Skillnader mellan reciten i skiljeförfarande och sammanställningen i

Av redogörelserna för syftet med en sammanställning enligt RB 42:16 respektive syftet med en recit i skiljeförfarande, framgår att dessa delvis sammanfaller.201

Båda ska tillse att parternas talan klargörs och att de som ska döma i tvisten sätter sig in i målet på ett tidigt stadium. Att syftena på detta sätt sammanfaller kan tala för att användningen och betydelsen av sammanställningen i en tvistlösningsform kan användas som vägledning för användningen och betydelsen av sammanställ-ningen i den andra tvistlösningsformen.

Samtidigt visar framställningen att reciten i skiljeförfarande har ytterligare ett ändamål som inte gör sig gällande i domstolsprocessen, nämligen att minska risken för klander. Givet att syftet med ett skiljeförfarande är att på ett snabbt och kost-nadseffektivt sätt skapa en slutlig och bindande lösning av en tvist utan att saken kommer till allmän kännedom, är det av vikt att skiljeförfarandet inte följs av en långdragen domstolsprocess där frågan om skiljedomens giltighet ska prövas.202

Skiljenämnden har en skyldighet att handlägga processen på ett sätt som minskar risken för klander; det är bland annat det som i 21 § LSF menas med att skilje-nämnden ska handlägga tvisten på ett ändamålsenligt sätt.203 Att reciten har detta uttalade syfte, samtidigt som en av skiljenämndens viktigaste uppgifter är att tillse att klandergrunder inte uppkommer, gör att det inte är möjligt att överföra den betydelse som tillmäts reciten i skiljeförfarande till domstolsprocessen.

Givet att det dessutom var en etablerad uppfattning i doktrinen att en godkänd recit skulle göra det svårt för en part att senare påstå att skiljenämnden överskridit sitt uppdrag redan innan Vin & Sprit-målet avgjordes,204 kan väl Svea hovrätts dom

200 Jfr Solerud, Festskrift till Ulf K. Nordenson, s. 413 och Madsen, a.a. s. 60.

201 Se avsnitt 2.3 respektive avsnitt 7.2.

202 SOU 1994:81 s. 169, prop. 1998/99:35 s. 139 och Heuman, a.a. s. 584.

203 Madsen, a.a. s. 182 och Heuman, a.a. s. 265 och 281 f.

204 Se t.ex. Heuman, a.a. s. 528, Lindskog, Skiljeförfarande: en kommentar (2005), s. 600 (numera i Lindskog, Skiljeförfarande, III, 21 §, 6.2.3), Cars, a.a. s. 96 not 351 och Edlund, a.a. s. 670. Jfr Heuman, Yearbook of the Arbitration Institute of the Stockholm Chamber of Commcerce, 1994, s. 48.

knappast ha kommit som någon större överraskning. Lämpligheten i hovrättens avgörande kan visserligen diskuteras. Domen torde i praktiken innebära att par-terna, för att gardera sig, låter reciten bli mycket vidlyftig, vilket egentligen mot-verkar dess syfte.205 Eftersom det emellertid fanns stöd för hovrättens tillväga-gångssätt både med hänsyn till ändamålen med institutet skiljeförfarande och upp-fattningen i doktrinen, kan Vin & Sprit-målet och senare praxis i sig inte kritiseras. Något liknande stöd för att ge sammanställningen någon betydelse utöver funkt-ionen som ett verktyg vid förberedelsen inom den allmänna processrätten finns dock överhuvudtaget inte.

Under mina intervjuer lyfte ombuden att en sammanställning av parternas talan inte heller hanteras på samma sätt i ett skiljeförfarande och i en domstols-process. För det första förklarade de att sammanställningen i allmän domstol inte sällan är i punktform, medan reciten i skiljeförfarande är betydligt mer utförlig. Vidare är de av uppfattningen att ordföranden i ett skiljeförfarande, som ofta har mycket lång erfarenhet av rättsliga processer, lägger ned mycket tid på reciten som hela tiden hålls levande. Parterna ges goda möjligheter att göra justeringar, och den skickas ofta ut till parterna för godkännande med god marginal till en eventuell slutförhandling. I enlighet med vad som beskrivits tidigare i detta arbete finns ofta inte samma tid att lägga på sammanställningen i en domstolsprocess, vilket gör att dess kvalitet varierar. Att låta reciten få en bindande verkan i skiljeförfarande torde därför i regel inte vara förknippat med samma risker som att göra detsamma i en domstolsprocess.

7.5 Avslutande kommentarer

I klanderpraxis på det skiljemannarättsliga området har alltså en godkänd recit en prekluderande verkan i förhållande till inlagorna. Det fanns emellertid visst stöd i den skiljemannarättsliga doktrinen för en sådan utveckling redan innan Vin & Sprit-målet. Något sådant stöd har jag inte funnit i den allmänna process-rättsliga doktrinen. Friheten som karaktäriserar skiljeförfarande innebär också att

en sådan ordning är möjlig. Givet de skillnader som råder mellan förfarandereg-lerna i skiljeförfarande respektive allmän domstol, är det olämpligt, om inte direkt felaktigt, att låta recitens betydelse i skiljeförfarande få utslag även i domstolspro-cessen. Det faktum att reciten ges en prekluderande verkan i skiljeförfarande inne-bär således inte att en motsvarande verkan kan tillskrivas sammanställningen i domstolsprocessen.

Slutligen ska uppmärksammas att partautonomins viktiga roll inom skiljefarande ställer krav på kommunikation mellan skiljenämnden och parterna om för-farandets fortgång. I Oljemålet som refererats ovan hade nämnden tydligt kommu-nicerat till parterna hur den avsåg att hantera Sammanfattningen i det målet. Att hovrätten lägger vikt vid det faktum att parterna till slut accepterade nämndens avsedda användning av Sammanfattningen talar för att utgången hade kunnat bli en annan om parterna inte hade lämnat sitt godkännande. Även det talar således emot att en domstol på eget bevåg skulle kunna tillmäta en sammanställning någon form av bindande verkan utan att först ha tagit upp den frågan med parterna.

Slutsatsen blir således att skiljemannarättsliga principer eller praxis på det om-rådet inte kan användas som vägledning eller inspiration när det gäller en samman-ställnings verkan i domstolsprocessen, med hänsyn till olikheterna mellan skilje-förfarande och domstolsprocessen på ett generellt plan, och de skillnader som finns mellan reciten i skiljeförfarande och sammanställningen i domstolsproces-sen.

8 Avslutande diskussion

I denna uppsats har jag sökt svaret på frågan om en sammanställning i tvistemål vid allmän domstol har någon bindande verkan. Jag har kommit fram till att det inte finns stöd för att tillmäta en sammanställning någon sådan verkan, varken i frågor rörande preklusion eller vid avgörandet av saken. Min uppfattning är dess-utom att det inte kan anses finnas något utrymme för en domstol att, utan sådant stöd i rättskällorna, själv besluta om att en sammanställning ska ligga till grund för avgörandet eller för en preklusionsbedömning. Att recitens betydelse i skiljeförfa-rande ser annorlunda ut, och att en skiljenämnd har möjlighet att besluta om att reciten ska ersätta vad som anförts i inlagorna, har inte någon betydelse för dom-stolsprocessen.

Avsaknaden av uttalanden i praxis är emellertid enligt mig ett problem. Utan uttalanden i praxis finns inget tydligt stöd för varken parterna eller domstolen att luta sig mot om frågan om en sammanställnings betydelse skulle dyka upp i ett mål. Samtidigt är den frågan av stor betydelse för parterna. Skulle en sammanställ-ning ges någon form av bindande verkan är det av betydande vikt för dem att se till att den till fullo motsvarar deras respektive talan. Det är angeläget att råda bot på den osäkerhet som tydligtvis råder. Ett avgörande från Högsta domstolen som reder ut tveksamheterna och tydligt fastslår vad som gäller i frågan är därför på sin plats. Av samma anledning är det viktigt att parterna inte låter en domstols använd-ning av sammanställanvänd-ningen gå obemärkt förbi, utan istället begär att domstolens hantering av sammanställningen i sig ska prövas.

Om eller när frågan kommer på Högsta domstolens bord finns, som också anförts löpande i uppsatsen, vissa aspekter som måste beaktas och som talar för att en sammanställning inte bör ges någon betydelse utöver den som ett verktyg under förberedelsen. För det första finns det inget stöd de lege lata för att sammanställ-ningen ska eller bör ha någon bindande verkan. Det finns inte heller något stöd i rättskällorna för att sammanställningen kan ha någon bindande verkan. Vid avgö-randet av saken är en sådan verkan tvärtemot utesluten med hänsyn till RB 17:2. För preklusionsbedömningens del talar preklusionsreglernas betungande karaktär

för att en sådan ordning i första hand bör bestämmas i lag. Inom skiljemannarätten är det mer lämpligt att låta reciten ha en prekluderande verkan i förhållande till skriftväxlingen, eftersom ett grundläggande ändamål inom skiljemannarätten är att undvika klander, genom att till exempel fixera parternas talan med hjälp av en bindande recit. Det formfria förfarandet gör detta tillvägagångssätt möjligt; motsvarande formfrihet finns inte i domstolsprocessen. Dessutom har det länge funnits stöd i den skiljedomsrättsliga doktrinen för att låta reciten fungera som ett verktyg för att undvika klander.

För det andra finns det, så som arbetet med sammanställningar ser ut idag, vissa risker med att låta sammanställningen återspegla hela parternas talan när olika processuella beslut ska fattas. I uppsatsen har det flera gånger upprepats att hanteringen av sammanställningar verkar variera mellan olika tingsrätter och olika domare. I de fall sammanställningen upprättas av en notarie och inte noga kontroll-eras av en domare finns särskilda risker förknippade med att låta sammanställ-ningen ”vara målet”. Indelsammanställ-ningen av olika omständigheter i kategorierna rättsfakta och bevisfakta hör till de mest komplicerade uppgifterna för en processande jurist. Det är därför inte alls konstigt om indelningen inte alltid blir korrekt när den görs av en oerfaren notarie. En förutsättning för att sammanställningen ska kunna användas vid till exempel preklusionsbedömningar är därför att arbetet med sammanställningen görs på det sätt som avsetts av lagstiftaren. Då är chansen större att fakta presenteras på rätt sätt och att nyanser inte tappas bort. I annat fall finns det en risk för felaktig avvisning av processmaterial, vilket kan innebära stora förluster för den berörda parten.

För det tredje är risken att syftet med en sammanställning går förlorat om den blir avgörande för till exempel en preklusionsbedömning. Så som flera av mina intervjupersoner uppgett att situationen blev i skiljeförfaranden efter Vin & Sprit-domen, är det nämligen tänkbart att parterna låter sammanställningen bli mycket omfångsrik för att gardera sig mot att anföranden inte beaktas av rätten. Om så blir fallet underlättar den knappast en identifiering och avgränsning av tvistefrågorna. Inte heller kan den då fylla funktionen som kontrollinstrument för parterna. Det kan dessutom tänkas att förberedelsen drar ut på tiden om sammanställningen ges

en sådan bindande verkan, eftersom parterna mycket noggrant måste gå igenom sammanställningen och kontrollera att allt som gjorts gällande under skriftväx-lingen och under en eventuell muntlig förberedelse finns med.

De slutsatser jag dragit av min analys av gällande rätt talar sammanfattnings-vis för att det inte finns stöd de lege lata för att sammanställningen ska ha, bör ha eller kan ges någon bindande verkan. Min uppfattning är att någon bindande verkan inte heller bör tillmätas sammanställningen de sententia feranda.

Bilaga

Frågeförteckning

1. Hur uppfattar du att en sammanställning är tänkt att användas? Hur bör en sammanställning användas för att uppfylla sitt syfte?

2. Hur används sammanställningar enligt dig i praktiken?

3. Har du varit med om att rättens eller parternas användning av en samman-ställning har gett upphov till problem på något sätt?

4. Hur ställer sig rätten till frågor från parterna om att göra ändringar i sammanställningen eller föra in nytt material i den?

5. Har sammanställningar någon rättsverkan och i så fall vilken?

6. Har sammanställningar enligt dig någon koppling till preklusionsreglerna? 7. Tycker du att sammanställningar bidrar till en effektivisering av

handlägg-ningen?

8. Finns det någon skillnad mellan användningen av sammanställningen i all-män domstol och reciten i skiljeförfarande?

Käll- och litteraturförteckning

Offentligt tryck

Propositioner

Prop. 1942:5 med förslag till rättegångsbalk

Prop. 1971:45 med förslag till lag om ändring i rättegångsbalken, m.m. Prop. 1983/84:78 om ändringar i rättegångsbalken m.m.

Prop. 1986/87:89 om ett reformerat tingsrättsförfarande Prop. 1988/89:95 om ändringar i rättegångsbalken m.m. Prop. 1998/99:35 Ny lag om skiljeförfarande

Prop. 1999/2000:26 Effektivisering av förfarandet i allmän domstol

Prop. 2004/05:131 En modernare rättegång – reformering av processen i allmän

domstol

Prop. 2015/16:39 En modernare rättegång II

Offentliga utredningar

SOU 1938:44 Processlagsberedningens förslag till rättegångsbalk SOU 1994:81 Ny lag om skiljeförfarande

SOU 2001:103 En modernare rättegång

Övrigt offentligt tryck

NJA II 1943 s. 1 Den nya rättegångsbalken

Elektroniska källor

Fitger, Peter, Sörbom, Monika, Eriksson, Tobias, Hall, Per, Palmkvist, Ragnar & Renfors, Cecilia, Rättegångsbalken m.m., (JUNO version 89) 2021-01-27

Lindskog, Stefan, Skiljeförfarande, (JUNO tryckt upplaga 3), 2020-05-01

Thornefors, Christer, Rättegångsbalk (1942:740), Lexino lagkommentar (JUNO) 2018-05-15

Litteratur

Böcker och monografier

Boman, Robert, Om åberopande och åberopsbörda i dispositiva tvistemål, diss., Uppsala universitet, Norstedt, 1964

Brolin, Thore, Rehnström, Åke, Widebeck, Magnus & Gleiss Wilborg, Fanny,

Tvistemålsprocessen: I, en handledning för förberedelsen, 5 uppl., Wolters

Kluwer, 2016

Cars, Thorsten, Lagen om skiljeförfarande: en kommentar, 1 uppl., Fakta Info Di-rekt, 1999

Ekelöf, Per Olof & Edelstam, Henrik, Rättsmedlen, 12 uppl., Iustus förlag, 2008 Ekelöf, Per Olof, Edelstam, Henrik, Heuman, Lars & Pauli, Mikael,

Rätte-gång: första häftet, 9 uppl., Wolters Kluwer, 2016

Ekelöf, Per Olof, Edelstam, Henrik & Pauli, Mikael, Rättegång: andra häftet, 9 uppl., Norstedts juridik, 2015

Ekelöf, Per Olof, Edelstam, Henrik & Heuman, Lars, Rättegång: fjärde häftet, 7 uppl., Norstedt, 2009

Ekelöf, Per Olof, Edelstam, Henrik & Pauli, Mikael, Rättegång: femte häftet, 8 uppl., Norstedt, 2011

Ekelöf, Per Olof, Processuella grundbegrepp och allmänna

process-principer: några problem inom den allmänna processrättsläran, 1 uppl.,

Fitger, Peter, ’Får en domare ändra sig?’, i Andersson, Torbjörn & Lindell, Bengt (red), Festskrift till Per Henrik Lindblom, Iustus förlag, 2004, s. 151–162 Hellner, Jan, Metodproblem i rättsvetenskapen: studier i förmögenhetsrätt,

1 uppl., Jure, 2001

Heuman, Lars, Bevisbörda och beviskrav i tvistemål, 1 uppl., Norstedts juridik, 2005

Heuman, Lars, Skiljemannarätt, 1 uppl., Norstedts Juridik, 1999

Hobér, Kaj, International Commercial Arbitration in Sweden, 1 uppl., Oxford Uni-versity Press, 2011

Kleineman, Jan, ’Rättsdogmatisk metod’, i Nääv, Maria & Zamboni, Mauro (red),

Juridisk metodlära, 2 uppl., Studentlitteratur, 2018

Kvart, Johan & Olsson, Bengt, Tvistlösning genom skiljeförfarande: en

hand-ledning till lagen om skiljeförfarande, 3 uppl., Norstedts juridik, 2012

Lehrberg, Bert, Praktisk juridisk metod, 12 uppl., Iusté Aktiebolag, 2020

Lindblom, Per Henrik, ’Processens arkitektur: jakten på det slutliga bevistemat i ett funkishus med flera våningar’, i Andersson, Torbjörn & Lindell, Bengt (red), Vänbok till Torleif Bylund, Iustus förlag, 2003, s. 171–260

Lindell, Bengt, Civilprocessen: rättegång samt skiljeförfarande och medling, 4 uppl., Iustus förlag, 2017

Lindell, Bengt, Processuell preklusion: av nya omständigheter eller bevis rörande

saken, 1 uppl., Norstedts juridik, 1993

Lindskog, Stefan, Skiljeförfarande: en kommentar, 1 uppl., Norstedts juridik, 2005 Madsen, Finn, Skiljeförfarande i Sverige: en kommentar till lagen (1999:116) om

skiljeförfarande och till reglerna för Stockholms Handelskammares Skilje-domsinstitut, 2 uppl., Jure, 2009

Maunsbach, Lotta, Avtal om rätten till domstolsprövning: processuella

överens-kommelsers giltighet i svensk rätt, diss., Lunds universitet, Norstedts Juridik,

2015

Mellqvist, Mikael, ’Överraskande processföring: problem eller möjlighet?’, i Göthlin, Lars, Heuman, Lars, Westberg, Peter & Wetterberg, Torgny (red),

Vänbok till Bertil Södermark, Norstedts juridik, 2009, s. 241–266

Nordh, Roberth, Processens ram i tvistemål: om yrkande och grunder, ändring av

talan m.m., 4 uppl., Iustus förlag, 2019

Olsson, Hans Gustaf, Förberedelse i tvistemål, diss., Lunds universitet, Norstedt, 1964

Peczenik, Aleksander, Vad är rätt?: om demokrati, rättssäkerhet, etik och juridisk

argumentation, 1 uppl., Fritzes Förlag, 1995

Sandgren, Claes, Rättsvetenskap för uppsatsförfattare: ämne, material, metod och

argumentation, 3 uppl., Norstedts juridik, 2015

Solerud, Hans-Gunnar, ’Har skiljemannalagen och rättegångsbalken ett

för-hållande?’, i Hellner, Jan, Hertzman, Olov, Nilsson, Edvard, Ramberg, Jan & Strömbäck, Erland (red), Festskrift till Ulf K. Nordenson, Jure, 1999, s. 411–428

Strömholm, Stig, Lyles, Max & Valguarnera, Filippo, Rätt, rättskällor och

rätts-tillämpning: en lärobok i allmän rättslära, 6 uppl., Norstedts juridik, 2020

Wallerman, Anna, Om fakultativa regler: en studie av svensk och unionsrättslig

reglering av skönsmässigt beslutsfattande i processrättsliga frågor, diss.,

Göteborgs universitet, Iustus förlag, 2015

Wallin, Martin, ’Smörjmedel i tvistemålsprocessen: att effektivisera handlägg-ningen’, i Strömberg, Stefan, Kugelberg, Charlotte, Asp, Petter, Eka, Anders, Flodgren, Boel & Mellqvist, Mikael (red), Svensk Juristtidning 100 år, Iustus förlag, 2016, s. 331–341

Westberg, Peter, ’Från statlig till privat rättskipning: reflexioner över frågan om avsägelse av rätten till domstolsprövning’, i Regner, Göran, Eliason, Marianne & Vogel, Hans-Heinrich (red), Festskrift till Hans Ragnemalm, Juristförlaget, 2005, s. 347–364

Westberg, Peter, Anskaffning av bevisning i dispositiva tvistemål, 1 uppl., Norstedts Juridik, 2010

Westberg, Peter, Civilrättskipning: I Tvistemål, 3 uppl., Norstedts juridik, 2021

Artiklar

Carbell, Leif, Rec. av ’Bengt Lindell, Civilprocessen, Iustus förlag, Uppsala 1998, 671 s.’, Svensk Juristtidning, 1999, s. 683–690

Edlund, Lars, ’Några praktiska synpunkter på ordförandeskapet i skiljeförfarande’,

Juridisk Tidskrift, nr. 3 2003/04, s. 666–673

Gentele, Oskar, ’Preklusion under huvudförhandling’, Juridisk Tidskrift, nr. 2 2016/17, s. 319–348

Hagberg, Lennart, ’Evidence in Swedish Arbitral Procedure’, Swedish and

Inter-national Arbitration 1982: Yearbook of the Arbitration Institute of the Stock-holm Chamber of Commerce, 1982, s. 29–37

Hellners, Trygve, Rec. av ’Bengt Lindell, Processuell preklusion av nya omstän-digheter eller bevis rörande saken, Norstedts Juridik, 1993, 424 s.’, Svensk

Juristtidning, 1995, s. 847–858

Heuman, Lars, ’Power of Attorney in Swedish Arbitration’, Swedish and

Interna-tional Arbitration 1994: Yearbook of the Arbitration Institute of the Stockholm Chamber of Commerce, 1994, s. 45–55

Heuman, Lars, ’Sammanblandning av bevisfrågor och rättsfrågor vid underlåten-hetsansvar’, Svensk Juristtidning, 2014, s. 357–386

Heuman, Lars, ’Skyldigheten enligt RB 17:3 att göra förnekanden och kontradik-toriska och konträra åberopanden’, Juridisk Tidskrift, nr. 4 2007/08, s. 909–919

Heuman, Lars, Rec. av ’Bengt Lindell, Processuell preklusion av nya omständig-heter eller bevis rörande saken. Norstedts. Stockholm 1993. 424 s.’, Juridisk

Tidskrift, nr. 3 1993/94, s. 612–617

Jareborg, Nils, ’Rättsdogmatik som vetenskap’, Svensk Juristtidning, 2004, s. 1–10

Lind, Johan, Rec. av ’Lars Heuman och Peter Westberg, Argumentationsformer inom processrätten. Juristförlaget. Stockholm 1993. 155 s.’, Juridisk Tidskrift, nr. 3 1993/94, s. 592–602

Lindblom, Per Henrik, ’Civilprocessens grundprinciper de lege feranda’, Svensk

Juristtidning, 2000, s. 105–155

Lindell, Bengt, ’Preklusion av processmaterial’, Advokaten, vol. 55 1989, s. 28–38

Olsen, Lena, ’Rättsvetenskapliga perspektiv’, Svensk Juristtidning, 2004, s. 105–145

Sandgren, Claes, ’Är rättsdogmatiken dogmatisk?’, Tidsskrift for Rettsvitenskap, nr 4-5 2005, s. 648–656

Rättsfallsförteckning

Högsta domstolen

NJA 1971 s. 51 NJA 1975 s. 502 NJA 1979 s. 773 NJA 1980 s. 352 NJA 1985 s. 738 NJA 1988 s. 161 NJA 1991 s. 481 NJA 1991 s. 720 NJA 1992 s. 375 NJA 1996 s. 52 NJA 2004 s. 874 NJA 2006 s. 271 NJA 2006 s. 326 NJA 2006 s. 520 NJA 2017 s. 824 NJA 2019 s. 802

Rättsfall från hovrätterna

Göta hovrätt

T 992-17

Hovrätten för Västra Sverige

T 2897-18

Hovrätten över Skåne och Blekinge

T 907-18 T 401-19

Svea hovrätt

T 4548-08 T 2610-13 T 2289-14 T 1323-17 T 3682-17 T 6075-17 T 11941-17 T 10818-18 T 11057-19 T 12891-19

Rättsfall från tingsrätterna

Borås tingsrätt

T 2838-18

Helsingborgs tingsrätt

T 2824-17 T 3938-17

Solna tingsrätt

T 915-12

Stockholms tingsrätt

T 13975-14 T 12198-15

In document Sammanställningens betydelse i dispositiva tvistemål (Page 76-91)