Under intervjun tillfrågades deltagarna vilka strategier de använder sig utav för att vara till stöd och hjälpa elever på skolan. Maria svarar på följande sätt:
Det är liksom en standardsamtalsteknik i stödjande samtal, och det är validering och
normalisering, att normalisera det barnet känner, att det inte är konstigt att du känner så här, att du inte är ensam att må så här, även fast det kan kännas så, och det är inget fel på dig. Det är många som kan tänka att man någon gång i livet kan känna som den enda personen i världen som mår så här. Men också att validera . . . att förmedla till eleven om att det är naturligt att man kan känna så här i vissa situationer, och det kommer man ganska långt på just stödjande samtal. Bara allmänt väldigt odömande och vara öppen för att lyssna på personens upplevelser
En tolkning av ovanstående citat från Maria är att hon utgår ifrån normalisering och validering i sina stödjande samtal med elever. Hon berättar att dessa strategier kan ha positiva effekter hos eleven. Normalisering och validering handlar om att eleven känner sig trygg med sig själv och sina känslor när Maria förmedlar till eleven om att det är naturligt att känna sig på det viset. Maria berättar vidare att det är viktigt i sina möten med elever att vara lyhörd och inte döma för vad eleven berättar. Karin poängterar även vikten vid att lyssna till eleven eftersom eleven då kan känna sig att denne blir tagen på allvar och att skolkuratorn finns där för att stötta eleven. Karin nämner att strategierna hon använder sig utav beror självfallet på varför eleven har valt att komma och besöka henne. Motiverande samtal är ytterligare en strategi hon använder. Enligt Trotter (2015) visar sig att motiverande samtal har flera positiva konsekvenser. Skolkurator i denna bemärkelse ska ha ett förtroende för att klienten kan förändra sig, då detta underlättar för klienten att nå en förändring när de ser skolkuratorns potential av att vilja hjälpa. Karin berättar även tremannasamtal som en strategi i sina möten och den utgår ifrån att inte endast prata med en enskild elev utan även inkluderar elev och lärare eller föräldrar. Hon beskriver att varje enskild elev har rätt till sina känslor och detta kan kopplas till Trotter (2015) som nämner att en socialarbetare bör ha en förståelse för klientens känslor. Karin berättar på följande sätt:
Det är viktigt att lyssna, viktigt att eleven ska få den känslan att du faktiskt bryr dig, tar den på allvar, inte döma, att rätta dig själv och be om ursäkt om du har gått över gränsen.
Motiverande samtal om det behövs. Tremannasamtal om det är konflikter med kompisar, medlare, om det är att jag behöver kontakta, vara en medlare mellan elev och lärare, elev och föräldrar. Jag sitter med vårdnadshavare och elev tillsammans, ibland bara med
vårdnadshavare . . . visa att eleven kan lita på dig och hela tiden stämma av ”känns det bra, är det något du vill tillägga, har jag förstått dig rätt?” viktigt att inte sätta ord i mun på eleven, för alla elever har rätt till sina känslor
För att få en förståelse för vad skolkuratorernas arbete med att vara till stöd för elever innebär i praktiken kan hanterbarhet av Antonovsky (2005) användas illustrativt.
Hanterbarheten kan förstås som att finnas tillgänglig för eleverna och tillgodose deras behov, exempelvis genom de strategier som används av skolkuratorn. Elever på skola kan uppleva otrygghet och utsättas för olika typer av kränkande behandlingar. Elever behöver således professionellt stöd av personal som besitter kunskap om det psykosociala perspektivet. En sådan kunskap är väsentlig för skolkuratorn att ha för att förstå elevernas välmående och kunna hjälpa de i sin utsatta situation.
Relationsbyggandet lyfts upp av samtliga deltagare och de betonar vikten av det. Även Wright (2011) nämner att relationsbyggandet med sin klient är viktig och att den kan leda till mindre psykiska ohälsa hos unga. Majoriteten av deltagarna upplevde att en god relation med elever kan vara ett hjälpmedel för att stödja elever. Skolkuratorerna Ebba, Karin och Freja berättar:
Det du kan göra för att förebygga psykisk ohälsa är att ha mycket god relation med dina elever, och det gör du varje dag i ditt ordinarie arbete, genom att ha en god relation, genom att se till att dina elever blir sedda. Det gäller att vara vuxen, trovärdig, finnas där, inlyssnande, bra bemötande
Med barn och unga är det viktigt med relationer för att de ska kunna öppna upp sig, de har oftast öppnat sig till en vuxen de känner sig trygga med och de har i sin tur hänvisat till mig, de har gett mig informationen och uppmuntrat eleven att komma och prata med mig. Men det är alldeles för få som pratar med vuxna
Det är också det här med att som kurator äter lunch, man är ute på raster, att man är där barnen är . . . att man liksom skapar relationer och i korridoren och pratar, att man finns i skolan där de är lite, inte bara dyker upp när det har hänt någonting utan relationsskapandet hela tiden, att man går runt i skolan och är lite synlig och så. För har det väl hänt någonting då är det så mycket lättare att prata med eleverna om de redan vet vem man är än att de plötsligt går till någon som de inte känner igen, då brukar det inte gå så bra
Utifrån deltagarnas citat kan man tolka att det är väsentligt för skolkuratorer att etablera en god relation med sina elever eftersom det kan minska deras psykiska ohälsa. Deltagarna berättar om konsekvenserna av att ha en god relation med elever och det är att eleven kan med trygghet öppna upp sig för skolkuratorn och därmed enklare berätta om det man upplevt. Att bygga upp en relation kan leda till att elever blir delaktiga och villiga att
kommunicera. Freja nämner en metod för att kunna bygga upp en relation med eleverna och det är att gå runt i skolan så att de alltid kan uppfatta skolkuratorns närvaro. Enligt Trotter (2015) och Sanberk och Akbas (2015) nämns att en god relation med eleverna underlättar att hitta lösningar till elevernas problem. Det är en god strategi att ha och nyttja i sina möten.
Deltagarna berättar vidare att känslokort, ritning eller användning av figurer är strategier som kan fungera bra i mötena med eleverna. Ulrika berättar:
Jag jobbar väldigt mycket med känslokort . . . är det någon som vill rita eller skriva i stället för att prata så får de göra det. Det är nog min strategi så. Alla barn som, när man avslutar samtalet så får man dra ett kort, där det står om en känsla, allt ifrån ångerfull, glad, fri, längtansfull . . . så drar de sitt kort och så pratar vi om vad det är för känsla och när de har känt det. Att träna barn med att uttrycka sina känslor har jag använt mig mycket av.
Känslokort är bra i alla åldrar, men speciellt med de yngre barnen
Utifrån Ulrikas citat kan det tolkas som att känslokort underlättar samtal med elever för att det ger eleverna bättre möjlighet att kunna identifiera sina känslor och problem. Eleverna kan med hjälp av känslokort uttrycka sina känslor utan att behöva sätta ord på det. Freja beskriver de strategier hon använder sig utav på följande sätt:
Mycket är ju lösningsfokuserade samtal med olika hjälpmedel. Att se det positiva, att försöka vända på perspektivet, inte fastna och analysera det dåliga . . . det är också lite att man inte själv tror att man vet vad det beror på, utan att man liksom är nyfiken och upptäckandet . . . att ställa öppna frågor, att de får beskriva med figurer, rita eller kartlägga. Om de berättar om fyra kompisar så kan man ha fyra figurer eller att man skriver på de fyra namnen så att det inte bara är i minnet man berättar utan att man ser det framför sig, samtidigt som de fortsätter att berätta ’aa men nu nämner du ytterligare en, vem är det’ så att de pratar och beskriver så kan man flytta på de här figurerna eller dra pilar och göra ringar runt så man ser hur de förhåller sig till varandra och vad händer om den är borta ’nä men då håller vi sams’ ’aha, varför går det bättre då?’ . . . att visualisera med figurer eller rita
Frejas strategi för att hjälpa en elev är att försöka vända de negativa tankarna till det positiva.
Hon berättar att öppna frågor är ett bra sätt att ge eleven möjlighet till att uttrycka sig och beskriva sin situation mer detaljerat. Freja nämner vidare i likhet med Ulrika att eleverna kan berätta om sin situation med hjälp av figurer eller av att rita och kartlägga. Ebba är dock kritisk till känslokort och berättar följande:
Vi samtalar, vi skriver, vi kan rita, vi kan jobba med bilder och text i rummet. Dock tycker jag inte att jag kommer längre använda känslokort för jag tycker att det oftast är populärt att jobba med yngre barn men jag tycker att vissa barn, det blir för mycket lek kring det, man tappar fokus
Utifrån Ebbas citat kan det tolkas som att känslokort inte alltid är en bra strategi att använda för att vara till stöd för elever då det skapar distraktion och skadar syftet med att besöka skolkuratorn. KASAM kan ge en förståelse för hur man kan hjälpa dem med psykisk ohälsa.
Skolkuratorns huvudsakliga arbete handlar om att ta tag i elevernas problem, lösa dessa och försöka förebygga dem fortsättningsvis. Med hjälp av KASAM kan man få en förståelse för vad som får individer att må bra och även bidra till att försöka öka känslorna av sammanhang och meningsfullhet hos eleverna. Meningsfullhet kan tillämpas på skolkuratorerna där de i sitt arbete upplever att de gör ett gott arbete vid att hjälpa elever vid behov. Att se en förbättring hos elevernas välmående kan det leda till att skolkuratorerna upplever mer meningsfullhet. Meningsfullheten kan medföra att motivationen för att motverka kränkande behandlingar bland elever ökar hos skolkuratorer. Med detta kan även psykiska ohälsan förebyggas. Begriplighet kan även kopplas till skolkuratorns strategier för att hjälpa elever. I första hand är det av betydelse att identifiera de problem som uppstår kring elevens
situation. När skolkuratorn skapat sig en förståelse för elevens problematik blir situationen mer begriplig och kan då använda sig utav konkreta strategier och tillämpa ett förebyggande arbete. Begriplighet i denna bemärkning blir att se mönster i saker som händer kring elevens situation, kunna bedöma och ge en förklaring till varför problematiken har uppstått
(Antonovsky, 2005).