Under intervjun tillfrågades deltagarna om hur skolkuratorers samverkan med lärarna ser ut när det gäller att förebygga psykisk ohälsa bland elever. Deltagarna upplever att samverkan i
sin helhet fungerar bra men att det förekommer brister av olika skäl. Karin svarar på följande sätt:
Tiden räcker inte till, det psykosociala är ju mitt enda arbete. De arbetar med undervisning, och det är planering av lektioner, utföra lektioner, rätta, analyser och det hela köret. Tiden räcker inte till tyvärr. Det är kunskapen och sen lärarna har inte fått utbildningen till det psykosociala
Karin berättar att lärarnas profession skiljer sig från hennes profession, där lärarnas arbete och prioritering främst är undervisning och dessutom tar de inget större ansvar för att samverka med skolkuratorn. Brister i samverkan beror mycket på att lärarna inte besitter kunskap om det psykosociala som Karin har, vilket försvårar att förebygga psykisk ohälsa.
Isaksson och Larsson (2017) lyfter upp att en god samverkan mellan skolkuratorn och lärarna är grundläggande för att eleverna inte ska drabbas av psykisk ohälsa. Det framkommer också i studien att lärarna delar samma åsikt om att skolkuratorns roll är viktigt då elever som mår dåligt och behöver stöd kan vända sig till skolkuratorn, samtidigt som lärarna kan fokusera på att undervisa elever. Ulrika delar samma synpunkt som Karin när det gäller att skolkuratorer och lärare är två helt olika yrken och att det kan ge en negativ effekt på samverkan. Ulrika nämner vidare att det inte utgör ett stort problem i hennes skola då det alltid finns lärare tillfinnandes på raster och ser till att barn inte är ensamma. Ulrika berättar:
Vi har olika uppdrag, en lärares uppdrag är att undervisa och se till att man når målen, det är ganska tuffa uppdrag och vi elevhälsoteam måste finnas med och stötta upp dem som har det jobbigt på olika sätt. Men på vår lilla skola funkar det så bra därför att det alltid är många lärare ute på raster och barn lämnas väldigt lite själva i grupp. Så det som händer på skolan är att alla vuxna har en bra kännedom om
En orsak till att samverkan inte fungerar bra, menar Maria, är kommunikationsbrist mellan lärare och skolkurator. I detta fall hänvisar Maria till att information hon får från lärarna kring en elev som besväras av psykisk ohälsa dröjer tills den når henne. Det beror på att eftersom lärarna upplever en känsla av osäkerhet att gå vidare med det eller inte. Det som skulle kunna underlätta i samverkan enligt Maria vore om lärarna för en god kommunikation till skolkuratorer när de får kännedom om att en elev far illa. Det belyser även Isaksson och Larsson (2017) kring kommunikationsbrist mellan skolkuratorer och lärare, där skolkuratorn inte fick kännedom kring problem som sker i klassrum av lärarna. Maria berättar:
Det som brister i samverkan oftast kan väl vara att tyvärr så får jag information från lärarna lite för sent, att lärarna går själva och håller på med information lite för länge. Det kanske kan bero på att de inte är säkra på om det är någonting värt att gå vidare med eller inte, men jag tycker att om samverkan hade varit bättre så hade man haft mer som en öppen dialog, då hade de kunnat diskuterat med mig till exempel att den här eleven sa så här till mig och jag vet inte riktigt hur jag ska tänka kring det . . . att de kan ha en mer öppen diskussion så men oftast jag tror att de behöver ha mer konkret information innan de kan hänvisa det till mig. Så det skulle jag säga är en liten brist i samverkan, det gäller väl också när det kommer till psykisk ohälsa specifikt
Den gemensamma faktorn som skolkuratorerna lyfter upp är att utan en god samverkan mellan elevhälsoteamet och de andra yrkesverksamma, skulle det vara svårt att arbeta förebyggande. Om inte samverkan fanns skulle det leda till att skolkuratorn arbetar enskilt och inte kan sätta fokus på det förebyggande arbetet. På frågan kring hur skolkuratorn tycker om samverkan med lärarna svarar Freja på följande sätt:
Det är som att vissa inte vill samverka, de vill bara lämna över problem och då blir det svårt liksom när våra elevhälsans uppdrag är att vara med i det förebyggande och främjande arbete, och vill de inte jobba med det så blir det svårt. Så att det ser ganska olika ut beroende på vilka lärare det är
Citatet tolkas utifrån att det krävs en god samverkan med lärarna för att skolkuratorn kan arbeta med sitt uppdrag och tillgodose elevernas behov. Freja berättar att det uppstår svårigheter med det förebyggandet arbetet när lärare inte ser vikten av samverkan. Till exempel lämnar lärarna över problem till skolkuratorn i stället för att samarbeta för
elevernas välmående, vilket även Backlund (2007) lyfter upp. Samtliga deltagare menar att kunskap om det psykosociala är viktigt för de andra yrkesverksamma att besitta för att få förståelse över problem som uppstår bland elever. Detta blir dock svårt att uppnå när skolkuratorn är nästan den enda i skolan som besitter en sådan kunskap. Lindblad och Backlund (2017) samt Isaksson och Larsson (2017) belyser vikten vid en god samverkan med de andra yrkesverksamma för att främja elevernas välmående. För att det ska kunna ske behöver lärarna ha hand om det psykosociala vilket dock inte ingår i deras profession. Maria menar att alla i skolan bör samarbeta kring psykisk ohälsa för att främja elevernas
välmående:
Det är inte så mycket som vi gör tillsammans för att förebygga psykisk ohälsa . . . jag tycker egentligen att det ska ligga på hela skolan, all personal på skolan borde jobba för att förebygga psykisk ohälsa, men jag tror att det oftast läggs på elevhälsotemat och speciellt skolkuratorer för att man tänker att vi kan det bättre
Maria nämner att alla aktörer på skolan bör arbeta med det förebyggande arbetet för att motverka psykisk ohälsa hos elever. Dock ser inte verkligheten ut på detta vis. Maria menar att de övriga aktörer på skolan tror att skolkuratorer och elevhälsan är mer inriktat på att arbeta med elever som besväras av olika typer av problem. Av den anledningen tror de att skolkuratorn besitter större kompetens att hjälpa elever än de själva. Eftersom lärare och elever har kontinuerlig kontakt med varandra ska lärare och andra personal jobba för elevernas välmående. Det ansvaret förekommer inte och Maria menar således att det inte görs ett gott arbete kring psykisk ohälsa bland elever.
Skolan är en plats där elever tillbringar det mesta av sin vakna tid, det är då viktigt att skolan bidrar till en trygg och lärande miljö. Det krävs en god samverkan med andra
yrkesverksamma för att öka tryggheten på skolan. Detta kan kopplas till systemteorin, där olika system samarbetar och kompletterar varandra. Alla deltagare nämner att en god samverkan är viktigt för elevernas välmående och det innebär att alla yrkesverksamma i skolan behöver arbeta med det förebyggande arbetet för att bidra till att tryggheten ökar.
Skolan kan utifrån systemteorin förstås som ett huvudsystem där delsystem som
skolkuratorer, lärare och andra aktörer på skolan ingår. Om ett system faller så faller de andra systemen enligt systemteorin, därmed krävs att alla aktörer på skolan samarbetar för att uppnå en balans (Payne, 2015). Om skolkuratorn inte har en god samverkan med andra aktörer kommer systemet som skolkuratorer befinner sig i, det vill säga mesosystemet, att falla vilket leder till att skolan blir en otrygg plats för eleverna och den psykiska ohälsan ökar.
Flera deltagare har lyft upp att det förekommer brister i samverkan med lärarna när det gäller att förebygga psykisk ohälsa. Ebba är dock i motsägelse och beskriver att det förekommer en fungerande samverkan med lärarna på hennes skola och att det finns struktur och sätt att veta hur man går till väga om en elev drabbas av psykisk ohälsa. Ebba berättar:
Jag tänker att det vi gör är att hitta rimligt sätt att gå på skola om man är drabbad av psykisk ohälsa och då är det ett samarbete mellan mig och flera personer på skolan där vi samarbetar med eleven och vårdnadshavaren, skolledning. Jag tycker att det är, jag kan inte säga att det är någonting som inte fungerar bra . . . det är inte allting blir som man alltid tänkt sig, sånt är livet, men jag tycker att grundstrukturen är det man får utgå ifrån
Utifrån det citatet kan det tolkas som att det finns en god grund när det gäller arbetet med att förebygga psykisk ohälsa. Ebba förklarar att det finns en medvetenhet om att saker inte alltid går på rätt väg, men att det finns en god grund som håller samverkan i balans.
Maria berättar vidare att det finns ett behov hos lärarna att skapa goda relationer med sina elever för att förebygga psykisk ohälsa. Maria berättar:
Jag tycker att det är viktigt att lärarna jobbar mer på relationsbyggande med eleverna själva.
Att lärarna och mentorerna speciellt försöker att bygga upp en positiv relation med eleverna så att de har ett förtroende, för jag tror att det är många elever som inte känner ett förtroende för sina lärare och därigenom inte öppnar sig om saker de vill ha hjälp med . . . jag tror det hade varit så bra ifall lärarna hade jobbat på just relationen till eleverna så att det kan vara en öppning för att börja prata om saker som känns jobbigt med vuxna runt omkring sig Maria beskriver att lärarna behöver arbeta mer med relationsbyggandet med eleverna eftersom det då blir enklare för eleverna att prata om sina känslor. Isaksson och Larsson (2017) menar att lärarna uppfattar sig själva som några elever inte i första hand går till när eleverna har problem för att vilja prata om sina besvär. Utifrån deltagarnas beskrivningar kan detta tolkas som lärarna behöver bygga upp en relation med sina elever när de är i behov av stöd. Dock kan deltagarnas beskrivningar gällande samverkan med lärarna uppfattas som att all personal behöver arbeta mot det förebyggande arbetet mot psykisk ohälsa.
7 DISKUSSION
I följande avsnitt presenteras diskussionen av studiens resultat i relation till studiens frågeställningar och syfte. Vidare presenteras metoddiskussion.