sätt de kan verka för att målet nås.
ETT RIKT VäxT- OCH
DJURLIV
76
Bakgrund
Den biologiska mångfalden är grunden för allt mänskligt liv. Den är också en förutsättning för att samtliga jordens fysikaliska, kemiska och biologiska processer skall fortsätta fungera i balans. Den spelar en avgörande roll för män
niskors överlevnad och välfärd och är därmed en förutsätt
ning för en hållbar utveckling.
Den biologiska variationen minskar snabbt idag och utgör ett av våra största globala miljöhot. Naturtyper med artrikt växt och djurliv minskar i omfattning, mängder av arter dör ut eller minskar till utrotningens gräns. Föränd
ringar i markanvändning och den ökade miljöbelastningen av näringsämnen och föroreningar är huvudorsakerna till förlusten av biologisk mångfald såväl globalt som i ett regionalt perspektiv. Särskilt allvarlig är förstörelsen av biotoper i de tropiska regnskogarna. Motsvarigheten i vårt land – ädellövskogarna har i Europa i historisk tid genomgått samma utrotningsprocess.
I Sverige är det framförallt stora förändringar i markan
vändningen som utarmar den biologiska mångfalden.
Nedläggningen av små och medelstora jordbruk med upp
hört bete och igenväxning av forna betes och slåttermar
ker som följd har medfört att tidigare vanliga naturmiljöer och arter minskat eller försvunnit. Storskaliga förändringar inom skogsbruket och fisket har inneburit stora förluster av biologisk mångfald över vidsträckta arealer liksom den antropogena belastningen av Östersjön, som förvandlat ett tidigare friskt innanhav till ett mer näringsrikt hav med ett delvis utarmat växt och djurliv. Östersjön är ett artfattigt hav eftersom bara ett fåtal sötvattens respektive saltvat
tensarter kan leva i brackvatten. Artfattigdomen skapar instabila förhållanden och populationerna av många arter utsätts för stress vid störningar i miljön. En utslagen art besätts inte naturligt av någon annan, vilket lätt skapar obalans i systemet. Östersjön är på så vis även känslig mot kolonisering av främmande arter. De största hoten mot den biologiska mångfalden i Östersjön är idag övergöd
ningen och det alltför omfattande fisket.
Även om omvandlingen av naturmiljön gynnat en del ar
ter, främst sådana som trivs i människans närhet eller som utnyttjar de ekosystem som bildats vid igenväxning eller urbanisering, är nettoförlusten av arter påtaglig. Största bristen är avsaknaden av naturliga störningar som brand, översvämningar etc.
I konventionen om biologisk mångfald definieras ”biolo
gisk mångfald” som variationsrikedomen bland levande organismer i alla miljöer (inklusive landbaserade, marina
och andra akvatiska ekosystem) samt de ekologiska kom
plex i vilka dessa organismer ingår; detta innefattar mång
fald inom arter, mellan arter och av ekosystem. Sverige har anslutit sig till flera internationella överenskommelser om biologisk mångfald. Konventionen om biologisk mångfald antogs vid FN:s miljökonferens i Brasilien 1992, den s.k.
Riokonferensen. Genom denna konvention har Sverige åtagit sig att leva upp till tre mål: bevarande av biologisk mångfald, hållbart nyttjande och rättvis fördelning av nyt
tan som uppstår vid nyttjande av genetiska resurser. Den biologiska mångfalden innefattar:
Variationen mellan olika ekosystem och biotoper.
Variationen mellan olika arter.
Den genetiska variationen inom varje enskild art.
Ekosystemens strukturer, t.ex. den kemiska och fysikaliska miljön.
Ekosystemens funktioner och processer, t.ex.
fotosyntes, andning, jäsning, nedbrytning av dött växt
och djurmaterial, symbios, predation och konkurrens.
Andra konventioner är CITES om handel med utrot
ningshotade arter, Bonnkonventionen om skydd av flyt
tande djur och Bernkonventionen om skydd av europeiska djur och växter och deras naturliga miljö. Vid FNmötet om hållbar utveckling i Johannesburg 2002 och som får betraktas som en uppföljning av Riomötet, antogs målet att kraftigt reducera förlusten av biologisk mångfald till år 2010.
EU:s naturvårdspolitik reglerar i stor utsträckning det svenska arbetet med biologisk mångfald. En strategi för biologisk mångfald har tagits fram. Fågeldirektivet och habitatdirektivet utgör utgångspunkt vid upprättandet och förvaltning av Natura 2000områden. En plan för uppföljning skall garantera att den biologiska mångfalden bevaras inom dessa områden. En svaghet med de båda naturvårdsdirektiven är att de är områdesrelaterade och i mycket liten utsträckning omfattar biologisk mångfald i det vi kallar vardagslandskapet.
De senaste åren har anslagen för att bevara biologisk mångfald ökat. Bland annat har arbetet med åtgärdspro
gram för hotade arter intensifierats. År 2010 ska drygt 210 åtgärdsprogram för över 500 arter vara inledda eller genomförda. År 2005 hade 87 program inletts omfattande 169 arter och två livsmiljöer. Under 2006 utarbetades yt
terligare 60 program.
I regeringens skrivelse ”En samlad naturvårdspolitik” från 2002 lyftes flera områden fram, bland annat behovet av förstärkt dialog med medborgarna, utvecklat sektorsan
•
svar, kommunal naturvård, tätortsnära natur, friluftsliv och kopplingar till turism, kulturmiljövård och regional utveckling. Skrivelsen har utgjort grund för nya insatser, bland annat lokala naturvårdsbidrag och arbete med land
skapsstrategier.
Speciellt för Södermanlands län
De regionala miljömålen överstämmer i stort med de nationella delmålen. Målet om hejdad förlust av biologisk mångfald är en regional anpassning och konkretisering av det nationella delmålet. Konkretiseringen innebär att det diffusa begreppet ”biologisk mångfald” förs över till länets naturtyper (bilaga 2) och att vi genom att arbeta med skydd, skötsel etc med naturtyperna minskar förlusten av den biologiska mångfalden. Målet är mindre ambitiöst än det nationella målet eftersom vi bedömer det orimligt att helt ha hejdat förlusten av biologisk mångfald fram till 2010. Målet om information till nyckelaktörer har ingen direkt motsvarig bland de nationella delmålen.
Trots olika insatser för missgynnade biotoper och arter under senare hälften av 1900talet och en bit in i detta de
cennium har förlusten av arter inte kunnat hejdas. Enligt ArtDatabanken var 1 884 av 19 430 bedömda arter klas
sade som hotade år 2000. Situationen för den biologiska mångfalden i Södermanlands län överensstämmer med den på nationell nivå, både vad gäller tillstånd och trender.
Den sörmländska naturen med sjöar, öppna landskap och djupa skogar är ett viktigt skäl för att söka sig bort från storstadens livsmiljö men är också en förutsättning för ett friluftsliv med hög kvalitet. Den biologiska mångfalden i länet har därmed en viktig funktion för rekreation, turism och för inflyttningen av boende från storstadsregionen.
Länsstyrelsen utför nationella uppdrag som att genom
föra arbetet med Natura 2000, ta fram och genomföra åtgärdsprogram för hotade arter, skydda skogar, våtmarker och marina områden, administrera EU:s jordbrukspolitik inom natur och kulturmiljövårdens område samt genom
föra vård och förvaltning av skyddade områden. Länssty
relsen arbetar också med rådgivning och information till brukare inom odlingslandskapet och har administrerat de medel som kommunerna fått för att genomföra åtgärder bland annat för den biologiska mångfalden. Länsstyrelsen genomför i samarbete med bl.a. Skogsstyrelsen regionala landskapsstrategier, t.ex. skogsstrategin och inventeringar av oskyddade områden.
I länet bedrivs en omfattande forskning kring biologisk mångfald i marina och terrestra miljöer av Stockholms universitet, t.ex. Stockholms Marina Forskningscentrum (Askö), Botaniska institutionen, som driver olika hag
marksprojekt samt Zoologiska institutionen som bedriver etologisk forskning vid Tovetorp.
ÅTGÄRDSBEHoV
Om förlusten av biologisk mångfald skall kunna hejdas på internationellt plan krävs att internatio
nella överenskommelser efterlevs. För att nå det svenska miljökvalitetsmålet måste arbetet med biologisk mångfald effektiviseras, fokuseras och koordineras ytterligare.
För att hejda förlusten av arter behöver arbetet med åtgärdsprogram för hotade arter genomföras som planerat. Antalet skyddade områden behöver öka och dessa områden skötas på ett sätt som stärker den biologiska mångfalden, inte minst med hänsyn till utsatta arter. Frivilliga miljöhänsyn, naturvårds
åtgärder och riktat artskydd inom de areella näring
arna behöver också öka. Arbetet med att värna om den biologiska mångfalden behöver ske såväl på landskapsnivå, d.v.s. i det oskyddade landskapet som på områdesnivå. Biologisk mångfald be
handlas också under miljökvalitetsmålen för olika
Åtgärdsbehov och uppföljning
landskap, Levande sjöar och vattendrag, Myllrande våtmarker och Hav i balans samt levande kust och skärgård men också inom målområden som God bebyggd miljö och Begränsad klimatpåverkan.
ExEMPEL PÅ AKTöRER SoM ÄR VIKTIGA FöR ATT MÅLET SKALL NÅS Länsstyrelsen, kommunerna, Landstinget Sörm
land, Sörmlands museum, Skogsstyrelsen, Vat
tenmyndigheten i Norra Östersjöns vattendistrikt, Föreningen Sörmlandsentomologerna, Natur
skyddsföreningen, markägare, lantbrukare UPPFöLJNING
Målet Ett rikt växt och djurliv följs bl.a. upp genom att mäta antalet hotade arter, antal åtgärdsprogram för hotade arter där arbete pågår i länet, fördelat på naturtyp. Arbetet med att utveckla indikatorer för att följa upp målet pågår både på nationell och på
ETT RIKT VäxT- OCH
DJURLIV
78