1. Inledning
2.3. Samtidsförståelse och stoicismens relevans
Pigiliucci, Irvine och Robertson menar alla tre att stoicismen är relevant idag. Bakom detta påstående ligger inte bara en viss konception av stoicism, utan också en samtidsförståelse som gör att de relaterar stoicismens innehåll till vad människor kan tänkas behöva för att orientera sig i världen idag. I följande del av analysen diskuteras på vilket sätt författarna gör denna koppling. På så sätt kan denna del av analysen förstås som att den tar hänsyn till den och kontextuellt förankrade dimensionen av stoicismen som ett livsåskådningsalternativ.
I detta avsnitt kommer alltså följande fråga att besvaras:
2.3.1. Massimo Pigliucci: How to be a Stoic
Pigliucci lyfter att modern kognitionsvetenskap visar att människor ofta bedömer situationer fel, och att detta kan illustrera behovet av den stoiska lärdomen om att människan behöver träna på att ha ett dygdigt och förnuftigt tänkande.99 Samtidigt som Pigliucci lyfter de stoiska rötterna hos modern kognitiv beteendeterapi, så menar han att skillnaden mellan filosofi och terapi är avgörande, eftersom ett filosofiskt sätt att se på livet handlar om en långsiktig målbild, medan terapi handlar om en kortsiktig sådan.100
Pigliucci kallar sin bok för en bok som inte är ”din vanliga självhjälpsbok”, utan menar att det att följa stoikerna innebär att man försöker hantera problem som ilska, ångest och ensamhet med lugn, långsamhet och realistiska förväntningar.101
Begreppet karaktär är ett av de begrepp som Pigiliucci återkommer till för att å ena sidan beskriva något som stoicismen kan förse människan med, och å andra sidan något som det saknas en korrekt förståelse av i vår tid. Han beskriver karaktär som ett laddat begrepp som blivit politiskt laddat och åberopat av mer konservativa krafter. Men Pigliucci menar att karaktären, och de fyra kardinaldygderna vishet, mod, uthållighet och rättvisa, också idag svarar mot ett behov i vårt samhälle och hos nutidsmänniskan. Genom att återuppliva orden
karaktär och dygd kan man gå tillbaka till dessa ords sanna rötter. Således menar Pigliucci att
man kan förbise den politiska splittring som ordet karaktär tycks orsaka idag. På detta sätt kan människor på båda sidor av den politiska höger-vänster-skalan inse hur de borde leva, för att faktiskt leva i enlighet med de värden som de anser sig omfatta.102
Pigliucci ger också uttryck för att vår tid präglas av en ytlig kultur. Stoicismen kan rusta människan till att stå emot simpla nöjen som skvaller.103
Pigiliucci nämner också konsumism som ett tecken på denna ytlighet. Han skriver att stoikerna lär att man ständigt ska påminna sig själv om att man uppskattar sina saker och relationer. Detta ska hjälpa människan att inte bli lika bestört när en sak går sönder eller person går förlorad, detta eftersom man uppskattar något mer om man påminner sig själv om det kan tas ifrån en. Detta ser han som en lärdom som människor kunde dra i ett konsumistiskt samhälle.104 Han nämner också att den plikt människan 99 Ibid, 11-12. 100 Ibid, 9. 101 Ibid, 172. 102 Ibid, 98. 103 Ibid, 220-221. 104 Ibid, 207-208.
har att bry sig om sin omgivning kan lära dagens människor något, eftersom det, enligt
Pigiliucci, ”hyper-konsumistiska” samhälle vi lever i, driver människor till att fästa sig vid yttre saker snarare än att känna sig förenade med andra människor.105
Pigliucci nämner också den stora ensamhet som finns i dagens samhälle.106 Ensamhet är något som i vår tid beskrivs som en epidemi och frågor om det moderna samhället är vad som skapar denna ensamhet diskuteras.107
Pigliucci menar att ensamhet är en naturlig del av det mänskliga psyket, något oundvikligt, och därför inget att skämmas över. Dessutom menar Pigliucci att sådan skam skulle vara något som stoikerna motsätter sig, eftersom det inte ligger innanför människans kontroll att andra människor bedömer att hon är i ett sådant tillstånd att hon borde skämmas.108
Pigliucci skriver mycket om hur stoicismen lär att människan ska leva naturligt, och i enlighet med sin naturgivna funktion. Han återkommer till detta tema kort när han nämner den pågående debatten om transhumanism. Som exempel nämner han den inflytelserika transhumanisten Ray Kurzweil, som till exempel föreslagit att människan kan åstadkomma odödlighet om vi lär oss att ladda upp det mänskliga medvetandet till en dator.109 Pigliucci ställer sig frågande till att transhumanisterna anser det vara viktigt att på ett gudalikt sätt övervinna naturlagarna och människans villkor, samtidigt som pengar och energi som kunde användas till att bekämpa mer akuta problem i dagens värld går till spillo. Detta relaterar Pigiliucci till att stoikerna lärde att döden ger mycket mening till livet.110
Detta går alltså emot döden är något som behöver utrotas eller övervinna, vilket transhumanister och andra liknande grupper bland annat söker hitta lösningar för att kunna göra.
I stoicismen menar Pigliucci att han hittat en filosofi som är ”vetenskapsvänlig” och rationell, men som ändå har en spirituell dimension. Framförallt dras Pigliucci till stoicismen för att den är praktisk. Pigliucci skriver att han blev stoiker efter att en tid ha varit anhängare av sekulär humanism, vilket han sedan insåg att han ansåg vara för beroende av en för strikt, modern förståelse av rationalitet och vetenskap. Pigliucci hittade slutligen till stoicismen när han insåg 105 Ibid, 148. 106 Ibid, 182. 107 Ibid. 108 Ibid, 184-185. 109 Ibid, 162. 110 Ibid, 166.
att denna filosofi kunde hjälpa människan att leva ett gott och meningsfullt liv också i dagens samhälle.111
Han menar att alla människor behöver en livsfilosofi och att stoicismen kan fungera som ett slags ”ekumenisk” filosofi, eftersom den uppvisar likheter med andra stora etiska, religiösa och filosofiska traditioner.
2.3.2. William B. Irvine: A guide to the good life
Irvine menar att vi lever i en tid av politisk korrekthet, då få kan ta förolämpningar med ”en nypa salt” och således besvara förolämpningar på ett eftertänksamt sätt: Med humor eller inget svar alls.112
Irvine gör analysen att de som förespråkar politisk korrekthet anser att förolämpningar ska hanteras genom att klandra eller bestraffa den som uttalat eller utfört förolämpningen. Irvine påstår att Epictetus skulle mena att detta medför vissa kontraproduktiva följder för offren för förolämpningarna, såsom att det att man skyddar minoritetsgrupper från förolämpningar gör dessa grupper ännu mer känsliga mot förolämpningar. Detta försätter offren, alltså de som tillhör minoritetsgrupper, i en position av maktlöshet och oförmåga att själva hantera de förolämpningar som de får utstå.113
Detta hänger ihop med att Irvine menar att stoikerna kan anses mena att förolämpningar inte är smärtsamma i sig själva, utan att
människans tolkning av dessa.114
Enligt Irvine är också det politiska klimatet i dagens samhälle sådant att människor har svårt att acceptera stoicismen. Om du är olycklig, så kommer politiker att hävda att det inte är dig själv du har att skylla, utan samhället som svikit dig. Men stoikerna, menar Irvine, lärde att det enda som står emellan dig och din lycka är dig själv.115 Irvine menar därför att stoikerna motsatte sig att man ser sig själv som ett offer. Irvine menar att ett offer inte förmår anse sig själv ha ett gott liv. I stället för att förändra människors externa villkor, borde man fokusera på att förändra deras tankesätt i en mer stoisk riktning. På så sätt skulle människor som är olyckliga idag lära sig att deras lycka inte hänger på dessa externa villkor. Den rätta stoiska strategin vore alltså att först förändra sig själv och sitt tankesätt, och sedan samhället.116
111 Ibid, 5-6. 112 Irvine 2009, 151. 113 Ibid, 151-152. 114 Ibid, 220. 115 Ibid, 213. 116 Ibid, 221.
Irvine menar att människor idag blir förvånade när de läser om stoikernas mod, som sträckte sig så långt att de riskerade döden för vad de ansåg vara rätt. Irvine menar att vi idag till mångt och mycket är styrda av rädsla, rädsla för att bli ertappade om vi bryter mot lagen exempelvis, i stället för att låta oss styras av dygd och plikt.117 I dagens samhälle ska vi sitta och fundera på vad vi vill göra, i stället för vad vi borde eller måste göra, är den analys som Irvine gör kring dagens kulturella uppfattningar. Att då tala om plikt och dygd blir något som bryter mot sådana uppfattningar.118
Irvine skriver också om emotioner, och anser att vi idag lever i en tid då vi uppmuntras att ständigt vara i kontakt med våra känslor. Det stoiska sättet att leva, där man ska ha ett distanserat förhållande till sina känslor och undersöka varför man gör de tolkningar man gör snarare än bara acceptera sina känslor som sanna indikatorer på något annat, kan därför te sig udda för nutidsmänniskan. Irvine menar att stoikerna ansåg att vissa känslor var bra att dämpa eller distansera sig ifrån för att söka djupare efter ”äkta känslor”.119
Men Irvine menar att stoicismen på denna punkt kan hjälpa i de många emotionella kriser som drabbar människor idag.120
2.3.3. Donald Robertson: How to think like a Roman emperor
Robertson är den av författarna som särskilt relaterar stoiskt innehåll till modern kognitiv beteendeterapi. Robertson, som själv jobbar som kognitiv beteendeterapeut, menar att han märker att många människor som drabbas av psykisk ohälsa idag söker efter snabba lösningar. Men han menar att det visat sig att de som söker hjälp för till ångest eller depressioner ofta drar nytta av att inse att deras illamående har sin grund i deras värderingar. Att anamma mer
rationella kärnvärderingar är alltså ett sätt för nutidsmänniskan att rusta sig bättre mot psykisk ohälsa. Utgående från denna insikt har Robertson tyckt sig kunna hitta kopplingar mellan stoicismen och modern psykologi.121
117 Ibid, 132. 118 Ibid, 133. 119 Ibid, 158. 120 Ibid. 121 Robertson 2019, 7-9.
Också Robertson gör distinktionen mellan terapi och filosofi, och ser stoicismen som ett mer långvarigt, och förebyggande alternativ till terapi, som kan hjälpa människan att möta de problem och utmaningar som den moderna människan ställs inför.122
Robertson skriver om hur stoikerna bidrar med förhållningssätt till ångest och rädsla som korrelerar med modern
psykologi. Till exempel lyfter han hur forskare under de senaste årtiondena kommit fram till hur överdrivet oroande spär på ångest, och att människor ofta försöker kontrollera det som ligger utanför deras kontroll, i stället för det som ligger innanför deras kontroll.123
Stoikerna lär likaledes att man ständigt ska vara medveten om hur man handlar, rensa bort störande intryck, automatiska tankar och andra saker som pockar på medvetandet. Detta är bara intryck, inte de saker som de hävdar sig representera, menar Robertson.124
Robertson menar att vi lever i en tid där de flesta av oss söker hedonistisk njutning genom att vi ägnar oss åt dåliga vanor som är svåra att bryta. Vissa av dessa vanor är sätt för oss att undvika obekväma känslor, och andra vanor förhindrar oss från att sätta tid på aktiviteter som faktiskt är värdefulla.125
Robertson nämner hur särskilt många idag beskriver sig själva som beroende av sociala medier, trots att få skulle säga att detta är ett särskilt meningsfullt sätt att tillbringa sin tid.126 Robertson menar att stoikerna skulle beskriva detta som tomma och passiva njutningar.127
Han ger, som tidigare redogjorts för i denna undersökning, förslag på hur man kan träna sina begär genom övningar som bygger på en kombination av stoiska läror och kognitiv
beteendeterapi.
2.3.4. Sammanfattning
Denna del av analysen har syftat till att besvara frågan om varför författarna anser att stoicismen är särskilt relevant idag.
Gemensamt för författarna är att de anser att nutidsmänniskan kan dra nytta av att betrakta stoicismen som en livsfilosofi. Detta kan på ett långsiktigt plan hjälpa människan att möta utmaningar som finns inte bara på grund av hur människan eller världen är beskaffad, utan 122 Ibid, 14-15. 123 Ibid, 210. 124 Ibid, 212-213. 125 Ibid, 135. 126 Ibid, 135. 127 Ibid, 135.
också på grund av hur vår samtid ser ut. Pigliucci är särskilt fokuserad på att tala ur en kulturell kontext, Irvine ur en politisk och Robertson ur en psykologisk.