Om tiden före skoldaghemsvistelse talar fyra om sina upplevelser av mobbing och utanförskap. ”När det väl kom till kritan var jag det svarta fåret på skolan för jag startade alla bråk, det var bråk på skolan när jag inte ens var där.” Två beskriver hur ofta det förekom att de fick stå till svars för händelser som skett när de inte var närvarande och hur de dagligen måste försvara sig med knytnä- varna. Tre talar om svårigheter att följa med i undervisningen och att motivatio- nen på så vis förlorats. Tre minns tiden som bråkig och högljudd. Tre hade hög frånvaro, detta dels på grund av koncentrationssvårigheter och dels på brist av impulskontroll. Samtliga delar uppfattningen om hur de upplevt att de vuxna till slut tappat förmågan att orka hjälpa dem. ”Han hackade ner på mig hela tiden, tryckte in mig i hörn och låste in mig på skolan.” Tre nämner någon viktig vux- en som har bidragit till att de ansträngt sig just på dennes lektioner. ”Jag gillade läraren vi hade i historia, han var hård men snäll. Han kunde skoja med oss men kunde även vara allvarlig när det behövdes”. En av respondenterna uppfattade sin skolstart som positiv och meningsfull, medan övriga uppfattade att svårighe- terna började i och med skolstarten. ”Grundskolan började helt kanon men sedan när jag blev äldre struntade jag i allt.” Två berättar att de redan gick i en mindre undervisningsgrupp på hemskolan innan de började på skoldaghem. ”Ja, jag blev förflyttad, alltså de ville inte ha mig i en vanlig klass längre, jag var jobbig att ha i en vanlig klass.” Tre skiftade skolor ett flertal gånger innan de placerades på skoldaghem. En uppger att han uteblev helt från undervisningen under ca ett år innan han påbörjade skoldaghemsvistelsen.
Svårigheterna för nio av respondenterna debuterade, enligt dem själva, i och med skolstart. Emellertid har de börjat på skoldaghem vid olika åldrar. Fem av de unga männen började på skoldaghem mellan skolår tre till sex och en började mellan skolår sju till nio. Fyra unga kvinnor och en ung man började mellan skolår sex till nio.
Tidpunkt för skoldaghemsplacering
Skolår 3 - 6 Skolår 7 - 9
Antal flickor Antal pojkar Antal flickor Antal pojkar
- 5 4 1
Tabell 3.1 Respondenternas ålder när de påbörjade sin skoldaghemsvistelse.
Första steget till skoldaghemsplacering togs av föräldrar, pedagoger och/eller rektorer. För en respondent är det oklart vem som var initiativtagare till placer- ingen.
• Hemskolans initiativ: 5 • Föräldrarnas initiativ: 4 • Övrigt: 1
Fem upplevde det som ledsamt att behöva lämna sina kamrater på hemskolan. Fem beskriver det som skönt och en lättnad att komma ifrån hemskolan eftersom de kände ett utanförskap och/eller var mobbade. Två av dessa fem var själv mobbare. ”Jag har alltid haft väldigt dåligt självförtroende. Det var lättare att göra andra till offer än att själv bli mobbad.” Två berättar om den skeptiska in- ställning de tidigare hade till skoldaghemmet, som ryktesvägen benämnts som värstingskola. En uttrycker sitt tidigare antagande om vad ett skoldaghem var. ”Jag trodde det var en invalidskola eller något, men sedan förstod jag vad det var. Det var en vanlig skola för vanliga elever som hade lite mer problem bara, som blivit tvingade att gå där – precis som jag.” Därtill uppfattade en sig som ett ”krångelbarn”. ”Jag identifierade mig med ’krångelbarnen’ som gick på sådana skolor.”
Följande valda citat från våra intervjuer belyser de unga kvinnornas uppfattning- ar av sin skoltid innan de började på skoldaghem.
Jag fick inget grepp om vad skolan egentligen var. Skolan fungerade inte för mig. Det var mycket turbulens i skolan. De var så trötta på mig. Jag hann inte uppfatta vad lärarna prata- de om och det gjorde att jag inte orkade hänga med.
Jag var inte speciellt motiverad i skolan. Jag tramsade mest och skojade på lektionerna Jag störde mina klasskamrater. Jag vill visa att jag inte brydde mig och sån´t. Jag var tuff och ville visa de andra att jag inte be- hövde lyda någon lärare.
Jag hade enormt mycket frånvaro. Jag klarade inte av den sociala biten.
Jag var så utsatt både fysiskt och psykiskt. Det var mycket mobbning med slag och ord som var obeskrivliga. Det är nå- got som aldrig kommer att försvinna från mitt huvud.
Figur 3.1 Modell över de unga kvinnornas uppfattning om skoltiden före
Följande valda citat från våra intervjuer belyser de unga männens uppfattningar av sin skoltid innan de började på skoldaghem.
Det var rätt så stimmigt. Det var mycket bråk, jag brydde mig inte.
Jag var väldigt stökig, jag hade väldigt mycket kon- centrationssvå- righeter. Gjor- de inte det jag skulle göra.
I lågstadiet kun- de andra elever hålla på med mig, jag slogs mycket och för- svarade mig. Jag brydde mig inte om vad lärarna tyckte.
Ja, det var ett helvete, det var mobbing varen- da dag. Var man inte en i gänget blev man retad för det.
Ja, det var mycket bråk, ja vi kom inte överens helt enkelt. Jag gjorde vad jag skulle men det funkade inte. Där var en som jag inte kom speciellt överens med och ofta var det han och jag.
Det var ju mycket att man blev mobbad. Det var mycket slagsmål och sån´t. Det var inte roligt att gå i skolan. Det var lättast att skylla allt på en.
Figur 3. 2 Modell över de unga männens uppfattningar om skoltiden före
Sammanfattande analys
Då vi själva är verksamma och arbetar på skoldaghem, upplever vi egentligen inget av det som respondenterna berättar som överraskande. Vi känner igen de- ras skildringar från andra elever vi mött. Inte desto mindre ökar vår nyfikenhet och förståelse utifrån intervjusvaren.
Orsakerna till varför respondenterna befann sig i en besvärlig situation är kom- plex, dock kan vi urskilja vissa gemensamma nämnare före skoldaghemsvistel- se. De intervjuade berättar att tiden före skoldaghemsvistelsen var mödosam. Flera av dem har uppfattat sig själva som ensamma och inte upplevt någon till- hörighet och/eller acceptans, vilket resulterat i olika negativa händelseförlopp. I intervjusvaren noterar vi att de unga männen berättar om mer bråk och slagsmål medan de unga kvinnornas upplevelser mer handlar om att bli mobbad eller att vara en mobbare. Därtill urskiljer vi att det enbart är pojkar som blivit placerade på skoldaghemmet i de yngre åren, flickorna är inte representerade förrän på högstadiet.
En del av respondenterna nämner viktiga vuxna som bidragit till positiva upple- velser som gjort att de ansträngt sig just på deras lektioner. För några har perso- nalen på hemskolan upplevts som fientlig, vilket har inneburit en miljö som för våra respondenter varit omöjlig att hantera. En viktig fråga de ställer sig är var- för personalen på hemskolorna inte har kunnat lösa mobbningsproblematiken. Emellertid uppfattas den kränkande behandlingen från de andra eleverna som den mest förfärliga upplevelsen i form av mobbing och utanförskap. Samtliga delar samma uppfattning att de vuxna till slut tappat orken att hjälpa dem. Bety- delsefulla vuxna som orkar med elever som av olika anledningar har det ar- betsamt kan vi här se vikten av. I flera av svaren ifrågasätts hemskolans förmåga att bedöma vem som ska exkluderas. Några av respondenterna var redan exklu- derade från sin klass och var placerade i annan mindre grupp, några hade flyttat runt på olika skolor i kommunen och en hade inte varit i skolan under ett års tid.
6.3 Skoldaghemsperiod
Tre uppfattade sig själva som tuffa och kaxiga den första tiden eftersom de ville inge respekt. ”Man skulle ha den attityden annars blev man överkörd.” En minns det som besvärligt att komma in i den nya klassen p.g.a. sin blyghet. Sju kom- mer ihåg att det var hårt och tufft i början med mycket bråk och strikta regler. ”Det var andra regler, du fick ju inte göra som du ville, det var liksom strikta regler.” En berättar om första tiden som spännande och en nämner känslan av lättnad.
Alla berättar om att det gick fort att anpassa sig till sin nya skolsituation. ”Det var skönt med en nystart på skoldaghemmet. Det var inte många som visste vem jag var”. Samtliga respondenter beskriver den lilla gruppen och undervisningen. ”De hjälpte mig att jobba, jag kunde koncentrera mig mer.” En annan berättar; ”Miljön är mindre, allting blir lättare. Det är som att sitta hemma och göra sina
läxor fast här har man riktig hjälp hela tiden.” Lektionerna på skoldaghemmet uppfattades som annorlunda än hemskolans. ”Vi hade ju ämnena men på ett an- norlunda vis.” Gemensamt nämner respondenterna att skolarbetet varvades med andra aktiviteter där alla var delaktiga såsom praktiska ämnen, uteaktiviteter, studiebesök och utflykter i närmiljön, samt lägerskola.
Synonymt framhåller alla respondenter att skoldaghemmet gett dem positiva strategier. ”Det var på skoldaghemmet jag började ändra på mig, jag började fatta att jag inte kunde hålla på så här.” En annan berättar: ”De fick en liksom att tänka helt annorlunda.” En tredje säger ”Vi blev upphämtade med skolbussen direkt utanför hemmet så det fanns ingen chans att smita ifrån, det var bra. Jag har alltid varit en sådan som skolkade innan men jag tänkte det var bäst att sköta mig”.
Alla respondenter beskriver lärarna och relationerna till dem som det mest bety- delsefulla på skoldaghemmet. ”Ja det var ju lärarna, den största förtjänsten var lärarna. Lärarna är viktiga, det är ju de som är skolan. Det var de som gjorde det roligt att gå där, att tycka om det”. Alla talar om gemenskapen de upplevde. ”Jag kommer ihåg de fina tiderna med lärarna och elever och de fina samspelen.” Samtliga respondenter talar om tiden på skoldaghemmet som en positiv vänd- ning i livet. ”Det var då allting öppnade sig, allting blev fred. Man såg allting på ett annat sätt.” Andra viktiga faktorer som respondenterna minns som betydelse- fulla är de vuxnas förhållningssätt. När eleverna kom på morgonen och åt fru- kost fanns de vuxna där och tog emot dem. Ett flertal nämner frukosten som en viktig stund där de blev sedda. ”Läraren kollade av en.” Lärarnas förhållnings- sätt vid konflikthantering belyser en så här:
Om det blev bråk tog läraren tag i det direkt, vi satte oss ner vid bordet och diskuterade det som hänt. Lärarna var delaktiga i diskussionerna, de gjorde inga moraliska utläggningar, de behandlade oss som ungdomar.
Fyra berättar om förtroende för lärarna och skolans stöd till hemmet som viktiga delar. ”Min mamma var glad för att hon skulle slippa tjata att jag skulle gå till skolan.” En annan säger;
Lärarna förstod ju pappa när han berättade vad jag hade för problem, han tyckte de var de förnuftigaste lärare han hade mött. Allas föräldrar var ju ofta och hälsade på. Där var inte en enda förälder som var missnöjd med varken oss andra elever eller lärare.
Två beskriver särskilt dagen då de avslutade tiden på skoldaghemmet:
Jag kommer ihåg läraren som tackade mig för tiden som gått och önskade mig lycka till. Då kom det tårar. Jag hade ju gått där och de kände mig så mycket.
Följande citat belyser respondenternas uppfattningar om skoldaghemsperioden.
Figur 3.3 Respondenternas uppfattningar om skoldaghemsperiod.
Det var lugnt och skönt! Jag trivdes!
Helnöjd!
Allting öppnade sig!
Det borde finnas flera sådana här skolor! Det var mina bästa år i skolan! Jag lärde mig ta ansvar! De vuxna var jävligt bra! De ställde upp! SKOLDAGHEM En skola ska vara som ett skoldaghem!
Sammanfattande analys
Även under denna tidsperiod är det, egentligen, inget som förvånar oss. Vi upp- lever en stor förnöjsamhet och inre motivation i de positiva tankar respondenter- na har om sin skoldaghemsvistelse. I flertalet av de frågor vi har ställt till våra respondenter kan vi utläsa många likheter. Många har uppfattat skoldaghems- miljön som tuff i början med mycket bråk och strikta regler och några ansåg det som bäst att upprätthålla en tuff attityd. Likafullt är alla överens om att det gick fort att anpassa sig. De kom snabbt in i gruppen och visste vad som förväntades av dem. De uppfattade sig själva som en i gruppen, en accepterad gruppmedlem. Ett flertal av dem beskriver en känsla av lättnad över att ha fått en nystart och/eller brutit negativa mönster. Samtliga är överens om att tiden, miljön, lilla gruppen och undervisningsmetoderna som faktorer vilka skapat gynnsammare förutsättningar för motivation till inlärning. Ingen skildrar någonting om mobb- ning eller slagsmål på skoldaghemmen, de kände sig trygga. Genomgående skildrar våra respondenter vuxenbemötandet på skoldaghemmen som avgörande, det fanns ett genuint intresse för den enskilda eleven, alla kände sig sedda och bekräftade. De vuxna på skoldaghemmen har uppfattats som en bundsförvant som det fanns förtroende och tillit till. De vuxna har orkat! Ryggsäcken i figur 3.4 illustrerar de faktorer som respondenterna ansett ha tillägnat sig under skol- daghemsperioden.
Figur 3. 4 Viktiga faktorer under skoldaghemsperioden.
BRYTPUNKT TRYGGHET DELAKTIGHET
SJÄLVINSIKT MOTIVATION