En specialpedagog i grundskolan menar att föräldrars medvetenhet och engagemang har ökat och att de tar mer kontakt med skolan nu än förr. En annan uttrycker att det inte finns en mall för hur kontakter ska tas, utan det får bli individuellt efter behov. Förut var
37
det bara att avlägga rapport om hur läget var, det var inte så mycket till kommunikation. Tiden nämns som en bristvara i tankarna om att utveckla föräldrasamverkan
Specialpedagogerna i grundsärskole- och träningsskoleverksamheterna är överens om att föräldrarna har större inflytande idag och kan påverka verksamheten. Mest påtagligt är kanske detta inflytande på den skola som har föräldrastyre. En specialpedagog tycker att de hade mer föräldrasamkväm förr, då alla träffades och gjorde saker tillsammans som t.ex. till jul eller påsk. Två av specialpedagogerna tycker inte att de kan se någon förändring av sin samverkan med föräldrar över tid. De sa; ”föräldrarna är lika intresserad nu som då, alla är vi ju olika”.
En specialpedagog uttrycker sina idéer om utveckling av habiliteringen såhär: Jag skulle vilja ha det lite mer öppet, typ drop-in, där föräldrarna skulle kunna komma och ta en kopp kaffe och vi bara finns där, som vi alltid hade det på förskolan. Att man fångar dem, inte bara när det är stora möten. Både för att föräldrar då skulle kunna träffa andra föräldrar. Det uttrycker de ofta, att de gärna vill. Det här med drop-in tror jag skulle kunna vara bra för kvinnor, det är oftast kvinnor, från andra länder. Kanske de då kunnat hitta varandra, men det är inte så lätt. Tiden skulle inte räcka som det är nu.
En annan specialpedagog inom habiliteringen skulle vilja arbeta lite som socialterapeuter gör med ”hemma hos”- uppdrag. Inte hos alla föräldrar, men hos dem där mycket är beprövat men där det är svårt att komma vidare. För specialpedagogen skulle det kunna vara ett sätt att få insikt i hemmiljön och därigenom kunna hjälpa föräldrarna att hitta de rätta redskapen och verktygen för ett bra förhållningssätt och bemötande av barnet.
Från grundsärskolan är det en specialpedagog som uttrycker att särskolans syn på elevernas måluppfyllelse har förändrats avsevärt sedan 1980-talet. Därför vill hon visa föräldrarna att särskolan är en lika viktig skola som grundskolan och att de också måste följa en läroplan.
Vi vill att våra föräldrar ska känna att deras barn går i skolan som alla andra elever och det tror jag är jätteviktigt för särskolan. Vi gör visserligen många utflykter, men vi kombinerar det med våra ämnen. På det sättet tror jag att våra föräldrar har ett stort förtroende för de ser att vi på stort allvar lär ut svenska och matte och att det inte bara är flum, flum.
38
De specialpedagoger som arbetat på habiliteringen några år har sett att arbetet med föräldrasamverkan förändrats. De är överens om att det beror på att kommunen inrättat ett resurscentrum med specialpedagoger som handleder personalen i förskolor och skolor. Tidigare hade habiliteringens specialpedagoger denna arbetsuppgift och den tog en stor del av specialpedagogernas arbetstid. Nu inriktar de sitt arbete helt på föräldrar och barn. Är det en förälders önskan att de ska prata med personal ute i andra verksamheter så gör de det eller om de får en förfrågan på ett uppdrag från kommunen, men i så fall får kommunen betala för denna tjänst. Specialpedagogerna är överens om att det nya arbetssättet är positivare och att det dessutom underlättar för dem. En av specialpedagogerna som arbetat på habiliteringen ganska länge berättar att hon upplever att föräldrasamarbetet förändrats eftersom hela synen på funktionsnedsättning förskjutits från den medicinska synen till den psykosociala. ”Förr mötte man föräldrarnas ångest med en massa åtgärder, med blandade resultat. Nu låter vi det ta tid. Föräldrarna behöver sin bearbetningstid”.
6.5.1 Föräldrautbildning en möjlighet till utveckling
Föräldrasamverkan är en oerhörd vinst! … Vi har pratat om att ha familjemobiliseringen med, det är jättebra! Familjemobiliseringen är en samverkan med socialtjänsten bl. a. och har mest hittills funnits för invandrarföräldrar. Föräldrar möts i grupper tillsammans med pedagoger och representanter från socialtjänsten. Vi har inte det på skolan, men på sikt kunde det nog ha varit bra.
Två specialpedagoger anser att det vore bra om skolan kunde ha någon form av föräldrautbildning och här tycker vi oss kunna utläsa att det är skolans värderingar som ska läras ut. Meningen med föräldrautbildningen verkar inte vara att föräldrarna ska utvecklas som föräldrar, utan mer att de ska börja tänka ”skoltankar”.
39
7 ANALYS
I analysen har vi jämfört våra resultat av vår undersökning med Bronfenbrenners utvecklingsekologiska teori om hur samverkansmiljöer påverkar mänsklig utveckling. Analysen presenteras med våra fem tematiska områden från resultatredovisningen som rubriker.
7.1 Behov och betydelse av samverkan
Specialpedagogerna vi intervjuat arbetar i olika verksamheter vilka, liksom barnet/elevens hem, enligt Bronfenbrenner är så kallade mikrosystem. Medvetenheten är hög hos de specialpedagoger vi intervjuat om att samverkan mellan dessa mikrosystem är utvecklingsstimulerande för barnet/eleven. Samtliga specialpedagoger säger, oavsett verksamhetsområde, t.o.m. att deras arbete inte skulle vara lika framgångsrikt utan en god samverkan. Barn behöver också utvidga sitt sociala nätverk steg för steg och en positiv relation mellan pedagogen de möter i skolan och föräldrarna hemma ökar möjligheten för barnet att utveckla flera varaktiga och ömsesidiga relationer.
7.2 Förutsättningar för samverkan
Verksamheterna som ingår i vår undersökning har lite olika förutsättningar för sitt arbete med föräldrasamverkan. Vissa förutsättningar för verksamheterna finns på, den nivå som Bronfenbrenner kallar, makronivå. På makronivå finns de lagar och förordningar som styr verksamheterna. Enligt styrdokumenten för skolverksamheterna är personalen där skyldig att sköta sitt arbete i samråd med barnens/elevernas vårdnadshavare. Barn- och ungdomshabiliteringen har inte samma typ av styrande dokument och är en verksamhet dit föräldrarna måste ta initiativet till att uppsöka. Man skulle däremot kunna säga att på nivån under makronivå, dvs. exonivå befinner sig de tjänstemannamöten där det bestäms vilka möjliga insatser från habiliteringen som föräldrarna sedan kan välja mellan för sig och sitt barn.
En frånvaro av allvarliga värdekonflikter i mesosystemet mellan barnets olika mikrosystem ger utvecklingsmöjligheter utöver vad mikrosystemen kan erbjuda var för sig. Vår undersökning pekar på en del sådana värden som bör överensstämma. Flera
40
specialpedagoger anser t.ex. att båda parter måste hålla överenskommelser och tider för möten. Brister, exempelvis i förmåga, i något av mikrosystemen kan överbryggas om kontakterna dessemellan är goda visar vår undersökning.