Vissa lärare och speciallärare/specialpedagoger upplever att tiden inte räcker till för samverkan med varandra. En av dem är speciallärare Petra“Det är ju jätteviktigt och svårt på det viset att få till mötestid, tid att mötas tycker jag är utmaningen”.
Lärare Sanna ser ett behov av mer samverkan med specialpedagogen, “Hon jobbar bara 50% så det blir inte mycket tid till eleverna. Ja, hon är ju med i elevhälsan och andra möten och det tar ju tid”.
Andra tycker att samverkan fungerar på ett bra sätt. Lärare Emma tycker att samarbetet fungerar bra. “vi har ett jättebra samarbete och man får ju stöd om man behöver” Även Lotta har bra samverkan med specialpedagogen “Den fungerar jättebra man kan boka en tid med henne om man vill ha råd. Man kan få hjälp med material. Man kan få stöd om det behövs till exempel lästräna eller stöd i samtal med föräldrar.”
Samverkan och samråd kring bedömningsstöden och kartläggningen ser lite olika ut på skolorna. Speciallärare Petra berättar att de delar upp arbetet och hon och lärarna gör olika delar “Ja då är det Hitta språket nu då som får bli grunden och sen får vi ha en dialog. Jag har gjort tester med 1:orna, jag läser med alla, jag gör bokstavskoll med dom direkt när dom börjar“ Lärare Emma på samma skola berättar hur genomförandet av bedömningsstödet går till.
E: Nu har specialläraren gjort, gått igenom bedömningsstödet. I: Ja.
E: Och kollat och redovisat det för oss, då har hon tagit alla sen gör vi högläsning och läsförståelsen i november då som också ingår.
Speciallärare Josefin berättar att på hennes skolan analyserar de resultaten från Hitta språket! och bedömningsstödet tillsammans.
34
På lovet ska vi ha analys - då är det förskoleklassen eftersom det är Hitta språket och sen har vi utifrån bedömningsstödet också. Då sitter vi i arbetslagen och tittar på det och hittar utvecklingsområdena och vad vi behöver göra för insatser både på gruppnivå men också på individnivå och skolnivå.
Speciallärare Petra är den enda av speciallärarna/specialpedagogerna som berättar att de har en plan för året på skolan för vad som ska göras, när, hur och av vem.
Nu har vi reviderat den lite men vi hjälps åt kring de här eleverna som är. Lärarna följer upp och sen följer jag upp till våren med ettor så jag finns med på vissa ställen och lärarna gör vissa saker själv. Sen kommer de till mig om de behöver hjälp längre upp liksom.
De två andra speciallärarna/specialpedagogen lyfter att de inte har någon fast plan för när de möter klasslärarna utan mycket utgår från att lärarna har ett behov som de kommunicerar med specialläraren/specialpedagogen. En årsplan/årshjul med några fasta träffar då man stämmer av och analyserar exempelvis kartläggningsmaterialet tillsammans är något som specialpedagogUnni ser som utvecklingsområden på sin skola. “Jag tänker att vi skulle kunna ha rutiner efter att man har genomfört då är det bra att träffas”. Även lärare Lotta på samma skola hade önskat detta “Nej, nej det har vi inte utan det är ofta vi/jag som söker kontakt med henne. Det hade jag önskat.”
Rektor My ser på specialpedagogik ur ett relationellt perspektiv, något som hon vill att alla pedagoger ska ha med sig i undervisningen.
Vi var med i specialpedagogik lyftet faktiskt och, jag minns inte när det var …Men det skiftar personal hela tiden så alla har inte varit med på det. Sen så vill jag gärna, det pratar jag med specialläraren och specialpedagogen om hur man tänker när man pratar med medarbetare för att få ut det här specialpedagogiska tänket, det relationella tänket. Det är inget fel på barnet utan den är som den är och vad kan vi ändra i vår miljö, den fysiska miljön och den psykiska miljön.
Specialpedagog Unni lyfter klasslärarnas arbete och yrkesskicklighet när det gäller att identifiera elever i lässvårigheter och trycker även på hur viktig kommunikationen mellan läraren och specialpedagogen är i det fortsatta arbetet.
Nej men det viktigaste är klasslärarens arbete, hur man arbetar med läsinlärning, det har de på något sätt sin egen agenda för och är det så att någon inte hänger med i det så är det viktigt att de signalerar till mig som specialpedagog eller till elevhälsan så vi kan ha en diskussion kring det.
Rektor Anna lyfter samverkan med speciallärare/specialpedagoger som viktig, utifrån ett organisatoriskt perspektiv att vara med i analysprocessen och se till att rätt insatser sätts in.
Vi har nu hittat att det måste finnas med från organisationsnivå, alltså rektor måste finnas med i analysprocessen och specialpedagog också och undervisande lärare. Men sen att utifrån det sätta
35
in rätt stöd
Önskemål om mer delaktighet och kommunikation i arbetet inom skolan mellan rektor, speciallärare/ specialpedagog och lärare, lyfts fram av flera.
5.5.1 Delanalys
Till att börja med lyfter informanterna det specialpedagogiska samarbetet i största allmänhet. Deras erfarenheter gällande samverkan kring elever i svårigheter handlar mycket om organisation och tid eller snarare brist på tid. Dialogen är god men det är svårt att hitta tider som passar för alla parter, såväl lärare som speciallärare/specialpedagoger. Informanterna ser att en organisationsförändring krävs för att få till samverkan. Dessa tankar styrks av Scherp, (2013) som menar att en strukturerad organisation behövs för att utvecklingsarbete och samverkan ska möjliggöras. Det skiljer också en del mellan lärarna hur mycket hjälp man önskar och upplever att man har möjlighet att få av sin speciallärare/specialpedagog. Lärare Emma är nöjd med sitt samarbete och tycker att det fungerar bra. Lärare Sanna lyfter å sin sida att hon upplever att specialläraren inte hinner med eleverna så som hon önskat och att mycket av speciallärarens tid går till möten. Lärare Lotta tycker att hon får mycket hjälp av sin specialpedagog och att det är lätt att boka tid men skulle ändå gärna se en plan för när man ska ses och gå igenom och analysera hur man ska gå vidare kring vissa elever. Hur mycket samverkan som lärarna önskar med speciallärare/specialpedagog kan att ha och göra med hur trygga de själva känner sig när det gäller att tidigt kunna identifiera och sedan veta vilka verktyg de ska använda utifrån där eleven befinner sig. Både Alatalo (2011) och Tjernberg (2013a) betonar att läraren behöver behärska flera olika faktorer för att lyckas med läsundervisningen, som skicklighet och precision i undervisningen. Ämneskunskaper är viktiga men läraren behöver även ha en pedagogisk och didaktisk kunskap kring läsning för att lyckas.
När man tittar närmare på samrådet kopplat till läsgarantin och de olika kartläggningarna och bedömningstöden är det endast en speciallärare, Petra, som berättar att de har en årsplan för hur och när olika saker ska genomföras och vem som ska göra vad. Dock framgår inte av svaret hur mycket samråd det blir mellan läraren och specialläraren. Att skapa fasta rutiner i ett årshjul för att underlätta samarbetet mellan
36
henne och lärarna är något som specialpedagog Unni ser som ett utvecklingsområde på sin skola. Det skulle kunna möjliggöra att man hinner mötas.
Det är fler än speciallärare Petra som berättar att lärare och speciallärare/ specialpedagog analyserar resultaten tillsammans. Rektor Anna trycker på hur viktig analysen är och att även hon som rektor är delaktig i den då det är hon som sedan organisationsnivå möjliggör att olika insatser kan sättas in. Rektor My ger ett annat perspektiv på hur viktig kommunikationen med speciallärare och specialpedagog kan vara då det gäller att sprida den specialpedagogiska kunskapen och få all personal att använda sig av ett relationellt förhållningssätt. Detta styrker Nilholm (2012) när han pratar om att svårigheter finns på flera plan, individ-, grupp- och organisationsplan. Ahlberg (2016) menar att arbete utifrån ett relationellt perspektiv innebär att lärare och speciallärare/specialpedagog delar på ansvaret och ser på eleven som en elev i svårigheter. Lindqvist och Holmström Wirf (2016) ser specialpedagoger och speciallärare som viktiga redskap för att vända invanda attityder.