Ända sedan jämställdhetsarbetet började med kvinnorörelsen under 1800-1900-talet har ett normbrytande arbete funnits (Nationalencyklopedin 2017a). Det har dock tagit tid då det fortfarande i viss mån finns skillnader mellan män och kvinnor vad gäller exempelvis skillnader i lön och sysselsättning. Europa och i synnerhet Skandinavien visar dock på goda resultat när det kommer till dessa gap/skillnader och när det gäller jämställdhetsmått i största allmänhet. Bland annat så styrks detta av de fyra jämställdhetsmåtten Human development index, Gender
empowerment measure, Gender development index och Global gender gap index. Av de åtta
utvalda länderna i den här undersökningen är Norge det absolut “bästa” som placerar sig topp två på samtliga listor. Sverige ligger i topp två i två av de tre nämnda måtten som finns att läsa i tabell 2.
I den rapport som World Economic Forum (WEF) årligen ger ut finns att läsa att Norge i rapporten för 2015 placerades på en andra plats och Sverige på en fjärde plats. Därefter är placeringarna något spridda, men samtliga av de åtta utvalda länderna placerar sig som ett av de 25 mest jämställda länderna i världen (WEF 2015). Utifrån de här jämställdhetsmåtten framgår i tabell 1 (s. 22) att av de här åtta utvalda länderna så placerar sig de skandinaviska länderna tillsammans med Nederländerna bäst medan Storbritannien tillsammans med Frankrike och Spanien har de sämsta värdena.
26
När dessa beräkningar och utvärderingar av länder görs tas diverse olika faktorer i beaktning. GEM (gender empowerment measure) mäter, som tidigare beskrivits, omfattningen av bristande jämställdhet och baseras på kvinnors skattade inkomst och hur stor andel av kvinnor som innehar högavlönade arbetspositioner (GAP 2017). HDI (human development index) ser till mänsklig utveckling, utbildning, levnadsstandard och generella hälsonivån (United Nation Development Programme 2015) och the global gender gap index syftar främst till att fånga upp i vilken omfattning skillnader mellan könen finns och deras framsteg. Detta främst för faktorerna ekonomi, politik, utbildning och hälsa (WEF 2015). Löfström (2008) presenterar också att BNP och jämställdhet går hand i hand. Hon använder sig av GDI-måttet när hon gör regressioner mellan BNP per capita och ekonomisk tillväxt. Hon kom fram till att GDI förklarar variationen i BNP per capita till 88 procent. Dock måste också poängteras att det finna andra index där de statistiska relationerna inte alls är lika starka. Dessutom talar hon heller inget om kausaliteten mellan de två variablerna (Andrén 2012).
Till viss del kan de europeiska placeringarna på dessa listor förklaras av det normbrytande arbetet som ju faktiskt skett. En studie visar på att den allmänna uppfattningen i Spanien är den att kvinnor har lika stor anledning att befinna sig på arbetsmarknaden som män (Kvist & Peterson 2010), detta trots att Spanien är det landet med störst gap i sysselsättning mellan män och kvinnor av de åtta utvalda länderna. Skandinavien visar sig även vara “bäst” på sysselsättning. Sverige har en skillnad i sysselsättning på 4,2 procent tätt följd av Norge med 4,6 procent. Sist på listan över de här åtta länderna är som sagt Spanien tillsammans med Storbritannien med en skillnad i sysselsättning på 11,2 procent (Ekonomifakta 2017a). Att på ett systematiskt sätt minska den här skillnaden i sysselsättning menar somliga skulle gynna den ekonomiska tillväxten då mindre produktiva män skulle kunna ersättas med mer produktiva kvinnor (Mitra et al. 2015; Esteve-Volart 2004).
Samtliga länder i den här undersökningen verkar ligga rätt bra till jämställdhetsmässigt sett ur ett globalt perspektiv. Allra bäst verkar de skandinaviska länderna vara på jämställdhet, men som tätt följs av de övriga europeiska länderna (WEF 2015). Detta gäller både för sysselsättningsgraden och löneskillnaden. Med hjälp av de mått som tidigare presenterats kan också utläsas att de åtta utvalda länderna tenderar att röra sig likadant. De skandinaviska länderna turas lite om att toppa både listan för Global gender gap index såväl som Human
27
Tabell 2.Sammanställning av den verkliga jämställdheten. Tre olika slags jämställdhetsått
och de åtta utvalda länderna i den här studien.
Land HDI värde (2014) Land GEM värde
(2009) Land GAP index (2015)
Norge 0,944 Sverige 0,909 Norge 0,850
Danmark 0,923 Norge 0,906 Sverige 0,823
Nederländerna 0,922 Nederländerna 0,882 Tyskland 0,779 Tyskland 0,916 Danmark 0,869 Nederländerna 0,776
Sverige 0,907 Tyskland 0,852 Danmark 0,767
Storbritannien 0,907 Spanien 0,835 Frankrike 0,761
Frankrike 0,888 Storbritannien 0,790 Storbritannien 0,758
Spanien 0,876 Frankrike 0,779 Spanien 0,742
Källa: UNDP (2014). Human development index. Källa: UNDP (2009). Gender empowerment measure. Källa: WEF (2014). Global gender gap.
Sammanställningen ovan visar på hur den verkliga jämställdheten ser ut i de olika länderna. Tabellen ovan (tabell 2) innehåller tre av de vanligaste måtten på jämställdhet och som tidigare har presenterats och redogjorts i studien. Ur tabellen ovan kan utläsas att Norge tillsammans med Sverige toppar listorna (Sverige placerar sig dock på femte plats med HDI-måttet) medan Nederländerna, Danmark och Tyskland tar mittenplatserna i alla tre listorna. Frankrike, Storbritannien samt Spanien placerar sig längst ner för alla tre måtten (den här tabellen redogör bara för de åtta utvalda länderna och tar därmed inte andra länders olika placeringar och värden i beaktning).
Samtliga studier ovan verkar också vara överens om att högre utbildning och starkare karriärer tenderar att resultera i en mer positiv inställning gentemot jämställdhet. Detta i sin tur skulle kunna leda till att också hushållsarbetet verkar fördelas jämnare mellan parterna då det finns bevis som tyder på att kvinnor med högre utbildning och starkare karriär tenderar att göra mindre hushållsarbete (Jakobsson & Kotsadam 2010; Coltrane 2000). Hit kan också tänkas föräldraledighet och vård av sjukt barn. Normen har länge talat för att kvinnan är den som huvudsakligen varit ansvarig för barnen, men i ett samhälle och i en värld där det blivit allmänt accepterat och självklart att också kvinnan ska vara en del av arbetskraften menar Kvist och Peterson (2010) att normen måste brytas och mer fördelning borde komma därefter. Den svenska staten är med på att försöka motverka den här normen och hjälpa till med att fördela föräldraledigheten genom s k moraliska incitament hellre än ekonomiska. Andrén för Andrén (2012) redogör för att det finns två normer som står lite i motsats till varandra, nämligen könsrollsnormen (som det pratas om ovan) och jämställdhetnormen som vuxit sig stark i t ex
28
Sverige. Ur policyhänseende måste därför två fronter beaktas, nämligen dels att individer styrs av ekonomiska incitament och därmed också deras egna fria vilja att kunna disponera exempelvis föräldraledigheten på egen hand, men också dels av de könsrollsnormerna som fortfarande finns i samhället och som leder till att kvinnan fortfarande tar det huvudsakliga ansvaret för hushållsarbetet (Andrén 2012).
Utifrån tidigare forskning, teori samt de statistiska iakttagelserna har ett par hypoteser tagits fram. Huvudsakligen så finns en tro om att variablerna utbildning och inkomst är de två variabler med störst inverkan på attityden gentemot jämställdhet i studien. Dessa bedöms gå hand i hand då utbildning ofta leder till högre inkomst via mer framstående karriärer. Utöver dessa variabler finns en hypotes om att det också ska finnas skillnader i jämställdhetsattityder framförallt mellan Skandinavien och södra Europa.
Den här studien kommer framförallt att bidra med en helhetsbild som på ett överskådligt sätt beskriver hur normer och attityder gentemot jämställdhet ställer sig mot den faktiska jämställdheten som råder i de åtta utvalda länderna. Resonemanget som förs kombinerar både sociala och ekonomiska aspekter. Studien kommer vidare också att bekräfta, diskutera och kombinera befintliga studier och deras resultat och framställa detta på ett tämligen nytt sätt. Det har nämligen länge varit så att ekonomiska resonemang har förts ur ett rationellt perspektiv som under de senaste årtionden har kommit att ifrågasättas då det visat sig inte vara applicerbart i verkligenheten. Människor agerar inte sällan irrationellt vilket kan antas bero på sociala aspekter, förslagsvis normer.