Avslutningsvis knyter vi ihop de tre kategorierna, lärarstyrda, halvstyrda respektive barnstyrda situationer, vilka empirin har analyserats under. Avsnittet disponeras i några av de rubriker där tidigare forskningen presenterades. Samspel, lärande, lek och kamratgemenskap är centrala delar i analysen, och därför anser vi att det är viktiga begrepp att återkoppla till. I denna avslutande del av analyskapitlet använder vi oss av Vygotskijs teori om barns lärande i ett sociokulturellt perspektiv, att barn lär med och av varandra och omgivningen. Även om vi kanske uttrycker oss mer generellt i detta kapitel vill vi understryka att det inte är en generell bild av barns samspel som är i avsikt att ges utan det är fortfarande en tolkning av empirin från avdelningen Venus.
4.4.1 Samspel
Samspelet mellan barnen på avdelningen Venus tar många olika former och det skiljer sig åt beroende på situationen. I de lärarstyrda situationerna har barnen fokus på de lärare som är närvarande och barnen samspelar inte med varandra i särskild hög grad. Vid barns samspel i de halvstyrda och barnstyrda situationerna, där läraren är närvarande, flyttas delvis barns fokus från de andra barnen till läraren. Läraren blir en samtalspartner. Barnen är i dessa situationer delaktiga i en dialog som kan innefatta flera barn samtidigt. Barnens samspel i de lärarstyrda situationerna blir mer tydligt när barnen engageras i en aktivitet, till exempel under en sångstund, speciellt när de får vara med och välja sång eller när skämtsamma sånger sjungs. Roliga eller tokiga händelser lockar barnen till samspel även i de halv- och barnstyrda situationerna. Känslomässiga
43
uttryck är vanliga i de situationer där barnen på egen hand inleder samspel med en eller flera kamrater. Barns samspel är i de halvstyrda situationerna ofta verbalt, konversationen är av social karaktär där barnen pratar med varandra om till exempel dagens händelser. Enligt Vygotskij (1999) kan ett spontant lärande uppkomma ur barnens samspel när de bearbetar det som sker i deras vardag, vilket barnen på avdelningen Venus gör när de pratar om det som de varit med om under dagen. Barns samspel i de barnstyrda situationerna är också verbalt men mer en del av innehållet, vid till exempel lek används den verbala kommunikationen som ett medel för att föra leken framåt. I de halv- och barnstyrda situationerna samspelar barnen både fysiskt och verbalt i en förhållandevis jämn balans, de samspelar genom språk, rörelser, miner och ögonkontakt. Det är framförallt i de lärarstyrda situationerna som fysiskt samspel förekommer som en enskild företeelse, det vill säga utan verbal kommunikation.
4.4.2 Lärande
Det lärande som är synligt i empirin uppkommer tydligast under de halvstyrda situationerna, vilket vi inte tolkar som att lärande främst sker där utan att det var det lärande som fångades under observationerna. Lärandet i de halvstyrda situationerna är det lärande som Vygotskij (1999:270–271) benämner som det spontana och det vardagliga lärandet, det är ett lärande som spontant uppkommer i vardagliga sammanhang och har sitt ursprung från barnets egna erfarenheter. Vi tror att ett lärande ständigt sker när barn samspelar med varandra men att det lärandet kan vara svårt att urskilja. Vygotskij (1999:147-150) menar att barnets språkliga och intellektuella förmåga sammankopplas när barnet når en viss ålder vilket visar att det barnet har förmåga att uttrycka sig om också skulle kunna vara det barnet kan tänka om. Vi kan med stöd av det resonemanget anta att det barnen på avdelningen Venus förmedlar i kommunikationen dem emellan kan vara något de har förmåga att lära sig om och också att de då lär sig av varandra.
Det lärande som urskiljs i empirin, har främst innehållsmässig karaktär som i utdragen brottningslek (s.37) och barnens namndiskussion (s.36). Det sociala lärandet som sker mellan barnen kan vara svårare att urskilja. Lärande sker även under de lärarstyrda
44
situationerna men då främst från läraren som förmedlar kunskap till barnen och inte mellan barnen. Detta är vad Vygotskij (1999:270–275) vill benämna som ett icke- spontant lärande, det sker i skolan när det är läraren som förmedlar kunskapen, till exempel olika begrepp. Han menar vidare att genom lärarens presentation av olika begrepp stärks också barnens spontana tänkande, vilket i förlängningen leder till att en vuxen genom presentationen av olika begrepp startar en lärandeprocess hos barnet som sedan kan utvecklas och förstärkas i det spontana lärandet. Ett innehållsmässigt lärande, menar vi, sker vid till exempel samlingen när barnen säger sina efternamn medan ett lärande av mer social karaktär uppkommer när barnen till exempel lär sig de sociala koderna. Det vi benämner som ett lärande av mer social karaktär kan liknas vid det som Vygotskij (1999:270–275) uttrycker som ett spontant lärande medan det vi benämner som ett mer innehållsmässigt lärande kan motsvara ett vetenskapligt, eller ett icke- spontant lärande. Det innehållsmässiga lärandet sker även i situationer som är barnstyrda och som egentligen skulle kunna karaktäriseras som spontana men där det även finns ett innehåll som barnen möts kring, som i brottningssituationen ovan.
Under de lärarstyrda situationerna är barnens möjlighet till samlärande begränsat då det är lärarnas aktiviteter som är i fokus och barnen är förhållandevis passiva till det som sker. Enligt Vygotskijs (1999:328–330) teori att barn lär tillsammans skulle barns lärande i lärarstyrda situationer kunna vara begränsat då barnen inte har möjlighet att samspela med varandra i någon större utsträckning. Barn kan i samspel med varandra utvecklas i den närmaste utvecklingszonen där de tillsammans kan göra mer än de kan på egen hand, vilket visar på samspelets betydelse för barns utveckling.
4.4.3 Lek
Lek är, kortfattat, den fria lek som äger rum under barnstyrda situationer på avdelning Venus. Enligt den definitionen sker lek inte under de halvstyrda eller lärarstyrda situationerna, men det kan finnas inslag av lekfull karaktär. Inslagen av lekfull karaktär förekommer mycket i barnens vardagliga rutiner, till exempel mellan barnen i sekvensen med påklädning (s.34) eller när barnen imiterar varandra under samling (s.32).Barns samspel i de lekfulla inslagen under de lärar- och halvstyrda situationerna
45
är ett sätt att utföra det barnen har blivit tillsagda att göra, fast på ett lekfullare sätt. Lekfulla inslag sker oftare i de halvstyrda situationerna än i de lärarstyrda beroende på att det inte sker lika mycket samspel där. Barns samspel i lek under de barnstyrda situationerna är själva leken. I leken förekommer verbalt och fysiskt samspel som ett medel för att definiera lekens innehåll och för att föra leken framåt. Med Vygotskijs (1999:328–330) teori i tankarna skulle barns lek kunna utgöra den närmaste utvecklingszonen där barnen tillsammans har möjlighet att lära sig av och med varandra. Detta skulle kunna bekräfta den viktiga roll barns lek har i förskolans verksamhet om barn i leken kan förutsättas lära sig av varandra. Det samspel som sker under skapande aktiviteter, som är en del av de barnstyrda situationerna, påminner om det samspel som sker under halvstyrda situationer det vill säga att det sker på ett lekfullt sätt. Samspelet är i de skapande aktiviteterna inte själva aktiviteten, utan det är innehållet i den skapande aktiviteten som samspelet kretsar kring. Från observationerna kan vi inte avgöra vad barnen hade för erfarenhet och kunskaper tidigare, men sett ur Vygotskijs (1999:328–330) teori så kan det vara så att barnen under de skapande aktiviteterna utvecklar sin kunskap genom att de gör aktiviteten tillsammans, det enskilda barnet klarar av saker utanför sin egen kunskapsnivå genom att barnen samspelar och löser uppgifterna tillsammans under de skapande aktiviteterna.
4.4.4
Kamratgemenskap
Barnens gemenskap på avdelningen Venus hör ihop med det engagemang barnen uppvisar vid en aktivitet. När barnen engagerar sig i det som sker, oavsett om det är barninitierad lek, samlingens sångstund eller en måltidssituation framstår den gemenskap som finns mellan barnen som starkare. De tar efter varandra och söker kontakt med kamraterna. Detta kan vi tolka som kamratgemenskap. Barnens gruppkänsla blir tydligare när något oväntat, spontant, spännande eller komiskt händer. I de lärarstyrda situationerna är kamratgemenskapen inte konstant synbar, den förekommer vid vissa tillfällen under till exempel samling när det sjungs en komisk sång (s.30) då vi upplever att hela gruppen är en del av gemenskapen. I de halv- och barnstyrda situationerna är det de barnen som just för tillfället gör samma sak tillsammans som ingår i en kamratgemenskap. Denna kamratgemenskap uppstår mellan
46
olika många barn, i olika konstellationer och vid olika tillfällen under hela dagen. Vid de halv- och barnstyrda situationerna är kamratgemenskapen en röd tråd genom det samspel som uppstår mellan barnen under dagen på förskolan.
47
5 Diskussion och kritisk reflektion
I detta avslutande kapitel diskuteras och reflekteras inledningsvis examensarbetets metod på ett självkritiskt sätt, för att sedan följas upp av en resultatdiskussion. Förslag på fortsatt forskning ges innan några sista tankar fångas i ett slutord.