Sekvens 2: Gäster från grannlandet på Paradgatan

Figur 5. Leif och Kicki sköter blommorna.

Efter ett antal översiktsbilder och panoreringar på Paradgatan får vi se hur långliggarna Leif och Kicki håller ordning och sköter om blommorna utanför deras husvagn. Leif berättar om att det är många som vill bo på Paradgatan, och ser det som ett gott betyg för de som redan bor där.

Till klippet spelas Ain’t That a Kick in the Head tolkad av gruppen The Yat Pack, en svängig låt i swing/storbandsgenre. Musikens höga tonhöjd ger uttryck för energi och glädje, och den något fallande tonhöjdsriktningen syftar till en sänkning av energinivån. Låtens höga volym pekar på passion och något som täcker en stor social yta, och ljudets raspiga egenskap uttrycker en forsande energi som inte kvävs. När den högljudda trumpeten i introt har lugnat ner sig, blir musiken lenare och volymen lägre, vilket indikerar ordning och en sänkning i energinivån. Rytmen i låten är relativt långsam,

27 tung och stilla, och syftar till maklighet och lugn samt en avsaknad av energi. Den jämna och långsamma rytmen kan kopplas samman med takten på Paradgatan - det råder ingen brådska utan det noggranna arbetet med att hålla campingen och tomterna i gott skick får ta sin tid. De förenämnda musikaliska egenskaperna bär på ideationella funktioner och meningspotentialer som används som uttryck för en lättsam och förnöjd stämning på Paradgatan.

Med hjälp av musikens interpersonella funktioner formas och förstärks den idylliska Paradgatans höga status på campingen. Här pekar musiken även på de boende på

Paradgatan som målas se sig själva som bättre - en slags överklass på campingen, vilket syns tydligt när musiken granskas utifrån de textuella funktionerna. Musiken bidrar med intertextuella associationer av lyx och överklasskultur och för tankarna fort till swing- och storbandssångare som Frank Sinatra och Fred Astaire. Det meddelande som musiken hjälper att framhäva förmedlas även av gatuskylten som det står “5th ave” på, vilket syftar på Fifth Avenue i New York där många high end butiker och några av New Yorks dyraste lägenheter går att hitta.

Musikstycke 2

Figur 6. Det nyanlända norska paret har placerat sig på sin tomt mittemot Bertil och Monika.

Klippet börjar med en panorering från Bertil och Monikas tomt till de nyinflyttade norrmännen som parkerat husbilen mittemot långliggarna. Det norska paret som besöker Böda för första gången sitter på solstolar framför husvagnen och höjer glatt sina

28 förfriskningar för att skåla. De blir frågade om de hunnit prata med grannarna än, och svarar med att de tagit “et nikk og et smil”, varpå bilden klipps till Bertil och Monika som sitter tysta och blickar passivt ut mot norrmännens håll. Bilden klipps åter till det norska paret som berättar att grannarna också gett anvisningar om var de nya

campinggästernas tomtgränser går, vilket verkar ha uppskattats.

Under tiden som norrmännen figurerar i bild spelas låten La det swinge med Bobbysocks. Musiken används här ideationellt för att peka på och tydliggöra

nationalitet. Utöver detta tyder musikens höga tonhöjd på sprudlande glädje och en hög energinivå, men kan även skapa negativa associationer till lättvikt och obetydlighet. Låtens stigande melodi syftar till ökad energi. De korta tonerna skapar känslor av livlighet och det hastiga tempot konnoterar något energiskt som rör sig framåt raskt. Låtens höga volym kan här ses som ett uttryck för passion och hög energi. Ljudet har ett raspigt uttryck vilket här förknippas med en spänning som inte kvävs. Rytmen är jämn och lätt, vilket kan peka på något reglerat och opersonligt, samt något som inte är av särskilt stor vikt.

Interpersonellt kan musiken peka det norska parets nationalitet och framhäva att de är främmande på Paradgatan. Den livliga och energiska sinnesstämning som musiken här speglar ställs i kontrast till Bertil och Monika som inte verkar lika entusiastiska över situationen som de nyanlända grannarna. Maktrelationen här är tydlig - Bertil och Monika vakar över campingen, betraktar de nya campinggästerna och ser till att visa dem vad som gäller. De har även förväntningar på dem, medan Norrmännen är lyckligt ovetande om var och bland vilka de hamnat.

La det Swinge var Norges bidrag i Eurovision Song Contest år 1985 som även tog hem segern i tävlingen. Textuellt bidrar låten därmed med en intertextuell funktion när den placeras in i sammanhanget och kan därmed användas för att referera till Norge.

29 Figur 7. Bertil och Monika diskuterar kvällens lykttändning.

Vi får här se Bertil och Monika sitta avslappnat utanför sitt förtält. De frågas om de hunnit hälsa på de nya grannarna än, samt om vad de tror om kvällens lykttändning och norrmännens deltagande i händelsen. Bertil uttrycker sig om att han hoppas på en överraskad reaktion från de norska grannarna. Bilden klipps sedan till norrmännen som i sin tur frågas om de vet att gatan kallas för Paradgatan, varpå de undrande svarar nej. Det klipps sedan tillbaka till Bertil och Monika, vilket följs av en panorering

tillsammans med en utzoomning som visar både Bertil och Monika utanför sitt förtält och norrmännen utanför sin husbil i samma bild.

Under klippets gång hör vi en virveltrumma tillsammans med en visslande kör.

Musikens höga tonhöjd och stigande tonhöjdsriktning ger uttryck för en ökad energi. De korta tonerna syftar till något abrupt, bestämt och livligt. Den höga volymen indikerar vikt och betydelse och fungerar som ett uttryck för något som täcker en stor social yta. Visselkörens kontrollerade och lena uttryck tyder på renhet och ordning och låtens jämna, raska och frammarscherande rytm tyder på något reglerat, energiskt och beslutsamt. Ideationellt skapar dessa meningspotentialer intrycket av en alert och ordningsam mentalitet och framhäver Bertil och Monikas patrullerande på Paradgatan. De är vaksamma och redo att rätta till potentiella fel.

Interpersonellt positionerar musiken Bertil och Monika i förhållande till norrmännen och uttrycker en maktfördelning mellan parterna. Musiken startar då bilden klipps till

30 Bertil och Monika som blir frågade om de hälsat på de nya grannarna. Därefter

fortsätter musiken genomgående i resterande klippet, men associeras med Bertil och Monika som konstant syns i bild. Även när norrmännen intervjuas är kameran placerad på så vis att de syns tydligt i bakgrunden. Musiken uttrycker här Bertil och Monikas roll som rutinerade, auktoritära väktare över Paradgatan, som iakttar de nya oerfarna

campinggästerna från grannlandet.

Textuellt bidrar musikstycket med intertextuella associationer. Denna typ av musik är vi vana att höra i samband med scouting och militära sammanhang. Detta påverkar hur scenen som den används i tolkas genom att möjliggöra representationer på de

ideationella och interpersonella planen och bidrar på så sätt med känslor av vaksamhet, allvar, ordning och reglering.

5.3 Sekvens 3: MC-gäng på kvarter tre