Segregation/ Riskfaktorer

Vi frågade alla intervjuade pedagoger på båda förskolor hur de ser på den mångkulturella förskolan och att arbeta med en mångkulturell grupp. Alla tyckte att det är berikande med olika kulturer och positivt att ha många språk. Pedagogerna på den mångkulturella förskolan menar att det ger barnen mer tolerans för varandra, att det inte spelar någon roll om man ser olika ut och alla var positiva till mångfalden. Förskolan har 11 olika nationaliteter och pedagogerna ställs inför stora utmaningar att klara av mängden av språken, där barn med svenska som modersmål saknas i barngruppen. Pedagogerna anser inte att problematiken ligger i flerspråkigheten utan det är när de flerspråkiga barnen befinner sig på en och samma förskola, vilket kan resultera i språksvaga barn då barnen inte får möjlighet till lek och samspel med svensktalande barn. Pedagogerna tycker att störst svårigheter får de barnen som är lite äldre när de skolas in på förskolan. Lena berättar också att barn som talar samma modersmål håller sig till varandra i leken och kommunicerar med hjälp av modersmålet. Några pedagoger tycker att den mångkulturella förskolan inte ger barnet möjligheten att samverka och kommunicera verbalt med andra svenska barn i den fria leken.

Nackdelen med mångkulturella miljöer är att det inte finns mycket svenska barn, det hade varit till större hjälp. Det hade hjälpt upp arbetet. Det är synd att det är så men det är så i många städer, men jag tror att man söker sig till sådana områden för att man hittar samhörighet (Lena, Fröets förskola).

Pedagogerna tycker att det är positivt att arbeta på en mångkulturell förskola eftersom man är medveten om att man behöver arbeta mycket med språkutveckling. En pedagog berättar att på mångkulturella förskolor är man mer medveten om språkbehoven som finns i barngruppen. Därför arbetar man med det i alla vardagssituationer och att man alltid bör vara extra tydlig med allt man säger och gör.

Svårigheterna i att flerspråkiga barn befinner sig på samma förskola kan ju vara att få sitt språk senare, sen är det mycket hur föräldrarna jobbar hemma med det egna språket. Barnet här får det stödet de behöver, men det är många som behöver det stödet (Eva, Fröets förskola).

4.6.1 Föräldrarnas betydelse för barns språkutveckling

Pedagogerna på den mångkulturella förskolan menar att föräldrarna är viktiga för hur långt ett barn kommit i sin språkutveckling. De påstår att mycket hänger på föräldrarna,

att språkutvecklingen påverkas av hur mycket stöd och stimulans barnet får hemifrån samt hur föräldrarna förhåller sig till det nya landet och det nya språket. Pedagogerna anser att sociala faktorer spelar stor roll för barns språkutveckling, vad föräldrarna har för utbildning, bakgrund och erfarenheter, samt hur mycket stimulans barnet får hemifrån.

Det är många faktorer som spelar in, vi har alltså barn från samma kultur men föräldrar med olika yrken och erfarenheter. Vi har föräldrar som är högutbildade och vi har en hel del föräldrar som är analfabeter och det är ju stor skillnad på de familjerna ju. Vilket påverkar hela barns utveckling kanske, och så är det ju med svenska barn också. Det kan vara sociala faktorer som spelar in ju, alltså stimulansen hemifrån och vi ser att en del barn är det en himla tur att får gå på förskola innan de börjar skolan, annars så hade de fått det svårt och de kan ha det svårt ändå. Det är ju där vi ska träda verkligen träda in och det är där vi behövs ju… sen är det inte lätt på skolan heller där behövs det ju också kanske extra stöd för de här barnen (Eva, Fröets förskola).

Söderbergh (1988) menar att stimulansen börjar hemifrån redan vid skötbordet när barnet är några dagar gammalt börjar det söka kontakt med personer i närheten och det utvecklas hela tiden. Författaren menar att grunden läggs här för barnets fortsatta språkutveckling. Flera forskare pekar på att språkutvecklingen inte startas av sig själv, barn behöver stöd och stimulans i sin språkutveckling. De vuxna i barns omgivning har stor betydelse för hur långt ett barn kommer i sin språkutveckling, men barn behöver även samspel med andra barn för att utvecklas till fullo (Rudberg 1992, Drugli 2003, Wedin, 2011 Persson 2012). Med stöd i den forskningen kan vi tolka det som pedagogerna lyfte upp om hemmets betydelse för barnets språkutveckling innan det har börjat förskolan, för att sedan bli både hemmets och förskolans att ge språkligt stöd och stimulans. Barnet möter omgivningen i hemmet innan förskolepersonalen och det är där som grunden läggs. Om barnet inte får tillräcklig stimulans från början kan problem uppstå i barnets språkutveckling. Bruce (2014) menar att språkutvecklingen går igenom olika steg, att barnet vid olika åldrar utvecklar nya färdigheter i sin språkutveckling. Ett barn behöver samspela med vuxna samt vuxnas närvarande där man benämner allt runt omkring för att barnet ska ha en normal språkutveckling. Bruce skriver att om den grundläggande språkutvecklingen störs på något sätt kan det ge allvarliga konsekvenser både för det sociala och den fortsatta kunskapsutvecklingen.

Bruce och Riddersporre (2012) skriver att barnets familj och bakgrund har stor betydelse för hur snabbt ett barn lär sig ett nytt språk. Författarna menar att

språkutvecklingen påverkas av hur vuxna bemöter barnen, hur mycket barnet blir involverad i samtal, samt hur mycket det får höra språket genom högläsning och berättande. Genom att vuxna pratar med barnet oavsett om det förstår språket eller inte bygger man upp intresset och öppnar för motivation hos barnet. Enligt författarna är familjens kulturella bakgrund och språkvanor av stor vikt för ett barns språkutveckling. Hur mycket man pratar med barnet och hur stort intresse för språk finns inom familjen, är en av många andra faktorer som kan påverka barns språkutveckling (2012: 73).