Sammanfattning av resultatet

Syftet konkretiserades genomtre frågeställningar, den första var i vilka sammanhang talar undersköterskorna om självbestämmande, delaktighet och individanpassning? Resultatet visar att respondenterna talade om målen i olika sammanhang, dock verkar uppfattningen av målen stämma väl överens mellan respondenterna. Målen nämndes i förhållande till organisation, i förhållande till kollegor, utifrån omsorgstagaren samt utifrån undersköterskorna, målen nämns i både negativa och positiva sammanhang. Den andra frågeställningen var hur konkretiseras målen i deras omsorgspraktik? Här visade resultatet att målen konkretiseras på olika sätt inom organisationen. Självbestämmande och individanpassning konkretiseras främst genom biståndsuppdraget och i genomförandeplanen. Delaktighet konkretiseras genom att undersköterskorna arbetade med vissa arbetsmetoder för att bibehålla omsorgstagarens funktioner. Den tredje och sista frågeställningen var vad hindrar respektive främjar möjligheterna att tillgodose målen i det vardagliga arbetet? Här visar resultatet att det fanns en rad olika faktorer som påverkar hur implementeringen av målen sker. En framträdande faktor som sätter ramarna för implementeringen av målen var normbundenheten som undersköterskorna arbetade inom. Undersköterskorna kunde aldrig gå utanför dessa ramar i det vardagliga arbetet med omsorgstagaren samt värdegrunden. Vidare framgick det att samspelet mellan omsorgstagaren samt undersköterskorna påverkade implementeringen av värdegrunden, detta samspel resulterade i att ingen insats var den andre lik. Utifrån normbundenheten samt samspelet mellan undersköterskorna och omsorgstagaren bildades begreppet normdiskrepans, som beskrev det huvudsakliga problemet i undersköterskornas hantering av värdegrundsarbetet.

6.2. Resultatdiskussion

Resultatet visar att det finns motstridiga mål inom undersköterskornas arbete som påverkar hemtjänsten, exempel på mål är sociallagstiftningens värdegrund samt målet om effektivitet. Att det finns motstridiga mål inom hemtjänstens arbete går att utläsa i tidigare forskning där både Elmersjö (2020) och Wällstedt (2019) belyser detta fenomen. Elmersjö (2020) visar hur delaktighet och självbestämmanderätt kan motverka varandra, Wällstedt (2019) lyfter hur kostnadseffektivitet kan motverka individanpassning. Vi ställer oss frågande till varför det ställs motstridiga krav på undersköterskorna, det bör anses irrationellt utifrån ett organisatoriskt perspektiv. Enligt nyinstitutionell teori handlar organisationer irrationellt, vilket innebär att de är osjälvständiga samt handlar snarare efter förväntningar från andra organisationer och

41

samhället (Eriksson-Zetterquist 2009). I det här fallet förväntar sig kommunens invånare att den kommunala skatten ska användas på ett effektivt sätt, vilket hemtjänsten anpassar sig efter och upprättar mål om effektivitet. Samtidigt förväntar sig staten att hemtjänstinsatserna ska hålla en viss kvalitet och upprättar en bindande värdegrund som hemtjänsten ska följa. Enligt Eriksson-Zetterquist (2009) är detta en form av tvingande isomorfism då staten går in och tvingar organisationer inom ett visst fält att uppfylla vissa krav. Med stöd av detta anser vi att det är kraven från samhället som medför att undersköterskornas arbete blir motsägelsefullt. Undersköterskornas arbete ska uppnå en viss grad av kvalitet, samtidigt ges undersköterskorna knappa resurser för att uppnå denna kvalitet. Vi anser att det är problematiskt att målen som undersköterskorna ska följa i flera fall kan motverka varandra. Vidare upplever vi en skillnad mellan teori och praktik, med andra ord vad målen säger och vad som faktiskt utförs. Att exempelvis en omsorgstagare ska ges möjlighet att själv påverka insatsen är betydligt svårare att genomföra praktiskt, jämfört med att uttrycka det i teorin. Därför menar vi att målen ger en förskönande bild av hur verkligheten ser ut.

Undersköterskorna arbetar efter standardiserade uppdrag tydligt inspirerade av NPM vilket är mode inom dagens offentligt finansierade tjänsteproduktion (Karlsson 2017; Strandell 2018; Wällstedt 2019). Att olika kommuner organiserar hemtjänst på liknande sätt beror på att det skapar legitimitet för verksamheterna. De olika hemtjänstorganisationerna verkar inom samma organisationsfält vilket innebär att de kommer göra allt för att efterlikna fältets norm. Skulle en hemtjänstorganisation frångå standardiserade uppdrag, skulle det med största sannolikhet påverka organisationens legitimitet på ett negativt sätt. Den starka normen om att arbeta utifrån standardiserade uppdrag är en form av normativ isomorfism (Eriksson-Zetterquist 2009). Vi upplever denna norm som något som syftar till att uppnå ekonomisk effektivitet på bekostnad av att tillgodose omsorgstagarens unika behov. Respondenterna uppger att hemtjänstens arbete är individanpassat och att “ingen insats är den andre lik”. Här bör en distinktion göras mellan individ och insats som inte framgår i citaten. Ingen insats uppfattas vara den andre lik för att undersköterskorna möter unika individer, dessutom i olika hemmiljöer. Däremot är insatserna densamma, vi menar således att insatserna är föga individanpassade. Hemtjänstens insatser är generella, då de bygger på antagande att omsorgstagarens behov ska ta en viss tid, att det enbart går att få hjälp med ett visst behov och att vissa sysslor bortprioriteras på grund av att de anses vara omoderna av undersköterskorna. Med det sagt delar vi respondenternas uppfattning om att “ingen insats är den andre lik”såtillvida att detta snarare beror på att omsorgstagaren är unik och likaså varje undersköterska. Därmed kommer insatsen variera beroende på vem som utför insatsen och vem som tar emot den.

Resultatet visar att undersköterskornas arbete influeras av normbundenhet i förhållande till kollegorna. Detta tar sig uttryck i att undersköterskorna delar samma värderingar gällande vissa arbetsprinciper samt att de arbetar efter samma metoder. Undersköterskorna begränsar varandra genom en princip om att inte göra det “lilla extra” för omsorgstagaren. Skälet till denna gemensamma uppfattning om begränsning kan kopplas till deras arbetsvillkor. Det handlar om att kollektivt undvika alltför stor arbetsbelastning, dels för att omsorgstagares behov kan vara omättliga samtidigt som de arbetar under organisatoriska krav om att hålla tiden. Undersköterskorna går då samman och skapar en norm som syftar till att minska

42

arbetsbelastningen, detta är en form av normativ isomorfism (Eriksson-Zetterquist 2009). Vidare visar resultatet att hjälp till självhjälp är en vedertagen arbetsmetod bland undersköterskor inom hemtjänsten, vilket styrks av Elmsersjös (2020) forskning. Denna arbetsmetod har förmodligen fått stort genomslag på grund av att den minskar undersköterskornas arbetsbelastning. Genom att utveckla och bevara omsorgstagarens egna resurser, minskar det dennes behov av hjälp, vilket i sin tur leder till att undersköterskorna kan spara på en del av sina resurser som arbetskraft. Arbetsmetoden är vedertagen av alla respondenter som deltog i denna studie, vilket beror på att respondenterna är yrkesverksamma inom samma organisationsfält och profession. Det skapar legitimitet för fältet och professionen att arbeta på samma sätt (Eriksson-Zetterquist 2009). Vi bedömer att hjälp till självhjälp är en viktig arbetsmetod för att omsorgstagaren ska göras delaktig och dessutom är det något som både undersköterskorna samt omsorgstagaren gynnas av. Utan denna metod skulle målet om delaktighet med största sannolikhet vara svårt att uppnå. Likt Elmersjö (2020) ser vi att arbetsmetoden medför vissa problem för undersköterskorna i arbetet. Vad ska undersköterskorna göra i de fall omsorgstagaren inte vill delta? Det finns inget enkelt svar på denna fråga för undersköterskorna, då det är svårt att avgöra vilket mål som är viktigast av delaktighet eller självbestämmanderätt. Här ser vi att det finns skäl att diskutera och tydliggöra vilket mål som har företräde framför det andra, detta för att underlätta för undersköterskorna i arbetet.

I resultatet framgår det att den respondenten som arbetar inom privatägd hemtjänst, tycks vara mer influerad av tidskravet än de respondenter som arbetar inom kommunal hemtjänst. Att respondenten arbetar inom privatägd hemtjänst bör sättas inom parentes. Vi kan inte dra några vidare slutsatser av att respondenten upplever tidspressen i större utsträckning, enbart utifrån att respondentens arbete sker inom privat sektor. Vi har ett för litet urval av respondenter från privatägd hemtjänst och kan enbart dra en tentativ slutsats, vilket innebär att denna slutsats är preliminär och hypotetisk (Alvesson & Sköldberg 2017). Med det sagt kan det vara så att undersköterskor inom privatägd hemtjänst, har mer tidspress i arbetet än vad undersköterskor inom kommunal hemtjänst har. Vidare framgår det att vissa undersköterskor arbetar på sin privata och obetalda tid för att hinna med arbetsdagens alla sysslor. Detta tycks undersköterskorna göra frivilligt för att öka tiden de kan spendera hos omsorgstagaren samt minska organisationen tidspress på dem. Enligt vårt förmenande är det såväl överraskande som anmärkningsvärt att undersköterskornas arbetsbörda medför att undersköterskorna måste arbeta på obetald tid. Respondenterna ger uttryck för att vilja göra mer för omsorgstagaren, de hinner dock inte då tiden är knapp. Utifrån detta förfaller det som att hemtjänsten organiseras för att i första hand uppnå ekonomisk effektivitet och i andra hand tillgodose målen i socialtjänstlagens värdegrund.

6.2.1. Slutsats

I dagens hemtjänst tenderar omsorgstagaren att göras om till siffror och ses inte längre som en människa, snarare som en insats och en tid i ett schema. Gällande implementeringen av självbestämmande, delaktighet och individanpassning sker den i undersköterskornas arbete, dock inte i större utsträckning än att målet om effektivitet uppnås. En slutsats vi drar utifrån resultatet är att hemtjänsten i Sverige har utvecklats från att ge insatser som sätter guldkant på

43

tillvaron, till en vård i hemmet som enbart handlar om att hålla omsorgstagaren vid liv. Vi tror att detta är något som dessvärre kommer bli än mer framträdande i takt med att omsorgstagarna blir fler och sjukare samt att personaltätheten minskar. Detta är ett bekymmer inom hemtjänsten som även Coronakommissionen belyser i den nyligen presenterade delrapporten. I delrapporten belyser kommissionen att hemtjänsten på landsbygden haft svårt att upprätthålla personaltätheten, vilket inneburit att nödvändig och basal verksamhet har behövt prioriteras (SOU 2020:80). Vi bedömer att undersköterskornas förmåga till att arbeta flexibelt är det som gör att hemtjänsten fungerar relativt väl. Då det finns tecken från samhället som visar att det kommer krävas än mer från äldreomsorgen i framtiden, ställer vi oss frågande till om undersköterskorna kommer att stå ut med dåliga arbetsvillkor och tung arbetsbelastning.

6.3. Metoddiskussion

Det slutgiltiga metodvalet landade på personliga intervjuer per telefon med semistrukturerat upplägg. Fördelen med personlig intervju är att den är relativt lätt att arrangera samt kontrollera och slutligen att det är enkelt att lokalisera vem det är som är källan för empirin, alltså respondenten. Det negativa med en personlig intervju är att det krävs träning för att bli en bra samtalsledare. Det finns en risk att om intervjun genomförs på ett felaktigt sätt, kommer det påverka studiens resultat (Denscombe 2016). En fördel med vårt metodval är att vi båda har genomfört intervjuer vid flera tillfällen, dels som informanter, dels respondenter. Detta upplevde vi som positivt när vi väl genomförde intervjuerna för denna uppsats, då vi kunde dra lärdom av tidigare erfarenheter. Då intervjuerna skedde över telefon förlorade vi möjligheten att kunna utläsa respondenternas kroppsspråk vilket kan påverka den insamlade informationen negativt. Enligt Denscombe (2016) beror detta på att den personliga interaktionen blir hämmad, vilket kan leda till att viss information går förlorad.

En semistrukturerad intervju bygger på att forskaren har en färdig lista med ämnen som ska behandlas under intervjun. Forskaren är dock flexibel gällande vilken ordning som ämnena tas upp och låter respondenten tala relativt fritt, dock i den mån att respondenten håller sig till de huvudsakliga frågorna (Denscombe 2016). När det kommer till val av struktur för vår intervju borde vi egentligen valt en öppen struktur. Öppen struktur hade varit gynnsam för uppsatsens syfte, detta då syftet är av explorativ karaktär. Ingen av oss har erfarenhet av att genomföra öppna intervjuer därför valde vi istället semistrukturerade, då vi båda har erfarenhet av sådana intervjuer. Detta kan ha påverkat resultatet då det finns en risk att vi genom en semistrukturerad intervju begränsade respondenternas svar.

Uppsatsens metodologiska ansats är grundad teori, vi valde teorin då vi upplever den som gynnsam för att besvara uppsatsens syfte. Det finns flera nackdelar med grundad teori, exempelvis tenderar grundad teori att bortse från kontextuella faktorer, då forskaren ofta fokuserar på specifika beteende eller fenomen inom en viss situation. Vidare är analysprocessen komplex och kräver att forskaren lägger mycket tid på att bearbeta den insamlade empirin (Denscombe 2016). Vi har aldrig tidigare använt grundad teori som metodologisk ansats i en studie, vi saknar därmed erfarenhet när det kommer till denna komplexa kodningsprocess, vilket är en nackdel gällande vårt val av metod. Ett alternativ som vi övervägde var att låta oss inspireras av grundad teori, utan att använda metoden till fullo. Då tänkte vi använda de

44

grundläggande principerna gällande kodningsprocessen, dock utan att generera en egen modell med hanterandet av normdiskrepans som begrepp. Detta hade med största sannolikhet påverkat det genererade resultatet. Med det sagt, finns det ingen vetenskaplig ansats som är bättre än den andre, det handlar i slutändan om att välja den ansats som passar bäst för syftet (Denscombe 2016). Vi valde grundad teori utifrån att vi bedömde den som mest lämplig för en explorativ ansats.

Vidare använde vi oss av forskningstriangulering vid analys av empirin. Forskningstriangulering innebär att flera forskare analyserar empirin för att kontrollera eventuella felaktiga tolkningar. Detta är positivt för studiens tillförlitlighet då det ökar träffsäkerheten gällande analysen av empirin (Denscombe 2016). Då vi tillsammans genomförde analysen, kontrollerade och jämförde vi våra olika uppfattningar av den insamlade empirin, för att motverka feltolkningar och öka resultatets träffsäkerhet. Utifrån detta anser vi att tillförlitligheten av studiens resultat ökar.