Språket och kulturen

Modersmålslärarna på skola A, Albana, Abiha, Aaisha, menar att - på grund av att modersmålsundervisningen är efter ordinarie skoltid - det är många elever som ser undervisningen som något sekundärt, något som inte är lika viktigt som de övriga skolämnena. Detta anser Albana, Abiha och Aaisha påverkar elevernas motivation att lära sig språket och kulturen.

”När eleverna kommer till lektionen är det ofta väldigt trötta och de vet att modersmålsundervisningen är frivillig, vilket gör att de inte förstår allvaret,” menar Albana. ”En del elever förstår inte att de är här för att lära sig språket, för att lära sig om Albanien, hur det albanska samhället är uppbyggt och fungerar.” ”Vissa ser modersmålsundervisningen som något sekundärt, något som inte är så viktigt, eftersom de redan kan prata svenska.” Albana berättar också att hon har elever som inte anser det vara så viktigt att kunna skriva på albanska. Dessa elever, menar Albana, har ofta uppfattningen att det är onödigt att kunna skriva på albanska eftersom de redan kan prata och göra sig förstådd på det sättet. Detta bottnar dels i att modersmålsundervisning är efter ordinarie skoltid och därför sänder ut signaler till eleverna att det albanska språket och kulturen inte är lika viktig som det svenska språket och kulturen, men också i föräldrarnas attityder till modersmålsundervisningen. ”En del föräldrar tycker att modersmålsundervisningen är jätteviktig för deras barn, medan andra föräldrar tycker att det är bättre om de lär sig det svenska språket.”

Abiha menar i likhet med Albana att eftersom eleverna många gånger är trötta när de kommer till modersmålsundervisningen att det påverkar deras motivation att lära sig språket. Abiha säger att eleverna ofta frågar varför inte modersmålsundervisningen kan vara under skoltid som tillexempel matematik eller svenska. ”Ofta är eleverna trötta och säger att de vill göra andra saker och frågar när lektionen slutar.” En del elever tycker att det räcker med att kunna prata modersmål och ifrågasätter varför de ska behöva lära sig att skriva också”. Abiha har också som Albana, elever som har uppfattningen att de

redan kan skriva på svenska och därför undrar varför de ska lära sig att skriva på modersmålet. Detta tror Abiha dels bottnar i att eleverna ser modersmålsundervisningen som något frivilligt, något som inte är lika viktigt som den ordinarie undervisningen, men hon upplever också, i likhet med Albana, att föräldrarnas attityder till modersmålsundervisningen spelar roll för elevernas motivation. ”De elever som är mest motiverade är de elever som får stöd hemifrån och dessvärre är det få elever som får det stöd de behöver av föräldrarna”, menar Abiha. Därför anser Abiha att det bästa vore om modersmålsundervisningen var under skoltid eftersom det då inte skulle bli så sena dagar och för att eleverna då skulle se modersmålsundervisningen som något naturligt, något som är lika viktigt som skolans andra ämnen. Abiha har försökt att ordna så att eleverna kan få modersmålslektioner under dagtid men det är svårt att organisera så att de inte krockar med den ordinarie undervisningen.

Aaisha upplever, i likhet med Albana och Abiha att många elever tycker att det är

jobbigt att gå på modersmålsundervisningen och att hon därför har problem med att fånga deras uppmärksamhet. I bland händer det till och med att elever frågar om de får gå hem. Aaisha menar att hon ibland kan se på elevernas ansiktsuttryck att de inte orkar ta till sig det hon lär ut, speciellt eleverna i lågstadiet. När eleverna är trötta upplever Aaisha att många elever ser modersmålsundervisningen som ännu en färdighetsövning. ”Vissa barn upplever att de ”måste” lära sig att läsa och skriva på arabiska och det är inte bra”. ”Har man den inställningen sänks självklart motivationen att lära sig att läsa och skriva”, menar Aaisha. Då eleverna är vana med att läsa och skriva på svenska upplever många att det är jobbigt att lära sig ett nytt alfabet och ett helt nytt sätt att skriva. ”Detta märker jag speciellt på de svaga eleverna.” Aaisha säger att hon inte tycker att det är så konstigt att många upplever det som jobbigt. ”Tänk dig att kämpa hela dagen med det svenska språket för att sedan på eftermiddagen lära sig ett nytt alfabet med nya regler, det blir för mycket för vissa elever.” Aaisha säger att eleverna ibland låtsas som att de inte förstår vad hon säger och börjar prata svenska för att markera att de tycker att det är jobbigt. Detta menar Aaisha, sätter stor press på henne att göra lektionerna mer spännande och roliga för att få med eleverna. ”Problemet är att man inte kan leka hela tiden eftersom då blir inget gjort.”

Aaisha upplever också att elevernas motivation kan påverkas av hur klasslärarna ser på modersmålet. ”Om läraren påminner eleven om vilken dag och tid de har modersmålsundervisning sänder det ut signaler om att modersmålet är viktigt.” ”Tyvärr” menar Aaisha, ”bryr sig inte alla lärare om modersmålsundervisningen och

kan tillexempel planera in läxhjälp den dagen eleven har modersmålsundervisning.” När detta händer har läraren ofta glömt bort att fråga eleven om och när denne har modersmålsundervisning. Ibland händer det att en elev får kvarsittning efter skolan och emellanåt samanfaller kvarsittningen med modersmålsundervisningen. Detta upplever Aaisha som problematiskt på två sätt. För det första sänder det ut signaler till eleven att modersmålundervisningen inte är så viktig. För det andra uppstår det problem när hon inte känner till anledningen till elevens frånvaro. Handlar frånvaron om att eleven inte vill komma på undervisningen eller om att eleven har läxhjälp eller kvarsittning?

Modersmålslärarna på skola B är till skillnad från Albana, Abiha, Aaisha, entydigt

samstämmiga om att skola B:s organisationsform påverkar elevernas motivation att lära sig språket och kulturen på ett positivt sätt. De har också i likhet med Aaisha uppfattningen att klasslärarnas attityder till modersmålet spelar roll för elevernas motivation att lära sig språket och kulturen. Till skillnad från Aaishas erfarenheter har modersmålslärarna på skola B endast positiva erfarenheter av klasslärares attityder till elevernas modersmål.

”Genom den tvåspråkiga undervisningen kommer språket och kulturen på ett naturligt sätt till eleverna eftersom det finns i klassrummet hela tiden”, menar Belinda. ”Men språket och kulturen kommer även på ett naturligt sätt till min svenska kollega eftersom hon hela tiden är bland de albanska eleverna.” Att hennes kollega uppmärksammar elevernas ursprung och ställer frågor om språket och kulturen spelar stor roll för elevernas motivation att lära sig språket. När hennes kollega frågar vad saker heter på albanska blir barnen jätteglada och motiveras att lära sig nya ord och ta reda på mer om Albanien. När Belinda och hennes kollegor var på studieresa i Kosovo köpte hennes klassrumskollega en albansk flagga som hon tar fram när en elev fyller år. ”Den flaggan betyder så mycket för barnen men också för mig.” Detta menar Belinda stärker barnens självkänsla och sänder ut signaler att det är ett språk som duger.

Badia berättar att hon arbetar mycket med att uppmärksamma det arabiska språket och

traditionerna i klassen. Varje dag läser hon sagor på arabiska för barnen. Även fast alla elever inte kommer från samma land har de flesta eleverna kulturen och språket gemensamt. Hon är tacksam över att det finns så mycket tid åt att prata om den arabiska kulturen, eftersom den svenska kulturen så lätt tar över. ”Barnen lever i ett svenskt samhälle där den arabiska kulturen ses som främmande och ofta som något konstigt och detta påverkar eleverna och gör att de ibland blir osäkra på sin tillhörighet.” Genom att stora delar av undervisningen är på arabiska ser eleverna på kulturen och språket som

något naturligt, något de kan vara stolta över och inte något som är främmande och konstigt. Ofta undersöker de i klassen skillnader och likheter mellan barnens kultur och traditioner med den svenska kulturen och traditionerna. ”Eftersom vi är två klasslärare med olika ursprung blir det ofta intressanta diskussioner i klassen om hur och varför man lever som man gör i barnens hemländer och i Sverige.” ”Ju mer eleverna får höra desto mer vill de lära sig och det är väldigt roligt”, tycker Badia.

Gällande den tvåspråkiga undervisningens påverkan på elevernas motivation att lära

sig språket och kulturen menar Barika att det ”bara är positivt”. ”Dels så ingår språket och kulturen som en naturlig del av skolvardagen och eleverna behöver inte känna att deras kultur är separerad från den svenska kulturen, utan en del av den.” ”Eleverna använder sitt språk för att lära sig det svenska språket och kulturen, samtidigt som de lär sig sitt eget språk och kultur vilket gör att de stimuleras att lära sig mer.” ”På så sätt kan de även se skillnader mellan språken och kulturerna och fördjupa sig i dessa och detta är något vi arbetar med hela tiden i klassen”, menar Barika. Barika upplever också att hennes svenska kollegas närvaro i klassrummet spelar stor roll för elevernas motovation att lära sig språket och kulturen. När kollegan frågar eleverna någonting om deras språk eller hemländers historia, stimuleras eleverna berätta och ta reda på saker. ”Detta sänder ut signaler att det är ett språk som är viktigt för att kunna kommunicera och som ett redskap för att lära sig”, menar Barika.