6. Resultat och analys
6.1 Samverkan och samarbete
6.1.1 Samverkan som kompletterande funktion
‘’Jag tänker att samverkan när man jobbar med människor är väldigt central och avgörande för att man nästan alltid ska komma någonstans..vi är olika myndigheter och vi skulle inte kunna göra någonting utan polisen och polisen har liksom inte det uppdraget att ge stöd till brottsutsatta så för vår del är det helt avgörande’’ IP 6
Citatet kommer från intervjuperson 6 som menar att polisen och stödcentrum är två olika myndigheter som arbetar med samma målgrupp men med olika uppdrag i fokus. Detta innebär att det finns olika delar som de olika myndigheterna arbetar med när det kommer till en brottsutsatt ungdom. Enligt intervjupersonen hade de två olika organisationerna inte hade va-rit funktionella eller kunnat utföra sitt uppdrag utan varandra. De båda organisationernas upp-drag är lika således viktiga när det kommer till målgruppen unga brottsutsatta. Svensson, Johnsson & Laanemets (2013) förklarar att samverkan är ett bra verktyg vars syfte är att till-godose en klients behov på alla tänkbara nivåer, vilket är särskilt viktigt inom socialt arbete då klienterna tenderar att ha multipel problematik (ibid.). Att polisen och stödcentrum har två olika uppdrag och kompletterar varandra i arbetet med unga brottsutsatta var ett återkom-mande tema hos flera av intervjupersonerna.
‘’Jag tycker att det är bra information och att vi samverkar kring den typen av ärenden och det är en väldigt viktig del i vårat jobb. Vårt jobb sträcker sig inte lika lång som Stödcentrum kan göra, jag möter ju många målsägande som blir utsatta där jag känner att jag inte kan ge det som stödcentrum kan ge och då känns det bra för min del att kunna lämna över och er-bjuda den typen av verksamhet’’ IP 4
Intervjupersonen menar att stödcentrum och polisens samverkan kring unga brottsutsatta är en viktig del i deras arbete då organisationernas uppdrag ser olika ut och därmed kompletterar varandra. Informanten i fråga arbetar som polis och menar att man i sitt yrke inte kan ge det stödet och den hjälpen som stödcentrum kan erbjuda och att det därför är en positiv känsla att kunna lämna över ärenden till stödcentrum. Enligt Socialstyrelsen (2013) kan ett hinder för att samverkan ska fungera vara att det är svårt att dra gränser för vilken organisation som ansva-rar för ett visst problemområde. Det tycks dock inte gälla här. En av intervjupersonerna menar att det finns en tydlig uppfattning om vilken organisation som fyller vilken funktion i samver-kan mellan polisen och stödcentrum.
‘’Om jag ska vara klinisk så jag ska utreda brott och vi är inte psykologer och vi är inte tera-peuter och flera av mina kollegor är helt jävla olämpliga att vara teratera-peuter för att dom inte vet vad dom pratar om och då är det dumt..jag tänker att var och en ska göra det dom är bra på. Det är socialarbetarnas jobb på stödcentrum att stötta och stödja och sen är det klart att jag inte ska vara iskall och statisk under processen, vi ska ju självklart också fråga om käns-lor och så men vår uppgift är ju att se till att brottsoffer får en upprättelse..jag ska stötta så långt som möjligt men jag tror att det behövs en annan sorts utbildning än den vi har för att liksom vara den som läker’’ IP 3
Intervjupersonen som arbetar som polis anser att polisen inte är lämpliga för att ge det stöd som unga brottutsatta behöver. I sin yrkesroll som polis ska man vara omtänksam och visa empati för målsägandes känslor, men att man inte kan bedriva terapi. Enligt intervjuper-sonen har alltså polisen och stödcentrum olika arbetsuppgifter och kompetens. Polisens upp-gift är att se till att unga brottsutsatta får upprättelse, inte att vara den betydande delen i läk-ningsprocessen. Lindberg (2009) menar att en tydlig arbetsfördelning som är anpassad efter det arbetet som ska utföras är vital för att samverkan ska fungera i praktiken. Detta går i linje med det som intervjupersonerna har tagit upp.
6.1.2 Personliga relationer och avstånd
Ur varje formell organisation så uppstår automatiskt en informell organisation, enligt Scott (1969). Den formella och den informella organisationen skiljer sig ifrån varandra på många sätt. Den formella organisationen präglas av hierarkier och anställda som arbetar mot samma mål, medans den informella organisationen har sin rot i personliga relationer och gemen-skapen som de anställda har på arbetsplatsen (Etor, 2016). I denna studie talade flera intervju-personer om vikten av förtroende och en personlig kontakt med sina kollegor i den egna orga-nisationen men även kollegorna i den organisation som man samverkar med.
‘’Faktorer som gör att det fungerar är också att man lär känna varandra på ett personligt plan vilket gör det lättare då att ha en kontakt med någon som man känner lite grann..ja men man vet vilka varandra är liksom och då blir det lättare om man har en personlig kontakt och snackar om annat också’’ IP 5
Intervjupersonen menar att det blir mer naturligt att arbeta med en person som man känner samt att det är förtroendebyggande att ha en personlig kontakt där man kan tala om annat än arbete. Därför ansåg hen att det är viktigt att anställda lär känna varandra utanför arbetet och att detta underlättar för arbetet och den samverkan som sker mellan organisationerna. Basic (2018) menar att ett ömsesidigt förtroende mellan organisationer som samverkar med varandra påverkar hur organisationernas arbete kommer att utspela sig i praktiken. Om man kan förvänta sig ett visst sätt som ens samverkanspartner kommer att agera på skapar det trygghet för iblandade parter. En socialarbetare tog upp hur närhet och personliga relat-ioner samt organisatoriska förutsättningar påverkar arbetet och är så kallade framgångsfak-torer.
‘’Jag tror att en viktig faktor är att vi sitter tillsammans och att man faktiskt sitter och dricker morgonkaffe ihop och sitter på vissa möten ihop. Sen har stödcentrum funnits länge nu så det finns någonting upparbetat sedan länge så att även om personer byts ut här så finns det kvar liksom’’ IP 7
Hen menar att detta gör att de anställda kan närvara på gemensamma möten och även vid mer informella träffar, som att dricka morgonkaffe ihop. Detta går i linje med Lindberg (2009) som hävdar att det är önskvärt att organisationer som samverkar har samma geografiska ut-gångspunkt och att sitta i samma lokaler som sin samverkanspartner ger trygghet och fören-klar arbetet
‘’Eftersom att vi har suttit tillsammans kan jag säga att det här är någonting som passar sig för du är bra på att prata med tjejer om sexualbrott eller du är bra på det här så har dom vänt sig till den aktuella polisen direkt som skulle passa för att den här personen ska kunna sig trygg. Sen tycker jag att det är tråkigt att vi inte sitter nära varandra längre för det tycker jag blir ett avstånd..för när vi satt tillsammans kunde man bara kika in och säga till typ att det kommer en tjej i eftermiddag kan ni kiva in och visa upp er för det blir så mycket lättare för den utsatta att ta kontakt om man har tagit i hand och fått ett ansikte till namnet’’ IP 3
Intervjupersonen har tidigare arbetat i samma lokaler som de socialarbetarna vid stödcent-rum och anser att det har blivit en förlust att inte göra det längre eftersom närheten till sin samverkanspartner underlättade arbetet både för de anställda och för de unga brottsutsatta som besökte polismyndigheten. Informanten menar att trots att stödcentrum och polismyndig-heten inte längre sitter i samma lokaler så är det ändå en vinst att de en gång har gjort det ef-tersom de har arbetat tätt med varandra och känner till de som arbetar på respektive organisat-ion och deras respektive expertkunskaper. Enligt Socialstyrelsen (2005) har också polismyn-digheten en positiv inställning till att dela lokaler med stödcentrum i syfte att på en sådan tät samverkan som möjligt. Emellertid kan det också finnas fördelar med att inte arbeta i samma lokaler.
‘’Feedback och personlig kontakt tror jag är ett vinnande koncept. På vissa ställen sitter man ju fortfarande tillsammans och även det är ett vinnande koncept och ibland kommer det in personer spontant och vill anmäla ett brott och då är det bra att kunna gå till stödcentrum och säga att det sitter en tjej här inne kan ni komma och säga hej, så att sitta på samma plats är det ideala för våran verksamhet men sen kanske inte det ideala för ett brottsoffer att be-höva gå till en polisstation för det kan vara jobbigt’’ IP 3
Intervjupersonen tar upp att närhet till varandras organisationer ger ökad tillgänglighet och att detta förvisso kan underlätta arbetet, men att det även kan medföra nackdelar för den unga brottsutsatta. Hen menar att det ideala för att verksamheten ska fungera är att sitta i samma lokaler, en framgångsfaktor som Lindberg (2009) tar upp, men att detta inte innebär att det är det ideala för den unga brottsutsatta. Istället kan det vara en negativ upplevelse för den unge att behöva gå till en polisstation för att få stöd hos stödcentrum. Socialstyrelsen (2005) skriver att stödsamtal med unga brottsutsatta oftast sker i stödcentrums lokaler men att det även kan ske på en annan geografisk plats om den unge är i behov av det. Det kan alltså vara av extra
vikt att ta hänsyn till klientens känslor kring att befinna sig på en polisstation vid samtalstill-fällena.
6.1.3 Hinder i samverkan
Att sitta i samma hus/lokaler kan som ovan nämnts vara en framgångsfaktor i många hänseen-den. Dock var det inte alla som höll med om det, utan pekade på andra faktorer
‘’Vi sitter i samma lokaler men det fungerar inte ändå..vi har ju funderat jättemycket på vad det är som gör att det kanske inte fungerar ändå och vi tänker väl att en del också kan vara liksom en kultur..hos polisen då..man har chefer och en hel organisation som har ett tänk för polisen har ju ett väldigt fokus på gärningspersoner’’ IP 6
Intervjupersonen, som arbetar på ett stödcentrum, menar att polismyndigheten har ett alltför stort fokus på gärningspersoner vilket gör att samverkan med stödcentrum går förlorad. I mot-ion 2017/18:3849 så har man konstaterat att den svenska kriminalpolitiken är präglat av ett gärningsmannafokus och att den brottsutsatte får en sekundär roll. Intervjupersonen menar att detta är en faktor som påverkar hur väl samverkan mellan organisationerna fungerar.
Etor (2016) beskriver att en formell organisation bland annat kännetecknas av tydligt uttalade mål och arbetssätt som organisationen arbetar mot/efter. Även om polismyndigheten och stöd-centrum är två organisationer som arbetar med en och samma målgrupp så fyller organisation-erna olika funktioner och har olika uppdrag. Att polismyndigheten arbetar i utredande syfte kan därför resultera i att stöddelen, som sker i samverkan med stödcentrum, inte blir lika prio-riterat. En intervjuperson ansågs att det är erfarenheten av samverkan mellan polisen och stöd-centrum som är viktig för ett välfungerande samarbete.
‘’Det är jätteviktigt att sitta hos polisen men det behöver inte fungera för det. Att man har en erfarenhet eller att polisen har en erfarenhet av att det här blir bra och att det är etablerat och man ser vinsterna med det, jag kan uppleva att det tar några år innan det blir etablerat och att det går ganska trögt med att se vinsterna med det..’’ IP 6
Enligt intervjupersonen innebär delade lokaler inte automatiskt att samverkan fungerar, även om det kan vara en viktig faktor. Istället är det viktigt att polismyndigheterna ser vinsterna
med att samverka med stödcentrum, att det finns en erfarenhet av samverkan och att samver-kan är en etablerad arbetsform. Intervjupersonen beskriver att ett problem samver-kan vara att polis-myndigheterna inte ser vinsterna med att samverka med stödcentrum, vilket för med sig att samarbetet fungerar sämre. En annan intervjuperson påpekade att polisens syn på stödcent-rums roll i arbetet kan vara ett hinder för att samverkan ska fungera optimalt.
‘’Ibland kan det vara så att poliserna och vi socialarbetare inte har samma vision eller bild av vad vi ska tillföra, vad stödcentrum tillför till stationen eller ungdomarna och det blir lik-som en ganska stor distans mellan då’’ IP 6
En framgångsfaktor för samverkan beskrivs, enligt Basic (2018), vara att båda organisation-erna har förståelse för varandras verksamheter, arbete och arbetsmetoder samt arbets-mål. En av de intervjuade menar att det finns meningsskiljaktigheter i visionen av vad stöd-centrum ska tillföra i arbetet med unga brottsutsatta. Hen menar att eftersom organisationerna inte delar uppfattning om vad stödcentrum tillför så bidrar detta till ett avstånd mellan organi-sationerna, i och med att en framgångsfaktor för samverkan är förståelse för respektive verk-samhet och dess arbete (Basic, ibid.), så är avsaknaden av detta någonting som hindrar sam-verkan från att fungera optimalt. En splittrad vision av stödcentrums roll bidrar till hinder i samverkan och att arbetet ska fungera,
‘’Vi får liksom kämpa mycket för att försöka samverka och få in ärenden och se vinsten med att ge stöd till dom som behöver och då blir det ganska trögkört och vi får ganska lite ären-den’’ IP 6
Intervjupersonen beskriver hur stödcentrum får kämpa för att samverka med polisen och att de måste förklara för dem varför man ska ge stöd till unga brottsutsatta. Hen menar att följden blir att stödcentrum får in mycket få ärenden från polismyndigheten, vilket alltså kan ha sin förklaring i att det saknas en gemensam vision av arbetet med unga brottsutsatta samt vilken funktion som stödcentrum fyller. En annan person menade istället att brister i arbetet och i samverkan ligger på individnivå.
‘’Jag tror att det är på individbasis tyvärr, att det handlar om att dom individerna som jobbar hos oss upplever jag i alla fall som väldigt drivna och engagerade och att det kan spela roll
tänker jag i myndighet i stort att det beror på en individ och hur man är och hur man gör sa-ker om man gör det lilla extra och sådär’’ IP 4
Samverkan kan således fungera olika bra vid olika polisstationer och stödcentrum och detta förklaras med hur drivna och engagerade individerna som arbetar i respektive organisation är. Både polisen och stödcentrum är formella organisationer som styrs av lagverk och juri-diska ramar. Etor (2016) beskriver att en formell organisation kännetecknas av att organisat-ionens arbete inte är bundet till de anställda i organisationen. Men intervjupersonen i cita-tet ovan menar ändå att hur väl arbecita-tet utförs och hur väl samverkan fungerar är beroende på hur enstaka individer utför sitt arbete och huruvida man anstränger sig och gör det lilla extra.