Skillnad mellan fiktions och verkligt våld

Vi märkte att vissa barn var mer kritiska till nyhetsklippen än andra. En del tog för givet att allt var sant, medan andra var mer skeptiska och trodde att nyhetsrapporteringen var

tillspetsad. Alla barn utom Sixten och tjejerna i grupp 3 sa att det de hade sett i klippen var verklighet. Sixten var inte säker på att Sverigeklippet var sant eftersom han inte tyckte att det behövdes fyra poliser för att ta fast en tjej. Grupp 3 menade att klippen var uppblåsta och överdrivna.

”Ja, men de gör ju, alltså de där reportrarna de gör ju det lite värre en vad det egentligen är”. Emma, 12 år

Många av barnen kunde leva sig in i händelserna men de trodde inte att något verkligen skulle kunna hända dem personligen.

”Men alltså, det känns lite för farl... Eller liksom det känns ändå lite såhär overkligt att det skulle hända här i Sverige. För jag tror aldrig nån skulle. Alltså som de här bråken. Dom brottade ner varandra så liksom. Och det tror inte jag. Jag tror inte det skulle vara någon som skulle komma på något sådant. Inte här i Sverige. Tror jag inte”.

46

Barnen i grupp 5 trodde att vissa av händelserna i klippen skulle kunna hända dem

personligen. De trodde att rätt mycket av det som visas på nyheter och i fiktion kan hända i verkligheten även i Sverige.

”Man kan ju inte tänka sig att man själv till exempel skulle bli kidnappad. Men till exempel om man går ute på gatorna, när det är mörkt och så, då blir man ju ändå rädd. Men man kan inte tänka sig själv vara på nyheterna och så. Det kan man ju egentligen inte, men man vet att det kan hända”. Klara, 12 år

Barnen som deltog i vår undersökning tyckte att det är lätt att skilja mellan nyhetsvåld och fiktivt våld. På frågan om vilket våld som är värst att titta på svarade barnen olika. Sex av barnen tyckte att det är värre att se på nyhetsvåld eftersom det är på riktigt.

”På en film, då vet man ju att det inte är på riktigt. Men om det är på nyheterna så vet man att det verkligen har hänt och det känns lite läskigt”. Patrik, 11 år

”Det finns ju så här olika program, det finns ju inte bara Beck, det finns ju Uppdrag granskning och där har det ju hänt på redigt. Och där är det ju i Sverige ibland. Och sen att det har hänt på redigt. Och det är, det är nog lite värre”. Lotta, 12 år

Två av barnen gav inget tydligt svar på vilket de tyckte var mest obehagligt, men fyra av barnen tyckte att fiktivt våld är läskigare. Bland annat tycker Karin det, eftersom man är mer inne i handlingen då och förstår mer av det som händer.

Då har man mer fått reda på hela bakgrunden. Karin, 12 år

Vi frågade om barnen trodde att våld på tv kan påverka barn så att de själva vill slåss. De flesta trodde inte det. De trodde snarare tvärtom, att man genom att se våld på tv lär sig att våld inte är bra.

”Man vet ju vad som händer då. Till exempel om man står ute och bråkar, så många ute på gatan liksom. Då vet man ju vad som kommer hända sig själv. Sen kanske”.

47

”Jag tror inte att det är sant. Liksom nu vill ju inte jag ha sönder kameran eller något annat”. Niveen, 11 år

”De lär sig att de inte ska göra det själva”. Simon, 12 år

Vissa barn trodde att yngre barn kan bli påverkade på det sättet att de vill slåss.

”Det kanske är om man är typ fem. Tre kanske. Nej, men så här fem-, sex-,

sjuårsåldern. Men jag tror inte att vi skulle få tankar på att börja slåss när vi ser det här”. Karin, 12 år

Lotta trodde att tonåringar som spelar mycket tv-spel som handlar om krig påverkas negativt av medievåldet.

”För alltså, det finns ju konstiga människor som sitter och spelar konstiga spel och sen går ut och så här gör de det i verkligheten”. Lotta, 12 år

Grupp 4 resonerade kring att man leker sådant som man sett på tv. Barnen använder en del våldsamma tv-händelser som inspiration till lekar.

Per: ”Men när jag var liten, då lekte man ju typ krigslekar. Killar lekte ju krigslekar

som när jag såg Sagan om ringen, då sprang jag ut och lekte att jag var Aragorn och mötte massa troll och så”.

Sixten: ”Jag fick vara troll”.

Niveen: ”Så brukade det vara när vi kollade på Snövit, då brukade vi bråka om vem som skulle vara prinsen och vem som skulle vara Snövit”.

Vissa barn tyckte att våld är acceptabelt, men att det måste finnas en gräns. De tyckte också att det framförallt är poliser och väktare som får använda sig av våld men de ska helst inte skada någon. Poliserna får framförallt använda våld i syfte att skydda oskyldiga. Flera av

48

barnen verkade tycka att det är bättre att polisen använder våld och skadar en brottsling än att brottslingen skadar någon oskyldig.

”Om det är två som bråkar då tycker jag att en polis ska få gå in och liksom stoppa bråket, men kanske inte använda våld så”. Patrik, 11 år

”Men man behöver liksom inte skjuta dem, bara för att de bråkar liksom. Man kan ju typ säga till dem eller ta dem till polisen eller någonting sådant där. Man behöver ju inte sätta dem i fängelse eller nått sånt”. Emelie, 12 år

Alltså om någon, till exempel poliserna jagar någon och någon har gjort något jättedumt, alltså man behöver ju inte slå den, men alltså att de tar den och liksom sätter på såna där grejer. Det måste man ju göra. Maja, 11 år

Många tyckte även att det är godtagbart att använda våld för att försvara sig själv. Men flera barn sa också att de inte tycker att man får slå eller skjuta någon ens i självförsvar.

”Det är okej med våld när man gör det i självförsvar . För när jag var liten var jag själv hemma och mamma och pappa sa att jag inte skulle öppna dörren för någon, och så ringde det på dörren. Jag sprang in i pappas rum och tog en av hans

basebollträn i järn, och gick ner med den bakom ryggen, kollade genom dörren och så såg jag att det var en vi kände bara woohh! För jag stod med den där bakom ryggen och försökte gömma den i byxan hela tiden. Det gick inte så bra”. Sixten, 12 år

”Ja, ibland i vissa situationer om det kommer nån och ska råna eller vad som helst, kan man ta fast dem, bara hålla dem, om man har tränat självförsvar eller något. Bara hålla fast dem, inte slå dem”. Simon, 12 år