Självbilden och identiteten

Modersmålslärarna på skola A är alla överens om att modersmålsundervisningen rent allmänt påverkar eleverna på ett positivt sätt och verkar för att stärka elevernas självbild och identitet. Dock upplever samtliga modersmålslärare på skola A, att på grund av att modersmålsundervisningen är så tidsbegränsad och är efter ordinarie skoltid, att det sänder ut signaler till eleverna att modersmålet inte är lika viktigt som det svenska språket. De elever som drabbas hårdast av det är de elever som är osäkra och blyga för att tala sitt språk.

Abiha menar att det är olika hur elever påverkas, vissa är självsäkra och trygga i sin identitet medan andra är mer osäkra. För de elever som är blyga och skäms för att tala sitt språk är det jobbigt att komma till modersmålsundervisningen, eftersom undervisningen är efter skoltid och upplevs vara isolerad från den övriga verksamheten, menar Abiha. Hon berättar att dessa elever ofta tycker att språket låter konstigt och därför inte vill prata modersmålet utanför hemmet. Abiha säger att ofta när de pratar

med henne eller med sina klasskamrater pratar de svenska även fast de har samma språk. För dessa elever är det jätteviktigt att uppmärksamma att det är helt okey att prata sitt modersmål utanför modersmålsundervisningen och hemmet. De elever som är blyga eller skäms för sitt modersmål är oftast elever som inte behärskar modersmålet lika bra som sina klasskamrater och därför satsar dessa elever oftast mer på att lära sig svenska än modersmålet. ”För de elever som skäms eller är blyga för att prata sitt modersmål skulle det vara bra om de fick mer modersmålsundervisning per vecka och att undervisningen var på dagtid eftersom eleverna då skulle se sitt språk som något som är naturligt, något som är värt att satsa på och som är lika mycket värt som tillexempel engelska eller matematik.”

Aaisha menar att modersmålundervisningen rent allmänt så påverkar eleverna på ett ”positivt sätt.” ”De får starkare självkänsla och blir mer medvetna om sin kultur och sitt språk även fast tiden är begränsad och efter skoltid.” Men ”tyvärr” har hon också, likt Abiha elever som skäms eller är blyga för att tala sitt modersmål. ”Det är ofta yngre elever som antingen har blivit retade av sina klasskamrater för att de inte behärskar språket så bra eller för att de har en ovanlig arabisk dialekt.” Aaisha har märkt att dessa elever ibland inte berättar för sina klasslärare att de har modersmålsundervisning och att de helst pratar svenska med både henne och sina arabiska klasskamrater. Aaisha menar att ”ju bättre en elev kan sitt språk desto mer vågar eleven prata och utmana språket”. ”Ju bättre en elev kan sitt modersmål, desto tryggare blir eleven och vågar visa sitt arabiska ursprung”, fortsätter hon. Ett sätt att stärka dessa barns självkänsla och motivera dem att tala sitt modersmål skulle vara om modersmålsundervisningen fick mer tid och var under skoltid menar Aaisha. ”Då skulle de se att språket var lika mycket värt som svenska, matematik eller andra skolämnen och inte något sekundärt och konstigt som inte riktigt tillhör den övriga verksamheten.”

”Att undervisningen är efter skoltid sänder ut signaler till eleverna att det albanska språket inte är lika viktigt som det svenska,” menar Albana. ”Det är ofta de eleverna som är i störst behov av modersmålsundervisning som har den uppfattningen att modersmålet inte är lika viktigt som det svenska språket.” Ofta har dessa elever av olika anledningar problem med att lära sig språket, skriva, uttal, grammatik, vilket gör att de blir blyga för att prata albanska. Problemen kan till exempel bero på att de har blivit retade av sina klasskamrater för att de inte behärskar språket så bra, talar en annorlunda dialekt, eller på föräldrarnas attityd till språket, menar Albana. För dessa barn blir det problem med att modersmålsundervisningen är begränsad till en gång i veckan, efter

skoltid, eftersom de ofta är trötta behöver mer tid och hjälp att våga prata på modersmålet. ”De svaga eleverna behöver mycket hjälp och jag försöker, men hur ska man kunna lära att skriva och läsa på så kort tid om man är osäker på sig själv?” Albana är dock mycket noga med att poängtera att modersmålsundervisningen, i vilken form den än må vara, oftast är positiv för elevernas självbild och identitet och menar att ”man ska vara glad över att eleverna överhuvudtaget får modersmålsundervisning”. ”I vissa länder är det inte så och därför är jag glad att jag bor i Sverige.”

I likhet med modersmålslärarna på Skola A upplever Belinda, Barika och Badia på skola B att modersmålet entydigt har positiva effekter på elevernas självkänsla och identitet. Dock poängterade modersmålslärarna på skola A, att på grund av att modersmålsundervisningen är efter skoltid och begränsad rent tidsmässigt, att det påverkar de elever som är blyga och osäkra för att tala sitt språk. För att stärka dessa elevers självkänsla menar Abiha och Aaisha att det bästa vore om modersmålsundervisningen disponerades mer tid och att den integrerades som en naturlig del av den övriga skolverksamheten. Abihas och Aaishas tankar stämmer bra överens med hur modersmålslärarna på skola B upplever att deras elever påverkas av den tvåspråkiga undervisningen

Belinda upplever att den tvåspråkiga undervisningen påverkar elevernas självbild och identitet på ett positivt sätt. ”Eftersom eleverna hela tiden uppmuntras att uttrycka sig på sitt modersmål får de säkrare språkkänsla och ett utökat ordförråd.” Detta menar Belinda leder till att eleverna vågar prata och experimentera mer på sitt modersmål vilket stärker elevernas självkänsla. Belinda har märkt stora skillnader mellan de albanska elever som har tvåspråkig undervisning och de som har modersmålsundervisning efter ordinarie timplan. Hon menar att dessa elever inte vågar utmana språket på samma sätt och övergår ofta till att prata svenska när de känner sig osäkra och inte hittar orden. Belinda tycker att det finns samband mellan elevers självbild och sättet eleverna behärskar språket och menar att ”ju sämre en elev kan sitt modersmål desto sämre självkänsla och osäkerhet inför andra.”

Barika upplever att eleverna är stolta över sitt modersmål, att de känner att språket är något bra för dem och att de är medvetna om modersmålet och dess betydelse i sin egen utveckling. Detta märker hon genom att eleverna vågar visa sig som arabisktalande och att de inte skäms för sitt modersmål. ”I den tvåspråkiga klassen tillåter vi eleverna att använda sitt modersmål fritt och att växla mellan svenska och arabiska.” Att eleverna uppmuntras att ställa frågor på sitt modersmål är enligt Barika viktigt, eftersom eleverna

då känner att modersmålet är ett redskap för lärande vilket stärker deras självkänsla. ”På det sättet blir modersmålet något naturligt, en förmån, något som eleverna utvecklar parallellt med det svenska språket.” Att eleverna fritt får använda sina språk under lektionerna har stor betydelse för självförtroendet, menar Barika eftersom eleverna då får visa att de kan även fast den inte hittar orden på det ena språket.

Badia menar att eftersom eleverna ser henne hela tiden, hör henne prata arabiska, påverkar de eleverna på ett positivt sätt. Att Badia kommer från samma kultur spelar stor roll för eleverna. Hon upplever att de känner sig trygga och känner igen sig i henne. Badia menar att hon och hennes lärarkollega har ett väldigt tillåtande klassrumsklimat där eleverna uppmuntras att prata arabiska vilket gör att eleverna inte behöver skämmas för att de har ett annat modersmål än svenska. Både Badia och hennes lärarkollega uppmuntrar eleverna att prata om sitt och föräldrars ursprung vilket gör att eleverna känner sig trygga och accepterade. Hon märker att elevernas utveckling av modersmålet även stärker elevernas utveckling av det svenska språket vilket gör att eleverna presterar bättre i skolan och därmed får bättre självförtroende.