Sammantaget för de verksamheter med förhöjt skalskydd som behandlas i arbetet finns inte räddningstjänsten planerad som en del av utrymningen utan ska i första hand verka för att genomföra en vidare insats då personer har utrymt lokalerna.
6.4.1
Samverkan mellan verksamhet och räddningstjänst
D. Fridström (personlig kommunikation, 23 april 2015) beskriver hur viktigt det kan vara att ha en god kontakt med räddningstjänsten, även om det i grunden är verksamhet och byggnad som avgör om dessa kan finnas med som en del av utrymningen eller om de i huvudsak ska genomföra en släckinsats då de kommer till platsen. Det finns många verksamheter där räddningstjänsten inte har tillgång till nycklar eller annat för att själv ta sig in och på vissa platser, som exempelvis ambassader, kan de vara beroende av att personal godkänner och leder de runt i byggnaden. Om en tillräcklig insats ska kunna genomföras blir det viktigt med en bra kontakt mellan verksamhet och räddningstjänst för att underlätta genomförande av en insats och en anpassning behöver göras så att de kan arbeta på bästa sätt. I många fall vill de endast vara med och påverka i projekteringsskedet när det gäller komplexa byggnader eller där räddningstjänsten ska ingå i utrymningen, där han som exempel nämner att de sällan är med för att påverka lösningar kring äldreboende och förskolor men i många fall vid utformning av sjukhus där insatsen kan bli mer avgörande.
Det finns platser där lokalerna är mer komplexa och som därmed påvisar att räddningstjänst behöver kunskap för att genomföra en insats på rätt sätt. I Kammarkollegiets lokaler finns ett stort antal delar i skalskyddet som kan påverka tillgängligheten och räddningstjänsten har bjudits in för att delta men inte visat något engagemang för denna specifika verksamhet, trots att läget med restauranger i bottenplan, ett centralt läge samt en närliggande tunnelbana ger en ökad riskbild (E. Olén, personlig kommunikation, 6 maj 2015). När det gäller de anläggningar som hanteras av Fortifikationsverket finns på vissa ställen ett samarbete med
räddningstjänst och i andra fall nära nog ingen kontakt alls, något som beror på den aktuella verksamhet som bedrivs (K. Ekström, personlig kommunikation, 30 april 2015).
Övriga verksamheter som är intervjuade har ett nära samarbete med räddningstjänsten, både för att i sitt eget arbete se till att skyddet är tillräckligt men även så har räddningstjänsten själva ett intresse av att kunna genomföra en tillräcklig insats. På den slutna anläggning där H. Andersson (personlig kommunikation, 20 april 2015) är säkerhetssamordnare finns ett konstant samarbete med räddningstjänsten för att få det att fungera, där räddningstjänsten påvisar det som de behöver veta för att genomföra sin insats och där verksamheten berättar om sina krav. Genom regelbundna träffar, studiebesök på anläggningen samt övningar delges en större kunskap om tillvägagångssättet i det fall något händer samt vilka angreppsvägar som finns. Grundproblemet sitter kring att räddningstjänsten inte själva kan ta sig in i anläggningen vilket är hanterat genom att en ansvarig vägledare ur personalen ska ta emot de på platsen, informera och öppna angreppsvägar som är låsta med nyckel eller bricka.
På riksdagen beskrivs nära kontakt med räddningstjänsten som en lösning för att hantera det skalskydd som annars kan innebära ett problem. Det finns inga begränsningar kring hur de får ingripa i lokalerna, de har fritt tillträde till samtliga lokaler och har egna nycklar till en del platser men i övrigt är de beroende av att personalen finns tillgänglig för insläpp och vägledning. För att utveckla en god miljökännedom i lokalerna genomför räddningstjänsten platsbesök där de visas de vägar som är möjliga för förflyttning över våningsplanen men även mellan de olika våningarna. Räddningstjänsten stöter i första hand på problem hos de pollare som omger byggnaderna, detta kräver att någon ur personalen avlägsnar dessa för att ge framkomlighet. Därefter behöver dörrar passeras och de spärrar som finns där innanför och för samtliga delar finns det personal med utbildning som kan bistå, detta är en extra säkerhet som är vidtagen för att ge högre kompetens och en större förmåga till verksamhetens säkerhet. (M. Högström & G. Forsell personlig kommunikation, 28 april 2015)
Hos anläggningar med rörliga fordon som trafikförvaltningen hanterar genomförs övningar ihop med räddningstjänst där insatsvägar ses över, genomgångar utförs i elhantering samt kring hur kontakt ska ske med ledningscentralen under ett ingripande. Den väg som de utrymmande behöver för att ta sig ut blir också ofta den som räddningstjänsten behöver för att kunna ta sig in, varför det blir viktigt med utveckling av dörrar och spärrar i skalskyddet med tillräckliga dimensioner och med en utformning som fungerar för rörelse i båda riktningar. (J. Lind, J. Kleiman & R. Olsson, personlig kommunikation, 7 maj 2015)
6.4.2
Restriktioner kring räddningsinsats
I Fortifikationsverkets anläggningar finns det ibland restriktioner för en insats men i det läge som en räddningsledare har tagit över är det denna som får ansvaret över besluten och de stora tveksamheterna uppträder istället kring en eventuell restvärdesledare och den säkerhet som kan behövas kring detta. K. Ekström (personlig kommunikation, 30 april 2015) beskriver tydligt att om det finns dörrar som är låsta och svåra att hantera vid en utrymning så kommer detta automatiskt att ge ett problem med tillgänglighet från utsidan. De främsta problem som uppkommer för räddningstjänsten är att de kan ha svårt att veta hur det
objektkännedom samt att de inte har egna nycklar, varken för att ta sig in på området genom det yttersta skalskyddet men även för att ta sig in i anläggningen. När det gäller de anläggningar som är slutna kommer det med hänsyn till detta att krävas hjälp från personal eftersom de inte har någon möjlighet att själva ta sig in genom skalskyddet. På en del platser är räddningstjänsten med och genomför övningar för att kunna skapa lösningar som får det att fungera bättre men för ett flertal anläggningar kan verksamheten alternativt det geografiska läget göra att det inte finns inräknat att räddningstjänsten kan bistå med sin insats.
E. Olén vid Kammarkollegiet (personlig kommunikation, 6 maj 2015) nämner även han att vid tillfällen när räddningstjänsten behöver genomföra en insats finns inga restriktioner, de har tillgång till insatsplaner och nycklar så att personal i verksamheten inte ska behöva vara behjälplig vid en insats. Det är räddningstjänsten som ska vara ett stöd för att utrymma de värdefulla föremål som finns i byggnaden varför de behöver ha möjlighet att ta sig in och även vidare ut i nästa skede och för att genomföra detta krävs kunskap om byggnadens utformning. Hos trafikförvaltningens verksamhet (J. Lind, J. Kleiman & R. Olsson, personlig kommunikation, 7 maj 2015) finns inte heller restriktioner gällande räddningstjänstens arbete, det nämns att när de arbetar så går de nästintill över lagen. Dock har de inte tillgång till starkströmsanläggningar för sin egen säkerhet utan kommer på dessa platser att kräva hjälp från personal. Vad gäller rörelse för räddningstjänst genom skalskyddet har de själva nycklar och passerkort till verksamheten och en utarbetad insatsplan för att kunna hantera främst anläggningar under mark och den stora andelen folk som alltid finns i rörelse.