Tidigare forskning och teori

Sysselsättning är nära relaterat med karriärer och just en kvinnas karriär har i flera studier visat sig vara en avgörande faktor i hur ett par delar på hushållsarbetet. För i linje med att kvinnan tidigare inte skulle förvärvsarbeta hörde också att kvinnan skulle vara hemma och istället ta hand om hushållet och barnen (Mukesh 2014). Exempelvis visar Robinson och Godbey (1997) att kvinnor som erhöll en anställning generellt sett gjorde en tredjedel mindre hushållsarbete än kvinnor utan en anställning. Detta i sin tur resulterar också i att mannen istället fick gör mer av hushållsarbetet än tidigare (Coltrane 2000). Vissa studier visar dock på att en kvinna med en mer framstående karriär kan resultera i två utfall: antingen fördelas hushållsarbetet mer lika mellan parterna eller så fortsätter kvinnan att ta på sig det större ansvaret som ett sätt att kompensera för den annars minskade könsstereotypa familjeförsörjningsnormen (Mitra et al. 2015; Boserup 1970; Goldin 1990; Seguino 2007). I tabell 7 ovan finns att läsa ländernas olika svarsandelar för variabeln “Är det viktigt att dela på hushållsarbetet mellan könen?”. Allt som allt så svarar en majoritet i alla åtta länderna att det är väldigt viktigt att göra det även om vissa av länderna utmärker sig mer än andra. Detta redogörs för ytterligare nedan. Attityden gentemot fördelning av hushållsarbetet verkar således vara positiv men behöver nödvändigtvis inte vara direkt kopplad till hur den faktiska hushållsfördelningen ser ut. Teoretiskt kan hushållsfördelningen förutspås av s k spelteorier inom mikroekonomi. Den kanske tydligaste modellen kallas the unitary model som används under antagandet att en familj eller ett hushåll behandlas som en enda enhet där individerna i familjen innehar likadana preferenser som därmed talar för hushållet som enhet. Detta innebär att det inte spelar någon roll om det är mannen eller kvinnan som tjänar mest pengar, som fattar köpbeslut eller bestämmer fördelning av arbete (Mukesh 2014). Dock är antagandet om exakt likadana preferenser sällan applicerbart i verkligheten och då förekommer alltid någon slags förhandling parterna emellan. Förhandlingar kan också förklaras med mikroekonomiska teorier. Dessa två nämnda modeller fungerar lite som komplement till varandra. Förhandlingsmodellen är intressant men ger inga ledtrådar till varför det vanligtvis är mannen som går vinnande ur förhandlingen som den starkare parten rent ekonomiskt (Andrén 2012). Vidare har kvinnans roll i samhället alltid varit försvagad jämfört med mannens och arbetet med jämställdhet har därmed alltid fokuserat på att stärka kvinnans roll (Regeringen 2011).

55

Att stärka kvinnans roll med mer lika inkomst med mera kallas ekonomiska incitament. Vidare finns också moraliska incitament som Sverige i viss mening använder sig av. Moraliska incitament kan vara normgivande menar Bergqvist och Saxonberg (2010) och redogör för att just den svenska regeringen använder sig av moraliska incitament för att jämnare fördela föräldraledighet mellan mamman och pappan. Detta har visat sig fungera då det blivit allt mer norm att pappan ska ta lika mycket ansvar som mamman vad barn anbelangar och då det visat sig att papporna i Norge har kortare föräldraledighet än papporna i Sverige (Bergqvist & Saxonberg 2010). Frågan är om moraliska incitament verkligen slår ekonomiska? Sanfey et al. (2013) argumenterar för att människan främst styrs av sociala normer och moraliska incitament även om ekonomiska incitament finns och kan påverka det vardagliga beteendet (parkering är ett typexempel på det). En studie från 2014 visar på att resultaten av ett “ultimatum-spel” där det också testats för effekterna av normer och könsstereotyper, faktiskt har haft en inverkan på hur deltagarna fördelat en viss summa pengar, men också hur deltagarna valt att acceptera den angivna summan (Fabre et al. 2015).

Hur är det med ländernas ekonomiska ställning och deras attityder gentemot jämställdhet? Fakta finns som antyder att de mer utvecklade länderna också innehar ett bättre förhållningssätt till just jämställdhet och av denna logik torde det finnas samband. Duflo (2010) påstår att det säkerligen finns kausala samband mellan jämställdhet och ekonomisk utveckling. Även Andrén (2012) presenterar i sin rapport att tidigare studier visar på att jämställdhet är korrelerat med ekonomisk utveckling. Dock menar de också på att det inte behöver innebära att jämställdhet i sig genererar positiv utveckling på ekonomin utan att snarare höjd utbildningsnivå och ökat arbetskraftsdeltagande genererar ekonomiskt tillväxt. Detta går också i linje med Mitra et al. (2015) och Knowles et al. (2002) som i sina studier menar på att bättre jämställdhet inom utbildningssektorn leder till ökad tillväxttakt för en ekonomi dels på grund av bättre humankapital men också för att marginalavkastningen är högre för kvinnor än för män om inte jämställdhet råder.

Resultaten från den här studien är inte lika entydiga som exempelvis Duflo (2010) utan går mer i linje med Andrén (2012), Mitra et al. (2015) samt Knowles et al. (2002) som alla tre redogör för att resultat kan variera och att det främst är variablerna runt omkring som påverkar och alltså inte bara jämställdhet i sig. I den här studien som dessutom ju fokuserar på attityderna gentemot jämställdhet och inte ländernas jämställdhet i sig gör också att resultaten inte är fullt så tydliga.

56

8.2 Beskrivande statistik

I tabell 4 (sida 44) redogörs för att de svarsalternativ som finns att tillgå på frågorna “Är det viktigt med jämställdhet mellan könen?” och “Är det viktigt att män och kvinnor delar på hushållsarbetet?”. Här kan anas att de svarsalternativ som flest respondenter valt är svarsalternativ 0, 5 och 10 (jämfört med de siffror emellan). Detta kan tänkas förklaras av att dessa svarsalternativ är lättast att relatera till. Respondenterna kan ha valt någon av de här ”extremvärdena” fast de egentligen skulle gradera sin attityd som en av de närliggande siffrorna.

De länderna med lägst respektive högst värdering på sina attityder gentemot jämställdhet utifrån tabell 4 är Nederländerna respektive Spanien. Nederländerna har sämst resultat där endast 35 procent av respondenterna anser att jämställdhet är en väldigt viktig fråga och hela 5,14 procent anser att det är helt oviktigt (tabell 4) jämfört med genomsnittet som ligger på 54 respektive 2,5 procent. Detta gör att Nederländerna har den sämsta attityden gentemot jämställdhet. Jämförelsevis har de resterande sju länderna medelvärden som ligger mellan 8,2 till 9 (tabell 5) och Nederländerna har ett medelvärde för variabeln “Är jämställdhet mellan könen viktigt?” närmare 7, vilket också visar på att Nederländerna har en mindre positiv attityd än de andra länderna. Detta åskådliggörs i tabell 5 där ländernas medelvärde för attityderna gentemot variabeln “Är jämställdhet mellan könen viktigt?” uppges.

Spanien som är det land vars respondenter har den absolut mest positiva attityden gentemot jämställdhet (utifrån tabell 4) och visar på en andel närmare 70 procent som anser att jämställdhet mellan könen är väldigt viktigt och endast en procent anser det vara helt oviktigt. Detta kan jämföras med genomsnittet för alla länder som ligger på 54 respektive 2,5 procent och där Spaniens medelvärde för variabeln “Är jämställdhet mellan könen viktigt?” ligger på över 9 (tabell 5) vilket inget annat land kommer i närheten av. Att Spanien har den absolut mest positiva inställningen till jämställdhet av de åtta länderna kan anses vara aningen oväntat, men vid en granskning av lönegapet mellan könen visas att Spanien endast har ett lönegap på 8 procent (tabell 1). Detta tyder på att de inte bara har en “bra” attityd gentemot jämställdhet utan också just lönemässigt har det jämställt. Om lönegapet och attityderna tas i beaktning kan konstateras att Spanien har positiv attityd och ett litet lönegap medan Nederländerna har mest negativ inställning till jämställdhet och också det största lönegapet, medan det för de andra variablerna saknas tydliga samband. Undersöks de andra aspekterna utmärker sig dock inte Spanien som ett särskilt jämställt land i jämförelse med de andra utvalda europeiska länderna.

57

De skandinaviska länderna är som tidigare nämnt utsedda till mest jämställda enligt de jämställdhetsmått som nämnts i den här studien där Spanien placerar sig som ett av de sämre länderna men med mer positiv attityd än Skandinavien. Rent spekulativt skulle kunna tänkas att det beror på att befolkningen uppe i Skandinavien vant sig vid jämställdheten och därmed tar jämställdhet för givet, medan befolkningen i Spanien i större utsträckning fortfarande aktivt kämpar för och vill förbättra jämställdheten.

Som konstaterats tidigare så har normer en stor inverkan på en individs agerande och beteende (Lidskog & Sundqvist 2011) och dessutom har olika grupper inte alltid samma normer (IFN 2017; Nordiska Museet 2010). Med detta sagt betyder det inte att många normer inte kan återfinnas i olika grupper. Mellan de åtta länderna i denna undersökningen så är flera stycken och troligen majoriteten av alla normer desamma men sedan finns även en del som skiljer sig åt beroende på vilken grupp/land som undersöks. Detta är något som kan tänkas vara orsak till varför det visar sig vara så stora skillnader mellan Spanien och Nederländerna och deras attityder gentemot jämställdhet. Alltså kan normerna ha en betydande roll för individernas attityder p.g.a. att normer har stor inverkan på en individs beslutsfattande och det kan finnas variation i vad som är socialt accepterat i olika länder. Detta kan göra att attityderna gentemot jämställdhet skiljer sig så drastiskt åt som i fallet med Nederländerna och Spanien. Normers påverkan på utfallet kan även illustreras genom att jämföra de nordiska ländernas medelvärden för “Är jämställdhet mellan könen viktigt?” (Sverige: 8,4 procent, Norge: 8 procent och Danmark :8 procent) där länderna ligger mycket närmare varandra kulturellt (Tidningen Kulturen 2008) än de gör med de övriga utvalda länderna. Detta medför att dessa olika gruppers normer är mer nära relaterade till varandra och som ett resultat av detta syns liknande attityder.

Vad som konstaterats för både Nederländerna och Spanien gäller för alla länder, det vill säga att respondenterna överlag har en bättre attityd gentemot variabeln i tabell 7 “Är det viktigt att män och kvinnor delar på hushållsarbete?“ än gentemot variabeln i tabell 4 “ Är jämställdhet mellan könen viktigt”. Hur kommer detta sig? De båda variablerna är knutna till attityder och alltså inte den faktiska jämställdheten, d.v.s. båda variablerna kontrollerar för individens personliga åsikt till jämställdhet. Skillnader mellan inställning och verklighet kan därmed inte ha något att göra med varför medelvärdet för samtliga länder är bättre för variabeln “Är det viktigt att män och kvinnor delar på hushållsarbetet?“ än för variabeln “Är jämställdhet mellan könen viktigt?“ vilket kan konstateras vid en jämförelse av tabell 4 och 6. Där åskådliggörs att samtliga länder har ett högre medelvärde i tabell 6 än i 4, samt att medelvärdet för totalen är

58

högre i tabell 6 (8,6) mot (8,2) i tabell 4. Vad ligger då bakom att alla de åtta länderna har en bättre inställning till att det är viktigt att dela på hushållsarbetet mellan könen än vad de anser att det är viktigt med jämställdhet mellan könen. Svaret bakom detta kan tänkas ligga i att variabeln “Är det viktigt att män och kvinnor delar på hushållsarbete?“ endast antyder att det är viktigt med en fördelning av hushållsarbetet och inte till vilken grad denna fördelning ska ske. Ifall det skulle stå specifikt att fördelningen skulle vara 50/50 mellan könen skulle kanske inte skillnaden mellan de båda variablerna vara lika stora. Men eftersom att det inte är specificerat vilken fördelning som gäller kan detta vara en orsak till varför det är mer positivt resultat för variabeln “Är det viktigt att män och kvinnor delar på hushållsarbete? “ än för “Är jämställdhet mellan könen viktigt?”.

Att också ha i beaktning när de empiriska resultaten ska tolkas är att det finns risk att det förekommer brister med undersökningen som dessa resultat baseras på. De exempel som tagits upp i den här undersökningen är warm-glow effect, hypothetical bias och social desirability

bias. Kort beskrivet innebär dessa att respondenten i en undersökning kan känna ett visst

socialt/eget värde av att svara på ett visst sätt och därmed motsvarar inte nödvändigtvis resultaten från den här studien respondenternas egentliga attityder.

8.3 Regressionsanalys

Det har gjorts flera regressioner i studien för att ta reda på om det råder några samband mellan de förklarande variablerna som valts ut för den här undersökningen och de två beroende variablerna. De två beroende variablerna är (som nämnts ett antal gånger under studiens gång) “Är det viktigt med jämställdhet mellan könen?” och “Är det viktigt att män och kvinnor delar på hushållsarbetet?”. De båda variablerna är “attitydvariabler” och mäter således inte faktiskt jämställdhet i de åtta utvalda länderna utan bara respondenternas attityd och inställning gentemot jämställdhet.

För variablerna Ålder, Stadsstorlek och Personer per bostad råder negativt samband gentemot “Är jämställdhet mellan könen viktigt?” och de har alltså en negativ inverkan på respondenternas attityder. Det kan översättas som att ju äldre man än, desto större stad man bor i och ju fler personer som ingår i ens hushåll, desto mindre positiv är man gentemot jämställdhet. Att ålder kan ha en negativ inverkan på attityden gentemot jämställdhet kan förklaras av ett historiskt resonemang där det finns diskussion om att jämställdhet i viss mån

59

kan vara en generationsfråga. Jämställdhet diskuteras generellt sett mer idag och i många länder ses jämställdhet som en självklarhet i mycket större utsträckning än det gjorde på exempelvis 50-talet. Ännu längre tillbaka i tiden var dessa frågor väldigt främmande och det kan tänkas resultera i att de äldre generationerna upplevs mer konservativa och skeptiska än de yngre delarna av befolkningen (Jämställd 2014).

Determinationskoefficienten för de båda regressionerna är 0,99 procent respektive 0,52 procent och betyder att variationerna i de två variablerna till 0,99 och 0,52 procent kan förklaras av de oberoende variablerna. Med andra ord är det mycket annat som påverkar ländernas attityder gentemot jämställdhet. Något som kan förklara det är just att attityder är väldigt svåra att mäta. Två individer kan i teorin och ur ett undersökningsperspektiv se identiska ut, exempelvis samma kön, likadan utbildning och samma arbetslivserfarenheter, men trots detta ha helt olika inställning till saker och ting. Detta kan bero på aspekter som inte är direkt mätbara, exempelvis uppväxt och andra livserfarenheter. Detta bedöms också vara anledningen till att resultaten från den empiriska delen i den här studien är så svaga och tvetydiga.

I tabell 8 presenteras två regressioner gjorda med dummyvariabler för länderna. Detta innebär att de fasta effekterna från de tidigare förklarande variablerna är uteslutna och istället redogörs bara för de icke mätbara effekterna som länderna i sig innebär. Här valdes Nederländerna att användas som kontrollvariabel gentemot resten av länderna. Det innebär att övriga sju länder jämförs med Nederländernas medelvärde av deras attityd gentemot jämställdhet. Nederländerna valdes som “kontrolland” då tidigare diagram och tabeller i den här undersökningen visar på att Nederländerna är det land med generellt sett mest negativ inställning gentemot jämställdhet. Detta gäller för både “Är jämställdhet mellan könen viktigt?” och “Är det viktigt att män och kvinnor delar på hushållsarbetet?”. Båda regressionerna visar på att detta verkar stämma, d.v.s

alla de andra sju länderna har bättre inställning gentemot jämställdhet.

Korrelationskoefficienten är positiv för samtliga länder med statistisk signifikans på 95 procent för alla vad gäller den första beroende variabeln. Länderna kan rangordnas (med minst positiv attityd först): Nederländerna, Storbritannien, Danmark, Norge, Frankrike, Sverige, Tyskland och sist Spanien. Detta tycks inte överensstämma med rangordningen som gjorts enligt de jämställdhetsmål som tidigare presenterats där de skandinaviska länderna utmärker sig som “bäst”.

60

Det positiva sambandet håller sig också för den andra beroende variabeln även om statistisk signifikans inte gäller på samma nivå för Danmark och Storbritannien som istället har en “tio procentig” signifikansnivå. Likt de tidigare tabellerna och diagrammen som presenterats i den här studien visar även dessa två regressioner på att Spanien är det land med överlägset “bäst” attityd gentemot jämställdhet och följs därefter av Tyskland och Sverige. Danmark och Storbritannien är de två länderna med minst positiv inställning (efter Nederländerna). Nederländerna är det land med betydligt minst positiv attityd gentemot jämställdhet men är trots detta ett av de bättre länderna på faktiskt jämställdhet. Jämställdhetsmåtten HDI, GEM och Global gender gap listar trots allt Nederländerna som det tredje respektive fjärde bästa landet på jämställdhet av de åtta utvalda. De är långt ifrån bäst på jämställdhet, för när skillnad i sysselsättning och lönegap undersöks kan konstateras att framförallt de skandinaviska länderna presenterar bäst resultat. Nederländernas sämre attityd kan av den anledningen tänkas bero främst på normer, värderingar och kultur, d.v.s. faktorer som är betydligt svårare att mäta. Detta bekräftas också av den regression som gjordes där länderna behandlats som dummyvariabler. Denna regression tar alltså inte de utvalda oberoende variablerna i beaktning som annars använts i regressionerna, utan testar urvalets (ländernas) attityder som beror på saker som inte kunnat mätas (exempelvis normer och kultur). Dessa två regressioner som utfördes visar på att de andra sju länderna alla hade mer positiv inställning gentemot både attityd i generella termer såväl som fördelning av hushållsarbete.

Varför länderna skiljer sig åt i attityd gentemot jämställdhet är svårt att direkt sätta fingret på av den anledning som nämnts tidigare: attityder är svåra att mäta. Utöver de faktorerna som nämndes då (uppväxt och tidigare livserfarenhet) kan också normer och kultur läggas till. Normer har visat sig ha en stor påverkan på individer och individers beslutsfattande. En norm definieras som det “normala” eller ett godtagbart beteende och kan delas in i lite olika kategorier (exempelvis ekonomiska och moraliska). De är i allmänhet bundna till sociala värden och det talas därför ofta om sociala normer (Nationalencyklopedin 2017d). Normer och kultur är tämligen nära relaterat med varandra och bidrar till att skapa “vi-känsla” i olika typer av grupper. Detta är också applicerbart på länder och det kan antas att de åtta länderna i den här undersökningen, åtminstone i viss mån, har olika normer.

Det gjordes ytterligare regressioner där de den här gången inte var poolade utan länderna hanterades separat för att se vilka variabler som hade påverkan på de enskilda ländernas attityder. Inget av resultatet från de här regressionerna ger något jättetydligt resultat. Resultaten

61

är tvetydiga då det finns positiva korrelationer för några länder för en variabel, medan det för andra länder då råder negativ korrelation för samma variabel. Den enda variabeln som visar på ett enhälligt resultat är antalet personer som finns i ett hushåll, där korrelationskoefficienten för samtliga länder (med undantag för Danmark som för just den här variabeln saknar värden) är negativ. Det betyder att ju fler personer som finns i ett hushåll har en negativ inverkan på attityden gentemot jämställdhet. Vad detta kan tänkas bero på är oklart. Det finns ont om studier som undersöker just det här fenomenet och orsakerna kan vara olika.

Variabeln Utbildning är positivt korrelerad med den beroende variabeln för alla länder förutom Danmark och Tyskland. Tyskland är det land med lägst andel högskoleutbildade (utav de åtta länderna) medan Danmark ligger i mitten på listan (se tabell 3). Även detta gör det svårt att dra några konkreta slutsatser om vad som ligger till grund för detta. Danmark som ju är ett skandinaviskt land och som i de andra fallen befunnit sig kring sina grannländer och i mångt och mycket visat på liknande tendenser och resultat, avviker plötsligt något.

De skandinaviska länderna i den här undersökningen (Sverige, Norge och Danmark) placerar sig alla högt på listan över jämställdhetsmått och har dessutom generellt sett “bra” attityder gentemot jämställdhet vilket visas i de deskriptiva diagrammen i studien (ex. figur 2 och tabell 4). Dock är de inte de länder med störst andel som angivit sin inställning gentemot jämställdhet som en tia, d.v.s. “väldigt viktigt”. Länderna som utmärker sig främst på det planet är Tyskland och Spanien med andelar på 63,77 respektive 69,49 procent (där de andra länderna har omkring 50 procent). Att jämställdhetsmåtten och ländernas generella attityd motsäger varandra skulle kunna tänkas bero på (utan att för den delen ha några konkreta argument) att Storbritannien och Spanien har det sämre jämställt jämfört med de andra utvalda länderna och som en följd av det är befolkningen mer positivt inställd till jämställdhet och strävar efter att uppnå mer jämställdhet. Enligt den regression som gjordes där länderna behandlades som dummyvariabler framgår att Spanien är det land med överlägset mest positiv inställning till jämställdhet givet de faktorer som inte är mätbara på annat sätt (kultur, värderingar och normer). Storbritannien däremot placerar sig näst längst ner på listan här (när Nederländerna som annars har absolut