Arbete syftade till att skapa en förståelse kring hur olika faktorer påverkar socialsekreterarnas handlingsutrymme i relation till hemtagningsbegäran och LVU ärenden. Vidare var syftet med arbetet att få en inblick i hur socialsekreterare upplever att barnet påverkas under hemtagningsutredning och vilka effekter det har på barnets anknytning.
Arbetets första frågeställning var “Hur ser socialsekreterarnas handlingsutrymme ut i relation till en hemtagningsbegäran?”. Resultatet visade på att en förståelse av socialsekreterarnas handlingsutrymme är relevant i relation till arbetet med
hemtagningsbegäran. Analysen visar på att handlingsutrymmet är komplext, men är en viktig faktor i arbetet med barn. Respondenterna upplevde att deras handlingsutrymme både kunde var brett och begränsad till följd av lagarna, reglerna och riktlinjerna. Analysen visade på att respondenternas upplevelse av deras handlingsutrymme överensstämmer med tidigare forskning och Lipskys (2010) teori om “Street-Level Bureaucracy”, där handlingsfriheten är utformad utifrån lagarna och riktlinjerna.
Empirin visade på att socialsekreterarna kan utöva sitt handlingsutrymme vid LVU ärenden och i arbetet med hemtagningsbegäran. Socialsekreterarna upplevde att de har möjlighet att påverka utfallet av hemtagningsbegäran och i vilken utsträckning de vill att barnet ska vara delaktig i processen. En av våra respondenter menade på att hon kan påverka utfallet av en hemtagningsbegäran utifrån hur hon väljer att skriva och utforma utredningsarbetet. Analysen visade också på att handlingsutrymmet kan förstås i relation till vårdnadshavarna, där
socialsekreterarnas handlingsutrymme blir viktig för att kunna jobba för att stärka
föräldrarnas resurser och därigenom uppnå målet att återförena barnet med sin biologiska familj. En av våra respondenter lyfter dock upp att deras handlingsutrymme kan begränsas utifrån lagarna, då ett samtycke behövs för att kunna ge stöd till föräldrarna. Vidare visar resultatet på att handlingsutrymmet också kan förstås i relation till barnets säkerhet. För att socialsekreterarna ska kunna säkerställa barnets säkerhet är handlingsutrymmet en viktig faktor. Respondenterna upplevde att de kan utöva sitt handlingsutrymme genom att använda sig av lagarna som ett verktyg för att minska oron efter att barnet flyttar hem. Respondenterna menade att de har möjlighet genom lagarna att ansöka om LVU i hemmet, men också kräva uppföljning efter en hemflytt. Dessutom har respondenterna möjlighet att erbjuda
familjebehandling för att både hjälpa familjen, och få en insyn i barnets liv efter att vården har upphört. Dock resonerade respondenterna kring att lagarna och det politiska styret också kan begränsa deras handlingsutrymme, då ekonomiska faktorer kan i vissa fall hindra dem i sitt arbete. Även fall där en hemflytt blir aktuellt och det fortsatt föreligger riskfaktorer i barnets liv och tvingande åtgärder inte kan tas och vårdnadshavarna inte ger ett samtycke, blir socialsekreterarna fastbundna till följd av lagarna. I analysen framkom det också att fallet
“lilla hjärtat” har haft en inverkan på socialsekreterarnas arbete. Respondenterna har haft olika inställningar kring hur brett deras handlingsutrymme är i relation till att påverka liknande utfall som “lilla hjärtat”. Dock är alla överens om att de har till viss del ett brett handlingsutrymme och en frihet till att jobba utifrån lagen för att hindra det som hände i fallet Avslutningsvis upplever flera av våra respondenter att det bör finnas mellantvång i arbetet, för att deras handlingsutrymme ska bli större för att kunna därigenom säkerställa barnets säkerhet.
Andra frågeställningen i arbetet var “Vilka faktorer upplever socialsekreterare påverkar barnets anknytning vid en hemtagningsbegäran?”. Resultatet visade på att det finns flera olika faktorer som påverkar placerade barns anknytning och därigenom även deras
utveckling. Analysen visade på att umgängen med den biologiska familjen under placeringstiden är en viktig faktor för att återförening ska kunna ske. Dock kan
umgängestillfällena påverka barnet negativt och påverka barnets trygghet, stabilitet och anknytning till familjehemmet. I likhet med Boyles (2015) studie visade även vårt resultat att umgängestillfällena kan bidra till att barnet inte kan utveckla stunda anknytningar till
familjehemmet, om föräldrarna under umgängestillfällen pratar negativt om familjehemmet.
Vidare synliggör analysen att barnet påverkas av att föräldrar ständigt ansöker om att upphöra vården då utredningsprocessen är lång, vilket i sin tur skapar en osäker tid hos barnet och familjehemmet. Respondenterna förklarade att det upplevde att barnets anknytning påverkas under hemtagning utredningar, vilket kan bidra till att barnet inte kan utveckla en god
anknytning, och därigenom riskerar att utvecklas i fel riktning (jmf Bowlby, 2010). Dessutom visar resultatet på att barnet skapar en stark anknytning till familjehemmet vid placering, vilket därför kan i vissa fall försvåra hemflyttsprocessen. Av denna anledning uppger respondenterna att det är viktigt att förbereda barnet innan hemflytt, vilket även kan göras genom att de bibehåller kontakten med den biologiska familjen under hela vårdtiden. Vidare visar analysen på att barnets anknytning under placeringen även påverkas av att flytta till olika familjehem under placeringstiden. Respondenterna tar upp att det blir svårt för barn att knyta an till en trygg omsorgsperson, då barnet inte får möjlighet att ha en långvarig kontakt med en trygg vuxen. Detta riskerar till att barnets utveckling påverkas negativt, där barnets självkänsla blir svagt (jmf Broberg m.fl. 2006;Lundén 2010). Avslutningsvis upplever några av våra respondenter att lagarna bör ge utrymme till att socialsekreterarna ska kunna ta hänsyn till barnets anknytning under utredningsarbetet.
7.2 Resultatdiskussion
Våra intervjuer gav oss ett brett och innehållsrikt material, vilket krävde att ett urval av materialet också behövde göras för att anpassa det till studiens syfte och frågeställningar. Vi valde att avgränsa arbetet till gällande rätt och därför lyfte vi inte upp de lagändringar som kommer att träda i kraft till följd av fallet “lilla hjärtat”. Syftet med arbetet var att fokusera på de aktuella lagarna och hur detta påverkar socialsekreterarnas handlingsutrymme i dagsläget, vilket inte gav utrymme till att studera vidare på hur dessa lagändringar kan antas påverka socialsekreterarnas arbete i framtiden. Respondenterna uppgav att utifrån gällande rätt är uppföljningstiden 2 månader, men att det kommer ändras i juli till att innefatta 6 månader.
Det innebär att lagändringen som träder i kraft i juli kommer öka socialsekreterarens möjlighet till att ha längre insyn i barnets liv och kommer i sin tur bidra till att
socialsekreterarna får större utrymme till att motverka att barnets utveckling kommer till skada. Lagändringen kan därav ses som ett verktyg för socialsekreteraren och kan därför innebära en ökad handlingsfrihet. I hänsyn till detta är det av relevans att studera vidare på vad dessa lagändringar kan bidra till och vilka effekter det kan ha i socialsekreterarnas framtida arbete.
Vidare lyfter vi inte en djupare diskussion av begreppet “mellantvång”, vilket kan till viss del vara relevant för att förstå hur socialsekreterarna upplever att deras handlingsutrymme kan bli större. Respondenterna uppgav att de upplever att gråzonen mellan frivillighet och tvång är alldeles för stort, och gav därför förslag på hur mellantvång bör utformas för att motverka detta. En av respondenterna uppgav att det bör finnas utrymme att tvinga föräldrar till insatser, medan en annan respondent ansåg att det bör vara möjligt till längre uppföljningar efter hemflytt. Vad gäller längre uppföljning kommer detta, som tidigare nämnt, att bli möjligt då en lagändring kommer att se ske i juli 2022. Att tvinga föräldrar till insatser är dock komplext och kan vara inskränkande. Dessutom visar resultatet på att föräldrar som inte
är motiverade till att förändra sin situation, kommer insatserna också inte vara så effektiva enligt våra respondenter. Det innebär således att tvingande åtgärder som är riktade till föräldrarna inte nödvändigtvis hade varit till hjälp, utan snarare upplevts som inskränkande i familjelivet. Som tidigare nämnt är detta komplext och därför anser vi att det är relevant att studera vidare på hur begreppet “mellantvång” bör utformas för att öka möjligheten att säkerställa barnets bästa och minska denna gråzon många socialsekreterare upplever.
Vidare visar resultatet och analysen på att det finns flera faktorer som påverkar
familjehemsplacerade barn och att anknytningen blir relevant för att förstå hur dessa barn utvecklas. Familjehemmen syftar till att vara hemlika och ge barnen en möjlighet att knyta an till en vuxen person. I Anderssons (2001) studie framkommer det hur familjehemsplacerade barn refererar till familjehemsföräldrarna som “mamma” och “pappa”, vilket visar på att placerade barn har möjlighet att anknyta till familjehemmet. Att barn har möjlighet att knyta an till en trygg bas är enligt Bowlby (2010) en förutsättning för att barnen ska utvecklas sunt.
Detta väcker därför en ny frågeställning hos oss, kring i vilken utsträckning HVB-hems placerade barn har möjlighet att knyta an till en vuxen person. I vår studie har vi inte tagit hänsyn till barn som är placerade i HVB-hem i enlighet med LVU, utan studiens huvudfokus har varit familjehemsplacerade barn. Vi anser att det är av vikt att studera vidare på hur HVB-hems placerade barn påverkas och hur deras anknytningsmönster ser ut under vårdtiden. I ett HVB-hem är det en ruljans av personal och barn, vilket därav kan antas innebära att det inte finns en långvarig och trygg vuxenkontakt i barnets liv under HVB-placeringen. Det innebär att HVB-hemmen inte är hemlika som familjehemmen är, vilket kan påverka barnets
anknytning och därigenom också utveckling. Av denna anledning är det relevant att studera vidare på hur barnets anknytningsstilar utvecklas under en HVB-hems placering och vilka effekter det kan ha på barnets inre arbetsmodeller (jmf Broberg m.fl. 2006;Lundén, 2010).
Avslutningsvis innebär detta att det är väsentligt att få en ökad förståelse kring vilka effekter anknytningen har på barnets utveckling under en placeringstid. Att få en ökad förståelse blir värdefullt genom att det gör det möjligt att utveckla det sociala arbetet, för att därigenom kunna säkerställa att barn får möjlighet att utvecklas i rätt riktning och med bästa
förutsättningar.
8.0 Referenslista
Ahrne, G & Svensson, P (2015) Kvalitativa metoder i samhällsvetenskapen. I: Göran Ahrne
& Peter Svensson (red.) Handbok i kvalitativa metoder. Stockholm: Liber AB
Andersson, G. (2001). Children in permanent foster care in Sweden. Children & Family Social Work, 4(3), 175–186.
Bowlby, J (2010). En trygg bas: kliniska tillämpningar av anknytningsteorin. 2. utg.
Stockholm: Natur & kultur
Boyle, C. (2015). What is the impact of birth family contact on children in adoption and long‐
term foster care? A systematic review. Child & family social work, 22(51), 22–33.
Broberg, A, Risholm Mothander P & Granqvist, P (2006). Anknytningsteori: betydelsen av nära känslomässiga relationer. 1. utg. Stockholm: Natur och kultur
Bryman, A (2018). Samhällsvetenskapliga metoder. Tredje upplagan Stockholm: Liber Dalen, M (2015). Intervju som metod. 2., utök. uppl. Malmö: Gleerups utbildning
Eriksson-Zetterquist, U & Ahrne, G (2015) Intervjuer. I: Göran Ahrne & Peter Svensson (red.) Handbok i kvalitativa metoder. Stockholm: Liber AB
Evans, T (2013) Organizational Rules and Discretion in Adult Social Work. British Journal of Social Work: 43, 739–758
Evans, T & Harris, J (2004) “Street level Bureaucracy, Social Work and the Exaggerated Death of Discretion”
God forskningssed, (2017). Stockholm: Vetenskapsrådet
Haight, W., Kagle, J. & Black, J. (2003). Understanding and supporting parent-child relationship during foster care visits; Attachment theory and research. Social work, vol. 42, pp. 195–207.
IVO, (2020) Inspektionen för vård och omsorg.
https://www.ivo.se/globalassets/dokument/nyheter/2020/vitesforelaggande-norrkoping-slutligt.pdf [Hämtad: 2022-04-04]
Kvale, S & Brinkmann, S (2014). Den kvalitativa forskningsintervjun. Tredje upplagan Lund:
Studentlitteratur
Lipsky, M. (2010). Street-Level Bureaucracy. Dilemmas of the Individual in Public Services.
New York: Russell sage foundation
Lundén, K, (2010) Att identifiera omsorgssvikt hos förskolebarn. Stiftelse Allmänna Barnhuset, 2010:5
Mattsson, T. (1998). Barnets mening i LVU-processen. Socialvetenskaplig tidskrift, (1), 45–
57.
Norström, C. & Thunved, A. (2021). Nya sociallagarna. Stockholm: Norstedts Juridik AB.
Olaison, A, Torres, S & Forssell, E (2018) Professional discretion and length of work experience: what findings from focus groups with care managers in elder care suggest.
Journal of Social Work Practice, 32(2), 153–167.
Regeringen, (2022) Lex Lilla hjärtat - regeringen föreslår flera lagändringar för att säkerställa barns bästa när vård enligt LVU upphör.
https://www.regeringen.se/pressmeddelanden/2022/02/lex-lilla-hjartat---regeringen-foreslar-flera-lagandringar-for-att-sakerstalla-barns-basta-nar-vard-enligt-lvu-upphor/ [Hämtad: 2022-04-06]
Rennstam, J & Wästerfors, D (2015). Från stoff till studie: om analysarbete i kvalitativ forskning. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur
Riksdagen (2008) Motion 2007/08:So405 Insatser för familjehemsvård.
https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/motion/insatser-for-familjehemsvard_GV02So405 [Hämtad 2022-05-17]
Schofield, G., Beek, M., & Ward, E. (2012). Part of the family: Planning for permanence in long-term family foster care. Children and Youth Services Review, 34(1), 244–253.
SFS 2018:1197. Lag om Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter SFS 2001:453. Socialtjänstlag
SFS 1949:381. Föräldrabalken
SFS 1990:52. Lag med särskilda bestämmelser om vård av unga
Socialstyrelsen, (2022) Omhändertaganden av barn enligt LVU – information för vårdnadshavare
https://www.socialstyrelsen.se/kunskapsstod-och-regler/omraden/barn-och-unga/barn-och-unga-i-socialtjansten/lvu/information-lvu-vardnadshavare/ [Hämtad 2022-04-29]
Socialstyrelsen, (2020) LVU Handbok för socialtjänsten
https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikelkatalog/handbocker/2020-3-6642.pdf [Hämtad: 2022-04-04]
Socialstyrelsen, (2015) Utreda barn och unga. Handbok för socialtjänstens arbete enligt socialtjänstlagen
https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikelkatalog/handbocker/2015-1-9.pdf [ Hämtad 2022-04-29]
Svensson, K, Johnsson, E & Laanemets, L (2008). Handlingsutrymme: utmaningar i socialt arbete. 1. utg. Stockholm: Natur & kultur
Tetzchner, S (2016). Utvecklingspsykologi. andra upplagan Lund: Studentlitteratur Wörlén, M (2010) Att prioritera i socialtjänsten – Om kommunalt handlingsutrymme och beslutsfattande. Socialvetenskaplig tidskrift. 17(1), 28–45.
Östberg, F. (2010). Bedömningar och beslut: från anmälan till insats i den sociala barnavården. Stockholm: Institutionen för socialt arbete, Stockholms universitet.