Skillnader mellan vad som ger pojkar respektive flickor hög status/popularitet i skolklassen

I detta avsnitt redogör vi för de mest påtagliga skillnaderna mellan vad som ger pojkar respektive flickor hög status. Två skilda kategorier har utmönstrats; könssegregering och traditionella könsroller, vilka sammanfattar de huvudsakliga olikheterna.

4.2.1 Könssegregering

Genom att studera diagrammen kan vi se att pojkarna beskriver pojkarna med betydligt fler egenskaper än vad de beskriver flickorna. Exempelvis säger pojkarna att högstatuspojken har fina kläder, men de kommenterar inte flickans kläder. Detta kan bottna i olika orsaker. En anledning kan vara att de anser att hon inte har fina kläder. Det kan även bero på andra orsaker. Enligt våra observationer leker eleverna med personer av samma kön och därför kan det vara så att de inte bildat sig en tydlig uppfattning. Vi upptäckte också att pojkar endast leker med pojkar och flickor endast leker med flickor utanför skoltiden. Under skoltid ser det något annorlunda ut, då kan det ibland hända att de leker tillsammans. Bjerrum Nielsen och

35

Rudberg (1991:164-166) säger att denna typ av könssegregering är vanlig i åldrarna åtta till tolv år. Detta beror på att de har olika intressen och att de har olika syn på social samvaro. Forskning visar också att pojkar i större utsträckning än flickor tar avstånd från det andra könet för att tydliggöra sin egen könstillhörighet (Olofsson, 2007:46). Detta kan vara en anledning till att pojkarna inte kunnat bilda sig en tydlig uppfattning om flickorna. Av observationerna utläser vi detta beteende som att det i deras ålder anses vara tabu att kommentera det andra könet i positiv bemärkelse, framförallt gällande utseende. Dessa tolkningar grundar sig bland annat på kommentarer uttryckta med nedvärderande ton av det motsatta könet. Detta kunde handla om exempelvis pojkar som pratade om att de absolut inte var kär i någon flicka.

Genom observationer har vi också märkt att flickorna oftast leker två och två och pojkarna oftast leker i grupp. Via enkätundersökningen kan vi utläsa av informanternas svar att flickan med hög status har en bästis, detta stämmer inte lika väl överens med pojken med hög status. Enligt Nilzon (1999:23) och Rithander (1991:22-23) är detta fenomen vanligt förekommande och beror på att pojkar anser det viktigare att tillhöra en grupp än att ha en nära relation. Flickorna lägger istället större vikt vid att utveckla kommunikativa och nära sociala relationer (Bjerrum Nielsen & Rudberg, 1991:171, Rubin, 1981:93).

4.2.2 Traditionella könsroller

Tidigare forskning inom området visar att det finns stora skillnader i vad som ger pojkar respektive flickor hög status. Detta har vi också lagt märke till i vår studie. De största skillnaderna vi kan se mellan hur klasskamrater uppfattar pojken/pojkarna och flickan/flickorna med högst status i klassen/klasserna är att både pojkar och flickor anser att pojken är bestämmande vilket ingen anser att flickan är. I intervjun med pojkarna var det en som uppgav, gällande innebörden av popularitet, att om man är populär ”kan man bestämma mycket”. En annan pojke talade också om detta, han sa ”att man känner sig mer som att man bestämmer i klassen, andra kanske också tänker så”. I en intervju med en av flickorna uttryckte hon sig med följande ord ”man måste säga ifrån men man ska inte bestämma” när hon får frågan om hur en flicka ska vara för att vara populär. En annan flicka säger att ”man ska absolut inte bestämma”. Detta stämmer överens med Odelfors (1996:19) undersökning av villkoren för barns kommunikation i skolan. Hon menar att pojkar hörs och syns betydligt mer i verksamheten och de testar ofta sin mentala styrka gentemot omgivningen. Flickorna

36

accepterar oftare exempelvis regler och finner sig i dessa till skillnad från pojkarna. Evenshaug och Hallen (2001:285) förklarar att samhällets syn på pojkar är att de är mer dominanta än flickor, vilket bidrar till att detta beteende ytterligare förstärks.

Av såväl enkätundersökningen som intervjuundersökningen framgick att både pojkar och flickor anser att pojken med hög status är modig, stark och tuff. I en intervju sa en pojke att flickorna inte behöver vara tuffa för att få hög status till skillnad från pojkarna. Av enkäterna kunde vi också se att det enbart är ett fåtal som beskriver flickan med dessa egenskaper. Fler pojkar och flickor beskriver att pojken med högst status är rolig än vad de beskriver flickan med högst status. En pojke säger att man ska vara ”knasrolig och klantig” för att få hög status som pojke. Tio av elva pojkar nämner att högstatuspojken är bra på idrott. Fyra av elva pojkar säger att flickan med högst status är bra på idrott. Sju av tio flickor tycker att både pojken och flickan är bra på idrott. Flickorna tycker med andra ord att både flickorna och pojkarna är bra på idrott, men pojkarna upplever inte att flickorna är lika duktiga. Idrott är en för pojkar mer typisk sysselsättning än för flickor (Bjerrum Nielsen & Rudberg, 1991:174; Olofsson, 2007:90). I en intervju framgick det att pojken med högst status i klassen ”är snäll, rolig och bra på idrott”. Odelfors (1996:17) påvisar genom sin forskning att för pojkar är det viktigt att bland annat vara modig, stark och bra på idrott. Kanske är det därför pojkarna beskriver att det är fler pojkar som är bra på idrott än flickor. Det visade sig också att pojkar i större utsträckning än flickor underhåller sina klasskamrater med roliga historier och vitsigheter för att få uppmärksamhet. Detta stämmer väl överens med de resultat enkät- och intervjuundersökningen gett.

Vi kunde av enkäten utläsa att flickan med hög status bland annat beskrivs med egenskapen

blyg. Däremot beskrivs inte någon pojke med denna egenskap. Blyg är ett karaktärsdrag som kan tyckas typiskt flickigt. Flickor förväntas nämligen vara försiktigare, osäkrare och mindre benägna att ta risker än pojkar (Evenshaug och Hallen, 2001:285). Dessa könsstereotypa omdömen är barn medvetna om och kan ha en tendens att verka som en självuppfyllande profetia.