Förfrågan
I december 1999 skickade Naturvårdsverket till samtliga länsstyrelser en begäran om uppgifter rörande kommunernas organisation för tillsynen över miljöfarlig verksamhet mm.
Naturvårdsverket begärde att länsstyrelsernas svar skulle innehålla
• information om i vilka kommuner och för vilka typer av verksamheter tillsynsansva- ret under år 1999 överlåtits från länsstyrelsen till kommunen enligt 10 § förordning- en (1998:900) om tillsyn enligt miljöbalken
• vilka bedömningar som därvid gjorts angående sådana frågor som avses i 11 § sam- ma förordning
• information om i vilka fall som en kommun återlämnat ett tillsynsansvar till läns- styrelsen på grund av att drifts- och tillsynsansvaret över egen miljöfarlig verksam- het ligger inom samma nämnd och/eller förvaltning.
Vidare begärde verket länsstyrelsernas bedömning av följande:
• Förekommer sådana organisatoriska lösningar som kan vara diskutabla på sätt som regeringsuppdraget anger? I så fall vilka? Länsstyrelsen är även välkommen att lämna konkreta exempel i anslutning till denna punkt.
• Vilken är länsstyrelsens egen bedömning i sammanhanget?
Slutligen vill verket specifikt veta om Länsstyrelsen anser att förändringar i lagstift- ningen skulle behövas avseende tillsynens organisation etc.
Svaren
Den första frågan som Naturvårdsverket ställde gällde information om i vilka
kommuner och för vilka typer av verksamheter tillsynsansvaret under år 1999 överlåtits från länsstyrelsen till kommunen enligt 10 § förordningen (1998:900) om tillsyn enligt miljöbalken. I 12 län hade överlåtelse av tillsyn över miljöfarlig
verksamhet skett, varav i ett län endast för täkter och i ett län gällde överlåtelsen endast mindre kompletteringar. I två län undantogs kommunala verksamheter från överlåtelse. På frågan vilka bedömningar som gjorts vid överlåtelserna angående sådana frågor
som avses i 11 § tillsynsförordningen uppgav alla länsstyrelser att man beaktat 11§ i
tillsynsförordningen, eller de förhållanden som anges där. Några länsstyrelser uppgav att man också beaktade länsstyrelsens resurser, som skulle behöva förstärkas om man skulle återta tillsyn.
annan än den av kommunen ursprungligen avsedda.
Länsstyrelsen i Uppsala län skrev att det tidigare bygg- och miljökontoret i Håbo
kommun under 1999 inlemmades i en teknisk förvaltning. Det innebär att bygg- och miljökontorets tjänstemän är underställda chefen för den tekniska förvaltningen
samtidigt som förvaltningen är ansvarig för driften av de kommunala anläggningar som kommunen har tillsynen över. Länsstyrelsen ansåg det olämpligt och tog upp en
diskussion med kommunen, vilket ledde till att Uppsala kommuns miljökontor tog över tillsynen av de kommunala anläggningarna i Håbo kommun. Ett alternativ till detta var att länsstyrelsen tog tillbaks tillsynen för B-verksamheter.
Länsstyrelsen i Gävleborgs län uppgav att man i slutet av 1998, då ansökan om
övertagande inkom, diskuterat det olämpliga i att Ljusdals kommun avsåg att låta
samhällsbyggnadsförvaltningen ansvara för såväl tillsyn som drift. Kommunen inrättade då en särskild tjänst för tillsyn av de kommunala verksamheterna, direkt under
myndighetsnämnden, vilket länsstyrelsen med viss tvekan accepterade
Information om i vilka fall som en kommun återlämnat ett tillsynsansvar till läns- styrelsen på grund av att drifts- och tillsynsansvaret över egen miljöfarlig
verksamhet ligger inom samma nämnd och/eller förvaltning.
Ingen kommun har återlämnat tillsynsansvaret pga att drifts- och tillsynsansvaret över egen miljöfarlig verksamhet ligger inom samma nämnd och/eller förvaltning.
Länsstyrelsen i Västra Götalands län skrev att ingen kommun har återlämnat
tillsynsansvaret, trots att sådana förhållanden som frågan tar upp existerar
Förekommer sådana organisatoriska lösningar som kan vara diskutabla på sätt som regeringsuppdraget anger? I så fall vilka? Länsstyrelsen är även välkommen att lämna konkreta exempel i anslutning till denna punkt.
Vilken är länsstyrelsens egen bedömning i sammanhanget?
Länsstyrelserna i Jönköpings, Kronobergs och Hallands län anser inte att det i dessa
län finns några kommuner med problem på det sätt som regeringsuppdraget avser. Flera länsstyrelser påpekar att sammanslagningar av nämnder och förvaltningar har medfört eller riskerar att medföra minskad effektivitet på tillsynen, t.ex. genom att resurserna minskar eller genom otillbörlig politisk inblandning i myndighetsutövning.
Länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands, Blekinge, Skåne, Västra Götalands, Värmlands, Örebro, Gävleborgs, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län
uppger att det finns kommuner i deras län där samma förvaltning har ansvar för både drift och tillsyn och att man bedömer det vara olämpligt.
Länsstyrelsen i Stockholms län uppger att det förekommit allt fler sammanslagningar
av miljö- och hälsoskyddsnämnden med andra nämnder, huvudsakligen byggnads- nämnden. Det kan innebära en risk för att miljöhänsynen får stryka på foten när det finns starka etableringsintressen. Eventuella synpunkter från miljötjänstemännen blir inte offentliga. ”De flesta (tjänstemän) ansåg att det inte var någon större skillnad mellan tillsynen av kommunala och tillsynen av privata miljöfarliga verksamheter. Vissa tyckte att tillsynen av kommunala verksamheter i många fall blir smidigare eftersom man känner varandra och har nära kontakt. Andra tyckte att det kan ta längre tid att få fram resultat av tillsynen eftersom politiker vill undvika formella beslut och
myndighetsroll som innebär att de kan kräva kostsamma åtgärder. Privatisering av kommunala bolag har av det skälet medfört förbättrad tillsyn i vissa fall.”
Länsstyrelsen i Skåne län skriver att i flera kommuner har samma förvaltning både
drift- och tillsynsansvar, men nämnderna har det inte. ”Även om nämndorganisationerna skiljer på ansvar för tillsyn och drift finns risk för att personal i en samlad förvaltning kan känna sig utsatta för ett tryck som medför svårigheter att helt objektivt och
oberoende utöva tillsynsrollen. Bortsett från organisationen finns också en viss risk för politisk påverkan.” ”Tillsyn och driftsansvar bör därför åtskiljas även på förvaltningsni- vå.”
Länsstyrelsen i Jämtlands län skriver att det finns diskutabla organisatoriska
lösningar, t ex en kommun med en enda nämnd för alla verksamheter. Länsstyrelsen anser att tillsynen blir mindre effektiv och att förtroendet för tillsynsverksamheten minskar när nämnder och förvaltningar slås ihop. Kommuner med en gemensam nämnd kommer troligtvis inte att förelägga sig själva. Kommunledningen ser miljöskyddstill- synen som en liten del i det totala. Miljömålen kommer således att bli svårare att nå.
Slutligen vill verket specifikt veta om Länsstyrelsen anser att förändringar i lagstiftningen skulle behövas avseende tillsynens organisation etc.
*Fristående miljö- och hälsoskyddsnämnd.
Länsstyrelsen i Stockholms län anser att det är mest lämpligt att miljö- och
hälsoskyddsfrågorna hanteras i en egen nämnd. Länsstyrelsen i Blekinge län skriver att det kan vara dags att överväga ett återinförande av miljö- och hälsoskyddsnämnden.
Länsstyrelsen i Jämtlands anser att det behövs förändringar i lagstiftningen så att
tillsyn och drift inte kan ligga på samma nämnd. Länsstyrelsen i Västernorrlands län vill införa lagkrav på fristående miljöförvaltning och miljönämnd.
*Ansvar för drift och förvaltning får inte finnas i samma förvaltning.
De flesta länsstyrelserna anser att tillsyn och driftsansvar bör åtskiljas även på förvaltningsnivå, och att det skrivs in i lagstiftningen. Länsstyrelsen i Västerbottens
län anser att det är önskvärt att skärpa 11 § TIF så den harmoniserar med 3 kap. 5 § KL
och föreslår en formulering: ”Överlåtelse av tillsynsansvaret för kommunala anlägg- ningar får inte ske om den kommunala nämnd eller förvaltning som ansvarar för tillsynen samtidigt har driftsansvar för de kommunala anläggningar som faller under miljöbalken.”
*Kommunerna får inte ha tillsyn över egna verksamheter.
Flera länsstyrelser har vid överlåtelse av tillsyn undantagit kommunala verksamheter.
Länsstyrelsen i Västra Götalands län anser att kommunen inte ska ha tillsyn över
egna verksamheter ens om tillsyn och drift ligger på olika kontor eller nämnder, och att det bör förtydligas i lagstiftningen. Länsstyrelsen i Örebro län "anser att det finns anledning att överväga en ändring av tillsynsförordningen så att kommunens tillsynsan- svar inte får omfatta egna verksamheter eller sådana som drivs av kommunala bolag. Eventuellt skulle en sådan begränsning kunna inskränkas till att omfatta verksamheter som är tillståndspliktiga, eftersom de har störst betydelse från miljösynpunkt.”
Länsstyrelsen i Dalarnas län har varit tveksam att delegera tillsyn över egna
Länsstyrelsen i Blekinge län skriver att ökande skillnader mellan riksdag, miljöbalk
och lokalpolitik motiverar diskussion av en alternativ, statlig tillsynsorganisation.
Länsstyrelsen i Västernorrlands länpekar också på möjligheten att lägga tillsynen på en från kommun- och länsledning fristående myndighet.
*Övriga förslag till förändringar.
Länsstyrelsen i Uppsala län anför att med bibehållen tillsynsorganisation kan
länsstyrelsens möjligheter att agera om en kommun inte utdömer miljösanktionsavgifter möjligen behöva stärkas. Eventuellt då i form av överprövning av dessa beslut.
Skyldigheter, befogenheter och former för detta måste då förtydligas.
Länsstyrelsen i Västernorrlands länpekar på resursbristen för tillsynen och på olika sätt att påverka den genom finansieringen, t ex genom öronmärkta pengar till tillsynen från staten. Länsstyrelsen pekar också på möjligheten att ge tillsynsvägledande
myndigheter ytterligare skyldigheter vad gäller uppföljning, samt tydligare sanktions- möjligheter mot de som inte uppfyller lagens krav.
Flera länsstyrelser anser att frågor om olämplig kommunal organisation för tillsyn bör tas upp inom ramen för länsstyrelsens roll som tillsynsvägledare. Länsstyrelsen i
Västra Götalands län skriver att länsstyrelsen snarast måste utveckla sin ”tillsyn över
kommunernas tillsyn” för att strama upp tillsynen i de kommuner där det fungerar dåligt, t ex de som inte tar ut miljösanktionsavgifter. Naturvårdsverket bör i sin tillsynsvägledande roll vägleda länsstyrelserna om hur denna tillsyn bör bedrivas.
isbn 91-620-5127-x issn 0282-7298