Skollagen (1985: 1100) och Läroplanen, (Lpo, 94, 2006) framför att vi ska arbe- ta mot En skola för alla. Skolans funktioner ska svara mot de mål som ställts upp enligt läroplanen (Lpo 94, a.a.). För att målen ska uppnås och förbättras kvalitativt, fordras att undervisningsmålen ständigt prövas. Arbetet måste ske i samarbete mellan skola, hem och samhälle (Lpo 94, 2006). Tillsammans bör lämpligen alla som arbetar i skolan verka för en omgivning som stimulerar till inlärning. För oss som specialpedagoger blir det viktigt att vi är medvetna om alla barns rätt till undervisning utifrån sina behov och förutsättningar. Skolver- ket (2001) menar att specialpedagogens ansvar för att möta elever i behov av särskilt stöd, blir att se kontexten av elevers svårigheter på individ-, grupp- och organisationsnivå och att försöka finna lösningar på problemen på samtliga ni- våer. Ytterligare områden som specialpedagogen ansvarar för är att föräldrar och elever blir delaktiga i skolfrågor. Här menar vi att skolan bör ta reda på vilka förväntningar elever och föräldrar har på sin skola.
Vi tror på att vidareutveckla specialpedagogrollen till att särskilt verka för in- kluderande attityder och synsätt på barns olikheter. Vår uppfattning innebär att utveckla samarbetet mellan lärare beträffande arbetssätt och bemötande av ele- ver i behov av särskilt stöd. För att nå målet En skola för alla anser vi att skol- organisationer bör ta tillvara på personalens kompetens, att satsa på kompetens- utveckling kring värdegrundsfrågor och att alla rektorsområden får resurser till specialpedagoger och elevvårdsteam. Vidare anser vi att det är av stor betydelse att föra dialog med eleverna om värdegrundsfrågor. Att ständigt hålla diskussio- nen om värderingar och attityder aktuell och vid liv i värdegrundsarbetet, ser vi som en av specialpedagogens viktigaste arbetsuppgifter.
8.6 Metoddiskussion
Att använda intervju som metod var vi tidigt överens om eftersom vi ville skild- ra människors syn på sina levda liv, höra deras upplevelser om tiden före, på och efter sin skoldaghemsvistelse (Kvale, 1997). Metoden har gagnat vårt syfte på bästa sätt. Alla våra intervjuer har vi upplevt som positiva, vår tolkning är att våra respondenter har haft samma upplevelse. Vi uppfattade intervjuerna som avspända och äkta. Som vi tidigare skrivit (5.7 tillförlitlighetsaspekter) finns det brister i våra retrospektiva frågor eftersom vi eftertraktade respondenternas upp- fattningar om händelser som låg några år tillbaka i tiden. Oberoende av detta gjorde vi bedömningen att vi ville intervjua elever som fått distans och perspek- tiv till sin skoldaghemsvistelse. Utifrån vår egen kritiska granskning kan vi se nackdelar och/eller fördelar med vår förförståelse, av den orsaken att vi själva är yrkesverksamma på skoldaghem och har vår bestämda uppfattning om verksam- heten. Det är möjligt att detta har färgats när vi kategoriserade, letade mönster och tolkade vårt intervjumaterial. Å andra sidan besitter vi stor kunskap och för- ståelse, både vad det gäller skoldaghem i sig och för elever som befunnit sig i en liknande situation som våra intervjupersoner gjorde. Vi tror att detta har bidragit till att vi fått ett större djup i våra intervjuer och kunnat bidra till att intervjuerna utföll positivt. Våra funderingar har även gått till hur vårt resultat skulle ha kun- nat se ut om vi intervjuat respondenternas föräldrar och deras lärare, med all sä- kerhet hade vi fått en större bredd och därtill en djupare analys. Tidigare i me- todavsnittet diskuterade vi urvalet (5.7 tillförlitlighetsaspekter) om det var så att lärarna hade valt ut elever som de ansåg ha varit framgångsrika, eller avgjorde slumpen? Som svar på dessa frågor kan vi tala om att inga påverkansfaktorer är inblandade från lärarnas sida, vi fick namn på elever som avslutat sin grundskola och därmed sin skoldaghemsperiod. Utifrån listan på femton individer lyckades vi inte nå tre, en valde vi bort p.g.a. personliga relationer och en drog sig ur un- dersökningen. Vår studie har gett oss många tankar och idéer som vi livligt och flitigt diskuterat under arbetets gång. Att vi har varit två har vi enbart sett som positivt, dels att vi har kunnat använda oss som bollplank och dels som stöd.
8.7 Slutord
Slutligen – utifrån våra resultat som pekar på det som respondenterna gemen- samt har upplevt under skoldaghemsperioden, att tiden som elev på skoldaghem har varit en brytpunkt, en ny chans i livet. Skoldaghemmen har gett responden- terna en möjlighet att bli inkluderade i ett senare sammanhang - med en tro på sig själv och med en tro på framtiden. De har utvecklat sitt KASAM, tillsam- mans med signifikanta andra. Respondenterna fick ta del av de olika skoldag- hemmen som en särskild insats, emellertid genererade insatserna olika. Det vi kan se från våra resultat är att ju tidigare insatserna gjordes desto bättre och lät- tare kunde eleverna återgå och bli inkluderade i hemskolan/annan lämplig skola. De tidiga insatserna underlättade även för kunskapsinhämtning.
Sammanfattningsvis drar vi slutsatsen att tidiga insatser är att föredra för bättre resultat och för gynnsammare förutsättningar för framtiden. Ju tidigare special-
pedagogiska åtgärder sätts in, ökas möjligheterna för den enskilda individen. Våra resonerande tankar handlar om att det för respondenterna har varit gynn- samt att vara exkluderad en tid för att senare på högstadiet bli inkluderad. Det har varit betydelsefullt att snabbt bryta den stigmatisering som eleven hamnat i, rätta upp problembilden och så fort det låtit sig göras, återvända och återförenas i den sedvanliga undervisningen. Främst av allt har tiden på skoldaghemmen stärkt respondenternas vilja att vara accepterad som alla andra och bli bemött med respekt för sina personliga egenskaper. Ett skoldaghem är i sig en exklude- rad verksamhet men för vissa elever – och för alla våra intervjuade - har det in- neburit att de upplevt sig som en del i en positiv gemenskap och att bli inklude- rade. I vår verksamhet på skoldaghem har vi insett betydelsen av kontinuerlig samverkan med hemskolan/annan lämplig skola och i synnerhet med mottagan- de personal vid återgång. Förberedelser både för eleven på skoldaghem och mot- tagande skola är av största vikt. Konsultation kring bemötandet av elev och ev. anpassningar av miljön, är av ytterligare värde för att reducera hinder och för att skapa gynnsamma förutsättningar. I vår kommande yrkesroll ser vi oss ha en betydelsefull funktion i detta arbete.
Den viktigaste kunskapen som vi anser att den här studien har bidragit till, är framförallt den fördjupade insikt om tidens betydelse för elever på skoldaghem. Tid som tillåter det ”onda” att läka ut, tid att finna tilltro till andra men även till sig själv, tid att inhämta förlorad kunskap, tid till att vända någonting destruktiv och negativt till någonting konstruktivt och positivt. Dessutom kan vi se att tids- aspekten har stor betydelse gällande tidiga insatsers utfall. I enlighet med det Lönnqvist (1985) beskriver, pekar våra resultat på att ju tidigare åtgärder och insatser sätts in desto bättre resultat får det för individens fortsatta utveckling och lärande. Dessutom har studien lett till att vår egen förståelse har ökat för de elever vi dagligdags möter i vårt arbete på skoldaghem. Förståelsen över vilken betydelse deras vistelse hos oss kan ha och att vistelsen faktiskt kan vara bryt- punkten i deras liv. Vidden av det ansvaret är oerhört betydande för oss. Med detta menar vi att vår studie gett oss svar på våra frågeställningar. Det vi arbetar med är lönt! Med följande avslutande ord vill vi beskriva den värdegrund och det respektfulla bemötande som vi önskar vore den första och största tegelstenen i byggandet av En skola för alla.
”Barn gör så gott de kan.
När de inte kan bättre måste vi komma på varför, så att vi kan hjälpa dem”