om skador på mark och vegetation

Delmålet är möjligt att nå inom tidsramen, om åtgärder vidtas för att kanalisera terrängkörning och annan markskadande verksamhet bort från känsliga områden. Det regionala miljömålsarbetet har stor betydelse för att delmålet ska kunna upp- nås.

Om delmålet ska nås är också fortsatt forskning och utveckling nödvändig. Mer kunskap behövs om renbetets betydelse för fjällekosystemet och den påverkan som uppkommer till följd av klimatförändringar och olika former av slitage.

Från och med 2008 finns en ny insats att söka medel till inom landsbygdspro- grammet (2007-2013), nämligen markförbättrande insatser i renskötselområdet. Insatsen kan betecknas som en viktig miljöinvestering inom ramen för Utvald miljö och ansökningarna prioriteras enligt den regionala genomförandestrategin som har tagits fram av stödmyndigheten, dvs. Sametinget. Ersättning för miljöinvesteringen kan gå till exempelvis markering eller anläggning av körleder.

Regionala bedömningar

Länsstyrelsen i Dalarnas län tolkar målet som att det inte avser skador på mark och vegetation inom redan exploaterade områden och inte heller utbyggnadsområden som ingår i detaljplaner och antagna översiktsplaner.

Målet är möjligt att nå i Dalarna. Bedömningen avser länets oexploaterade fjällområden. Skador på mark och vegetation i Dalafjällen beror främst på besöks- trycket, betestrycket och exploateringstrycket och skiljer sig påtagligt åt geogra- fiskt mellan olika fjällområden.

Det går att se påverkan av betestryck från tamren i norra Dalafjällen, men om- fattningen är svårbedömd i avvaktan på relevanta metoder och dataunderlag.

Exploateringstrycket är särskilt starkt i anslutning till de redan ianspråktagna delarna av fjällområdet. Slitage och erosionsskador förekommer i de större fjällan- läggningarnas närområden.

Besök koncentreras i huvudsak till lederna. Utvecklingen av metoder för att bedöma vegetationsskador och räkna skotrar/vandrare/skidåkare med vandrarfre- kvensräknare på leder ger allt säkrare bedömningar av besökstryckets storlek och effekter.

I Jämtland ökar motordriven turism såväl sommar- som vintertid. Fjällvegeta- tionen påverkas också av barmarkskörning inom ramen för de undantag som tillåts i terrängkörningslagen. Inte minst våtmarker i fjällregionen är känsliga för detta.

Inom redan exploaterade fjällområden ökar antalet liftar och nedfarter kontinu- erligt. Indirekt är det också mänsklig verksamhet som leder till de klimatföränd- ringar som bedöms ha snabbast inverkan på fjällens vegetation. Att skador på mark- och vegetation skulle vara försumbara redan 2010 betraktas därför som yt- terst osannolikt, liksom att målet kan nås.

Länsstyrelsen i Västerbotten bedömer att de verksamheter som kan ge skador på mark och vatten framförallt är utbyggnad av ny infrastruktur men även frilufts- liv, turism, jakt och fiske.

Det betespräglade landskapet upprätthålls av renskötseln. Det är viktigt att den bedrivs och utvecklas på ett sätt som är hållbart för miljön.

Det finns många aktörer med olika intressen i fjällområdet. Genom ett ökat an- tal terrängfordon som kör på barmark har buller och slitage ökat under en femårs- period. Det innebär att det behövs mer underhåll på sommar- och vinterleder. Fjällmiljön påverkas också av klimatförändringar och föroreningar från andra delar av världen.

Med hjälp av markanvändnings- och terrängkörningsplaner kan slitaget mins- kas i fjällområdet. Länsstyrelsens bedömning är att delmålet kan vara möjligt att nå.

Länsstyrelsen i Norrbotten konstaterar att för att kunna bedöma utvecklingen och svara på om målet kan nås, måste man bättre definiera vad som ska betraktas som markskador. Stigar, leder och att ett visst slitage förekommer runt samevisten, turismens och renskötselns anläggningar samt att antalet renar varierar över tiden är en naturlig följd av att människan nyttjar fjällområdet. Omfattande spår av

Markskadorna från främst fyrhjulingar har ökat i omfattning. Mest påtagligt är detta i länets nordligaste och sydligaste del. Antalet fyrhjulingar har ökat i länet. 1997 fanns 3 701 terränghjulingar registrerade, och 2006 redovisar SCB 4 394 terränghjulingar i länet. I länets fjällkommuner finns 1 869 registrerade terränghju- lingar.

Delmål 2 om buller

Underlaget till utvärdering av buller i fjällområdet har tagits fram av Naturvårds- verket med stöd av underlagsmaterial och synpunkter från en arbetsgrupp med representanter från länsstyrelserna i Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands och Dalarnas län samt Vägverket, Luftfartsstyrelsen och Sametinget.

Utvärdering av buller från terrängskoter

För att mäta snöskoterbuller tillämpas två olika standarder, nämligen den svenska (ISO 362:1998) och den amerikanska (SAE J192). Dessa mätmetoder skiljer sig bl.a. genom avståndet från skotern till mätpunkten. Den svenska metoden mäter på 7,5 meters håll och den amerikanska på 15,2 meter. Jämförande studier mellan de två mätmetoderna visar att den amerikanska mätnormen ger ett ca 7 dBA lägre värde än den svenska.

Bullerkravet för snöskotrar har tidigare varit att en snöskoter ska vara så bul- lerdämpad att bullernivån vid förbifart på avståndet 7,5 meter inte överstiger 85 dBA. Numera omfattas snöskotrar av EU:s maskindirektiv. Vägverket svarar därför inte längre för bullerföreskrifter för snöskotrar.

Det är i stället Arbetsmiljöverket som har myndighetsansvaret för maskindirek- tivet i Sverige. Men i maskindirektivet finns inga gränsvärden för buller från ter- rängskotrar, och därför kan Arbetsmiljöverket inte ange några bullerkrav för dem.

Enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/42/EG av den 17 maj 2006 om maskiner och om ändring av direktiv 95/16/EG (maskindirektivet) finns bara krav på att ange ljudeffektnivån i bruksanvisningen om bullernivån på förarplats överstiger 85 dBA. Det går inte att med utgångspunkt från bullervärdet på förar- plats räkna fram bullernivån på 15,2 meter för att se om bullervärdet 73 dBA upp- fylls.

Naturvårdsverket redovisade den 31 mars 2004 regeringsuppdraget ”Frivillig miljöklassystem för snöskotrar”. I rapporten föreslog Naturvårdsverket att gräns- värdet för buller från snöskotrar skulle sänkas från 85 dBA till 80 dBA. Det mot- svarar en sänkning från 78 dBA till 73 dBA enligt den amerikanska mätmetoden SAE J192. För att ge tillverkarna rimlig övergångstid föreslogs i rapporten en sänkning i två steg med krav fr.o.m. 2009 på 82 dBA och fr.o.m. 2012 på 80 dBA. Naturvårdsverket framhöll också att om Sverige av miljöskäl vill ställa formella krav på buller från snöskotrar behöver kraven vara gemensamma inom EU.

Naturvårdsverket har också vänt sig till kommissionen (skrivelse den 27 juni 2005) med ett förslag om att gränsvärden för buller från terrängskotrar införs i EG- direktivet 2000/14/EC, artikel 14. På samma sätt som i regeringsuppdraget föreslog Naturvårdsverket att gränsvärdena införs i två steg med början den 1 januari 2009

och 75 dBA. Det andra steget föreslås följa 2012 med gränsvärdet 73 dBA. Båda värdena avser mätning enligt SAE-standard. Naturvårdsverkets föreslog också en ny mätmetod för snöskoterbuller.

The International Snowmobile Manufacturers Association (ISMA) har framfört kritiska synpunkter på det svenska förslaget till gränsvärden för snöskoterbuller och förslaget till mätmetod.

Om delmålet om terrängskotrar ska nås krävs bl.a. att gränsvärden för buller för nya terrängskotrar införs i EG-direktivet 2000/14/EC i enlighet med Naturvårds- verkets förslag till kommissionen. För att delmålet ska kunna följas upp krävs dessutom att Vägverkets trafikregister innehåller uppgifter om bullernivå för de registrerade fordonen. Registreringsfrågan utreds för närvarande av Vägverket.

Utvärdering av flygverksamheten

Luftfartsverket och Naturvårdsverket lämnade den 30 september 2003 förslag till regeringen om förändringar i lagstiftningen med avseende på flygverksamheten i fjällområdet. Vid denna tidpunkt ansvarade Luftfartsverket för den samlade flyg- sektorns miljöpåverkan, År 2005 överfördes huvuddelen av de myndighetsuppgif- ter som följer av luftfartslagen till den då nybildade Luftfartsstyrelsen.

De båda myndigheterna föreslog en modifiering av terrängkörningsförordning- en så att regeringen skulle kunna besluta om förbud mot start och landning med luftfarkoster i snöskoterregleringsområdena A och B .Länsstyrelsen skulle ha möj- lighet att ge dispens eller meddela undantag för vissa områden. De föreslog också att regeringen skulle förtydliga myndigheternas ansvar för beredning och beslut om förbud mot överflygning på låg höjd med hänsyn till naturvårdsintresset.

Förslaget ledde till mycket omfattande protester från de flygföretag som har sin verksamhet i fjällområdet. Om det genomfördes riskerade flygföretagen att få upp- höra med sin verksamhet i fjällområdet, menade man. Regeringen valde därför att uppdra åt Luftfartsstyrelsen att genom rapportering från samtliga flygoperatörer och myndigheter kartlägga flygverksamheten inom regleringsområde klass A enligt terrängkörningsförordningen, liksom inom nationalparkerna Vadvetjåkka, Abisko, Stora Sjöfallet, Padjelanta, Sarek, Pieljekaise, Sånfjället, Töfsingdalen och Fuluf- jället. Luftfartsstyrelsen redovisade fjällflygsuppdraget till regeringen den 30 maj 2007.

Under perioden 1 april 2006 till 31 mars 2007 genomförde Luftfartsstyrelsen kartläggningen av flygverksamheten inom regleringsområde A enligt terrängkör- ningsförordningen och inom nationalparkerna i fjällområdet.

A- områden Nationalparker

Nyttotrafik Annan Totalt Nyttotrafik Annan Totalt Flygtid

(timmar)

100 100 200 670 100 770

Landningar 80 90 170 300 240 540

Den information som rapporterats in till Luftfartsstyrelsen gäller antalet starter och landningar, start- och landningsplatser, färdvägar i de fall luftfartyget färdas lägre än 2 000 meter ovanför markytan inom de aktuella områdena. Rapporteringen har inte innefattat antalet överflygningar.

Flygverksamheten i de skyddade områdena är nästan enbart helikopterverk- samhet. Omfattningen motsvarar i genomsnitt ungefär en flygrörelse per vecka i vart och ett av de 16 områdena.

Huvuddelen av flygverksamheten bedrivs i de stora nationalparkerna Sarek, Padjelanta och Stora Sjöfallet. Den utgörs antingen av s.k. nyttotrafik eller av tid- tabellsbunden helikoptertrafik under sommaren. Verksamheten har dispenser som utfärdats av länsstyrelsen i Norrbottens län.

Uppföljningen visar att huvuddelen av överflygningarna över skyddade områ- den också startar och landar i skyddade områden. Det innebär att en reglering av start och landning är effektiv från bullersynpunkt genom att den påverkar överflyg- ningsfrekvensen i aktuella områden.