Följande avsnitt är inte bara ett fristående perspektiv utan också en summering med slutsatser från alla tre perspektiven.
6.4.1
Förutsägbarhet kontra oförutsägbarhet
Platser med tydliga budskap som klätterställningar och volträcken användes i stort sett inte alls under observationerna däremot användes flera av de objekt och platser som inte var så förutsägbara som sandbänksklassrummet, bänkar, staket, slänten och inte minst skolhusets form och storlek. Platsernas egenskaper, artefakter och naturmaterial initierade barnen till samspel både med platsen och varandra.
Artefakterna som olika slags bollar användes på det gängse sätten. Basketbollar studsades, fotbollar sparkades och rugbybollar kastades. Däremot hade pinnar ett brett användningsområde. Sandens anonymitet är inte heller särskilt förutsägbar den blir identifierbar och får en mening när barnen ritar i den och deras egna uppfunna världskarta växer fram. De uppmålade hagarna på asfalten kan dels användas till traditionell haghoppning eller till egna uppfunna variationer, vilket visar prov på
barnens kreativitet. Rörelseövningen när de hoppar sina egna varianter ser ut att ge en betydande samvaro och samspel när de imiterar varandras rörelsemönster.
Skolhusets inspiration till rundvandring skapar i sig både en lagom promenad, och en variationsrik och meningsfull samvaro för barnen. Huset storlek och form innebär en oförutsägbarhet om vad som finns på andra sidan. En mysterieeffekt som måste undersökas.
6.4.2
Perifera platsers betydelse
Sandbänksklassrummets läge i utkanten av skolgården, dess form och förhållandevis lilla yta gör den idealisk för barnen att leka ostört. Barnen skapade verkligen både leken och platsen i sin lek ”hoppträning på ridskolan” (bild 10, bild 25). Bilderna är tagna ca 7 veckor efter videoobservationen, vilket är intressant i sig. När observationen ägde rum så var inte själva ”ribborna” till hindren lika långa och inte heller lika många. Det tyder på att lekteman kan hålla i sig. Jullovet kan ju ha varit det välbehövliga uppehållet för att leken sedan kunde ta ny fart. Bristen på snö är nog en annan orsak till att leken kan ha hållit i sig. Mellan videoobservationen och fotograferandet av platserna på skolgården kom det ingen snö. Fördelen att kunna lämna utemiljöer som de är, utan att behöva städa efter sig, bidrar antagligen till att lekar håller i sig och utvecklas. Leken verkar också ha en psykologisk betydelse som bearbetning av deras fritidsintressen, eftersom flera av dem rider.
Stora slänten som också ligger i en gränszon uppmuntrar till nästan oavbruten rörelse. Barnens tolkning av släntens ojämna terräng, branta lutning och markbeläggning resulterar i bergsbestigning och ruschkaneåkning. Dess höga grad av komplexitet försvårar delvis sikten och uppmuntrar därför till att förflytta sig längre in i terrängen. En mysterieeffekt som leder till att platsen behöver undersökas, för att förstås. Barnen anknyter också till platsen genom att vandra i den. Deras passager igenom slänten på väg från matsalen verkar också ge en upplevelse av den. Träd symboliserar dels klättring, för en av flickorna på skolgården och dels ger de ett bidrag av pinnar som får symbolisera ett flertal användningsområden.
Frånvaron av vuxna verkar göra att stora slänten blir en plats där de kan tänja sina gränser och bruka skogens material som de vill. En plats där en vuxen blir ett intrång i deras privata sfär. Det kanske är så att skogen i stora slänten känns som det stället där de har möjlighet att vara lite ifred ifrån vuxenvärlden, helt enkelt ett slags ställe där de kan finna sina små gläntor att skapa som egen plats. I motsats verkar stora slänten också ha funktionen av en spännande genomfartsled som blir en viktig ingrediens i fantasileken ”Avatar”.
6.4.3
Fantasilekars behov av ett flertal platser
Barnen i fantasileken ”Avatar” verkar utläsa att lilla bollplanens komplexitet, passar för deras val av lek. Med hjälp av dess objekt skapar barnen en mening i leken. Barnens yviga rörelser underlättas av att bollplanen är en ganska stor plats att vara på, men ändå inte för stor. De utrymmen som bildas mellan bollplanken och trädgrupperingen ger möjligheter till flyktvägar. Vattnet fyller en stor funktion för
det valda temat eftersom i ”Avatar” ingår det att någon ska vara vattenbändare, vilket betyder en som kan hantera vatten och använda det som vapen. Lövhögen blir till jord i denna lek. Jord som jordbändaren är härskare över och kan använda som vapen. Leken fortsätter sedan på gungplatsen och vidare till trädgrupperingen.
Gungorna blir först en viloplats i fantasileken. Sedan blir gungornas mekanik och funktion som fartupplevelse en betydelsefull inspirationskälla till roll- och lekutveckling. Att gungan faktiskt ger fart överför Lukas till lektemat där han utnyttjar farten och associerar den till eldens kraft. I leken bearbetar de innehållet i Avatar. Den fysiska miljöns inspiration till barnens samspel märks också när Markus klättrar upp på staketet. Det smittar av sig. Staketet blir både klätterställning, balansgång och en höjd att hoppa ifrån. Striden med ”pinnarna” får därmed en ny arena; istället för markplan flyttar leken upp en meter och utspelar sig på den den ca två decimeter breda staketet, där en duell utspelar sig.
Trädens betydelse för barnen visar sig när Markus håller sig fast i en av trädgrupperingens stammar, gungar bakåt och säger:
Det går inte så bra att klättra i dom här trädena. (bild 8)
Gungplatsens meningsskapande framträder också när barnen i fem-sexan söker sig till gungorna direkt vid rastens början. En plats vars tydliga symbolik är att det är tillåtet att slappna av, reflektera, och hämta andan en stund. I motsats till klassrummet där uppgifter pockar på uppmärksamheten större delen av tiden. Utsikten över berget skulle kunna bli till mer glädje om gungorna vändes åt det hållet.
6.4.4
Nivåskillnaders betydelse
På rasten pågår hela tiden ett informellt lärande, några barn övar upp sin fysiska förmåga att känna in avstånd både i längd och höjd. De verkar söka sin egen rörelseutveckling. Strävan att komma upp ovanför markytan till högre punkter upprepas gång på gång av ett flertal barn. Rörelseleken vid bänken ger fysisk träning och utvecklar förmågan att falla från en höjd och landa snyggt antingen på marken, eller i kompisens famn. Min tolkning är att deras rörelseövning skapar en känsla av att kunna hantera sin kropp. Till skillnad mot haghoppningen, verkar leken vid bänken vara mer spontan. En lek som de i relation till platsens objekt utvecklat intuitivt. Det ser ut som barnen dras till att göra ovanliga rörelser, med lyft och fall. Bänkarna på lekplatsen kan sägas vara en plats som inte är funktionsstyrd och som öppnar oändliga möjligheter för interaktion. Årstidens bidrag av is förstärker bänkens funktion i ovanstående exempel. Bänken blir med sin höjd från marken och sin isiga yta upprinnelsen för det glidhopp som barnen utför. Emma uttryckte också en anledning till leken när hon säger:
Vi brukar göra det när det är is.
Detta är ett tydligt exempel på att det kan vara platsens egenskaper som initierar leken. Utan is inget hopp.
6.4.5
Lilla lekhusets symbolik
Lekhusets rumsliga gestaltning bygger på dess samlade form och öppenhet runt den mittersta stången. Nivåskillnaderna i huset har betydande funktioner i barnens lek. Öppenheten gör det möjligt att förflytta sig mellan de olika avsatserna. Den rumsliga karaktären och husets ringa storlek, förstärker också barnens koncentration och ger en viss ordning åt leken. Barnen sitter ibland i dess öppna fönster. Det verkar vara avkopplande. Annars ser jag inte många som sitter ner förutom i gungorna.
Lekhusets användning har endast belysts av en sorts aktivitet, vilket naturligtvis minskar inblicken i dess användningsområde.
6.4.6
Säkerhetskulturen på skolgården
Säkerhetsregler finns och kan märkas i stängslet som vetter mot bäcken och i det generella förbudet att klättra i träd. Borttagandet av äppelträden visar också att säkerheten går före upplevelsen av äppelträd. Däremot märker man samtidigt att det finns färre restriktioner i barnens användande av skolgården i jämförelse med inomhusmiljöer. Ingen av personalen verkar reagera på att barnen går på bänkarna. Det beteendet inomhus skulle antagligen möta motstånd. Bollar är också något som används sparsamt inomhus. Livliga aktiviteter som att springa, göra olika hopp och bråkleka försiggår också i hög grad utomhus. Det talar för att det finns färre regler i förhållandet till utomhusmiljöer, i jämförelse med inomhusmiljöer.
7
DISKUSSION
Ett reflekterande av resultaten med hänsyn till valda metoder, tidigare forskning och miljöpsykologiska teorier.