undervisningen för att den ska kunna vidareutvecklas, vilket inte är görbart utan att bedöma det som redan varit, framförallt vad barnen har lärt sig och hur undervisningen behöver anpassas därefter.

I resultatkapitlet framkommer tydligt utifrån respondenternas svar, att de inte gör bedömningar för att jämföra barn med varandra eller för att värdera vad barnen kan eller inte kan. Respondenternas olika tolkningar av begreppet bedömning kan bero på deras tidigare erfarenheter från bland annat deras egen skoltid samt deras olika yrkeserfarenheter. Deras olika inställningar till bedömningar i förskolan kan också vara relaterat till den åldersgrupp de arbetar med, då de två som har en mer negativ inställning båda arbetar med de yngsta förskolebarnen. Skolinspektionen (2012:7) betonar att bedömningar i förskolan inte ska göras i olika nivåer utifrån ålder, stadier eller andra normer. En dokumentation innefattar att berätta något om barnen och att en bedömning görs, men skiljelinjen mellan att göra uppföljningar och dokumentationer av barn och att bedöma barnen kan vara svårtolkad (a.a.). Begreppet bedömning är inte ett entydigt begrepp, vilket Vallberg Roth (2009) även lyfter då det kan tolkas på olika sätt och därmed få olika innebörd beroende på vem som tolkar det (a.a.). Respondenternas reflektioner tyder på att begreppet bedömning är ett tvetydigt begrepp som skulle behöva tydliggöras. En tolkning är att analysen av den individuella dokumentationen som görs av barns utveckling och lärande utifrån läroplansmålen, är en slags bedömning av barnen. Tolkningen görs, även om två av respondenterna motsätter sig att göra bedömningar av barnen, eftersom respondenterna ändå uttrycker att de anpassar sin undervisning efter barnens behov och förutsättningar. Det är ett ytterligare argument för att bedömningsbegreppet behöver tydliggöras, för att förskollärare ska kunna använda bedömning som ett redskap och en hjälp i sitt arbete. Det framkommer dock i Johanssons (2016) studie att förskollärare inte önskar något förtydligande i styrdokumenten gällande

32

sitt uppdrag utifrån förskolans mål då de inte vill att förskolans verksamhet ska bli lik skolans (a.a.).

Detta är något som även Alatalo, Meier och Frank (2014) betonar, att bedömningar är något förskollärare inte vill arbeta med samt att begreppet bedömning har fått en negativ klang eftersom förskollärare tolkar begreppet negativt och som att barnen ska dömas (a.a.). Det kan i resultatet utläsas att Jonna och Sofie, som arbetar med de yngsta förskolebarnen, anser bedömningsbegreppet vara likvärdigt med att värdera barnens kunskaper eller att sätta ett betyg på barnen. Det som också kan utläsas utifrån Jonnas och Sofies uttryck är att de är kritiska mot att förskolan blir alltmer skolifierad. Jonna upplevs vara rädd för att använda begreppet bedömning i sitt arbete gentemot barnen. Vid ett flertal tillfällen beskriver hon begreppet bedömning som hårt och värderande. Sofie, som är negativ till begreppet bedömning, beskriver att själva begreppet inte hör hemma i förskolan. Däremot lyfter hon att en helhetsbild på barnen ska synliggöras, vilket med andra ord blir en bedömning.

I intervjuerna förklarar respondenterna att de anpassar sin undervisning efter barnens behov. För att kunna göra det måste förskollärarna göra en formativ bedömning av vad barnen kan. Respondenterna beskriver att de anpassar sin undervisning efter hur de har upplevt att deras undervisning fungerat tillsammans med barnen. En summativ bedömning används för att summera vad barnen redan har lärt sig, enligt Erickson och Gustafsson (2014). De digitala mallar respondenterna anger sig fylla i inför ett utvecklingssamtal, blir en summativ bedömning då en tillbakablick görs på vad barnet har lärt sig under läsårets gång. I mallarna besvaras frågor kring barnets utveckling kopplat till läroplanens mål. I Läroplan för förskolan 2018 (Lpfö 18 2018) betonas att den planerade undervisningen ska utgå från barnens tidigare erfarenheter och intressen, vilket även framkommer i respondenternas svar.

Enligt Läroplan för förskolan 2018 (Lpfö 18 2018) används utvecklingssamtal för att synliggöra barnets utveckling och lärande för vårdnadshavarna (a.a.). Under utvecklingssamtalet ska verksamhetsmålen tas upp och information om undervisningen som bedrivs synliggöras. Verksamhetsmålen är något som respondenterna uttrycker att de lyfter med vårdnadshavare vid ett utvecklingssamtal, oavsett om vårdnadshavare uppvisar intresse för målen eller inte. Det som ska vara i fokus är hur barnets utvecklingsresa sett ut under sin tid på förskolan i relation till förskolans läroplansmål. Det som däremot framkommer under intervjuerna är att vårdnadshavarna är mer intresserade av att få reda på om deras barn trivs på förskolan, är tryggt och om barnet har kompisar. Precis som samtliga respondenter berättar, menar Engdahl och Ärlemalm-Hagsér (2015) att utvecklingssamtalet till stor del handlar om att framföra hur barnet trivs på förskolan (a.a.). Markström och Simonsson (2018) beskriver att även vårdnadshavare har förväntningar på utvecklingssamtalet. Det kan exempelvis handla om att vårdnadshavarna vill få information kring sitt barns utveckling och lärande, samt hur deras barn agerar i olika situationer i förskolan (a.a.).

Detta innebär för den pedagogiska praktiken att en implikation kan vara att få en definition av begreppet bedömning samt att få in bedömningsbegreppet i förskolans styrdokument, då bedömning används och behövs i förskolans kontext. Genom att förtydliga bedömningsbegreppets innebörd skapas en större förståelse hos förskollärare. Det innebär att begreppet får en ny mening där det framställs ur en positiv synvinkel och därmed kan användas som ett redskap för förskollärare, för att ta reda på var barnet ligger

33

till i sin utveckling. Det kan även hjälpa förskollärare i sitt vidare arbete med att utveckla undervisningen för att hjälpa barnet att vidareutvecklas.