Som redan anförts ovan får domstolen i dispositiva tvistemål endast grunda domen på omständigheter som åberopats av part, RB 17:3. Huvudregeln i tvistemål är att huvudförhandling ska hållas. Endast om talan har medgivits eller eftergivits, eller om en huvudförhandling inte behövs med hänsyn till utredningen i målet och inte heller begärs av någon av parterna, får saken avgöras utan huvudförhandling, RB 42:18. När huvudförhandling har hållits får rätten enbart grunda domen på vad som förekommit vid förhandlingen; det är bara när ett mål avgörs utan huvudför-handling som domen får och ska grundas på huvudför-handlingarna, RB 17:2. Det som före-kommit vid förberedelsen i huvudförhandlingsmål är alltså strikt taget inte pro-cessmaterial.159 Regeln är starkt obligatorisk, vilket innebär att det inte finns något bedömningsutrymme för rätten.160
Av det anförda följer att det inte heller finns något utrymme för rätten att låta sammanställningen ligga till grund för domen. Det skulle stå i direkt strid med den obligatoriska regeln i RB 17:2.
159 Fitger m.fl., Rättegångsbalken m.m., 17:2. Jfr Westberg, Civilrättskipning I, s. 238 och Lindell, Civil-processen, s. 154.
160 Jfr Lindell, a.a. s. 84 ff., Ekelöf m.fl., Rättegång I, s. 55 f. och Wallerman, Om fakultativa regler, s. 38. Se Lindell, a.a. s. 92 om benämningen ”starkt obligatorisk”.
5.2.1 En problemsituation
En problemsituation som lyftes av flera av ombuden jag har intervjuat är följande. Förberedelse hålls i målet och en sammanställning skickas ut till parterna för kom-mentarer. Ibland sker detta tätt inpå huvudförhandlingen och ombuden hinner därför inte göra mer än att anmärka på de mer uppenbara felaktigheterna. Huvud-förhandling hålls sedan i målet och domen meddelas. Det visar sig då att någonting som finns i inlagorna har tappats bort i sammanställningen. Omständigheten har berörts under förhandlingarna men har trots detta inte tagits upp i domen. Parten klagar på domen och gör gällande att tingsrätten inte har beaktat allt som parten har anfört. Tingsrätten hävdar å sin sida att den har beaktat allt som framgår av sammanställningen. Det är så målet ser ut och därför är allt beaktat; tingsrätten har inte haft någon skyldighet att lägga något till grund för domen som inte finns med i sammanställningen. Parten hävdar å andra sidan att målet ser ut så som det framställdes under huvudförhandlingen i tingsrätten. Diskussion uppstår.
Vem har rätt och vem har fel? Visserligen är det så att målet, i optimala fall, ska se likadant ut både under förberedelsen och under huvudförhandlingen. Under vissa förutsättningar är parterna enligt RB 43:10 förhindrade att lägga fram nytt material under huvudförhandlingen.
För det första finns det emellertid, som vi har sett ovan, vissa inte försumbara möjligheter att föra in nytt material under huvudförhandlingen, vilket innebär att målet inte alltid ser likadant ut under förberedelsen som under huvudförhand-lingen. Är det ett vidlyftigt eller komplicerat mål kan det dessutom tänkas vara svårt för tingsrätten att under förhandlingen hålla koll på alla detaljer i målet, vilket gör det tänkbart att vissa mindre förändringar av talan görs under huvudförhand-lingen om detta inte uppmärksammas av motparten.
För det andra verkar det från tid till annan hända att sammanställningen skickas ut till parterna i ett alltför sent stadium. Särskilt om sammanställningen inte har upprättats av en domare finns det risk för att den inte korrekt återspeglar parternas talan. Nyanser eller rentav hela omständigheter saknas. Det kan då hända att talan under huvudförhandlingen läggs fram på ett sätt som står i överensstäm-melse med talan enligt inlagorna, men som avviker från sammanställningen. I
en-lighet med analysen i föregående kapitel kan det emellertid inte anses innebära att något nytt därigenom åberopas, eftersom det inte finns något stöd för att samman-ställningen ska ersätta inlagorna på det sättet. Med vetskap om att det är vad som läggs fram under huvudförhandlingen som är processmaterial, inte vad som åbe-ropats i inlagorna eller i sammanställningen, måste slutsatsen bli att sammanställ-ningen inte alltid kan anses återspegla målet. Därför måste det betraktas som fel-aktigt av tingsrätten att utgå från sammanställningen vid bedömningen av saken. Sammanställningen kan enligt motiven användas som hjälp vid domskrivningen; någon större betydelse än så kan den inte tillmätas efter förberedelsens avslutande. På samma sätt måste det anses vara felaktigt av hovrätten att, vid bedömningen av överklagandet, utgå från vad som finns antecknat i tingsrättens sammanställning.
En konsekvens av att målet kan förändras efter sammanställningens slutliga upprättande är att dess innehåll inte direkt kan kopieras till domens recit. Några problem med att låta sammanställningen fungera som underlag till reciten finns inte, men de justeringar i målet som skett under huvudförhandlingen, eller efter parternas påpekande, måste föras in i reciten. Som tidigare uppmärksammats är det viktigt att påminna sig om att sammanställningen och reciten inte är samma doku-ment, även om de ska innehålla information av samma slag.
5.3 Avslutande kommentarer
RB 17:2 hindrar rätten från att låta sammanställningen fungera som underlag för dom. Eftersom målet kan förändras under processens gång är det inte heller lämp-ligt att domstolen utgår från den vid bedömningen av saken, om inte alla föränd-ringar noga antecknas.
Den problemsituation som presenterats visar på ett tydligt sätt hur viktigt det är att arbetet med sammanställningen genomförs på ett korrekt sätt. De risker som lyfts i avsnitt 4.3.2.3 om att låta sammanställningen ligga till grund för nyhets-bedömningen gör sig gällande på ett påtagligt sätt även när det gäller sammanställ-ningens roll vid avgörandet av saken. Även om arbetet med sammanställningen förbättrades, är det troligt att syftet med en sammanställning skulle gå förlorat om denna skulle ges en stor betydelse vid avgörandet av saken, eftersom parterna
i sammanställningen skulle ta med allt som har eller kan tänkas få betydelse. Dess-utom skulle omedelbarhetsprincipen urholkas om fokus skiftades alltför mycket från huvudförhandlingen till sammanställningen.
6 Rättens möjligheter att fatta
processuella beslut
6.1 Inledning
I föregående kapitel har konstaterats att RB 17:2 hindrar rätten från att låta sammanställningen fungera som underlag för domen. Regelns obligatoriska karak-tär gör att det inte finns något utrymme för rättens bedömning i den frågan. Det har vidare förtydligats att RB 17:2 dessutom innebär att rätten inte kan använda sammanställningen som en checklista vid bedömningen av parternas talan, eftersom det är möjligt att dessa inte är identiska under förberedelsen, i samman-ställningen och under huvudförhandlingen. Det kan därför konstateras att det inte finns några möjligheter för rätten att fatta ett processuellt beslut om att samman-ställningen ska ersätta annat processmaterial vid bedömningen av målet inför av-görandet.161 I kapitel 4 har det slagits fast att det inte finns något stöd i rättskällorna för att låta sammanställningen ersätta inlagorna vid en preklusionsbedömning. I detta kapitel ska diskuteras om det däremot är möjligt för rätten att själv fatta ett processuellt beslut om att sammanställningen ersätter tidigare skriftväxling vid bedömningen av om en omständighet är ny och därför ska prekluderas.