I avsnittet ovan har en genomgång av metod och metodologiska diskussioner presenterats. Det netnografiska forskningsfältet är relevant för studien i ett slags gränsland mellan teori och metod. Relevansen baseras primärt på att en förförståelse och ett grundläggande synsätt för
39
fenomenet internet krävs vid genomförande av forskning om internet. Den traditionella netnografiska metoden där forskaren observerar sitt valda ämne online har inte använts utan det har genomförts sex olika fokusgruppintervjuer med gymnasieelever på skolorna Flyinge och Strömsholm.
Valet av metod har naturligtvis sin utgångspunkt i studiens syfte och frågeställningar men min roll som såväl hästmänniska och anställd vid en av skolorna har påverkat metodvalet. För att säkerställa att eventuella förkunskaper och förutfattade meningar om ämnet inte skulle komma att överskugga ungdomarnas reflektioner kring sitt eget användande av sociala medier i sin vardag kring hästen. Dock är det här viktigt att poängtera att jag, i linje med ett reflexivt förhållningssätt, inte påstår att min roll som forskare inte har påverkat forskningsprocessen alls. Dock har min ambition varit att genomgående medvetandegöra och lyfta diskussionen kring forskarrollen så att den förkunskap jag har om ämnet och forskningsfältet ska kunna bidra till att lyfta forskningen till en ny nivå som Gratton & Jones (2004, s.247–248) uttrycker det.
Ett antal etiska överväganden har påverkat studiens tillvägagångssätt, bland annat har respondenterna skrivit under en samtyckesblankett inför intervjuerna, namn på deltagarna har bytts ut och intervjuerna har genomförts i en miljö där ungdomarna känner sig trygga. Materialet har analyserats med hjälp av innehållsanalys där materialet i en genomgående strukturerad process har analyserats, organiserats och kodats. Intressant nog går det utifrån analysen att utläsa att flertalet av diskussionspunkterna genererat liknande resonemang i grupperna och flera av aspekterna som har framförts av respondenterna i de olika grupperna har dykt upp spontant. Enligt Wibeck (2010) är det ett intressant resultat om det visar sig att samma aspekter spontant kommer upp i flera olika grupper då de fokuserade gruppintervjuerna har en låg grad av moderatorinblandning (Wibeck, 2010, s. 105). En utförlig redogörelse av studiens resultat återfinns i kommande avsnitt.
6.Resultat & Analys
Resultatavsnittet är uppdelat i tre delar. I första delen behandlas resultat kopplade till ungdomarnas användande av sociala medier. Avsnitt två fokuserar på sociala medier och
40
kunskap medan det sista och tredje avsnittet handlar om kulturen på sociala medier. Resultaten analyseras löpande med hjälp av såväl tidigare forskning som teori.
6.1 Användande
I Medierådets rapport 2013 presenterades Facebook som det mest använda sociala mediet bland ungdomar i Sverige. I 2015 års rapport har Instagram tagit Facebooks förstaplats bland 9–16-åringar. Samma förändring kan ses i det empiriska materialet i Eek Karlssons avhandling (Eek Karlsson, 2015, s.9). Av Medierådets rapport 2015 framgår även att en relativt stor del av barnen och ungdomarna (9–18 år) anser att de ägnar för lite tid åt sport och träning samtidigt som användningen av sociala medier är den vanligaste internet-aktiviteten i åldersgruppen 13–18 år (Statens Medieråd, 2015).
Utifrån såväl medierådets rapporter som tidigare forskning inom området är det föga förvånande att även unga ryttare använder sociala medier i stor omfattning. Dock är det här väsentligt att påpeka att den tidigare forskning som använts i denna studie inte riktat sig mot just unga ryttare utan barn och ungdomar generellt. Under de fokuserade gruppintervjuerna ställdes frågor kring respondenternas egna användande av sociala medier samt vilka sociala plattformar de ansåg vara störst inom svensk ridsport idag.
Samtliga gruppintervjuer behandlade respondenternas syn på det egna användandet av sociala medier. Alternativet att ge ungdomarna en definition av sociala medier under inledningen av intervjuerna valdes bort. Detta för att inte riskera att styra respondenterna och se till att intervjuerna baserades på fria samtal respondenterna emellan. Att de unga ryttarna använder sig av sociala medier många gånger dagligen framkommer tydligt. Exakt i vilken omfattning är svårt att reda ut då de själva anser sig vara mer eller mindre konstant uppkopplade genom sina mobiltelefoner. Så fort det finns några minuter över, exempelvis när de sitter på bussen eller är på väg ut till hagen för att göra ett hagbyte (det vill säga ta in och släppa ut hästar i hagar) kollar ungdomarna vad som har hänt på Instagram, passar på att skicka en ”snap” till sina vänner för att hålla dem uppdaterade eller scrollar igenom nyhetsflödet på Facebook för att se om det har kommit någon ny intressant artikel från Hippson. Ungdomarnas förhållningssätt framgår av citaten nedan:
41
Linn: Varje dag, verkligen varje dag! Varje minut nästan, nä men kanske inte varje minut men alltså dagligen och ofta. Det är ofta jag är inne och kollar och jag tänker att det är ett väldigt bra sätt att hänga med i vad som händer inom just ridsporten. Just eftersom den är rätt så bortprioriterad vad gäller sportbevakning och reportage om idrott. Det är ju inte så att man kan kolla på sporten på kvällen och se vad som hänt inom just ridsporten och höra om att RGB (Rolf-Göran Bengtsson) vann Global Champions Tour. Det finns liksom inget om sånt i den ”vanliga sportbevakningen”. Elvira: Nä precis det är ju så att man får söka sig till våra egna medier, dels Instagram och Facebook men även våra egna tidningar vi har ju Tidningen ridsport och Hippson och Equipage och allt vad vi har, så då får man ju söka sig dit om man vill se vad som hänt inom ridsporten.
Linn: Ja! Man vill se när saker händer och sånt där. (Intervju 3).
I ovanstående citat framgår det att respondenterna anser att det finns ett begränsat utbud av nyheter om ridsport inom sportbevakningen. Vilket leder till att de vänder sig till sociala medier för att hålla sig uppdaterade om vad som sker i hästvärlden. Dashper (2017) beskriver, precis som respondenterna uttrycker det, att hästintresserade oftast får vända sig till specialiserade mediekanaler som vänder sig mot just ridsporten för att hålla sig uppdaterade. De större mediekanalerna skriver eller sänder nämligen sällan innehåll från ridsporten. Vilket i sin tur har lett till att internet och sociala medier har vuxit fram som en fantastisk resurs för hästintresserade att hålla sig uppdaterade av vad som sker inom ridsporten (Dashper, 2017, s.138).
Gällande frågan om vilka sociala plattformar respondenterna rör sig på, trädde framförallt tre sociala medier fram: Instagram, Snapchat och Facebook. Ytterligare sociala medier som nämndes under intervjuerna var Twitter, Thumblr, YouTube, bloggar samt internet-tidningar som Hippson och Tidningen Ridsport. Instagram verkar vara störst hos målgruppen unga ryttare. Både Snapchat och Facebook används frekvent av målgruppen men inte i riktigt lika stor omfattning som Instagram. Resultatet pekar alltså i samma riktning som medierådets rapporter från år 2015 och 2017, där det framgår att såväl Instagram som Snapchat är på väg att- eller har gått om Facebook vad gäller popularitet bland svenska ungdomar (Statens Medieråd, 2015 & 2017).Så här säger några av de intervjuade:
Lovisa: Vilka sociala plattformar använder ni? Linn: Instagram och Facebook.
42
Elvira: Snapchat.
Linn: Ja! Snapchat är det ju faktiskt många som använder. Elvira: Bloggar läser man ju ibland.
Linn: Jamen Hippson och Tidningen ridsport, de finns ju på Facebook och lägger upp länkar till sina artiklar. De finns ju på både Instagram och Facebook faktiskt
Elvira: Och Twitter och allt vad det kan vara. (Intervju 3)
Som nämnts tidigare var det framförallt Instagram och Snapchat som lyftes fram när respondenterna fick frågan om vilka sociala plattformar de använder. Det var även ett antal respondenter som nämnde att de ofta eller ibland går in på de nätbaserade hästsporttidningarna Hippson och Tidningen ridsport. Framförallt lockar dessa sidor när de lägger upp länkar till specifika artiklar på Facebook eller Instagram. Det ska med andra ord vara lätt att navigera till dessa sidor från de sociala plattformarna som ungdomarna rör sig på mer eller mindre konstant genom sina smartphones. Några respondenter använder även YouTube och Twitter. Däremot framgår det tydligt att ungdomarna verkar röra sig på bloggar i mycket liten omfattning.
För att kunna skapa en bild av unga ryttares uppfattningar om och användning av sociala medier i vardagen kring hästen är frågan om deras uppfattning om var ridsporten finns på sociala medier och på vilket sätt det uttrycker sig central. Samtliga grupper fick frågan om var på sociala medier de menar att hästar, ridning och ridsport finns. Under gruppintervjuerna diskuterade och resonerade respondenterna frågorna relativt fritt sinsemellan och de olika intervjuerna svängde åt lite olika håll. Det är därmed mycket intressant att vissa genomgående resonemang och svar lyfts i samtliga intervjuer fast ungdomarna uttrycker sig på olika sätt. Först och främst är helhetsbilden att majoriteten av ungdomarna anser att Instagram är klart störst vad gäller mängden inlägg om just hästar, ridning och ridsport på sociala medier. Här är det viktigt att påpeka att det tidigare i avsnittet framgår att ungdomarna själva använder sig av Instagram mest. Förmodligen reflekterar svaren varandra. De använder själva Instagram mest och de förväntar sig att det är där de ska hitta information om hästar och ridsport. Ytterligare en reflektion som kommer upp vid ett antal av intervjuerna är att ungdomarna menar att Facebooks betydelse har minskat vad gäller inlägg om till hästar, ridning och
43
ridsport. Många av respondenterna anser att det finns mycket hästrelaterat innehåll på Facebook fortfarande men att det mest är exempelvis länkar till externa webb-tidningar eller bloggar som de ser. Instagram ses som en kanal där hästmänniskor på ett smidigt sätt kan kommunicera direkt i den sociala sfären på internet, direkt från stallet, ridbanan eller tävlingen. Inlägg på Instagram kan helt enkelt ses som en lättillgänglig plattform för bloggande i miniformat som en av respondenterna beskriver det:
Anna: Men alltså det känns som att Facebook (FB) har krympt i hästsammanhang, det är mer på Instagram det har blivit större. På FB länkas mest tidningsartiklar och så läggs det upp trådar som liknar de mer traditionella forumen. Men på Instagram är det lättare för hästprofiler att lägga upp typ, inte vetenskapliga artiklar, utan dokumentation från träning och tävling och lite sånt, alla stora ryttare som jag följer lägger upp saker på Instagram det känns mer lättillgängligt att lägga upp saker där. Elsa: Ja, det är som en bloggvariant i miniformat typ (Intervju 1).
Internetbaserade forum som bygger på trådar där användare diskuterar olika hästrelaterade saker nämns under intervjuerna som något hästintresserade ska akta sig för. Enligt ungdomarna sprids det ofta tveksamma tips och råd om hästar och ridning på dessa sidor, utöver det menar de även att det är vanligt med näthat och otrevliga kommentarer och inlägg på sådana forum. I resonemangen kring hästforum där personer fritt delar med sig av vad de tror är rätt samt i vissa fall förkastar andra människors åsikter är det intressant att använda begreppet ”oversharing”. Persson (2012) beskriver hur de så kallade varseblivningsgränserna ha förskjutits i det moderna kommunikationslandskapet vilket har lett till att den information som tidigare har varit förpassad till ”backstage” idag sker ”frontstage” (Persson, 2012; Eek Karlsson, 2015, s.39). Utifrån denna teori går det att utläsa att ungdomarna anser att en viss typ av ”oversharing”, via hästforum, förekommer. Information som delas på detta sätt anses mindre tillförlitlig och är därmed mindre intressant för dem.
Under samtalen respondenterna emellan diskuteras även de sociala mediernas tendens att fånga upp användarnas intressen. Det gör att medierna formas utifrån användarnas personliga intressen. Generellt diskuteras källkritik och vikten av att inte ta till sig allt som står på de sociala plattformarna och trådarna under samtliga intervjutillfällen. Detta tar sig olika uttryck under intervjuerna, men det verkar finnas en relativt stor medvetenhet och ett kritiskt förhållningssätt hos gymnasieungdomarna. Vid ett antal tillfällen under intervjuerna nämner respondenterna även att det är viktigt att kunna avgöra vad som är rätt och fel när de surfar
44
runt på de sociala medierna. Resonemang återkommer även senare i studien under avsnittet som behandlar kunskap och sociala medier. Följande resonemang för två respondenter kring vad som kommer upp i deras flöden på sociala medier:
Lovisa: Var ser ni ridsporten mest, på vilka sociala medier?
Kajsa: Det formas ju efter ens intressen, som på mina medier är det ju mycket häst men om man kollar på mina vänner som inte är hästintresserade så ser det ju annorlunda ut. Jag följer nästan bara hästmänniskor och då är det ju 90% häst på min Instagram och Facebook.
Karin: Idag kollar de ju upp sånt, eftersom de man följer håller på med häst så hamnar man ju i de trådarna. Det blir jäkligt mycket häst! (Intervju 4).
Trots att respondenterna anger att de inte följer bloggar i någon nämnvärd utsträckning, nämns ett par specifika bloggare och profiler på sociala medier vid samtliga intervjuer. Som tidigare nämnts har intervjuerna styrts av respondenterna själva och därför är det speciellt intressant att samtliga grupper har diskuterat bloggares förmåga att ge en jordnära bild av ridsporten som något positivt. De menar att det som lockar just dem till att läsa en blogg är att de ser att det förmedlas en ”verklig bild” av vardagen i stallet kring hästarna. Det pratas om att ridsporten på sociala medier tenderar att bli väl verklighetsfrånvänd och polerad (bilden av ridsport i sociala medier tas upp senare i studien). Denna polerade bild innebär enligt ungdomarna att de verkligen uppskattar bloggare och profiler på sociala medier som faktiskt ger en bild av vardagen i stallet:
Josefin: Jag känner att personer på sociala medier är mer fiktiva det är liksom inte riktiga människor, det är mer den här perfekta vardagen där man lägger upp när hästarna går bra, mycket sånt liksom. Det blir ju liksom inte samma riktiga människor om man jämför med att vi ser våra lärare t.ex. där ser man ju dem göra varje moment i verkligheten, det blir mer riktiga människor.
Klara: Ja men det blir ju som vissa yngre hoppryttare, dom lägger upp mycket på Instagram och unga dressyrryttare, det blir ju att de bara lägger ut det bästa för att skapa sig ett namn liksom. Då ser man ju inte helheten.
Josefin: Ja precis, det ska ju vara ok att det inte alltid är perfekt eller går bra varje gång man rider.
Klara: Det tycker jag är rätt bra med Cornelia Rylén, jag tycker att det är jättekul att hon inte alltid lägger upp perfekta klipp utan hennes hästar bockar lite och gör lite si och så liksom, jag tycker det är jättebra att visa att det inte alltid är perfekt. Att man som yngre lär sig att det inte alltid måste se perfekt ut, t.ex. när man skaffar sin första
45
häst och den börja bocka och man inte vet vad man ska göra för att man inte har sett det förut utan bara sett det som är perfekt.
My: Ja det kan ju skada ens självförtroende då om man tittar på sig själv och tänker att såhär ser det ju inte ut när de duktiga rider (Intervju 3).
I ovanstående resonemang går det tydligt att se att det som sker online respektive offline smälter ihop, eller i vart fall att det finns en önskan om att det ska göra det. Här är det lämpligt att använda Goffmans teori kring ”face to face” (f2f) och ”persona to persona” (p2p) för att förklara ungdomarnas önskan om att få se bloggare skildra en ”verklig bild” av vardagen i stallet. Det framgår att ungdomarna anser att många bloggare bär en mask och de inte är sig själva. Persson (2012) menar att personer som befinner sig online har ett stort utrymme att skapa en roll eller karaktär istället för att vara sig själv (Persson, 2012, s.260). Sammanfattningsvis går det att säga att ungdomarna önskar att kommunikationen online (trots att den sker just online) ska kännas som den sker f2f istället för p2p.
Även frågan ”Vilken typ av inlägg eller publikationer lockar mest?” väckte diskussion om sociala mediers förmåga att sprida olika bilder av verkligheten. Majoriteten av respondenterna menar att de lockas av att se tränings- och tävlingsbilder samt videoklipp främst från duktiga proffsryttare men även ryttare som de själva kan relatera till. Exempel på personer som de kan relatera till är ryttare i respondenternas egen ålder och ryttare som faktiskt vågar skriva inlägg om när det inte går så bra. En av respondenterna menar även att hon väljer vilka ryttare hon följer baserat på om de är långa eller korta. Då hon själv är kort önskar hon följa tips och råd från andra ryttare som hon kan relatera till rent längdmässigt. Ytterligare något som lockar är artiklar och forskningsartiklar som publiceras online och länkas genom exempelvis Instagram och Facebook. Respondenterna använder alltså sociala medier för att inspireras av duktiga ryttare, bloggare och profiler som delar med sig av sin vardag med hästarna och artiklar av olika slag. Ungdomarna resonerar såhär kring vad som lockar mest:
Lovisa: Vilken typ av inlägg eller publikationer dras ni mest till online?
Elisabeth: Jag brukar läsa Hippsons forskningsartiklar och typ klipp på smarta lösningar, det var någon som t.ex. hade gjort en foderautomat som släppte ner lunch-hö till hästarna, sådant tycker jag är bra.
….
46
Klara: Ja man blir verkligen inspirerad! Man speglar mycket sig själv i vad folk lägger upp. Typ att jag följer folk som är typ 1.60 som jag kan relatera till då vet jag att jag har möjlighet att göra så istället för om jag följer typ Patrik Kittel som är jättelång, jag kan ju aldrig rida som honom eftersom han är så lång. Därför kollar jag mer på personer som skulle kunna vara jag.
Lovisa: Tycker ni andra också att man ska kunna relatera och tänka att det där skulle kunna vara jag?
Josefin: Ja, jag tycker att det är jätteviktigt annars blir det ju ingen inspiration då blir det mer deppigt. Man ska ju kunna se att det inte är en omöjlighet (Intervju 2).
Utöver det som nämns ovan, menar även några av respondenterna att det är spännande att följa mer kontroversiella trådar och diskussioner på framförallt Facebook. En av ungdomarna verkar ha ett något ambivalent intryck av Facebook. Samtidigt som hon menar att det är intressant att följa diskussionstrådar på plattformen tycker hon inte att det är lämpligt för yngre människor att hänga på Facebook. Det verkar som att gymnasieungdomarna anser att de innehar tillräckligt mycket kunskap och erfarenhet för att bedöma vad som är rätt och fel och att de därmed inte riskerar få en skev uppfattning genom att följa diskussionstrådar om olika ämnen på sociala medier. Däremot avråder de yngre och mindre erfarna ryttare från att läsa för mycket ”tyckande” på sociala medier:
Lovisa: Ni andra, vad är det som lockar ert intresse?
Therese: Typ olika åsikter, alltså när folk skriver vad de tycker, det tycker jag är kul för jag gillar att säga vad jag tycker och det är väl mer vanligt på Facebook att man säger vad man tycker. Dock tycker jag inte att man ska hänga på Facebook om man är yngre för att där känns det som att de olika ponnymammorna hänger och försöker trycka ned andra. Ehm… alltså den bilden har jag fått i vart fall sen vet jag inte vad ni andra tycker?
Freja: Mm det finns så många olika åsikter om allt, typ att bett (är fel och det är tortyr för hästen och själv så kanske man inte tycker det men det kan ge lite skeva uppfattningar när man kollar runt.
Lovisa: Men hur påverkar det er? Jag tänker att du säger att man som ung ryttare inte bör hänga på Facebook.