Samtliga skolledare är överens om att de elever som placeras på skoldaghem har behov som hemskolan inte klarar av att möta.
Kravet är att hemskolan inte kan tillgodose elevens behov.
En skolledare tycker att skolans storlek i sig kan vara en anledning till en extern placering. Eleverna behöver ett mindre sammanhang, med mindre antal relationer och interaktioner. Eleverna som har placerats externt beskrivs av skolledarna som explosiva, är verbalt hotfulla, har svårigheter i kamratrelationer, har psykiska svårigheter, har stora beteendesvårigheter, är inbundna eller inåtvända och har koncentrationssvårigheter. En skolledare berättar att i vissa fall kan eleverna flyttas från hemskolan för att rädda verksamheten.
Frankt är det på det sättet. Eleven förstör så mycket att det skapas en oro i organisationen, man kan inte ha dem här. Skapar en rädsla hos andra elever men även hos personal.
En motpol till detta citat är att en skolledare uttrycker att det verkligen ska finnas en god framtidsprognos för eleven, en placering ska gagna eleven, den ska ha något ut av det. Han poängterar dock att han som skolledare ofta har andra tankar kring placeringen än vad hans personal har.
För oss skolledare, så tror jag främst att vi tittar väldigt mycket på vilket sätt kan detta gagna den här eleven. Medan lärare tittar främst på hur gagnar det mig. Det känns inte bra.
Det är en lång process innan en elev flyttas från sin hemskola till en extern placering och det är den sista utvägen.
Det krävs att man först gjort allt man bara kan tänka för att anpassa så att eleven ska kunna vara kvar i klassen. Det är alltid det som är det lyckligaste. Och att vi verkligen också har försökt gå till
44
botten med saker och ting och vikten av att när det blir besvärligt runt en elev inte lägga det på eleven utan se vad vi kan göra och vara konstruktiva och se möjligheter.
En av skolledarna knyter an till ovanstående och utvecklar:
Det svåraste är att jobba med föräldrarna och försöka få föräldrarna och förstå att vi inte vill bli av med ditt barn. Vi vill att ditt barn ska få en kvalificerad, rättvis hjälp och det har vi inte här. Det är våra pedagoger inte utbildade till.
Det faktum att föräldrarna är med på en extern placering för sitt barn är grundläggande för samtliga respondenter. Det är en process som oftast tar lång tid, men är nödvändig. Det avgörande ögonblicket för föräldrarna är när de besöker den externa placeringen. Skolledarna beskriver dessa möten som positiva och mötet med den professionella personalen gör att föräldrarna väljer att skriva under en ansökan.
Skolledarna är rörande överens om att allt ska vara gjort innan en ansökan till en extern placering blir aktuell. En av skolledarna talar om åtgärdstrappan. Om klassläraren har en elev i behov av särskilt stöd ska han eller hon skriva ett åtgärdsprogram. Fungerar inte det, gör elevhälsoteamet en utredning. Utredningar kan göras av till exempel en psykolog eller en logoped och ska leda till en eller flera åtgärder inom den befintliga organisationen. Det kan till exempel vara en placering i en liten grupp på skolan. Skoldaghem är alltså inte det första man pratar om när en elev hamnar i svårigheter.
Åtgärder som skolledarna använder sig av för att stötta eleven kan vara stöd inne i klassen, assistent, eleven sitter själv delar av dagen, specialundervisning, låter eleven byta klass eller grupp, samtal med hemmet, handledning av personal och pedagogiska utredningar. Gemensamt för alla är att elevhälsoteamet alltid kopplas in.
6.2 Samarbetet
Vi har valt att dela upp detta avsnitt i tre delar eftersom vi anser att det dels blir mer översiktligt för er som läsare, dels för att återgången som tas upp i 6.2.3 är något som de intervjuade skolledarna samtalar mycket om i våra intervjuer.
45
6.2.1 Inför placeringen
Den avlämnande skolan och den externa placeringen träffas och fastställer målen tillsammans. I vissa fall är föräldrar och elever delaktiga i målformuleringen. Målformuleringarna har ofta sin grund i redan befintliga åtgärdsprogram från avlämnande skola.
Målet är alltid att eleverna ska komma tillbaka till sin ordinarie klass. Delmålen för att klara av detta är individuella. Exempel på mål kan vara att komma tillrätta med ett hetsigt humör, hitta strategier för att kunna hantera situationer som varit en svårighet för eleven och med ökad studiero närma sig eller klara av kunskapsmålen.
Målet är att eleven så snabbt som möjligt ska komma tillbaka till den ordinarie verksamheten. Ibland är det ett instämmande från lärarna. Ibland känner jag att det är en munnens bekännelse. Att man egentligen: vad skönt att bli av med Muhammed nu. Nu kommer jag inte att se honom på två år. Oh, vad det ska bli skönt. Jag får väl åka ut där någon gång ibland och prata med hans lärare på skoldaghemmet. Bara jag slipper få tillbaka honom.
En skolledare ger ett exempel på hur ett samarbete inför en övergång kan se ut. Han berättar att eleven sitter tillsammans med specialpedagogen och får där ventilera sina åsikter om den stundande övergången. Sedan träffas den avlämnande personalen, den mottagande personalen samt föräldrarna och formulerar tillsammans målen för den externa placeringen. Han anser att detta är av yttersta vikt, sett till demokratifrågan. Denna beskrivning stämmer i stort med de andra skolledarnas beskrivningar av hur samarbetet ser ut inför övergången. En av skolledarna avviker dock i sin beskrivning och berättar att hemskolan talar om vilka brister eleven har och vad de vill att den externa placeringen ska jobba med.
6.2.2 Under placeringen
Under tiden eleven är externt placerad träffas hemskolan och skoldaghemmet en till två gånger per termin för att få en uppdatering av elevens utveckling. I vissa fall åker läraren i elevens hemklass ut och hälsar på eleven. En skolledare säger att det beror på hur intresserad läraren är. Nästan alla skolledarna är nöjda med att träffas en till två gånger per termin och att mötena ger en bra bild av elevens utveckling. En av skolledarna är däremot kritisk till hur skoldaghemmen jobbar.
46
Bristen hos de traditionella skoldaghemmen är att det inte blir så mycket uppföljning av målen. Inte på det sättet… Det blir lite institution.
Skolledarna betonar vikten av att eleven behåller kontakten med sin hemskola och klass. Exempel på detta är att eleven är med på utflykter och idrottsdagar eller är med på fritids.
6.2.3 Återgången
De externa placeringarna är tidsbegränsade och varar oftast i två år, i undantagsfall kan det bli fråga om en längre placering. Enligt en av skolledarna är det dock helt upp till skoldaghemmet om de vill avbryta placeringen och då kan eleven komma tillbaka till hemskolan redan dagen därpå.
Anser skoldaghemmet att de är för besvärliga att ha att göra med då får vi hantera dem på en gång. För det mesta är det att de säger till oss att detta är en för besvärlig elev, vi reder inte detta. Det får ni klara själva. De väljer om de vill ha kvar eleven eller ej.
Samma skolledare berättar vidare att det kanske skulle finnas större krav på skoldaghemmet att de måste jobba med en elev under en bestämd och avtalad tid. De har ju trots allt mycket större möjligheter att jobba med dessa elever, nu kan de uppenbarligen välja lite som de vill. Han anser att det skulle vara minst tre år.
Skolledarna anser att just återgången från den externa placeringen till den ordinarie verksamheten som är det svåraste momentet i hela placeringen. Det är ett mångfacetterat problem där många aspekter och aktörer måste tas i beaktning.
En fråga som är av yttersta vikt är att det är stor skillnad mellan den externa placeringen och den ordinarie skolan. Skillnaderna består i att det är små grupper och mer personal. En skolledare uttrycker sig så här:
Vem kan gå och skjuta pilbåge varje dag och rida varje vecka?
Han menar att kontrasten mellan skoldaghem och den vanliga skolan är stor vilket leder till svårigheter i övergången. I detta får han stöd av en av de andra skolledarna som uttrycker en oro över att det finns ett glapp mellan skoldaghemmet och den vanliga klassen. Det är stor skillnad mellan små och stora grupper, man kan rentav bli förblindad och tro att en elev är
47
redo. En av skolledarna menar att det finns en dålig kunskap om varandras verksamheter och att personalen på de externa placeringarna har gamla kunskaper om skolan och glömmer hur det ser ut ute på skolorna. Det får till följd att personalen på de externa placeringarna tror att de är exklusiva och de enda som kan lösa problemet. Samtidigt tycker lärarna på hemskolan att det är bra att t.ex. skoldaghemmen kan lösa problemet. Då ser man inte att man växer ifrån varandra istället för att växa ihop.
Skolledarna poängterar att återgången måste ske under en längre tid. De anser att det är viktigt att eleven gör kontinuerliga besök i klassen med stöd av personal från skoldaghemmet. En skolledare ger ett förslag där han gärna ser att personalen från skoldaghemmet jobbar mer med eleven i hemskolan vid återgången. Det är lätt att återgå till det gamla beteendet om banden bryts för tidigt. Problemet är dock att den avlämnande läraren från skoldaghemmet har andra elever att tänka på. Därför blir det svårt med längre inskolningar. Inför återgången klargör den externa placeringen vad de har lyckats med i arbetet med eleven och vad de inte har lyckats med. Det skrivs inte ner några direkta målformuleringar men det ges nyttig information hur hemskolan ska fortsätta arbetet med eleven. Det rör sig således om en mer övergripande information om hur skoldaghemmet tror att eleven kommer att klara sig och vad den mottagande personalen ska tänka på när det gäller eleven. I vissa fall rör det sig om konkreta tips, men det beror på vilken pedagog som är med från skoldaghemmet. Det ges ett lyckat exempel där pedagogen från den externa placeringen var med som stöd för eleven de första månaderna. En vinst med detta är att personal från de olika verksamheterna kan mötas under en längre tid på ett naturligt sätt, vilket ger ökad förståelse för varandras verksamheter. Lärarnas inställning till de återvändande eleverna är av yttersta vikt, anser många av skolledarna. En av skolledarna berättar om att synen på dessa lever har förändrats under de år han jobbat där. Frågor som inte gick att diskutera förut går nu att samtala om.
På vilket sätt tror du som vuxen att du har del i den här problembilden och det var en helt omöjlig fråga. Vad då? Det har väl inte med mig att göra? Det har det kanske inte, men sannolikheten är ändå att du har någonting med det hela att göra.
Alltså har de mottagande lärarnas syn på dessa elever en avgörande betydelse för om återgången ska lyckas eller inte. Det gäller att det finns en gemensam känsla hos personalen att det är allas ansvar. Han menar också att det är viktigt att man jobbar med gruppen eller
48
klassen eleven kommer ifrån. De ska vara förberedda på att det egentligen är en ”ny” elev som kommer tillbaka. De har också ett ansvar.
Fyra av skolledarna tar upp frågan om de återvändande eleverna ska komma tillbaka till samma klass eller ens samma skola. De motiverar sina åsikter med att det finns kraftiga förväntningar från kamraterna att den återvändande eleven ska ha ett visst beteende. Det skapar ett hårt tryck på eleven. För att minska risken för återfall i det gamla beteendet kan det vara bra att får en ny start på en annan skola. I vissa fall kan det röra sig om att det inte finns goda kamratrelationer på den ordinarie skolan och då kan det vara bättre att byta skola. Men egentligen, poängetrar skoledaren, ska barnet tillbaka till den skola de kommer ifrån, det är ju där de bor. Ytterligare ett skäl som anges för att eleven kanske ska byta skola är att skoldaghemmet känner en ovilja från hemskolan att ta tillbaka barnet igen.
Det är viktigt att man har en plan om vad som blir nästa steg när eleven ska komma tillbaka. Vad är nästa steg? Någonting som håller i fler år. Jag känner inte till någon elev som har gått tillbaka in i verksamheten och det har fungerat jättebra, utan det är oftast att de har problemen med sig.