ÖREBRO UNIVERSITET
Institutionen för humaniora, utbildning och samhällsvetenskap
Kungarna på Paradgatan
En multimodal kritisk diskursanalys av musikens kommunikativa roll i
reality-TV-programmet Böda Camping
C-uppsats 2015-01-15 Medie- och kommunikationsvetenskap, allmän inriktning Handledare: David Machin Författare: Jenniina Martikainen och Victoria Sohlén
Abstract
Studien använder sig av en multimodal kritisk diskursanalys (MCDA) för att systematiskt undersöka hur produktionen använder sig av musik som en semiotisk resurs för att gestalta människor som figurerar i reality-TV-serien Böda Camping. Vi vill utreda huruvida musiken bidrar till legitimering och/eller avlegitimering av identiteter och praktiker och på så vis reproducerar idéer om klasser och skillnader dem emellan. Studien använder sig av ett teoretiskt ramverk av teorier om semiotiska resurser, meningspotentialer och klassordning. I analysen undersöks utvalda sekvenser där dessa aspekter granskas utifrån M.A.K Hallidays metafunktioner och en systematisk kategorisering av meningspotentialer hos olika
musikaliska ljudegenskaper. Resultaten av studien tyder på att musik används i programmet för att implicit förmedla värderingar och idéer om klass, samt bidrar till legitimering och avlegitimering av identiteter.
Keywords: multimodal discourse analysis, reality television, Böda Camping, music, social semiotics, musical meaning, Hallidays metafunctions
Innehållsförteckning
1. Inledning ... 1
1.1 Bakgrund ... 2
1.1.2 Reality-TV ... 2
1.1.3 Musik och mening ... 3
1.2 Syfte ... 5
1.3 Uppsatsens disposition ... 5
2. Tidigare forskning ... 5
2.1 Reality-TV, klass och förlöjligande ... 6
2.2 Musik som ett kommunikativt medel ... 7
2.3 Sammanfattning ... 10 3. Teoretiska utgångspunkter ... 11 3.1 Semiotiska resurser ... 11 3.2 Meningspotentialer ... 12 3.3 Klassamhället ... 12 3.4 Sammanfattning ... 13
4. Material och metod ... 13
4.1 Material ... 14
4.1.1 Avgränsning ... 14
4.1.2 Urval ... 14
4.2 Metod ... 15
4.3 Metodproblem ... 19
4.4 Giltighet och tillförlitlighet ... 20
5. Resultatredovisning och analys ... 20
5.1 Sekvens 1: Paradgatan informerar om tomtgränser ... 21
5.2 Sekvens 2: Gäster från grannlandet på Paradgatan ... 26
5.3 Sekvens 3: MC-gäng på kvarter tre ... 30
6. Diskussion ... 35
6.1 Framställning och upprepade mönster ... 36
6.1.1 Paradgatan ... 36
6.1.2 Bertil och Monika ... 37
6.1.3 Diva MC och Bad Ass Boys MC ... 38
6.2 Kontraster ... 39
7. Slutsatser ... 41 7.1 Vidare forskning ... 43 8. Sammanfattning ... 43 Käll-och litteraturförteckning ... 45 Elektroniska resurser ... 45 Tryckta källor ... 45 Objekt för analys ... 47 BILAGA: Analysmall ...
1
1. Inledning
Inom medie- och kommunikationsstudier finns ett intresse för hur man med hjälp av språk kan representera världen, kommunicera diskurser och reproducera ideologier. Genomarbetade metoder och verktyg har utvecklats för studerandet av språk i form av tal, text och bild, men mycket mindre uppmärksamhet har riktats mot den
kommunikativa rollen av ljud och musik. Detta har i sin tur studerats utanför mediekommunikation, främst inom film- och musikstudier där den huvudsakliga
utgångspunkten för forskningen varit musikens roll i narrativ, skapande och utvecklande av karaktärer med mera. En fråga som fortfarande saknar anpassade metoder och
analysverktyg är hur ljud och musik kan användas som ett politiskt kommunikativt medel, vilket till stor del studerats med hjälp av multimodal kritisk diskursanalys. För att komma åt detta problem, kommer vi i vår uppsats att kombinera frågan om musikens kommunikativa förmågor med fältet reality-TV. Inom fältet har flera forskare betonat att program inom genren tenderar att indirekt uttrycka ideologiska meningar och bör därmed inte ses endast som underhållning, utan som något högt politiskt som tjänar ett syfte i att reproducera idéer om arbetarklasser och avlegitimerar dem (Eriksson, 2014).
I syfte att bidra till den bristande forskningen om musiken som ett kommunikativt och politiskt verktyg vill vi i vår studie granska musikens narrativa roll och
meningspotentialer i den svenska reality-TV-serien Böda Camping, vilken skildrar livet och ledigheten under sommarmånaderna som den spenderas av gäster på campingen Böda Sand på Öland. Då programmet porträtterar vanliga människor, deras ageranden och sätt att vara är det intressant att granska utifrån problematiken som uttryckts i tidigare forskning.
Genom att systematiskt undersöka hur musik som en semiotisk resurs används för att framställa människor som förekommer i programmet, vill vi ta reda på huruvida musiken bidrar till legitimering/avlegitimering av specifika identiteter och praktiker, och på så sätt reproducerar idéer om klass och klasskillnader. En djupare analys av musik som ett kommunikativt medel tillåter oss att säga något om och med musik och ljud, hur de kan kommunicera idéer, attityder samt värderingar, och på så sätt användas som politiska verktyg (Machin & Griffiths, 2014, s.94). Vårt bidrag till forskningsfältet ligger här i utveckling av teoretiseringen kring ljud och musik inom multimodal kritisk
2 diskursanalys genom att visa vilken viktig roll de spelar i denna process inom reality-TV.
1.1 Bakgrund
För att ge en inblick i bakgrunden av de två forskningsfält som kombineras i vår studie kommer vi här nedan presentera exempel på aspekter som forskare intresserat sig för och bedrivit forskning kring, hur de gått tillväga, samt vad studierna resulterat i.
1.1.2 Reality-TV
Forskningen inom fältet reality-TV har till stor del behandlat aspekter som
programdeltagarnas beteenden och äktheten av reality-TV-serierna, med fokus på deltagandet. Exempel på detta ser vi i Chit Cheung Matthew Sungs studie där intresset ligger i hur media representerar ledarskap i förhållande till genus i den amerikanska reality-TV-serien The Apprentice. I sin forskning analyserar Sung programdeltagarnas beteende och ledarskap, och kommer utifrån resultaten fram till att klassiska könsroller styr deltagarna (Sung, 2011, s.86).
Vidare exempel på forskning om deltagare och deltagande finner vi även i Tony Krijnen och Ed Tans, samt Minna Aslama & Mervi Panttis studier, i vilka huvudfokus ligger i att synliggöra deltagarnas beteenden, reaktioner och äkthet (Krijnen & Tan, 2009, s.450; Aslama & Pantti, 2006, s.168). I Krijnen och Tans studie undersöks deltagarnas visade känslor och interaktioner i det tyska reality-TV-programmet The Golden Cage, som kan liknas vid programmet Big Brother. Studieresultaten pekar på en stor variation i
deltagarnas känslor, vilket gett forskarna anledning till att tro att bredden av känslor och situationer ger publiken möjlighet till att identifiera sig med deltagarna (Krijnen & Tan, 2009, s.468-469).
Genom att analysera konversationer mellan deltagare i en rad olika program som exempelvis The Bachelor, Expedition Robinson, Faking It, Popstars och Temptation Island, har Aslama och Pantti undersökt huruvida deltagarnas medverkan i programmen är genuin och äkta eller spelad (Aslama & Pantti, 2006, s.173-174). Analysresultaten visade tydligt att TV-prat är en del av en bredare konversationskultur (2006, s.179). Författarna menar att monologer som visas i många reality-TV-program kan ses som en parallell till fascinationen av hela genren för sina målgrupper. Monologen, som med
3 reality-TV i allmänhet, innehåller ett tvetydigt samspel av manus och icke-manus (2006, s.181).
1.1.3 Musik och mening
Musikens presenterande funktioner, förmåga att betyda och frågan om vad musik kan göra har länge varit omdiskuterade ämnen och studieobjekten som granskats har genom tid varierat.
En av de aspekter som lagts störts fokus på inom fältet behandlar musikens betydelser och meningsskapande i film. Scott D. Lipscomb och David E. Tolchinsky har granskat och diskuterat musikalisk kommunikation i filmisk kontext ur ett kognitivt perspektiv. Huvudfrågan som författarna besvarar i sin forskning handlar om hur musik i samband med ett filmnarrativ skapar en upplevelse, vilket förklaras med hjälp av tre kategorier - 1) filmens generella stämning, 2) en karaktärs inre liv, tankar och känslor och 3) narrativ struktur. När det kommer till stämningen menar författarna att musiken bidrar med en antydan om huruvida narrativet ska uppfattas som exempelvis romantiskt, komiskt eller obehagligt. Ju mer tvetydigt det visuella materialet är, desto mer
inflytande har musiken i tolkningsprocessen (Lipscomb & Tolchinsky, 2005, s.3). Med hjälp av musikaliska och icke-musikaliska ljud samt ledmotiv kan man konstruera och representera karaktärer och gestalta tankar och känslor som inte syns tydligt i det visuella. Utöver detta bidrar musiken med narrativ struktur. Musiken kan betona en början och ett slut, samt styra åskådarens uppmärksamhet genom exempelvis
synkronisering mellan framträdande musikaliska och visuella händelser (Lipscomb & Tolchinsky, 2005, s.4).
En annan aspekt som forskare valt att studera är musikens påverkan på hur narrativ i spel upplevs. För att få förståelse för detta har Johnny Wingstedt, Sture Brändström och Jan Berg fört experiment kring människans kunskaper om musikaliskt uttryck. I studien ombads 23 ungdomar att bearbeta musikaliska uttryck med hjälp av ett
mjukvaruverktyg för att anpassa dem efter särskilda visuella scener. Efter uppgiften fick ungdomarna kommentera de musikaliska uttryck de själva omvandlat, varefter deras uttalanden kategoriserades som oklara, intuitiva, associativa, analytiska eller
4 pekade på en gemensam åsikt om musikens narrativa funktioner. Samstämdheten kan enligt författarna tolkas som en spegling av de existerande kulturellt tillgängliga narrativa konventioner som vi bemöter i film, spel och andra typer av multimedia (Wingstedt, Brändström & Berg, 2008, s.6). Tydliga korrelationer till faktorer som ungdomarnas musikaliska träning och vanor gällande musiklyssning, spelande av datorspel samt filmtittande kunde observeras. De som själva spelade instrument, samt de som påstod sig lyssna på musik ofta tenderade att föredra mer komplexa och
uttrycksfulla musikaliska strukturer än de andra. De med mindre eller ingen musikalisk träning och mindre intresse för musik tenderade att uttrycka musikaliska narrativa konventioner, såsom även de som spelade datorspel och såg på film mer frekvent än de andra. En tolkning av resultaten är att dagens multimodala miljö av nya medier erbjuder oss en större erfarenhet av narrativ media, som i sin tur fördjupar vår kunskap om musikens narrativa funktioner (Wingstedt, Brändström & Berg, 2008, s.7).
Mycket forskning har bedrivits kring hur semiotiska resurser som bilder och text kommunicerar meningar i marknadsförande syften i reklamfilmer. Även om det skett i mindre utsträckning, har uppmärksamhet riktats även mot hur musik kan taktiskt användas på samma sätt. David Machin och Gwen Bouvier har studerat musikens roll i reklamfilm och riktat in sig på musikens meningsbärande förmågor i förhållande till det visuella. Författarna har bland annat undersökt hur det visuella kan förmedla en åsikt, känsla eller värdering, och hur musiken sedan används till att förstärka detta (Machin & Bouvier, 2013, s.18). Machin och Bouvier menar att visuella föremål kan laddas med värderingar, idéer, attityder och identiteter, samt att musiken på samma sätt kan förmedla olika typer av känslor. Slutligen hävdar författarna att olikt andra medel av kommunikation, så träder musiken in i oss. Genom tider har ljud, musik och rytmer använts för att förbereda oss för händelser som exempelvis bröllop eller jakt samt de idéer, attityder och identiteter som är kopplade till dem. På samma sätt kan musik användas för att introducera en konsument för de idéer, attityder och identiteter som associeras med produkter. Med detta i åtanke understryker forskarna att kompletterande, mer fullständig forskning av ljud och musik behövs. Fokus bör riktas mindre på deras estetiska kvalitéer, och mer på potentialen till att använda dem som semiotiska verktyg av kommunikation i ett politiskt syfte att främja särskilda ideologier (Machin & Bouvier, 2013, 2.19).
5 1.2 Syfte
Genom en systematisk undersökning av hur produktionen använder sig av musik som en semiotisk resurs för att gestalta människor som figurerar i programmet, vill vi utreda huruvida musiken bidrar till legitimering och/eller avlegitimering av identiteter och praktiker. Utifrån detta ämnar vi att dra slutsatser kring huruvida programmet
reproducerar idéer om klasser och skillnader dem emellan genom användning av musik. Vårt vetenskapliga problem kan vi dela upp i följande frågeställningar:
1. Vilken roll har musik och ljud i skapandet och utformningen av karaktärer, humör och händelser?
2. Om musiken bidrar till en reproduktion av klassordning, hur sker det?
3. Om det finns några återkommande mönster vid användning av musik i samband med särskilda typer av legitimering/avlegitimering, hur ser de ut?
1.3 Uppsatsens disposition
I nästa avsnitt presenteras den tidigare forskning som vår studie grundar sig på. Detta följs upp av ett avsnitt där vår teoretiska referensram redovisas. Fortsättningsvis presenteras analysmaterial och den metod som tillämpas i analysarbetet. Efter detta redovisas analysresultaten, som sedan diskuteras utifrån de tidigare nämnda teoretiska utgångspunkterna samt tidigare forskning. Uppsatsen avslutas med en redovisning av slutsatser, samt en slutlig sammanfattning av studien.
2. Tidigare forskning
I vår forskning kommer vi utgå från och kombinera forskningsfälten reality-TV och narrativ musik - två olika forskningsområden som tidigare inte tycks ha undersökts tillsammans.
Inom fältet reality-TV finns en stor bredd och spridning när det kommer till inriktningar, men som nämnt i bakgrundsavsnittet, finns ett märkbart intresse för aspekter som deltagarnas beteenden och äktheten av reality-TV-serier, samt
nationalisering och huruvida tidigare kända format förändras och anpassas. Den aspekt inom fältet som är av störst intresse för oss i vår forskning behandlar representation och reproduktion av klass inom reality-TV. En utgångspunkt inom forskningen har varit att politiska och ideologiska meningar inte kommuniceras primärt genom politiska tal och
6 tryckt nyhetsmedia, utan till stor del genom media med underhållande syften (Machin & Van Leeuwen, 2007; Eriksson, 2014). När det gäller teoretiskt ramverk har vi sett en användning av teorier om beteende, känslor och klass. Metodmässigt har fältet också visat en stor variation, dock med en lutning mot det kvalitativa hållet.
Gällande musikens roll i multimedialt berättande ser vi brister i tidigare forskning. I samtliga artiklar inom fältet som vi granskat har författarna betonat avsaknaden av ingående forskning och teoretisering kring just musikens roll och funktioner inom multimedia. De mest återkommande frågeställningarna som forskare inom fältet strävar efter att besvara behandlar musikens narrativa effekter i samspel med visuella material, samt hur åskådarens bakgrund, kultur, ålder och andra förutsättningar påverkar hur musiken tolkas. Inom fältet antar flertal forskare socialsemiotiska och psykologiska perspektiv, och metoder som tillämpas av väldigt många forskare är multimodala och socialsemiotiska analyser i kombination med mindre kända metoder som utvecklats specifikt för just analys av musik. Som vi tidigare nämnt och gett exempel på i
bakgrundsavsnittet, genomför forskare inom fältet ofta analyser av filmsekvenser, spel, reklam och granskar åskådarens reaktioner och inverkan genom olika experiment.
2.1 Reality-TV, klass och förlöjligande
Som nämnt ovan, finns det ett intresse för hur idéer om klass och klasskillnader uppenbarar sig i reality-TV-program. Fokus här ligger på hur programdeltagare avlegitimeras genom att de tillskrivs negativa meningar samt döms, förlöjligas och distanseras genom olika medel av produktion.
Göran Eriksson har bedrivit forskning kring representationen av deltagarna i den populära svenska TV-serien Ullared med ett intresse för hur dessa framställs som vanliga människor från svensk arbetarklass (Eriksson, 2014, s.1). Ett särskilt intresse ligger även i hur programdeltagarna döms och förlöjligas utifrån bland annat utseende, ageranden och konsumering. Eriksson menar att Ullared, bland andra serier av liknande programformat tenderar att sätta vissa standarder för vad som är acceptabelt, normalt och åtråvärt – detta genom att framställa arbetarklassens uppträdanden och beteenden i ett negativt ljus, som något smaklöst och dysfunktionellt. Ullared uttrycker idéer om arbetarklass bland annat genom att använda extrema karaktärer som en typ av semiotisk resurs i syfte att representera den vanliga arbetarklassen (Eriksson, 2014, s.8-9).
7 Eriksson argumenterar för känslornas viktiga roll i konstruerandet av skiljaktighet och en slags ”annanhet”, då de uppmärksammar och upprätthåller skillnader. En känsla som i detta syfte är av hög vikt är avsky. Avsky mot arbetarklassen är en signifikant del i skapandet av medelklassidentiteter, då det är i opposition till just en ”lägre”
arbetarklassidentitet som de ställs mot. Att se ner på vissa beteenden, ageranden och sätt att vara, och att bedöma dessa som obetydliga indikerar att man förstår sin egen position som högre i relation till det som betraktas – en förståelse av ens egen identitet som något som skiljer sig från det oönskade. De attribut som kopplas samman med den oönskade identiteten ses härmed som något som bör undvikas och exkluderas från en medelklassidentitet (Eriksson, 2014, s.5).
Ett annat sätt att skapa distans och begränsning är att framkalla skratt genom
förlöjligande. Utseenden, konsumtionsvanor och ageranden som skildras som olämpliga återspeglar indirekt de porträtterade människornas moraler och värderingar och på så vis förlöjligar dem. Att göra programdeltagarna till åtlöje kan i sin tur framkalla skratt hos åskådaren, vilket distanserar den som skrattar från det som det skrattas åt. Detta antyder att skratt har potential till att etablera och upprätthålla ett avstånd mellan ”vi” och ”dem”, då det tenderar att uppvisa bedömande av moral ur en överlägsen position (Eriksson, 2014, s.5).
2.2 Musik som ett kommunikativt medel
I boken Making Music Mean: On Functions of and Knowledge about Narrative Music in Multimedia skriver Johnny Wingstedt (2008, s.1) om musik som används i narrativa syften som exempelvis i film och TV/datorspel, och argumenterar för dess förmåga att betyda. Förutom att bära betydelser kan musiken antyda, konnotera, uttrycka och representera, och på så sätt kommunicera och påverka hur ett narrativ upplevs. Den kan bland annat användas till att referera till en geografisk plats, en nationalitet eller en tidsperiod, eller för att skapa specifika känslor och bygga upp en stämning eller en händelse. Musiken kan även användas till att konstruera och representera karaktärer och för att ge uttryck för outtalade tankar och känslor. Detta kan man åstadkomma med hjälp av musikaliska och icke-musikaliska ljud, samt ledmotiv (Lipscomb & Tolchinsky, 2005, s.4). Samtidigt bidrar musiken med kontinuitet och struktur i
8 & Berg 2010; Lipscomb & Tolchinsky, 2005). Bakgrundsmusik som används i
multimedialt berättande understryker och framhäver det visuella och upplevs generellt sett undermedvetet. Trots att man i många fall inte reflekterar särskilt mycket kring själva musiken, har den uppenbarligen en funktion - de visuella representationerna må vara väl synliga och medvetet begripliga, men mycket av det vi tror oss se påverkas och fastställs av det vi hör (Winsgtedt, 2008, s.2). När musik och ljud i olika former
integreras med ett visuellt material verkar en nästan kemikalisk reaktion ske hos tittaren. Den kommunikativa händelsen upplevs som en helhet, trots att den förmedlas i olika former och på flera olika nivåer, vilket betyder att det vi hör påverkar våra tolkningar av det vi ser (Wingstedt, Brändström & Berg, 2010).
För att ta reda på hur musiken kan åstadkomma detta har forskare fokuserat på bland annat psykologiska aspekter i frågan. Det experimentella psykologiska perspektivet har sedan länge applicerats på musik och understryker musikens beroende av interaktionen mellan kompositörens, artistens och lyssnarens tankar. Annabel J. Cohen menar att utifrån experimentell psykologi reflekterar en lämplig och genomtänkt applikation av musik i film psykologiska regler, som även undermedvetet förstås av
filmmusikkompositörer, kritiker och åskådare (Cohen, 2005, s.17). Frågor som forskare som studerat musikens mening utifrån psykologiska perspektiv har intresserat sig för och fört experiment kring är bland annat hur ett musikstyckes tonhöjd och tempo i relation till det visuella materialet påverkar människans tolkning av det visuella, samt i vilken grad människans tolkning av det visuella påverkas av musiken. Resultat som experimenten visat är: 1) Musik med högt tempo och hög tonhöjd kopplas till känslor av glädje, medan lågt tempo och låg tonhöjd konnoterar sorg, 2) Musiken påverkar
tolkningen av det visuella endast till viss grad, beroende på hur tvetydig den visuella handlingen är (Cohen, 2005, s.21). För att kunna studera musikens inflytande i
perception av film, har forskare skiljt på aspekterna struktur och mening. Med struktur syftar man till de systematiska relationerna bland ljud som karaktäriserar stil eller artikulation av musik, som exempelvis rytmik, intervall och tonalitet. Att uppfatta musikens struktur är nödvändigt för uppskattningen av musik, men det är sällan som lyssnaren har direkt vetskap om detta. Det är istället musikens mening, alltså
emotionella aspekter samt associationer, som formar den dominerande medvetna upplevelsen. Psykologiska frågor om musikalisk mening fokuserar på att avslöja
9 exempelvis vanliga tolkningar av specifika typer av musik och bedömer exempel på musik som ger upphov till starka emotionella upplevelser (Cohen, 2005 s.17).
Det är inte endast ur ett psykologiskt perspektiv som aspekterna struktur och mening är av vikt. Forskare inom det växande fältet multimodalitet ser på musik som en typ av kommunikation, ett kommunikativt medel, som kan likt text, tal och bilder användas för att skapa och förmedla betydelse. Ur ett multimodalt perspektiv anses musiken förmedla potentiella meningar genom dess struktur av olika musikaliska ljudegenskaper som exempelvis tonhöjd, notartikulation och rytm (Wingstedt, 2008; Machin, 2010). Likt en myndighet som arbetar för att konstruera ett tydligt meddelande i syfte att informera allmänheten om något, kan man med hjälp av meningsbärande musikaliska egenskaper komponera musikstycken anpassade för att representera specifika situationer, händelser och sinnesstämningar. Utöver ljudegenskaperna skapar musik mening genom
associationer formade av tidigare kontexter. Genom liknande användning över en längre tid har vi i viss utsträckning blivit tränade till att associera olika typer av musik med olika händelser, geografiska platser, kulturer, tidsperioder, människor och
sinnesstämningar, vilket gör tidigare användningsområden och ursprungliga kontexter till en källa av musikalisk mening (Machin & Griffiths, 2014, s.75-76). Som ett exempel på hur tolkningar och meningar ändras beroende på vilken kontext samma musikstycke appliceras på beskriver Wingstedt, Brändström och Berg en sekvens från filmen The Secret of My Success. Ledmotivet från Jaws återfinns här i en annan kontext där den egentligen inte stämmer överens med det visuella. I sekvensen har huvudkaraktären hamnat i en pool tillsammans med sin chefs fru, som nu är ute efter att förföra honom. Medan hon drar av den förvirrade huvudkaraktärens badshorts, börjar ledmotivet från Jaws spelas i bakgrunden. Hon fortsätter att reta honom och tar av sig sin bikinitopp, och musiken kulminerar vid ett klipp där bikinitoppen hänger från en kerubstaty. Trots att musiken här är exakt samma som i sekvensen från Jaws, skapar den nu helt andra meningar. En möjlig tolkning är att ledmotivet i relation till scenen skapar en komisk kontrast mellan den lekfulla situationen och den spända, intensiva musiken, förmodat att åskådaren känner till musikens ursprungliga kontext och mening (Wingstedt,
10 2.3 Sammanfattning
Genom en systematisk granskning av musikens roll i gestaltandet av människor i reality-TV-programmet Böda Camping vill vi med vår studie undersöka huruvida musiken används som ett kommunikativt politiskt verktyg i syfte att
legitimera/avlegitimera specifika identiteter och praktiker för att ge uttryck för idéer om klass. Då forskningsproblemet rör två fält som tidigare forskats separat, ser vi det nödvändigt att kombinera de nära relaterade men ändock avskilda fälten och på så sätt skapa en grund för vårt specifika forskningsområde.
Göran Erikssons (2014) studie behandlar representationen av deltagare i reality-TV-serien Ullared, med ett särskilt intresse för hur programdeltagarna döms och förlöjligas utifrån aspekter som utseende, ageranden och konsumering. Eriksson tar i studien utgångspunkt i hur politiska ideologier allra främst kommuniceras via underhållning och menar att reality-TV-serier av liknande programformat har en tendens till att sätta särskilda standarder för vad som är acceptabelt, normalt och åtråvärt. Dessa
utgångspunkter har varit av vikt för oss i vår problemformulering och förser oss med insikt i hur reality-TV med hjälp av olika resurser kommunicerar politiska och
ideologiska betydelser. Eriksson argumenterar även för känslornas roll i skapande och konstruerande av en “annanhet”. Då forskning visat att musiken är kapabel till att framkalla och framhäva känslor, är det intressant att studera musik i förhållande till reality-TV.
Annabel J. Cohens (2005) artikel ger oss en inblick i en av många aspekter i
forskningen om hur musik kommunicerar mening och bidrar med bakgrundsfakta i hur dessa studerats. I studien presenteras konkreta resultat av psykologiska experiment som pekar på att olika ljudegenskaper bär på och konnoterar specifika meningar. En annan viktig aspekt är att studien fokuserat specifikt på hur musiken kommunicerar mening i samspel med ett visuellt material, vilket skapar en relevans till vår studie som också ämnar göra detta.
Multimodalitet behandlar musiken som ett medel som likt andra former av
kommunikation som text, tal och bilder kan användas för att konstruera och förmedla budskap. Denna förståelse är ytterst viktig och nödvändig för att kunna studera musikens kommunikativa förmågor samt användning, vilket är precis vad vi ämnar
11 göra. Wingstedt (2008), Wingstedt, Brändström & Berg (2010), Lipscomb &
Tolchinsky(2005), Machin (2010), samt Machin & Griffiths (2014) delar alla denna utgångspunkt och har utifrån detta gemensamma synsätt studerat musiken, dess
meningspotentialer och förmåga att kommunicera. Utöver det multimodala perspektivet bidrar samtliga studier till vår forskning med teoretisering och kunskap om vad musik kan göra samt hur den gör det och förser oss med användbara begrepp och analytiska verktyg.
Det som skiljer vår forskning från den tidigare ligger till stor del i de kunskapshål som den söker att fylla. Fältet reality-TV har visserligen uppmärksammat och studerat kommunikativa resurser som text, tal, bild, och till viss del ljud, men det som i stort fallit bort i forskningen är musiken och dess förmågor att betyda och kommunicera. På samma sätt brister forskningen inom fältet musik. Fokus har lagts vid hur musik påverkar narrativ i bland annat film och spel genom att skapa känslor, stämningar och referera intertextuellt till andra kontexter, medan kommunikativa syften utöver detta inte tagits särskilt mycket hänsyn till. Vår studie skiljer sig här i och med att den tar forskningen kring musiken som ett kommunikativt medel ett steg längre, och fokuserar på hur musiken kan användas som ett politiskt verktyg i syfte att implicit kommunicera ideologiska betydelser.
3. Teoretiska utgångspunkter
I följande avsnitt presenteras det teoretiska ramverk som används som grund i vår forskning. De teoretiska utgångspunkter som vi finner är av betydelse för vår studie behandlar semiotiska resurser, deras meningspotentialer, samt klassamhället.
3.1 Semiotiska resurser
Inom socialsemiotiken ser man språket som ett system bestående av en uppsättning resurser. Olika typer av kommunikativa medel formas utefter hur de används av människor i sociala sammanhang till ett omfång av semiotiska resurser som bär på potentiella meningar. Fokus inom socialsemiotiken ligger dock inte i att beskriva språket som ett system med grammatiska regler för kommunikation, utan snarare i att identifiera och beskriva hur en kommunikatör använder olika tillgängliga semiotiska resurser - både när det gäller det talade språket och visuell kommunikation. Ett
socialsemiotiskt förhållningssätt till kommunikation innebär ett intresse för att beskriva de tillgängliga val av resurser för att kunna bilda en uppfattning av hur och varför
12 människor använder sig av dessa, och inom multimodal socialsemiotik intresserar man sig inte endast för resursernas förmåga att betyda, utan för vilka dessa betydelser faktiskt är (Machin & Mayr, 2012, s17).
3.2 Meningspotentialer
De semiotiska resurserna bär på meningspotentialer baserade på deras tidigare användning och möjliga betydelser, som aktualiseras i konkreta sociala kontexter. Beroende på kontext kan resursernas potentiella meningar skifta. (Wingstedt, 2008, s.29). Resurserna bär mening i sig, men det är primärt i samspel med andra
kommunikativa medel som de skapar och förmedlar budskap. De förstås och kan användas i representativa och kommunikativa syften av medlemmarna i den kultur där de existerar. När det kommer till representation, har alla kommunikativa medel sina egna meningspotentialer och begränsningar, vilka är socialt, kulturellt och materiellt bestämda. Musik som ett kommunikativt medel, kan genom sina olika former och manifestationer ses och användas som uttryck för exempelvis kultur, tidsperioder och social status (Wingstedt, 2008, s.28-29).
3.3 Klassamhället
Klass handlar om sociala kategoriseringar i samhället och har en lång historia som sträcker sig flera århundranden tillbaka i tiden. Denna teori om klassamhället har sitt ursprung i England och Storbritannien, men kan i mångt och mycket även appliceras på Sverige och andra västländer.
Klassamhället härstammar från det hierarkiska samhället då den kungliga kronan styrde och hierarkin bestod av kungligheterna, kyrkan, adelsmän, köpmän och bönder. Detta förändrades över tid till en underklass, en överklass och en medelklass där underklassen bestod av det vanliga folket, medelklassen av borgare och överklassen av de adliga. Klasserna och relationen dem emellan utvecklades ytterligare under 1800- och 1900-talen och handlade nu snarare om arbetarna och kapitalisterna. Det är ur denna
utveckling som arbetarklassen, som syftade till industriarbete härstammar - något som kunde relateras till enda in på 1950-talet. Efter 50-talet och framförallt andra
världskrigets slut började levnadsstandarden öka för majoriteten av invånarna och i England införde man ett välfärdssystem som innebar gratis skolgång och sjukvård. Ett liknande välfärdsystem som bland annat handlade om ekonomisk jämställdhet infördes i
13 Sverige under samma period (Scannell, 2007, s.104-105; NE, 2014). Man skulle kunna påstå att efter välfärdsystemen sattes i rörelse började klassamhället att förändras och klasskillnaderna minskade och blev mindre prominenta.
3.4 Sammanfattning
En grundförutsättning till systematisk granskning och förståelse av musik och dess betydelser är förstås synen på att musiken faktiskt kan betyda och kommunicera. Inom de nära relaterade teorierna socialsemiotik och multimodalitet anses ljud och musik ha förmågan att kunna kommunicera precis som skriven och talad text samt bilder. Dessa olika typer av kommunikativa medel, eller modes som de ofta kallas, utvecklas i människors sociala användning av dem till så kallade semiotiska resurser, vilka kan användas i kommunikativa syften och förstås där de är kulturellt tillgängliga.
Semiotiska resurser bär i sin tur på variationer av meningspotentialer, vilket möjliggör deras förmåga att betyda och konnotera. Inom teorierna finns också ett intresse för att reda ut vilka avsikter som ligger bakom kommunikativa handlingar. Dessa teoretiska utgångspunkter förser oss med nödvändig kunskap om hur musik kan förmedla budskap och går i enlighet med vårt syfte att undersöka huruvida musiken används som ett politiskt verktyg i syfte att kommunicera idéer om klass i reality-TV. För att kunna studera detta, måste vi även ha en förståelse för koncepten klass och klassamhälle. Så som det förklarats ovan, har klasser och klassamhället samt vår uppfattning och definiering av dem genomgått förändringar och utvecklats genom tiden. För att vår forskning ska kunna uppfylla sitt syfte och besvara frågeställningarna är det viktigt att vi har insikt i ämnet och använder oss av relevanta begrepp, vilka teorin om klass och klassamhälle förser oss med. Begreppen semiotisk resurs, meningspotential och klass kommer att tillämpas i vår analys och i diskussionen kring resultat. Utifrån förståelsen av musiken som en semiotisk resurs kommer vi att undersöka dess meningspotentialer för att ta reda på huruvida den används för att kommunicera ideologiska meningar om klass i reality-TV-programmet Böda Camping.
4. Material och metod
I detta avsnitt kommer vi att beskriva vårt analysmaterial samt hur vi gått tillväga med avgränsning och urval av det. Härefter följer en redogörelse för analysmetoden som kommer att tillämpas i studien, vilket uppföljs av en motivering, samt en presentation av
14 metodproblem. Avsnittet avslutas med en diskussion kring giltigheten och
tillförlitligheten av vår studie.
4.1 Material
Materialet till vår studie består av utvalda sekvenser ur två avsnitt från Kanal 5:s reality-TV-serie Böda Camping. I serien får vi följa campinggästerna under sommarens lata semesterdagar på Kronocamping Böda Sand och ta del av livet som det ser ut för semestrarna på olika delar av campingen. Vi får träffa på återkommande gäster och ta del av olika händelser på campingen. Campinggästerna berättar om sina vardagliga bestyr på campingen och förklarar vanor, regler och normer som råder på Böda Sand. Programmet sänds på svenska Kanal 5, som är en del av SBS Discovery TV, och som med ca 4 miljoner tittare varje vecka är Sveriges tredje största kommersiella TV-företag (Sbsdiscovery, 2014). Serien har en stor räckvidd och når ut till flera hundratusen tittare i veckan (MMS, 2014).
4.1.1 Avgränsning
Serien Böda Camping valdes ut som forskningsmaterial med anledning av att den, som nämnt ovan, når ut till en stor publik. Att programmet har en stor publik är av intresse för oss i förhållande till den tidigare forskning som understyker att reality-TV tenderar att indirekt förmedla politiska och ideologiska budskap. De höga tittarsiffrorna tyder på att Böda Camping har potentialen till att kommunicera dessa budskap till en stor
folkmassa. Forskningen inom programtypen med fokus på svenskt studiematerial har påbörjats, och då vi inte funnit några tidigare studier om just Böda Camping, känns vårt val av forskningsmaterial som ett bra sätt att bygga på den påbörjade forskningen och bidra med ytterligare bredd till ett snävt forskat fält. Utifrån studiens syfte har materialet avgränsats till avsnitt 5 ur säsong 1 och avsnitt 6 ur säsong 2. Av samma anledning har ytterligare en avgränsning gjorts, vilket reducerat materialet till tre huvudsekvenser och resulterat i ett musikaliskt forskningsmaterial av sammanlagt elva musikstycken.
4.1.2 Urval
För att kunna välja ut vårt material har vi använt oss av dels ett målstyrt urval och dels ett sannolikhetsurval (Bryman, 2008, s.350). Först bestämde vi oss för att välja ett avsnitt från varje säsong för en större spridning av analyssekvenser. Detta skedde
15 genom ett sannolikhetsurval där vi med hjälp av en generator som slumpade fram ett avsnitt från varje säsong. Detta gav oss siffrorna 5, 6, 1 och 8, vilket resulterade i
avsnitten S01E05, S02E06, S03E01 samt S04E08. Med vårt syfte i åtanke gjordes sedan ett målstyrt urval där en kartläggning av analyssekvenser skedde. Kartläggningen gick till genom att vi tittade på alla utvalda avsnitt via kanal5play.se. Härefter skrevs korta sammanfattningar av de mest intressanta händelserna i varje avsnitt. Dessa jämfördes och diskuterades utifrån studiens syfte och ytterligare ett urval gjordes, vilket
resulterade i specifika sekvenser ur de utvalda avsnitten. Sekvenserna spelades in för att undvika möjlig förlust av materialet från Kanal 5 Play. Sammanlagt sex sekvenser utsattes sedan en systematisk analys. I de tre sekvenser som presenteras och diskuteras i denna uppsats har vi under analysarbetet funnit mönster och aspekter som vi anser ger svar på våra frågeställningar och går i linje med vårt syfte.
4.2 Metod
I vårt arbete kommer vi att använda oss av den kvalitativa analysmetoden multimodal kritisk diskursanalys (MCDA) så som den tillämpats av Machin och Mayr (2012). Metoden utgår från kritisk diskursanalys och tar avstamp i M. A. K. Hallidays teorier om socialsemiotik och systemisk-funktionell lingvistik, vilket möjliggör analyserandet av såväl det visuella som det lingvistiska, och kan även appliceras på ljud och musik. Hallidays verk förser MCDA med ett förhållningssätt till språk som en samling av resurser, samt med en uppsättning så kallade metafunktioner, som syftar till att systematiskt kartlägga semiotiska resursers sociala funktioner. Multimodal kritisk diskursanalys begränsar inte undersökningen till det språkliga, utan uppmärksammar även de semiotiska resurserna och deras roll i meningsskapande, samtidigt som den strävar efter att identifiera och beskriva författarens val i meningsskapandet (Machin & Mayr, 2012 s.9). Kärnan inom MCDA är dock det kritiska förhållningssättet, och precis som inom kritisk diskursanalys (CDA) ser MCDA olika kommunikationsformer som ett medel av social konstruktion - att de, precis som språk, både konstrueras av och
konstruerar samhället. MCDA intresserar sig därmed mindre för själva semiotiska valen i sig, och mer på vad de förmedlar och vilka maktrelationer de speglar (Machin & Mayr, 2012, s.9-10). Detta är av stor vikt för oss i vår studie då vi specifikt avser att undersöka huruvida musiken används som ett medel i syfte att kommunicera politiska och
16 För att kunna granska och systematiskt kartlägga de semiotiska resursernas
meningspotentialer har M. A. K. Halliday utvecklat en kategorisering av
metafunktioner, vilka vi kommer att använda oss i analysarbetet för att undersöka musikens funktioner. Hallidays metafunktioner av kommunikation kategoriserar semiotiska resursers sociala funktioner i tre metafunktioner som skapar olika typer av mening. De olika meningarna är kända som och delas in i ideationella, interpersonella och textuella metafunktioner (Wingstedt, 2008, s.31).
Den ideationella metafunktionen behandlar den del av kommunikation som berättar något om världen och representerar kommunikatörens meningspotential som åskådare. Den uttrycker fenomen i dess miljö; saker, objekt, varelser, ageranden, händelser, kvalitéer - i vår värld och vårt medvetande. Den ideationella metafunktionen kan beskrivas som en representant av materiella, verbala, mentala och relationella processer - vem gör vad, med/mot vem och var? När det kommer till narrativ musik i media, visar sig den ideationella metafunktionen i form av information. Den kan genom den
associerade musikgenren informera om exempelvis den antydda tidsperioden, kulturen, eller sociala statusen. Ledmotiv kan ideationellt representera karaktärer, relationer, med mera. Musik kan också bidra med information om observerade känslor och klargöra tvetydiga situationer (Wingstedt, 2008, s.31-32).
I den interpersonella kategorin av metafunktioner faller den delen av kommunikation som positionerar oss i relation till någon eller något och behandlar på så sätt deltagande. Den etablerar och specificerar relationer, riktar sig mot makt och uttrycker påståenden (deklarativ), befallningar och frågor (interrogativ/frågande). Det är genom den
interpersonella funktionen som kommunikatören strävar efter att influera andras
beteenden och attityder. Den interpersonella metafunktionen etablerar och upprätthåller relationer mellan medlemmar av grupper och samhällen genom uttryck av sociala relationer och interna relationer av makt och kunskap. Narrativ musik i media uttrycker interpersonella meningar genom indikativa funktioner. Ljudliga uttrycksmedel kan exempelvis peka på vissa visuella detaljer när de synkroniseras med den rörliga bilden. En annan indikativ funktion uppnås genom att skapa en uttrycklig kontrast mellan musik och film, eller genom att intertextuellt referera till ett välkänt musikstycke. På så vis kan man retoriskt kommentera de narrativa händelserna i en multimodalt berättad historia (Wingstedt, 2008, s.32).
17 Den textuella metafunktionen är komponenten som bidrar med struktur, organisering, textur, och skapar ett sammanhängande meddelande genom textuella resurser. Den uttrycker relationer mellan ett kommunikativt agerande och dess miljö. Denna
metafunktion manifesterar sig i narrativ mediemusik i form av materiella aspekter och social användning av musikaliskt ljud - design och användning av exempelvis rytm och melodi. Även tajming, synkronisering och placering mellan ljud och bild är viktiga aspekter. Musiken bidrar även med kontinuitet, form och intertextualitet i narrativet (Wingstedt, 2008, s.32-33).
För att ytterligare precisera det systematiska analyserandet och kartläggandet av musikens betydelser kommer vi att använda oss av en kategorisering av musikaliska meningspotentialer som David Machin presenterar i boken Analysing Popular Music. På samma sätt som lingvistiska och visuella komponenter av ett meddelande hjälper till att konstruera mening, används aspekter som tonhöjd, ljudkvalitéer och rytm för att skapa mening i musik (Machin, 2010, s.98). För att kunna urskilja och beskriva de olika meningsskapande komponenterna av musik kommer vi att undersöka musiken utifrån följande kategorier: Tonhöjd, riktning av tonhöjdsrörelser, ljudegenskaper,
notartikulation och rytm. För att ge en tydlig bild av hur kategoriseringen tillämpas i vår studie, finns den presenterad i tabellform i bilagan Analysmall.
Tonhöjd och dess variationer skapar många metaforiska associationer. Cooke (1959) refererad i Machin (2010, s.100) menar att en hög ton tyder på ansträngning och energi, medan en låg ton kan sammankopplas med något statiskt och orörligt. I den
västerländska kulturen associerar vi det som är uppåt med välmående, och det som är nedåt med nedstämdhet. Tonhöjder förknippas också med hur saker och ting i vår omvärld producerar olika höga ljud. Något tungt kan låta djupt/lågt när det rör sig eller faller, medan något lätt kan låta högt och gällt. Djupa/låga ljud kan inge en känsla av fara och används ofta för att symbolisera gravitation eller något olycksbådande. Höga toner förknippas ofta ljus, och låga med mörker (Machin, 2010. s.100).
Tonhöjdsrörelser och deras riktning har också olika meningspotentialer. Inom klassisk musik associeras stigande melodier med ett utåtriktat uttryck av känslor, medan sjunkande melodier tyder på tillbakahållna känslor. Detta beror på sammankopplingen
18 mellan höga toner och en hög energinivå och ljusstyrka, samt låga toner och en låg energinivå (Cooke 1959, refererad i Machin, 2010, s.101). Rörelser mellan tonhöjderna indikerar skiftningar i riktning - rörelse från höga toner till låga toner tyder på en sänkning i energi, medan rörelse från låga till höga toner indikerar en ökad energi (Machin, 2010, s.101).
Det musikaliska ljudets olika egenskaper skapar olika intryck i musiken. När det kommer till volymen anses ljud från vanlig pratnivå ner till en tystare viskning inge känslor av mildhet, mjukhet och intimitet och kan även bidra till ett större djup av emotionell kommunikation, medan en hög volym indikerar något diskret som har makt och tar upp plats. Höga ljud kan också vara uttryck för passion och hög energi) och används även som indikatorer för vikt och betydelse (Machin, 2010, s.116). Graden av lenhet och raspighet påverkar också musikens uttryck. Raspighet kan tyda på att något är gammalt, nött och smutsigt, samtidigt som det även kan förknippas med både aggression, och spänning som inte kvävs. Ett lent ljud kan i sin tur peka på renhet, ordning och modernitet. På sina egna sätt kan både raspiga och lena ljud representera ren, sann känsla (Machin, 2010, s.122-123).
Notartikulation har precis som tonhöjder och tonhöjdsrörelser olika meningspotentialer. Det hävdas att långa mjuka toner syftar till något lugnt, avslappnat eller makligt, medan toner med skarpare attack, kortare toner tenderar att syfta till motsatsen. Man menar även att korta toner med hårda ansatser (staccato) ofta associeras med energi, aktivitet, rädsla, förvåning och ilska, medan långa böljande toner (legato) kan uppfattas som försiktiga, mjuka och ledsamma. Dock är det viktigt att notera att meningspotentialen av staccato-toner i mycket hög grad är beroende av instrumentets ljudkvalitéer. Till
exempel skiljer sig staccato-toner på ett instrument med dovare ljud så som eufonium eller de lägre tonerna på en fagott från en trumpet. Toner på instrument med lägre tonregister spelade i staccato kan lätt uppfattas som studsiga snarare än vassa. Effekten av det blir att de toner som är spelade på ett instrument som till exempel trumpet lätt associeras med komedi eller klumpighet, medan de som spelas på de mörkare instrumenten antyder bristfällighet i rörlighet, smidighet och precision (Machin & Griffiths, 2014, s.85).
19 takter förekommer frekvent inom olika musikgenrer och kan användas som metaforer för en variation av känslor och rörelser. Cooke (1959) refererad i Machin (2010, s.127-129) har visat att människor kan förknippa rytmiska ljud med gång. Rytm kan likt gångstilar variera - den kan exempelvis röra sig framåt i en kontinuerlig takt och stadigt tempo, eller lunka fram långsamt i en mer oregelbunden takt. Generellt sett anses snabbare rytmer vara mer aktiva, medan långsamma rytmer kan användas för att imitera lata, tröttsamma steg. Även regelbundenhet och oregelbundenhet spelar roll i hur
rytmen påverkar och skapar associationer. En regelbunden rytm kan tyda på något opersonligt, reglerat och officiellt, medan det oregelbundna kan stå för det personliga och kreativa, men även för det instabila (Machin, 2010, s.127-129).
4.3 Metodproblem
Övergripande kritik mot kvalitativa metoder rör sig till stor del om subjektivitet hos forskaren. Man menar att analysresultaten av kvalitativ forskning i en för stor
utsträckning grundar sig i forskarens personliga uppfattningar och utgår från vad denne anser vara av vikt, vilket kan betraktas som osystematiskt (Bryman, 2008, s.368). Ett problem som kritiker påpekat är att forskaren ofta väljer objekt som är lätta att analysera och där det är lätt att se vad objektet kommunicerar utan en mer djupgående analys. Man skulle kunna mena att en analys säger mer om personen som utfört den än om analysmaterialet i sig (Machin & Mayr, 2012, s.210-212).
Under vårt analysarbete har vi stött på problem som gäller just subjektivitet. Vid analys av material med meningsbärande egenskaper, i vårt fall musik, är det svårt att hålla sig objektiv, då tolkningen av materialet alltid sker utifrån forskarens egna referensramar. Frågor om hur mycket hänsyn man ska ta till ett objekt har dykt upp under arbetets gång och det har varit svårt att definiera hur djupgående varje objekt ska analyseras. Trots att vår valda metod råder forskaren att grundligt undersöka och ifrågasätta all vald
analysmaterial, anser vi att detta gör arbetet för vidsträckt. I syfte att undvika för omfattande analys har vårt material avgränsats, vilket kritiken till metoden uttrycker är problematiskt, då det innebär att valen av våra analysobjekt är subjektiva och baserade på vår tolkning av vad som är väsentligt (Machin & Mayr, 2012, s.210).
Ytterligare en aspekt som är något problematisk med vår studie är att läsaren själv inte kan höra musiken då den behandlas i texten. Olikt exempelvis bilder, grafik eller
20 statistik kan inte ljud och musik tryckas och redovisas på papper, vilket i viss mån kan göra det svårt för läsaren att ta till sig av analys och diskussion kring musik. Detta problem har vi dock hanterat genom noggranna beskrivningar av de musikstycken som analyserats. Länkar till analysmaterialet finns i källförteckningen för att läsaren ska ha möjlighet till att själv granska musikstyckena.
4.4 Giltighet och tillförlitlighet
Giltighet och tillförlitlighet står för den kvalitativa forskningens motsvarighet till begreppen validitet och reliabilitet som används inom kvantitativ forskning (Ekström & Larsson i Ekström & Larsson, 2010, s.14; Bryman, 2008, s.49). Giltighet innebär att ett argument är godtagbart om det verkligen har med saken att göra (Ekström & Larsson, 2010, s.18), medan tillförlitlighet syftar till huruvida forskningsresultaten blir desamma om undersökningen replikeras, eller om de påverkas av slumpartade eller tillfälliga premisser (Bryman, 2008, s.49). Den metod och de teoretiska begrepp som tillämpas i vår studie är noga utvalda och relevanta i förhållande till vårt syfte. De tillåter oss att studera exakt det vi strävar efter att studera och främjar på så sätt giltigheten av vår forskning. När det kommer till tillförlitligheten av vår studie finns en problematik kring replikerbarheten. En generell uppfattning och kritik mot kvalitativ forskning är just att den är svår att replikera, eftersom det är omöjligt att “frysa” den sociala miljö och premisser som har inverkan vid den inledande studien (Bryman, 2008, s.352).
Som nämnt ovan i metodproblemsavsnittet, baseras resultaten av forskning om material med meningsbärande egenskaper på forskarnas subjektiva tolkningar, vilket även är fallet med vår studie. Detta innebär att vi inte kan slå fast våra resultat som “det enda rätta svaret”, eftersom människors tolkningar varierar likt de bakgrundsfaktorer de är beroende av. För att öka replikerbarheten av vår studie har vi dock varit måna om att upprätthålla en hög transparens i redovisningen av analysmetod, tillvägagångssätt, material, samt vilka teoretiska utgångspunkter vi baserat vår forskning på.
5. Resultatredovisning och analys
Under detta avsnitt kommer resultaten av vår analys att redovisas. Varje analyserad sekvens har sitt eget avsnitt för att tydligare hålla isär dem. I varje sekvens har flertal musikstycken återfunnits, och analyserats var för sig och kommer således även att
21 redovisas individuellt. Den exakta mallen som analysen utgått från finns presenterad i bilagan Analysmall.
5.1 Sekvens 1: Paradgatan informerar om tomtgränser Musikstycke 1
Figur 1. Långliggarna lutar sig tillbaka.
I klippet får vi först se hur långliggarna Bertil, Monika, Leif och Kicki sitter avslappnat i sina stolar. Härefter får vi se hur Bertil och Monika går omkring sin husvagn och berättar om reglerna kring tomtgränser och sin syn på detta. Efter detta får vi även höra två övriga campinggästers syn på reglerna kring tomtgränser.
Till klippet spelas en låt i swinggenre, med bland annat fiol, piano, flöjt och munspel. Musikstyckets ljudegenskaper uttrycker olika meningspotentialer. Det långsammare, jämna tempot tyder på lätthet och maklighet, och den höga tonhöjden pekar på glädje och ljus. Den mjuka, något fallande melodin tyder på en sänkning i energi. Låtens långa (legato) toner syftar i sin tur till dröjande känslor. Ideationellt pekar musiken på en lugn, förnöjd och avslappnad sinnesstämning, samtidigt som den tillsammans med den rörliga bilden kan tyckas framhäva de lugna, lite lunkande stegen då Monika och Bertil rör sig i bild och förklarar reglerna kring förflyttning mellan tomtgränserna. Den övergripande narrativa effekten som musiken har i klippet är intrycket av en belåten och
22 Interpersonellt uttrycker musiken påståenden om bland annat makt och fungerar som ett medel i syfte att etablera och specificera relationer. Låten i detta klipp ger intrycket av att Paradgatan är en slags eftertraktad idyll där vem som helst inte vistas.
Placeringen av musiken och synkroniseringen mellan ljud och bild bidrar till att textuellt forma ett sammanhängande meddelande. Den lugna musiken hörs då
handlingens fokus ligger på Paradgatan och campinggästerna där, vilket gör det möjligt att associera de konnotationer som musiken erbjuder med det man ser i bild.
Musikstycke 2
Figur 2. Bertil förklarar reglerna kring tomtgränser.
I bild hör vi Bertil berätta om ett scenario som tydligt skall beskriva varför man ska hålla sig till tomtgränserna när man rör sig över campingen. Under tiden som Bertil pratar hör vi i bakgrunden en virveltrumma.
Trummusikens tyngd tyder på styrka, de korta slagen på bestämdhet och brådska, och det hastiga tempot på en hög energinivå. Rytmen är frammarscherande och konnoterar reglering och ordning. En trumrytm har ingen tonhöjd, och således heller ingen
tonhöjdsriktning, vilket skapar en reserverad och sluten känsla. Trummans höga
ljudkvalité inger uttrycker något som tar stor social plats och den lena ljudkvalitén tyder på renhet och ordning. Dessa egenskaper representerar ideationellt Bertil och Monikas
23 bestämda sinnesstämning och sociala status som en slags auktoritet på Paradgatan.
Musiken övertygar om och framhäver Bertil och Monikas roll som självutnämnda ordningsvakter över Paradgatan, som de två övriga campinggästerna som intervjuas under sekvensen också påstår. Då musiken bär med sig konnotationer om allvar och ordning, kan den interpersonellt användas i klippet för att retoriskt kommentera och ironisera situationen samt Bertil och Monikas beslutsamhet i frågan, alltså hur allvarligt de ser på reglerna kring tomtgränser.
Virveltrumman bär med sig intertextuella konnotationer. Denna typ av musik är vi vana att höra i samband med marschering (både i militära och musikaliska sammanhang) vilket påverkar hur scenen som den används i tolkas genom att textuellt möjliggöra representationer på den ideationella planen och på så sätt bidrar med känslor av vaksamhet, allvar, ordning och reglering.
Musikstycke 3
Figur 3. Pojken korsar tomtgränserna.
Klippet börjar med att vi i bild får se de tidigare nämnda två övriga campinggästerna berätta om de oskrivna reglerna kring tomtgränserna. Det klipps sedan till en
översiktsbild av Paradgatan där vi får se hur en pojke kliver över gatan och
tomtgränserna med stora steg. Vi ser sedan Bertil och Monika som står och blickar ut i området. Klippen är arrangerade på så sätt att de samspelar med varandra och ger
24 intrycket av att Bertil och Monika iakttar honom. Slutligen klipps bilden tillbaka till de övriga campinggästerna, som fortsätter att berätta om tomtgränser och olika
tomtfenomen på Paradgatan.
I låten som hörs i bakgrunden spelas i huvudsak olika blåsinstrument och det som utmärker sig mest är tuban. Musiken uttrycker flera ideationella meningspotentialer. Den låga tonhöjden pekar i detta fall något klumpigt och eventuellt även farligt. Den fallande tonhöjdsriktningen syftar till slokande känslor och ljudets höga volym är ett uttryck för något indiskret som tar upp ett stort utrymme. Styckets raspiga ljudegenskap kan syfta till viss aggression. De korta tonerna syftar till osmidighet eller brist på precision och kan tolkas som aningen studsiga. Låtens rytmik är långsam och rör sig vaggande framåt. Dessa egenskaper kan syfta till något tungfotat och klumpigt.
Samtidigt kan de tyda på vikt, styrka och bestämdhet. Den vaggande rörelsen i musiken syftar till pojkens steg då han korsar gatan och tomtgränserna. När de två övriga
campinggästerna berättar vidare om långliggarnas tomter övergår musiken till att syfta på just långliggarna som något stort och viktigt, som tar stor plats och har spridit sig över Paradgatan. Tuban som dominerar i musikstycket är ett stort instrument som skapar ett stort och högt ljud. Detta kan framhäva det föregående påståendet.
Interpersonellt uttrycker musiken påståenden om makt och social status. Först syftar den på pojken som ett störningsmoment och en fara mot ordningen på Paradgatan, och övergår sedan till att peka på långliggarna som ett säreget folk som tagit sig friheten att ta upp en stor yta och styr på Paradgatan.
Musikens placering i klippet är av stor vikt i skapandet av ett koherent meddelande. Då den börjar spelas lågt förbereds tittaren på att något ska hända. Tonhöjden faller
samtidigt som volymen ökar och bilden klipps till pojken. Den vaggande tuban är nästan i synk med hans steg, vilket framhäver hans rörelser. Musiken används textuellt i klippet för att skapa struktur och för att framhäva och dramatisera det som sägs och händer i bild.
25 Figur 4. Bertil uttrycker sig om hur nöjd han är över Paradgatan.
I klippet står Bertil och Monika bredvid varandra och Bertil pratar om hur bra han tycker om campingen. Det klipps sedan en sista gång till de två övriga campinggästerna som avslutar sin intervju med att påpeka att “camparna är ju ett folk för sig”. Efter detta får vi se Bertil berätta om hur han längtar tillbaka till campingen varje gång han
befinner sig någon annanstans. Slutligen lämnar de övriga intervjuade semestrarna campingen med husvagnen.
Till dessa händelser spelas en mjuk och lugn låt som känns nästan som en suck av lättnad. Melodin stiger i början för att sedan släppa och plana ut. Den sjunker inte i moll utan håller sig till dur, vilket bidrar till en drömmande och längtande känsla. Den höga tonhöjden i låten syftar till ideationella meningspotentialer av ljus och glädje, och de långa tonerna konnoterar en känslosam, längtande sinnesstämning. Låten har en len ljudegenskap vilket här tyder på renhet och ordning. Låtens lägre volym ger ett mjukt uttryck som etablerar en intimitet och kan även bidra till ett större djup av emotionell kommunikation. Rytmen är jämn med en lätt, långsam rörelse och uttrycker
lättsinnighet och avspändhet. Det långsamma tempot tyder på en sänkt energinivå och ett lugn.
De ideationella meningarna som musiken tillskriver kontexten stärker övertygelsen om Paradgatans idylliska status på campingen. De långa lena och mjuka tonerna bidrar till känslan av längtan och en lycka över hur pass bra campingen är. Musiken används alltså
26 interpersonellt för att övertyga om den höga status som Paradgatan och dess invånare har på Böda Camping.
Låten skapar textuellt en struktur och fungerar som en indikator för slutet av sekvensen. Tittaren förbereds för en ny sekvens och en ny handling.
5.2 Sekvens 2: Gäster från grannlandet på Paradgatan Musikstycke 1
Figur 5. Leif och Kicki sköter blommorna.
Efter ett antal översiktsbilder och panoreringar på Paradgatan får vi se hur långliggarna Leif och Kicki håller ordning och sköter om blommorna utanför deras husvagn. Leif berättar om att det är många som vill bo på Paradgatan, och ser det som ett gott betyg för de som redan bor där.
Till klippet spelas Ain’t That a Kick in the Head tolkad av gruppen The Yat Pack, en svängig låt i swing/storbandsgenre. Musikens höga tonhöjd ger uttryck för energi och glädje, och den något fallande tonhöjdsriktningen syftar till en sänkning av energinivån. Låtens höga volym pekar på passion och något som täcker en stor social yta, och ljudets raspiga egenskap uttrycker en forsande energi som inte kvävs. När den högljudda trumpeten i introt har lugnat ner sig, blir musiken lenare och volymen lägre, vilket indikerar ordning och en sänkning i energinivån. Rytmen i låten är relativt långsam,
27 tung och stilla, och syftar till maklighet och lugn samt en avsaknad av energi. Den jämna och långsamma rytmen kan kopplas samman med takten på Paradgatan - det råder ingen brådska utan det noggranna arbetet med att hålla campingen och tomterna i gott skick får ta sin tid. De förenämnda musikaliska egenskaperna bär på ideationella funktioner och meningspotentialer som används som uttryck för en lättsam och förnöjd stämning på Paradgatan.
Med hjälp av musikens interpersonella funktioner formas och förstärks den idylliska Paradgatans höga status på campingen. Här pekar musiken även på de boende på
Paradgatan som målas se sig själva som bättre - en slags överklass på campingen, vilket syns tydligt när musiken granskas utifrån de textuella funktionerna. Musiken bidrar med intertextuella associationer av lyx och överklasskultur och för tankarna fort till swing- och storbandssångare som Frank Sinatra och Fred Astaire. Det meddelande som musiken hjälper att framhäva förmedlas även av gatuskylten som det står “5th ave” på, vilket syftar på Fifth Avenue i New York där många high end butiker och några av New Yorks dyraste lägenheter går att hitta.
Musikstycke 2
Figur 6. Det nyanlända norska paret har placerat sig på sin tomt mittemot Bertil och Monika.
Klippet börjar med en panorering från Bertil och Monikas tomt till de nyinflyttade norrmännen som parkerat husbilen mittemot långliggarna. Det norska paret som besöker Böda för första gången sitter på solstolar framför husvagnen och höjer glatt sina
28 förfriskningar för att skåla. De blir frågade om de hunnit prata med grannarna än, och svarar med att de tagit “et nikk og et smil”, varpå bilden klipps till Bertil och Monika som sitter tysta och blickar passivt ut mot norrmännens håll. Bilden klipps åter till det norska paret som berättar att grannarna också gett anvisningar om var de nya
campinggästernas tomtgränser går, vilket verkar ha uppskattats.
Under tiden som norrmännen figurerar i bild spelas låten La det swinge med Bobbysocks. Musiken används här ideationellt för att peka på och tydliggöra
nationalitet. Utöver detta tyder musikens höga tonhöjd på sprudlande glädje och en hög energinivå, men kan även skapa negativa associationer till lättvikt och obetydlighet. Låtens stigande melodi syftar till ökad energi. De korta tonerna skapar känslor av livlighet och det hastiga tempot konnoterar något energiskt som rör sig framåt raskt. Låtens höga volym kan här ses som ett uttryck för passion och hög energi. Ljudet har ett raspigt uttryck vilket här förknippas med en spänning som inte kvävs. Rytmen är jämn och lätt, vilket kan peka på något reglerat och opersonligt, samt något som inte är av särskilt stor vikt.
Interpersonellt kan musiken peka det norska parets nationalitet och framhäva att de är främmande på Paradgatan. Den livliga och energiska sinnesstämning som musiken här speglar ställs i kontrast till Bertil och Monika som inte verkar lika entusiastiska över situationen som de nyanlända grannarna. Maktrelationen här är tydlig - Bertil och Monika vakar över campingen, betraktar de nya campinggästerna och ser till att visa dem vad som gäller. De har även förväntningar på dem, medan Norrmännen är lyckligt ovetande om var och bland vilka de hamnat.
La det Swinge var Norges bidrag i Eurovision Song Contest år 1985 som även tog hem segern i tävlingen. Textuellt bidrar låten därmed med en intertextuell funktion när den placeras in i sammanhanget och kan därmed användas för att referera till Norge.
29 Figur 7. Bertil och Monika diskuterar kvällens lykttändning.
Vi får här se Bertil och Monika sitta avslappnat utanför sitt förtält. De frågas om de hunnit hälsa på de nya grannarna än, samt om vad de tror om kvällens lykttändning och norrmännens deltagande i händelsen. Bertil uttrycker sig om att han hoppas på en överraskad reaktion från de norska grannarna. Bilden klipps sedan till norrmännen som i sin tur frågas om de vet att gatan kallas för Paradgatan, varpå de undrande svarar nej. Det klipps sedan tillbaka till Bertil och Monika, vilket följs av en panorering
tillsammans med en utzoomning som visar både Bertil och Monika utanför sitt förtält och norrmännen utanför sin husbil i samma bild.
Under klippets gång hör vi en virveltrumma tillsammans med en visslande kör.
Musikens höga tonhöjd och stigande tonhöjdsriktning ger uttryck för en ökad energi. De korta tonerna syftar till något abrupt, bestämt och livligt. Den höga volymen indikerar vikt och betydelse och fungerar som ett uttryck för något som täcker en stor social yta. Visselkörens kontrollerade och lena uttryck tyder på renhet och ordning och låtens jämna, raska och frammarscherande rytm tyder på något reglerat, energiskt och beslutsamt. Ideationellt skapar dessa meningspotentialer intrycket av en alert och ordningsam mentalitet och framhäver Bertil och Monikas patrullerande på Paradgatan. De är vaksamma och redo att rätta till potentiella fel.
Interpersonellt positionerar musiken Bertil och Monika i förhållande till norrmännen och uttrycker en maktfördelning mellan parterna. Musiken startar då bilden klipps till
30 Bertil och Monika som blir frågade om de hälsat på de nya grannarna. Därefter
fortsätter musiken genomgående i resterande klippet, men associeras med Bertil och Monika som konstant syns i bild. Även när norrmännen intervjuas är kameran placerad på så vis att de syns tydligt i bakgrunden. Musiken uttrycker här Bertil och Monikas roll som rutinerade, auktoritära väktare över Paradgatan, som iakttar de nya oerfarna
campinggästerna från grannlandet.
Textuellt bidrar musikstycket med intertextuella associationer. Denna typ av musik är vi vana att höra i samband med scouting och militära sammanhang. Detta påverkar hur scenen som den används i tolkas genom att möjliggöra representationer på de
ideationella och interpersonella planen och bidrar på så sätt med känslor av vaksamhet, allvar, ordning och reglering.
5.3 Sekvens 3: MC-gäng på kvarter tre Musikstycke 1
Figur 8. Campinggäster på kvarter tre.
I klippet intervjuas en grupp campinggäster om hur de upplever grannarna på campingen. Gruppen enas om att stämningen är bra och att det inte uppstått några problem alls.
Till klippet spelas ett lugnt och böljande musikstycke framfört av en stråkorkester. Musikens höga tonhöjd syftar till välmående och glädje. Tonhöjden rör sig både upp
31 och ner med mjuka övergångar, men håller sig i dur. Detta bidrar inte till någon
storartad och märkbar förändring i energinivån eller känslostämningen, utan håller fast vid känslorna av glädje och välmående som den höga tonhöjden förmedlar. Låtens lägre volym inger en känsla av intimitet och det lena uttrycket tyder på renhet och ordning. De långa tonerna syftar på maklighet, belåtenhet och lugn, och likaså uttrycker den långsamma, lätta och stillsamma rytmen samma lugna och förnöjda sinnesstämning. Musikstycket och det lättsamma humöret bryts abrupt av det skrapande ljudet av en pickupnål som dras tvärs över en snurrande vinylskiva.
Musikstycket etablerar interpersonellt en skön stämning och en god relation mellan campinggästerna och övertygar om sanningsvärdet i det som de intervjuade camparna påstår. Övertygelsen rubbas dock av ljudeffekten som bryter av den lugna musiken.
Musiken och ljudeffekten skapar tillsammans en struktur som för handlingen framåt. Ljudeffekten är placerad så att den bryter av det föregående klippet och banar vägen för det kommande. De narrativa effekterna förmedlas textuellt genom att musiken är placerad och synkroniserad med det specifika klippet på så sätt att den tydligt syftar på just det som händer i klippet. Ljudeffekten dramatiserar och framhäver avbrottet och kontrasten mellan den föregående och den kommande musiken. På detta sätt fungerar musiken som ett medel som skapar sammanhang och för händelserna framåt.
Musikstycke 2
32 Först får vi se ett gäng på motorcyklar rulla in på campingen, följt av ett klipp på en manlig campinggäst som bor på kvarter tre, där motorcyklisterna precis är på väg att bosätta sig. Voice-overn påpekar ändringen i ljudnivån då motorcykel-gängen Diva MC och Bad Ass Boys MC tagit sig till campingen. Mannen i bild bekräftar det som påstås i voice-overn och säger att han skulle bli väckt ifall motorcyklisterna skulle åka på morgonen.
När motorcyklisterna anländer spelas låten Texas av Andy Vickery och George Baldwin, en hård rocklåt med ett raspigt och gällt elgitarriff. Låten är högljudd och skiljer sig markant från den lugna, mjuka stråkorkestern. Den höga volymen syftar på något indiskret som tar upp stor social yta och symboliserar MC-gängen som anländer till kvarter tre. Musiken är tung men ändå i rörelse och konnoterar styrka och hävdande av mark. De långa tonerna tyder tillsammans med de andra ljudkvalitéerna på något tungt som tar plats, är orent och hårt. Den höga tonhöjden syftar till energi och den stigande tonhöjdsriktningen fungerar som ett utåtriktat uttryck av känslor. Den raspiga ljudkvalitén associeras med strävhet och smutsighet, men samtidigt med energi, aggression och en spänning som inte kvävs. Dessa ideationella funktioner används för att framställa de anlända MC-gängmedlemmarna som stökiga och hänsynslösa. De är högljudda, tar plats och stör ordningen på campingen.
Interpersonellt övertygar musiken om att MC-gängen anlänt till kvarter tre inte tar hänsyn till sina grannar och stör ordningen på campingen. De framställs i ett negativt ljus trots och på så sätt avlegitimeras trots att de grannar som intervjuats till dess inte haft något ont att säga om dem.
Musikens textuella resurser skapar struktur och tydliggör handlingarna. Tajmingen av musiken möjliggör de ideationella och interpersonella funktionerna och associeringen till just MC-gängen.
