föreningar i Sverige och Danmark. Jag väljer att se dem som en enda gemenskap då de evenemang som arrangeras är öppna även för reenactors som inte ingår i den egna föreningen, men också därför att gränserna mellan olika föreningar luckras upp på evenemangen och för att reenactors kan ingå i flera föreningar samtidigt. När jag inledde min studie hade de olika föreningarna hemsidor, men störst aktivitet återfinns på sociala medier, framför allt i föreningsöverskridande grupper på Facebook. Vidare försöker de olika föreningarna planera kommande evenemang i samråd med varandra, så att inga evenemang krockar. Det stödjer ytterligare mitt beslut att betrakta gemenskapen som en enda.
Under de år som jag bedrivit min forskning har ett tiotal större evenemang arrangerats varje år. Där möts människor från Skandinavien på sin fritid för att under några dagar leva i ett provisoriskt militärt fältläger, klä sig i plagg inspirerade av det amerikanska 1860-talet, laga mat över öppen eld, improvisera skärmytslingar och vid en bestämd tidpunkt visa upp ett återskapande av ett av de slag som ägde rum under inbördeskriget inför en utomstående publik. Majoriteten av deltagarna är män mellan 25 och 60 år, men det förekommer även kvinnliga reenactors i samma åldrar, samt barn då hobbyn gränsar till en livsstil där hela familjen engageras.
Gemenskapen utgörs främst av medlemmar ur de två stora svenska föreningarna Nord o Syd: Svenska Confederate States of America (CSA)-föreningen och Club of Western (C.O.W.) och de två danska föreningarna Nord og Syd: Civil War Reenactment of Denmark och Blue and Gray. Utöver dessa återfinns också grupper som utgörs av ett enda förband, deltagare vid enskilda evenemang som inte ingår i någon förening och i vissa fall medlemmar ur föreningar från andra europeiska länder som exempelvis Norge, Polen och Tyskland.124 Föreningarna fungerar på traditionellt sätt med en ledningsgrupp, en ordförande, betalande medlemmar och årsmöten där beslut fattas om föreningens utveckling. Det finns dock inget samband mellan ett engagemang i föreningens organisation och hög militär rang. Detta är en gemenskap som till följd av att den är uppbyggd av föreningar lyder vissa regler som varje deltagare accepterar att följa genom sitt medlemskap, men det är också en hobby som varje deltagare har möjlighet att påverka med sitt deltagande. Det är därmed ett intressant exempel på ett historiebruk som varken sker inom en institution eller helt utan riktlinjer. Trots att det finns stadgar som reglerar aktiviteterna under evenemangen finns det ingen
124
Vid evenemangen smälter de utomstående deltagarna och förbanden samman med de inom de fyra svenska och danska föreningarna. I samma utsträckning som enskilda medlemmar i de fyra
föreningarna påverkar gemenskapen gör också de tillfälliga utländska deltagarna det. Jag väljer att se dem som en del av gemenskapen, men lägger inget större fokus på huruvida de påverkar gemenskapen till följd av sin respektive nationella tillhörighet.
koppling mellan de som skriver stadgarna och makt i gemenskapen. Inflytande över gemenskapen styrs på andra vis, som studien kommer att visa.
Det är svårt att uppskatta en exakt siffra för antalet medlemmar i gemenskapen då det varierar från år till år. 2019 var dock antalet betalande medlemmar i Svenska CSA-föreningen ungefär 130 personer, i C.O.W. cirka 60 och i de två danska föreningarna ungefär 80. Utöver dessa förekommer ytterligare cirka 50 personer som närvarar vid enskilda evenemang. Sammanlagt består alltså gemenskapen av cirka 320 personer, men alla närvarar inte samtidigt vid de evenemang som organiseras. Vid ett av de mest populära evenemangen, Civil War Weekend på den svenska temaparken High Chaparral, deltog 130 personer 2019.
Föreningarna består av mindre grupper i form av militära förband samt av en gemensam grupp av civilister som inte är lika tydligt uppdelad i två stridande sidor. Två tredjedelar av alla som ägnar sig åt återskapandet av inbördeskriget, både i USA och i andra länder, väljer att återskapa sydstatssidan.125 Alla föreningar är dock noga med att poängtera att de är opolitiska, vilket leder till att den politiska dimensionen av återskapandet knyts till föreningarnas stadgar.126 Därmed stängs också möjligheten för förhandlingar genom återskapandet, och en reenactor som leder in samtalen på ämnen som slaveri eller ras på ett sätt som kan kopplas till samtidspolitik tystas effektivt ned med hänvisning till stadgarna. Liksom emancipationsminnet i stort går det här att se att minnena som hör samman med afroamerikanska erfarenheter av kriget behandlas på ett mer institutionaliserat sätt än de övriga minnestraditionerna som är sprungna ur inbördeskriget.
I många fall representerar de olika förbanden grupper som från början varit egna föreningar, men som efter hand gått samman med andra mindre grupper och bildat en gemensam paraplyförening. Den svenska föreningen Nord o Syd är ett sådant exempel och utgörs i materialet närmast uteslutande av grupper som återskapar förband från sydstatssidan. Föreningen C.O.W. å andra sidan porträtterar uteslutande soldater från nordstatssidan. Samma uppdelning mellan de två stridande parterna återfinns även i de två danska föreningarna, men i skrivande stund har de slagits samman till en enda förening.
De olika föreningarna har också olika geografiska utgångspunkter, där C.O.W. utgår från Norrtälje, Nord o Syd från södra Sverige, Nord og Syd från Köpenhamn och Blue and Gray från Jylland. Grupperna är uppdelade i tre kategorier: infanteri, kavalleri och artilleri. Infanteriet består av fotsoldater, kavalleriet består av soldater till häst och artilleriet är den grupp av soldater som manövrerar kanonerna. Dessa tre skiljs även åt av markeringar i olika färger på uniformerna. Infanteriet representeras av blått, kavalleriet av gult
125 Christopher Bates, “”Oh I’m a Good Ol’ Rebel””, i Lawrence a Kreiser Jr och Randal Allred, The
Civil War in Popular Culture: Memory and Meaning, 2014, s.193-194.
och artilleriet av rött. I gemenskapen existerar en rad förband som är grundade i de olika föreningarna, men enskilda personer kan vara del av mer än ett förband, även sådana som inte tillhör den förening de ingår i. Det kan också tvärtom vara så att vissa reenactors inte ingår i något specifikt förband men tillfälligt införlivas i ett sådant vid evenemangen. Vid evenemangen smälter de olika typerna av förband också ihop, så att det exempelvis bildas en enda grupp av nordstatsinfanterister där den högst rankade officeren närvarande för befälet över alla soldaterna. Listan nedan är ett sätt att skapa en överblick, men summan av personer i förbanden stämmer alltså inte med antalet medlemmar i de olika föreningarna. Med reservation för att listan kan vara ofullständig var de grupper som utgjorde den militära delen av gemenskapen under åren 2015-2019 följande:
Nordstatsarmén
Infanteri: Invalid Corps
1st US Sharpshooters, Company G (4 pers.) 7th Michigan Volunteer Infantry,
Company F (29 pers.)
10th Tennessee Volunteer Infantry (10 pers.) 15th Wisconsin Volunteer Infantry,
Company B (16 pers.)
Tinker Dave Beaty’s Independent Scouts (6 pers.) Kavalleri: 2nd Colorado Cavalry, Company A (24 pers.) 3rd New Jersey Volunteer Cavalry (2 pers.) 7th Kansas Volunteer Cavalry, “Red Legs” (3 pers.)
Blazer’s Scouts Cavalry (3 pers.)
Artilleri: 4th US Light Artillery, Battery B (4 pers.)
Sydstatsarmén
Infanteri: 1st Special Battalion of Louisiana Volunteer
Infantry, “Louisiana Tigers” (6 pers.) 3rd North Carolina Infantry, Company F (9 pers.) 16th Tennessee Volunteer Infantry,
Company G (15 pers.)
48th Tennessee Infantry, Company E (10 pers.) 51st Virginia Volunteer Infantry, Company G (9 pers.)
Kavalleri: 1st North Carolina Cavalry
7th Tennessee Cavalry (6 pers.)
8th Texas Cavalry, “Terry’s Texas Rangers” (10 pers.)
Artilleri: 5th Washington Artillery (25 pers.)
Carne’s Battery (7 pers.)
Texas Light Artillery (10 pers.)
Bland de grupper som porträtterar människor som deltog aktivt i strid finns också den paramilitära gruppen Quantrill’s Raiders på sydstatssidan (20 pers.). Utöver de stridande finns också en grupp på cirka 25 personer som inte hör till något specifikt förband men som utgör en förbandsövergripande stab, sjukvårdare, personer med positioner knutna till de militära grupperna och diverse personer i civila roller. De som deltar vid evenemangen men inte är medlemmar i de tre stora föreningarna införlivas temporärt i något av de befintliga förbanden.
Metodologi
I detta avsnitt presenteras den metod och det källmaterial jag valt att använda mig av i denna studie. Först presenteras den autoetnografiska metodens olika dimensioner, därefter reflexivitetens effekter och avslutningsvis de etiska överväganden som väglett studien.