Sammanfattning av resultat och analys

Hur beskriver lärarna i studien att de värderar och förstår undervisning om ämnesspecifika begrepp i samhällskunskap?

Samhällskunskap är ett viktigt men ”litet” ämne enligt två av lärarna i studien och en av lärarna i studien menar att begrepp även kan kopplas till värdegrunden.

Sammanfattningsvis kan man se att alla lärare i studien ansåg att elevernas kunskapsutveckling var beroende av att kunna ämnesspecifika begrepp och att språket och dess användning är av vikt. Det framkommer också att alla lärare i studien anser att förkunskaper om begrepp är viktiga och att språkets betydelse och förkunskaper om begrepp blir än viktigare för nyanlända elever. Tre av lärarna i studien menar också att lärarens förgivvettagande om elevernas begreppsförståelse spelar roll för utvecklingen. Resultatet kan förstås utifrån det sociokulturella perspektivet på så sätt att samspelet mellan lärare och elev men även elever emellan är av vikt i kunskapsutvecklingen av de ämnesspecifika begreppen och att språket är det viktigaste verktyget (Hundeide, 2006; Hwang & Nilsson, 2011). Den proximala utvecklingszonen kan

47

hjälpa oss att förstå att elever befinner sig på olika nivåer vad gäller begreppsförståelse och lärarens förgivettagande kan innebära att elevers kunskapsutveckling begränsas.

Hur beskriver lärarna i studien att de undervisar om ämnesspecifika begrepp i samhällskunskap?

Samtliga intervjuade lärare i studien menade att de elevnära områdena i samhällskunskap är både roligast och lättast att undervisa om, t.ex. de centrala innehåll som tar upp trafikfrågor och yrken.

Det framkommer också att det finns en variation i hur lärarna undervisar om begreppen och lärarna i studien redovisade olika tillvägagångssätt att undervisa om ämnesspecifika begrepp. Resultatet av studien visar att alla lärarna ansåg att det talade språket är av största vikt för att eleverna ska utveckla kunskaper om ämnesspecifika begrepp. Undervisning om ämnesspecifika begrepp kunde dock ske genom användning av olika verktyg/artefakter såsom t.ex. muntlig interaktion, bildstöd, filmer, tankekartor samt övningar där eleverna var delaktiga. Hos två av lärarna beskrevs en undervisning som var planerad i förväg utifrån de ämnesspecifika begreppen medan två av lärarna bemöter begreppen mer spontant under lektionens gång. En lärare lyfter också vikten av att använda rätt begrepp och att uppmuntra eleverna att använda dem.

Alla lärare i studien menade att elevernas bakgrundskunskaper spelar roll och tre av lärarna menade att det är viktigt med individanpassning och uttrycker en önskan om att undervisa mer individanpassat även i samhällskunskap. De menar att individanpassning är mer utbrett i kärnämnena svenska och matematik. Detta kan kopplas till den proximala utvecklingen då eleverna befinner sig på olika nivå både vad gäller språk och faktakunskaper utifrån sin bakgrund.

Det framkommer också att två av lärarna känner en tidsbrist i samhällskunskap vilket kan förstås utifrån den proximala utvecklingen genom att läraren inte tar hänsyn till elevernas kulturella bakgrund och därmed vara orsaken till att undervisningen inte individanpassas och istället är styrd utifrån det centrala innehållet. Vidare uttrycker en av lärarna brist på tid för reflektion vilket påverkar lärarens planering av undervisningen utifrån elevernas bakgrundskunskaper, lämpliga verktyg och det sociala samspelets betydelse. Även

48

bedömningssituationen kan kopplas till den upplevda tidspressen. Det saknas tid för att fortsätta tills alla är med.

Lärarna menade vidare att bedömning sker genom samtal och t.ex. ”exit tickets”. I bedömningen är språket det främsta verktyg som lärarna använder. Det framkom också att goda relationer mellan läraren och eleverna var viktig för att kunna bedöma eleverna. Detta kan förstås genom att lärande sker genom socialt samspel. Det är då viktigt att eleverna känner trygghet för att kunna visa sina kunskaper (Hundeide, 2006; Lehtinen & Jakobsson Lundin, 2016). Endast en av lärarna hänvisade till LGR 11 och menade att utan de ämnesspecifika begreppen är det svårt för eleverna att nå upp till vissa delar i kunskapskraven.

49

7 DISKUSSION

Syftet med studien är att redogöra för lärares uppfattning om ämnesspecifika begrepp i samhällskunskap i årskurs 1–3 i grundskolan samt hur de beskriver att de arbetar med detta. Diskussionen kommer utgå från de två frågeställningarna:

• Hur värderar och förstår lärarna i studien undervisning om ämnesspecifika begrepp i samhällskunskap?

• Hur beskriver lärare i studien att de undervisar om ämnesspecifika begrepp i samhällskunskap?

Studiens resultat kommer att diskuteras utifrån den tidigare forskning som finns inom området samt litteratur som varit relevant för ämnet. Resultatet i denna studie har tolkats utifrån det sociokulturella perspektivet. Det sociokulturella perspektivets utgångspunkter och innehåll anser jag verkar gynnsamt för att utveckla förståelse för undervisning om ämnesspecifika begrepp eftersom Vygotskij (2001) menar att begreppsutvecklingen sker i samspel mellan den mer kunnige läraren och eleven med hjälp av bland annat olika artefakter. Diskussionen kommer därav också kopplas till det teoretiska perspektivet.

Hur värderar lärarna i studien undervisning om ämnesspecifika begrepp i samhällskunskap?

Lärarna i studien är överens om att de ämnesspecifika begreppen i samhällskunskap är viktiga för elevernas kunskapsutveckling. Detta är också något som tidigare forskning på området visar (Sandahl, 2011).

Språket har en avgörande betydelse för alla elevers kunskapsutveckling (Aspeflo & Almsenius, 2019; Bjerregaard & Kindenberg, 2015; Bruce et al., 2016). Skolverket (2012) menar att skolan ska stödja elevernas språkutveckling genom hela skolgången och bedriva undervisning som gör att eleverna får med sig språkliga färdigheter och kunskaper för att klara sig i samhället. Skolverket (2012) menar också att eftersom språket har en betydande roll i skolan ställer det höga krav på nyanlända elever, vilket även ställer höga krav på läraren. Två lärare lyfte fram och diskuterade vikten av att ytterligare förtydliga begreppen för elever som är nyanlända. Det

50

är också viktigt att läraren har goda ämneskunskaper och utifrån denna studies perspektiv även kunskap om de ämnesspecifika begreppens betydelse.

I studien framkom att elever har sämre begreppsförståelse än vad vuxna tror och att lärarna genom erfarenhet utvecklat en medvetenhet om detta. Svingby (1989) menar att det är viktigt att läraren stöttar eleverna i utvecklingen av ämnesspecifika begrepp. Detta eftersom begrepp kan ha olika betydelse beroende på vilken bakgrund man har. En reflektion kring detta är att eleverna kanske har kunskap om begreppen, dock inte den betydelsen som läraren tror. Lärarens stöttning är därmed avgörande för elevernas utveckling och jag tänker att det kan vara gynnsamt att utgå från ett elevnära perspektiv av begreppen och sedan vidareutveckla förståelsen till den ämnesspecifika betydelsen av begreppet. Något som alla lärarna menade var viktigt var att de ville ha kännedom om elevernas förkunskaper för att kunna möta eleverna på rätt nivå. Ett sätt att ta reda på elevernas förkunskaper om begrepp kan vara att använda sig av begreppskartor i helklass vilket Novak (2010) och Chiou (2008) menar är gynnsamt för elevernas kunskapsutveckling. Jag tänker att tankekartor kan vara jämförbart med begreppskartor att använda i de yngre åldrarna vilket också en av lärarna i studien berättar om.

Det är också av vikt att läraren använder rätt begrepp. I min studie var det en lärare som lyfte vikten av att använda rätt begrepp men att man kan behöva förklara dem med vardagsspråk. Detta överensstämmer med Tvärånas (2014) studie där lärare menade att de förklarade de ämnesspecifika begreppen med hjälp av vardagsbegrepp. Hon lyfter dock en problematik med att lärare utgår från vardagsbetydelsen av ämnesspecifika begrepp. Hon menar att elevers djupare förståelse uteblir när man bemöter begreppen utifrån ett vardagssammanhang. Dock menar Slotte- Lüttge & Forsman (2013) att förklara ämnesspecifika begrepp med hjälp av vardagsspråk och växelanvända dessa kan vara gynnsamt. Risken finns också att begreppen förklaras med hjälp av andra svåra begrepp (Vygotskij, 2001). Om det är så kan det vara svårt för barnen att förstå och sedan använda begreppen på ett korrekt sätt. Detta kanske skulle kunna undvikas om man istället växelanvänder språken för att utveckla elevernas förståelse. Vad kan det bero på att bara en av lärarna lyfter vikten av att ställa krav på eleverna att använda rätt begrepp? Det skulle kunna handla om tidsbrist vilket i studien framkommer som ett hinder både vad gäller undervisningen men även utifrån brist på reflektionstid. Jag tänker också att det kan handla om samhällskunskapsämnets roll. Även om Sandahl (2011) menar att det är ett ämne som väger tungt i skolan så ansåg lärarna i studien att det var ett viktigt men ”litet” ämne samt

51

att mer fokus i de yngre åldrarna ligger på kärnämnen. Under min utbildningstid samt under de år jag arbetat i skolan upplever jag att fokus på att använda rätt begrepp funnits inom matematiken men inte lika tydligt inom samhällskunskapsämnet. Utifrån detta är det viktigt att lärarna samtalar om vikten av att elever och lärare använder rätt begrepp även i samhällskunskap. Jag tänker att det är lättare för eleverna att lära sig begreppen i de yngre åldrarna för att inte behöva ”lära om” senare. Enligt Jakobson (2009) kan elevernas vardagliga kunskaper om begrepp innebära att det blir problematiskt när de ska utveckla dem till ämneskunskap.

En reflektion kring detta är att läraren kanske förenklar sitt språk då den tror att den då hjälper eleven. Slotte- Lüttge och Forsman (2013) menar att en växelanvändning mellan vardagsspråk och skolspråk kan vara gynnsamt. Kan det även här handla om tidsbristen som ges uttryck för i studien? En av lärarna i studien menade till exempel att undervisningen i samhällskunskap var ett ”erbjudande” och att man skulle ha en trevlig stund. Om man såg att en elev hade bristande kunskaper kring ämnesspecifika begrepp så gick några lärare i studien vidare med undervisningen utan att låta eleven träna vidare på det specifika begreppet eller ämnesområdet. Tre av lärarna menade dessutom att man hade eleverna under lång tid (3 år) och att eleverna kanske inte var mottagliga för begreppet i årskurs ett vilket gör att man kan ”släppa” det då för att sedan återigen ta upp det under årskurs två eller tre. Något som styrker detta är att begreppsutvecklingen sker över tid och i takt med barnets utveckling (Vygotskij, 2001). Dock tänker jag att det är viktigt att man verkligen återkommer till samma ämnesområden och begrepp under de tre åren annars kan det bli problematiskt för eleverna att få möjlighet att visa kunskaperna för läraren även under senare år. Om de inte fått möjlighet att varken träna eller visa sina kunskaper under tidigare år har de inte tillräckligt med kunskaper att bygga vidare på senare. Hajer och Meestringa (2014) menar att en utveckling av undervisningen om de ämnesspecifika begreppen är gynnsamt för kunskapsutvecklingen. Detta var också något som lärarna i studien ansåg.

Hajer och Meestringa (2014) menar också att det kan vara svårt att veta vad som innebär vardagsspråk och vad som är ett ämnesspråk, eftersom det inte finns någon tydlig skillnad mellan dessa. Detta tänker även jag gör det problematiskt eftersom det kan vara svårt för lärare att skilja på vardagsbegreppen och de ämnesspecifika begreppen, vilket i sin tur gör det

52

komplext för eleverna. Endast en av lärarna i studien gav uttryck för att det är komplext att förklara begrepp.

Något annat som framkom i min studie var att lärarna bedömde eleverna på olika sätt vilket resulterar i att undervisningen utgår ifrån olika perspektiv. Utifrån ett bedömningsperspektiv kan det också bli problematiskt om det är så att eleverna memorerar förklaringar till begrepp för att de inte förstår begreppens betydelse. Hur vet då läraren att eleven har förståelse för det ämnesspecifika begreppet? Jag tänker att det är viktigt att eleverna får många olika möjligheter att på olika sätt visa sina kunskaper. Då krävs goda relationer mellan lärare och elev och att eleven känner trygghet i sin inlärningsmiljö (Lehtinen & Jakobsson Lundin, 2016). Om läraren har en god relation med sina elever kan läraren lättare avgöra elevernas kunskaper. En av lärarna menade att det är betydelsefullt att känna sina elever för att kunna bedöma dem. Jag tänker att det är viktigt att bedömningen också sker med tydlig koppling till kunskapskraven.

Två av lärarna i studien menade att de hade som uppdrag att under de tidigare skolåren förbereda elevernas kunskaper om ämnesspecifika begrepp inför framtida studier. Vidare diskuterade en av dem att det kan vara komplext att förklara vissa begrepp och lärarens kunskap om begreppen är av största vikt för att hjälpa eleverna. Hon pratade då om ordlistor inom kommunen för att det ska bli mer likvärdig undervisning och att lärarna på så vis också använder sig av samma förklaringar genom hela skolgången. Jag tänker att det kanske till och med ska finnas en nationell ordlista som lärare kan använda sig av för att ge alla elever ”samma” vetenskapliga grund för begreppen. Jag tänker att det till viss del redan finns förklaringar kring vissa begrepp på skolor och i kommuner, t.ex. i Plan mot diskriminering och kränkande behandling och att lärare behöver bli medvetna om detta och använda sig av dem. Jag tänker att dessa ordlistor ska innehålla de ämnesspecifika begreppen och att det är viktigt att kulturella skillnader fortfarande framkommer ur ett vardagligt perspektiv. Jag tänker också att det är viktigt att belysa kulturella skillnader även bland de ämnesspecifika begreppen. Dock är det enligt Hajer och Meestringa (2014) problematiskt med gradskillnaden mellan ämnesspecifika och vardagliga begrepp. En annan svårighet med ordlistor tänker jag skulle kunna vara att de kan bli omfattande och att lärare då upplever stress över att inte hinna gå igenom alla begrepp och se till att alla elever förstår dem.

53

I de yngre åldrarna träffar läraren eleverna under hela skoldagen till skillnad från ämneslärare vilket kanske medför att läraren har en tydligare bild av elevernas språkkunskaper. I min studie framkom att lärarna ansåg det viktigt med de ämnesspecifika begreppen och jag menar att genom att man som lärare i de yngre åldrarna undervisar i alla ämnen också kan använda sig av kunskap som de också har som lärare i svenska. Kan det vara så att lärare i de yngre åldrarna som har utbildning i svenska och SO har ett mer språkutvecklande arbetssätt i alla ämnen än vad man har om man är ämneslärare? Jag tänker dock att lärarna i studien inte verkar ta tillvara på detta. De lyfter å ena sidan tidsbrist som ett hinder för att stanna upp och se till att alla elever utvecklar en fördjupad förståelse av de ämnesspecifika begreppen när de å andra sidan skulle kunna jobba ämnesöverskridande och nyttja t.ex. svensklektionerna för att fördjupa kunskaperna.

Lärarna bemöter undervisningen om de ämnesspecifika begreppen på olika sätt. Något som framkom i studien var att lärarna inte upplevt att man diskuterat begrepp generellt under deras utbildning. Jag tänker att det är viktigt att lärarutbildningen lyfter vikten av de ämnesspecifika begreppen och gör studenterna medvetna om deras betydelse för elevernas kunskapsutveckling. Halden och Åberg (2011) såg i sin studie att det fanns brister i lärarutbildningen när det kom till begrepp som riktar sig emot till exempel jämställdhet och genus. Man berörde begreppen utifrån ett vardagssammanhang. Utifrån detta kan det vara så att man också berör andra begrepp på ”fel” sätt redan på lärarutbildningen? Om lärarutbildningen berör begreppen utifrån vardagssammanhang är det också den kunskapen som lärare får med sig ut i yrkeslivet, vilket påverkar undervisningens innehåll i grundskolan och förmodligen hamnar begreppen även där i ett vardagssammanhang. Intressant utifrån detta perspektiv är att lärare kanske berör begreppen utifrån vardagssammanhang utan att veta det och av den anledningen upplever de kanske inte heller svårigheter att förklara begreppen. Dessutom verkar det som att lärarna i studien har blivit ”självlärda” vad gäller de ämnesspecifika begreppens vikt för elevernas kunskapsutveckling. På lärarutbildningen tänker jag att det därför är viktigt att lyfta fram vikten av att använda ”rätt” begrepp redan tidigt precis som jag upplever att man gör i lärarutbildningens kurser i matematik.

54

När lärarna ska beskriva sin undervisning om ämnesspecifika begrepp finns en stor variation. Det framkommer olika arbetssätt och verktyg (film, bildstöd, skrift, lekar) för att undervisa om ämnesspecifika begrepp. Något ytterligare som framkommer är att lärarna är överens om att språket är det viktigaste redskapet som de använder sig av när det kommer till undervisning av de ämnesspecifika begreppen. Detta är något som också stärks av det sociokulturella perspektivet då ett viktigt karakteristika för denna teori är att lärande sker i samspel med andra och där språket är det främsta verktyget. Flera av lärarna använde sig också av bildstöd som kompletterande verktyg. Några av de intervjuade lärarna använder bildstöd för elever med NPF diagnoser eller elever med annat modersmål än svenska. Jag tänker att genom att öka medvetenheten om att bildstöd är gynnsamt för alla elever kan förståelsen för de ämnesspecifika begreppen kanske utvecklas ytterligare. Aspeflo och Almsenius (2019) menar att bilder eller annat visuellt stöd är gynnsamt för alla elever. Detta eftersom det underlättar för minnet. Att endast använda bilder som verktyg kan vara svårt för vissa elever eftersom enbart bilder inte illustrerar innebörden av alla begrepp. Det finns komplexa begrepp i samhällskunskap som kan vara svåra att gestalta med bilder. Av denna anledning är det viktigt att förtydliga bilden med hjälp av det talade språket eller text. Att använda sig av begreppskort med text och tillhörande bild kan vara ett sätt att bemöta komplexa begrepp där eleverna får ”laborera” tillsammans med materialet, vilket också är gynnsamt utifrån det sociokulturella perspektivet där man lär i samspel med andra (Hundeide, 2006).

Ingen av lärarna beskriver att de använder sig av begreppskartor. Dock nämner en av lärarna att hon använder sig av tankekartor vilket skulle kunna vara motsvarande till begreppskartor. Utifrån tidigare forskning kan man se att begreppskartor är ett gynnsamt arbetssätt för elevernas kunskapsutveckling (Chiou, 2008; Novak, 2010).

Det framkommer också tankar som pekar mot att även lärarnas upplevda tidsbrist spelar roll. Känslan är att lärarna gärna hade ägnat sig mer åt begreppen om mer utrymme för detta hade funnits. Utifrån detta kan vidare kunskap om språkutvecklande undervisning kanske underlätta för lärarens känsla av tidsbrist och därmed gynna elevernas kunskapsutveckling. Genom att jobba ämnesöverskridande med exempelvis ett temaarbete med svenska och samhällskunskap ges mer tid till undervisning om de ämnesspecifika begreppen och på så sätt kan fler undervisningstimmar ägnas åt arbete med ämnesspecifika begrepp. Sara menade att det tar tid att undervisa om begrepp, vilket gör att man ibland får ägna lektionen åt att förklara och då inte

55

hinner med själva ämnesinnehållet. Om man skulle jobba mer ämnesöverskridande skulle man då hinna både förklara och jobba med de ämnesspecifika begreppen, för att sedan nästa lektion kunna sätta in dem i ett sammanhang kopplat till ämnesområdet i stort?

Den proximala utvecklingszonen kan sammankopplas med exempelvis den individualisering som skolan idag ska göra. Jag tänker att den proximala utvecklingen hänger samman med sociokulturella tankar om den kultur som eleven kommer ifrån men också om språket. Utvecklingen ser inte lika ut hos alla barn utan utvecklingen och kunskapen som barnet tillgodogör sig skiljer sig åt beroende på vilken kultur som barnet växt upp i och därmed vilka språkliga förutsättningar som barnet har med sig in i skolan. Även om flera av lärarna i studien diskuterade individanpassning och att det var önskvärt även när det handlar om ämnesspecifika begrepp, så var det endast en lärare som hade tankar om att ha höga krav på eleverna. Den proximala utvecklingen tänker jag bör kopplas samman med individanpassningar i skolan idag för att eleverna ska utvecklas. Dessutom är individanpassningen viktig angående begrepp då barnets kunskaper vilar på tidigare erfarenheter. Genom att den vuxna utmanar eleverna genom att till exempel använda de ämnesspecifika begreppen utvecklas också deras sätt att tänka