När det handlar om det kompletterande uppdraget men också samverkan visar vårt resultat att det viktigaste för att uppnå en bra kompletterande undervisning och samverkan enligt de intervjuade fritidslärarana är att det finns en röd tråd mellan verksamheterna. Med detta menar fritidslärarna att man kan arbeta inom samma område eller ämnen men att man arbetar på flera olika sätt, där
fritidshemmet står för ett mer praktiskt och lekfullt tillvägagångssätt och på så sätt kompletterar undervisningen i fritidshemmet skolans dito. Detta vill också fritidslärarna ta med sig in i
klassrummet och på så sätt kunna komplettera undervisningen i skolan. Fritidslärarna menar att detta kan göra väldigt stor nytta för eleverna och då inte bara för att man får se hela barnet och hur det fungerar i de olika miljöerna utan också för att visa elever kan behöva ett mer praktiskt
tillvägagångssätt för att lära sig och förstå något bättre. Detta är också något som vi också tycker är viktigt och håller med om men att det är uppenbart att detta inte alltid fungerar och prioriteras av skolan. Perselli och Hörnell (2019) menar att i deras studie framkommer det att fritidslärarna upplever att det inte är fritidshemmet som verksamhet som kompletterar skolan, utan det är dem själva som fritidslärare som kompletterar klassläraren. Samtidigt beskriver Ackesjö et al. (2016) att deras studie visar på att fritidslärarna tycker att de som fritidslärare prioriteras sist i ordningen och att deras tid går åt till att stötta upp de övriga verksamheterna i skolan. Detta är något som vi i vår studie också ser tendenser till hos våra respondenter. Fritidslärarna upplever att samverkan mellan verksamheterna är ensidig och att de tror att detta beror på att många av klasslärarna fortfarande inte har den kunskapen och förståelsen för fritidshemmet uppdrag som krävs för att de ska förstå vikten av en bra samverkan och komplettering verksamheterna emellan. Det är däremot tydligt att detta kan variera väldigt från skolan till skola, något som vi också har sett under våra VFU-perioder.
Hur de intervjuade fritidslärarna ser på det kompletterande uppdraget och samverkan har tydliga kopplingar till det som nämns av Perselli och Hörnell (2019), det vill säga att vi ser att det finns stora variationer i fritidslärarnas arbetsuppgifter i skolan. Det vi ser är att majoriteten av fritidslärarna används som resurser till klasslärarnas när de går in i skolan. Dock ser vi att i de flesta fall att fritidslärarana trots detta har andra uppdrag så som att undervisa i ämnen som de är behöriga att undervisa i, i många fall Idrott och hälsa eller Bild. Vi ser också att fritidslärarnas roller i skolan varierar där några direkt underordnar sig klasslärarna när det kommer till undervisningens tillvägagångssätt och planering. Vi kan se flera olika orsaker till att detta sker. Dels anser några av fritidslärarna att klassläraren har mer kvalificerade kunskaper i att styra undervisningen i
klassrummet och att de därför inte vill eller bör ta mer plats i klassrummet. Många av fritidslärarna beskriver att en av deras individuellt starkaste egenskap är att arbeta med eleverna som är i störst behov av stöd och att man i rollen som resurs också får mycket tid med dessa elever. Vi menar att detta också kan vara en av orsakerna till att man som fritidslärare underställer sig klassläraren då man
redan arbetar med de man själv anser som en av sina styrkor, då blir strävan mot en förändring mindre.
Samtidigt ser vi att några av fritidslärarna anser att de inte finns några maktförhållanden i klassrummet mellan dem och klassläraren och att de också är involverade i hur undervisningen planeras och när den genomförs. Ändå ser vi att fritidslärarna inte är helt nöjda med hur deras kompetenser utnyttjas av skolan och fritidslärarna har också flera förslag på förändringar där framförallt olika typer av och tid för mer kompletterande undervisning i skolan nämns flera gånger.
En anledning till detta kan vara som också en av fritidslärarna uttrycker att många i skolan lever kvar i att fritidshemmet inte är kunskapsorienterat utan att det fortfarande är barnpassningen som är fritidlärarnas huvuduppdrag. Detta är något som dagens fritidslärare försöker att distanseras sig ifrån menar Andersson (2013). Vi anser att det är inom dessa områden som avsaknaden av en tydlig styrning av fritidslärarnas tid i skolan gör sig mest påmind och där vi ser att det som Heggen (2008) kallar för professionsidentitet tar mest skada av detta. I och med att skolan inte har fritidslärarnas uppdrag i skolan helt och hållet klart för sig måste fritidslärarna själva och utan formella
styrdokument stå upp för sin profession och dess värde när det blåser som hårdast inom skolmiljön.
Detta är också Andersson (2013) inne på när denne menar att fritidshemmets uppdrag blir direkt påverkat av fritidshemmets låga status i förhållande till skolans övriga verksamheter.
Yrkesrollen
Yrkesrollen har genomgått stora förändringar med tiden genom både olika skolreformer men också genom hårt arbete av fritidslärarna som under väldigt lång tid har försökt hävda värdet av
professionen. Detta är något som Andersson (2013) beskriver, han menar att fritidslärarnas uppdrag har genomgått en förändring genom åren, från 1990-talet då fritidslärarna hade en otydlig resursroll formad enbart av skolans behov till hur det ser ut i dagsläget där fritidsläraren också har en roll som utgår ifrån skolans behov men att fritidslärarens kompetenser skall tas tillvara på i större utsträckning än förut. Perselli och Hörnell (2019) beskriver också att fritidshemmets uppdrag har gått ifrån att man ska komplettera hemmen socialt och kulturellt till att skolans undervisning ska kompletteras. Detta är också något som de intervjuade fritidslärarna också beskriver och de menar att förr skulle
fritidshemmet vara mer ett komplement till hemmet men att idag ska man i större utsträckning komplettera skolan och dess undervisning. Fritidslärarna menar också bland annat att fritidslärarna och fritidshemmen för i tiden var dåliga på att synliggöra sina kompetenser och uppdrag vilket enligt fritidlärarna idag har blivit bättre men att det fortsatt är viktigt att synliggöra detta. Andersson (2013) beskriver att fritidslärarna historiskt sett har haft svårt att hävda sina kompetenser och bidrag till skolan vilket har påverkat fritidslärarnas självständighet i det vardagliga arbetet och atttidigare studier visar att välfärdsyrken har svårt att etablera en professionell identitet och ofta inte har den status som yrket ”förtjänar”. Detta har lett till att det som Heggen (2008) kallar för
professionsidentiteten har försvagats. Samtidigt menar Ackesjö et al. (2016) att detta har bidragit till att antalet högskoleutbildade fritidslärare fortsatt är lågt. I och med det påverkas också skolans undervisning i de praktiska och estetiska ämnena då dessa har lagt över på fritidslärarutbildningen ifrån F-6 utbildningarna och då finns risken att skolan står utan behöriga lärare i dessa ämnen. Vi har i vår studie endast intervjuat utbildade fritidslärare/pedagoger så vi kan inte reflektera över trenden kring det låga antalet utbildade fritidslärare. Vi ser dock i just vår studie att det visar sig att samtliga
lärarlegitimationen undervisar inte alla av de intervjuade fritidslärarna i något av de praktiska och estetiska ämnena. Vi finner inte någon direkt orsak till detta men att detta förmodligen varierar mycket från skola till skola och vilka kompetenser som finns bland den övriga personalen i skolan och fritidshemmet, denna variation mellan olika skolor i hur man fördelar kompetensen är också något som en av fritidslärarna är inne på. Vi anser att det höga antalet av legitimerade lärare kan bero på att de vi har intervjuat är mitt uppe i sina aktiva karriärer som fritidslärare. Om vi ser till våra
intervjusvar ligger det förmodligen mycket i att man vill skaffa sig ett tydligt bevis på att man som fritidslärare, likt de andra läraryrkena, också har klarat av en mångårig högskoleutbildning. Vi tycker oss se att detta är en orsak som återspeglas sig väl i intervjusvaren och man kan tyda att de
intervjuade hoppas att man genom ett sådant bevis också kunna på ett mer slagkraftigt sätt kunna hävda professionens värde i de miljöer där den ifrågasätts och på så sätt stärka kollektivet och det som Heggen (2008) beskriver som professionsidentiteten.
Just att hävda professionens värde i andra situationer än i den ordinarie verksamheten som är fritidshemmet, är något som respondent L6 berättar om när respondenten beskriver vilken påverkan det dubbla uppdraget har. Respondenten berättar att det dubbla uppdraget kan vara ganska tungt, att prestera i två verksamheter är både tidskrävande samtidigt som det är fysiskt och psykiskt
utmattande. Vidare berättar respondenten att de övriga lärargrupperna ofta saknar förståelse för hur många timmar en fritidslärare faktiskt kan göra i elevgrupp under en arbetsdag. I Perselli och Hörnell (2019) studie framkommer det att fritidspedagogerna känner sig motarbetade av lärarna då dessa har fokus på sin egen undervisning och saknar förståelse för fritidshemmets uppdrag. Vi menar att den bristande förståelsen från övriga lärarkategorier och i vissa fall även ledningen har en stor påverkan på fritidslärarens yrkesroll. Vi anser att detta är en av anledningarna till varför fritidslärarnas yrkesroller kan se olika ut beroende på vilken skola fritidsläraren arbetar på. Just den här skillnaden mellan skolorna uppmärksammades när vi ställde frågan “Hur definierar du din yrkesroll i skolan?”.
Där synliggörs det att en del av respondenterna definierade sig som lärare, andra som fritidslärare även under skoltid. Alla våra respondenter har någon form av eftergymnasial utbildning med inriktning mot arbete på fritidshem och identifierar sig som fritidspedagoger eller fritidslärare under deras arbete på fritidshemmet. Men under sitt arbete under skoltid har respondenterna inte samsyn på hur de definierar sig i klassrummet. Här ser vi tydligt det som Heggen (2008) definierar som den professionella identiteten inte behöver stämma överens med professionsidentiteten. Att
respondenterna definierar sina befattningar och yrkestitlar olika inom ramarna för arbetet i skolan ser vi också som ett direkt resultat av ett otydligt formulerat uppdrag. En aspekt av yrkesrollen som samtliga respondenter nämnde var deras uppdrag på rasten. Rastverksamheten är ett område som är starkt förknippat med fritidslärare. De flesta av respondenterna beskriver att de har någon form av styrd rastverksamhet under skoltid där respondenterna har ansvar i varierande grad. Respondent L6 beskriver dennes arbete på rasten som att skolgården och rastverksamheten är “vår” arena där vi dikterar villkoren tillsammans med eleverna och att lärarna mer får anpassa sig efter oss, tvärtemot hur det ser ut i klassrummet. Vidare menar L6 att rasten är en arena där de har större möjlighet att interagera med eleverna utifrån deras förutsättningar, man kan som vuxen vara med och delta i elevernas aktiviteter och på så sätt lära känna andra sidor av eleverna som de inte kan visa upp i klassrummet.