Samverkans betydelse för elever

Utifrån den samlade empirin som vi fått av våra informanter kommer det att diskuteras i detta avsnitt om intervjupersonernas syn på samverkan,

organisationsteorin samt samverkansteori. Detta även kopplat till tidigare forskning gällande hur samverkan ser ut i sådana fall.

När frågan om vilka positiva samt negativa effekter upplever du att det finns med samverkan mellan er och myndigheter, var svaren det samma bland alla fyra informanter. Intervjuperson 4 uttrycker sig på följande sätt:

- Jag har jobbat på många skolor, det finns vissa kommuner som satsar hårt på dialogmöten att man nätverksträffar där man tillsammans med olika professioner bygger ett nätverk runt om eleven. Den största problemet är BUP, långa köer, trots att man ser hur stort behov eleven har av att få hjälp av BUP.

Intervjuperson 1 uttryckte ungefär samma gällande fråga om positiva samt negativa effekter av samverkan, intervjuperson 1 arbetar som lärare:

- Det negativa är att inget händer ibland. Att det står stilla och ingenting händer, vi har elever som möter socialen några gånger i veckan. Det startas en utredning eller att man försöker hjälpa eleven till skolan, men sen tar det stopp någonstans. Ibland försöker dem bara ta eleven till skolan, sen när eleven väl är där så vill inte eleven göra någonting och tänker att det är inte ens lönt att vara här. Det är inte alltid så bra samarbete mellan alla olika aktörer.

Gällande bristande samverkan som intervjupersoner uttrycker om, kunde detta tydligt läsas av intervjuperson 2 som arbetar som lärare:

- Det positiva är när det kommer till hjälpen, att man har kämpat sig till dit man vill nå och när eleven samt föräldrarna känner att dem har fått hjälp. Det negativa är oftast när ärendet

kommer fram till BUP så slutar det där eftersom föräldrarna vill inte längre. Samverkan tar stopp mellan oss och myndigheter när föräldrarna upplever att de inte vill involveras i sådana ärende eller att de upplever att det börjar bli allt för allvarligt. Oftast kan det handla om att föräldrarna inte orkar med det, det blir för påfrestande psykisk i hemmet eller har inte förståelse över att det är jobbigt nu men det blir bättre senare.

Slutligen uttryckte intervjuperson 3 detsamma:

- Om jag ska svara ärligt så ser jag inga positiva effekter av samverkan, har bara negativa. Det händer inte så mycket med dem här stackars barnen, som lärare så känner man sig hjälplös när man ser att inget händer. Jag kan sköta de barnet själv, man landar alltid på ruta ett liksom. Det är så pass belastat och så många fall på BUP, dem har så mycket och man sållar bland fallet, vilket som är viktigare. Samverkan krockar eftersom det är så många barn som mår dåligt, men vill inte testa barn allt för tidigt på BUP, men jag tror man ska göra det, för att veta hur man ska möta barnet. BUP har tyvärr inte platser för alla barn, första linjen på BUP är säkert till och med överbelastat. En remiss hos oss tog två år när vi hade en elev. Det är de som är negativt. Det andra negativa är att man skickar eleven till BUP och ger oss svar på att allt var normalt, men vi vet att det finns

en problematik. Jag har tyvärr inte så mycket positivt, har ingen erfarenhet av att det går bra hos någon på BUP, dessa elever handlar alltid tillbaka på ruta ett.’’

Som tidigare diskuterats i avsnittet om tidigare forskning beskriver Ek, Isaksson & Eriksson (2017) hur samverkan kan se ut mellan BUP, socialtjänsten, skolan och vårdnadshavarna. BUP har oftast långa väntetider vilket resulterar i att man antingen inte kommer i kontakt med personal som arbetar på denna organisation eller att den sökande inte får den hjälp som behövs. Samtidigt som samverkan krockar mellan de olika organisationer på grund av väntetider eller svårigheter att komma i kontakt med en professionell, sker det en krock med samverkan när de olika organisationer inte är eniga om vem som bör göra vad. Skolan siktar på att skapa snabba åtgärder för eleven, detta för att underlätta skolgången och att eleven skall må bra, däremot arbetar varken socialtjänsten eller BUP med snabba åtgärder. Det BUP och socialtjänsten syftar på är att arbeta långsiktigt med elever som är frånvarande eller som psykisk mår dåligt, vilket kan leda till att det sker en påfrestning i hemmet på grund av utredningar (a.a.).

Organisationsteorin och samverkansteorin ger en ökad förståelse över hur samverkan bör vanligtvis ske, detta då de inblandade organisationer bör arbeta gemensamt mot ett mål. Organisationsteorin förklarar hur olika organisationer är uppbyggda och hur det bör arbetas med problematik som förekommer, utöver ett arbete som där fokus är att finna problemlösningar, så bör samverkan mellan organisationerna vara fullt fungerande (Jacobsen & Thorsvik, 2014). Samverkan kan i olika situationer krocka på grund av att organisationerna inte är eniga om vad som skall utföras och av vem det skall utföras, det är av stor betydelse att varje organisation klargör vad som skall göras (Danermark, 2000). Vid osäkerheter om ett ämne bör de olika professionella i samverkansprocessen få möjlighet till att ta kontakt med organisation eller professionell som har kompetensen om det efterfrågade ämnet (Ek m.fl.,2017).

Under studien och efter har vi fått en bild av hur samverkan krockar mellan olika organisationer när det finns kännedom om en elev som inte mår bra, detta då våra respondenter har markerat på att samverkan är en anledning till varför eleverna mår dåligt. Förklaring till varför de upplever att samverkan inte är fullt

fungerande är på grund av bristande engagemang från vårdnadshavare som upplever att utredningar och besök är påfrestande. Dels handlar det om att informanterna upplever att BUP har allt för långa väntetider och hur eleven skickas hem eftersom det inte är något fel på hen, men även att socialtjänsten är negativt laddad bland vårdnadshavare. Många av våra respondenter uttryckte att det inte händer så mycket när BUP är inblandad eller socialtjänsten, ett citat från intervjuperson 3 vars yrkesroll är lärare uttryckte att:

- Jag kan sköta de barnet själv, man landar alltid på ruta ett liksom.

Det vi kan se är att kommunikationen mellan skola, vårdnadshavare, BUP och socialtjänsten bör förbättras främst för elevens välmående. Vilket i sin tur innebär för att kunna erbjuda goda insatser samt finna åtgärder, behöver samverkan mellan myndigheter samt skolan förbättras.

7.4 Relationskompetens

Slutligen i detta kapitel presenteras det om relationskompetens och varför detta är av stor betydelse för dem professionella som arbetar nära eleven.

Relationskompetens kommer att kopplas tillsammans med respondenternas svar, detta kommer att ske i undertemat som handlar om analys av relationskompetens. Genom att ha goda relationer kan den yrkesverksamma se avvikande beteende samt att eleven finner trygghet hos den yrkesverksamma på skolan.

Aspelin (2018) anser att relationskompetens är en central kompetens inom yrken som innefattar arbete med människor. Professionella som arbetar exempelvis inom utbildning, vård, omsorg och behandling behöver relationskompetensen för att kunna bygga goda relationer. Författaren nämner ett exempel om en pojke som kommer försent till ett klassrum och hur läraren hanterar situationen. I exemplet nämner författaren att pojken har det kämpigt och läraren har kännedom om det. När pojken går in i klassrummet välkomnar läraren eleven till klassen och ber honom sätta sig på sin plats. När läraren pratat färdigt inför klassen går läraren fram till pojken och säger till honom att det var fint att han kunde komma till lektionen. Aspelin (2018) förklarar att läraren hade kunnat agera på ett annorlunda sätt, men sättet som läraren agerade på bygger på lång tid av erfarenhet, reflektion och känslohantering. Vidare betonar författaren att man kan se lärarens agerande som ett självklart agerande men så är inte fallet. Det är här relationskompetensen spelar roll eftersom den handlar huvudsakligen om att möta den andre i just det tillfället (a.a.).

Aspelin (2018) förklarar att syftet med relationskompetens är att professionella ska kunna tänka ur ett perspektiv av hur de kan förstå den person som de möter. Syftet är inte att professionella ska främst tänka under en situation om vad de ska göra eller hur de ska gå tillväga. Relationskompetens innebär alltså att skapa relationer i två dimensioner, den första är relationer på längre sikt och den andra är relationer i innevarande ögonblicket. Författaren skriver vidare att eleven vill gärna bli bemött och få uppleva sig själv som en värdefull person.

Relationskompetensens roll i detta innebär att göra positiva skillnader för elever (a.a.).