Släbro i Nyköping, Södermanland

Bronsåldern har en bra spridning i Södermanland, många mer eller mindre centrala områden har påvisats av bland annat forskare som Sonja Wigren (1987). De områden som ses som bebodda är ofta också bundna till hällristningarnas spridningsbild, med undantaget för de nordvästra och norra delarna av landskapet. Även en korrelation mellan viktiga farleder och ristningsplatser har uppmärksammats. De flesta gravar som påträffas från den aktuella tiden är direkt bundna till höglandsområden och bergsplatåer, detta främst berörande de av rösetyperna av vilka majoriteten är knuten till brandgravsskick. Även stensättningar gör sig påminda i landskapet som är gravar från brons- och järnålder. Boplatserna har främst identifierats efter förekomst av skärvstenshögar, den av de lämningstyper som främst brukar anses ge indikationer på boplatslämningar i Mellansverige. Dessa kom bland annat att bli viktiga Sonja Wigrens (1987) forskning. Tack vare inventeringar av bland annat Sven-Göran Broström, Kenneth Ihrestam och paret Wredenmark (1984) har antalet ristningar i Sörmlandsområdet vuxit stadigt med åren. Tack vare deras insatser kom ristningsområdenas antal från början av 1970 att stiga med inte mindre än 600 %. Den vanligaste typen tordes vara skeppsristningarna, och de övriga motiven består bland annat av yxfigurer, djurfigurer, hjulkors, fotsulor, människoavbildningar och ramfigurer. Arbeten som dessa är evigt pågående och man finner än idag platser med ristningar som man inte uppmärksammat tidigare. En förekomst som skiljer Sörmland från övriga landet är den av ristningar som gjorts i urbergskalk. Ristningarna i sig beskrivs förekomma främst i närhet till åkerytor, dessa förstås ett samtida fenomen och svårfastställda om existensen var densamma under bronsåldern. David Damell (1989) tror dock att denna mark nyttjats för boskap och odlingar, och att den således kan kopplas till fruktbarhetskult. Detta skiljer sig dock markant från den lokal jag ska gå närmare in på senare i texten, Släbro. Dateringar har gjorts efter figurtyper och föremål som påträffats och placerats från äldre till yngre bronsålder, men med tyngd i det senare skedet (Damell 1989:166ff).

42

En ristningstyp som höjt många ögonbryn i hällristningsforumen är den som pryder Släbroparkens hällar i Nyköping. Denna upptäcktes 1984 av Sven-Gunnar Broström och Kenneth Ihrestam under en inventering i området. Platsen hade redan innan setts som intressant, men ingen av de kunde ana vad dom var på väg att upptäcka. Hällarna vars bildvärld som kom att upptäckas var placerade på den plats som under yngre bronsålder hade varit en udde ut i havet, och pekade uppströms i landskapet (Broström, Ihrestam, Wigren och Eriksson 1990:1ff). Man kom här att återfinna 700 figurer fördelade på 7 olika hällar, man konstaterade redan vid upptäckandet att denna plats hyste en bildvärld som inte påträffas tidigare. Hällarna dominerades av ramfiguren, och man såg bildspråket som världsunikt. Tolkningsmässigt har dessa ristningar utsatts för många försök, ett av Ulf Bertilsson behandlade bland annat just platsens unika bilder generellt, här genomfördes termoluminiscensdateringar på keramiken och en analys av vattennivån som en gång funnits på platsen i förhållande till de längsta ristade figurerna. Detta pekade enligt Bertilsson (1989) på att platsen skulle nyttjats och ristats väldigt sent, även teorier kring det motsatta (mellan sten och äldre bronsålder) förekom (Broström & Ihrestam 2010:100f) och jag själv har i min kandidatuppsats placerat Släbro runt cirka 2500fkr (Sundström 2012). Det som enligt Damell (1989) gör platsen så unik är det faktum att ristningarna tillkommit så nära mynningen ut till havet. Vanligt är att dessa snarare uppträder i vikar till närliggande vattendrag så som sjöar, ett bra exempel är ristningarna i Östra Eneby. Platsen i sig har inte någon av de vanliga framställningarna av skepp eller annan typ utan domineras helt av ramfigurerna, alla möjliga teorier har omgärdat detta unika bildspråk och gett oss förklaringar som dräkt och mantelavbildningar, avbildningar av osynliga eller onämnbara gudomligheter, människoavbildningar och även andra mer ovanliga förekommanden. Denna figurframställning kan enligt honom påvisa en förekommande fjärrhandel med såväl lokala och regionala handelsresande som mer kontinentala kontakter (Damell 1989:169f). Det senare nämnda skulle i sådana fall tyda på att på att platsen i sig nyttjades av exempelvis en betydande centralt förekommande maktapparat som stod för dessa kontakter, detta ett exempel ur hur Thomas Larsson såg på liknande kontakter och deras förekomst i Vistad Östergötland (Larsson 1993, 1995) Intill ristningarna i Släbro har en stenmatta med inslag av skörbränd sten påträffats tolkad som att vara en del av kulten på platsen (Sundström 2012) En gemensam nämnare med lokaler som hyser ramfigurer finner vi i Norrköpingsområdet Himmelstalund (Damell 1989:169).

43

11 Figuranalys

Diskussionerna kring figurerna i Släbro hällristningslokal har varit många och de slutgiltiga svaren få, detta kan väl dock anses som ett steg i rätt riktning då något så komplext som figurer som existerar ur vår tid inte bör tolkas ytligt och lätt. Många kanske dock skulle se vårt problematiserande som problemet i sig, kanske gör vi det svårare för oss än vad det behöver vara. Kathrine Hauptman- Wahlgren gjorde 1994 en analys av Släbro och typologiserade samt klassificerade figurerna i ett försök att skapa struktur i det vimmel av bilder som möter oss på denna plats. Medan jag har utgått från denna analys så har jag gjort modifieringar till klass och typ och inte använt hennes så kallade transformationsserier. Dom har dock inspirerat till en kategorisering som jag valt att göra av figurerna. Kategori 1 berör främst figurer som kan anses som kompletta i sitt existerande tillstånd dom har utskott eller utskott och strålkrans. Kategori 4 består av figurer som kan tyckas befinna sig i

44

sin grundläggande form, cirklar ramar osv. Kategori 2 berör figurer som kan tyckas befinna sig i ett transformativt stadie. Och slutligen kategori 3 som hyser resten av bildframställningarna.

Kategorierna fördelas som följer: Kategori 1 Kategori 2 Kategori 3 Kategori 4 AB DB AA DC G A AC DD B E H D BB EA BA EB I BC EC C F CA FA CB FB CC FC DA

I analyser som dessa bör man främst se till figurernas grundform, i detta fall anser jag de geometriska formerna som det viktiga första steget i denna analys. I Släbro uppträder främst cirkelformade (även i oval form) och ramformade figurer (ramformade kan även avses som rektangulära eller kvadratiska), även avvikande figurer som kan betecknas som icke slutna, samt de ännu mer enigmatiska till synes färdiga figurerna med speciell utformning. De två kategorier jag valt att hämta ur dessa blir således icke slutna och avvikande eller strålnings/rörelsefigurer.

De geometriska figurerna uppträder som nämnt i cirklar eller ramar, dessa två kategorier motsvarar även andra figurer med lättrelaterad form. Vidare identifiering av dessa avser om de uppträder med så kallade utskott (utskott på bara ena eller båda sidorna av figuren), med strålkrans eller med båda attributen. Ramarna och cirklarna kan också antingen hysa ornamentik internt eller framställas utan denna, ramarna utan betecknas just så, tomma ramar dom med som ramar och cirklarna enbart som cirklar.

Här följer en lista över de figurer vi finner på hällarna i Släbro och vilka hällar de uppträder på samt vilken beteckning dessa har designerats:

Exempel från kategori 1, kategori 2, kategori 3 samt kategori 4 (ur Broström, Ihrestam, Wigren & Eriksson 1990)

45 Förenämnda figurer och deras beteckning/fördelning:

Beteckning: Figurtyp: Häll 1 Häll 2 Häll 3 Häll 4 Häll 5 Häll 6 Total per figur: A Cirkelfigur 1 56 5 34 22 0 118 AA Cirkelfigur m. strålkrans 0 3 1 0 0 0 4 AB Cirkelfigur m. utskott 0 20 1 3 7 0 31 AC Cirkelfigur m. utskott och strålkrans 0 3 1 0 0 0 4 B Tudelad cirkelfigur 1 19 4 2 1 0 27 BA Tudelad cirkelfigur m. strålkrans 0 5 0 0 0 0 5 BB Tudelad cirkelfigur m. utskott 1 12 2 0 0 0 15 BC Tudelad cirkelfigur m.

utskott och strålkrans 0 3 1 0 0 0 4

C Fyrdelad cirkelfigur 0 13 1 1 1 0 16 CA Fyrdelad cirkelfigur m. utskott 0 7 0 1 0 0 8 CB Fyrdelad cirkelfigur m. strålkrans 1 0 0 0 0 0 1 CC Fyrdelad cirkelfigur m.

utskott och strålkrans 0 3 0 0 0 0 3

D Ramfigur 0 19 3 8 1 0 31 DA Ramfigur tom 1 8 3 1 0 0 13 DB Ramfigur m. utskott 0 4 0 1 0 0 5 DC Ramfigur m. strålkrans 0 1 0 0 1 0 2 DD Ramfigur m. utskott och strålkrans 1 3 0 0 0 0 4 E Tudelad ramfigur 0 11 2 5 2 0 20 EA Tudelad ramfigur m. utskott 0 6 1 0 0 0 7 EB Tudelad ramfigur m. strålkrans 0 0 0 0 0 0 0 EC Tudelad ramfigur m.

utskott och stråkrans 0 2 0 0 0 0 2

F Fyrdelad ramfigur 0 0 0 0 0 0 0 FA Fyrdelad ramfigur m. utskott 0 2 0 0 0 0 2 FB Fyrdelad ramfigur m. strålkrans 0 0 0 0 0 0 0 FC Fyrdelad ramfigur m

utskott och strålkrans 0 2 0 0 0 0 2

G

Icke slutna eller

förstörda figurer 1 50 19 10 6 0 86 H Strålning/rörelsefigurer 0 3 1 0 1 0 5 I Figurer av annan förbestämd typ 0 1 0 0 0 0 1 Totalt per häll: 7 256 45 66 42 0 -416

46

47 Fördelning över hela lokalen:

48 Fördelning häll 2

49 Fördelning häll 4

50

Korrespondensanalyser

Analys över den kvantitativa och kvalitativa förekomsten av ristningstyperna och deras fördelning över häll 2,3,4,5. Häll 1 och 6 har utelämnats på grund av otillräcklig data i sammanhanget.

I analysen som baserats på typ och förekomst på de utvalda hällarna intar häll 2 en slags central roll, detta överraskande då en vanlig ytlig analys av landskapet snarare placerar häll 3 centralt. Detta med stenar som placerats på hällen samt ristningsverktyg som återfunnits i nedkanten. Tillsammans med den stenmatta som kan avses som tjockast på just denna plats tycks aktiviteten utgått härifrån (häll 3). En punkt i korrespondensanalysen kan representera flera olika ristningssorter, och genom detta kan utläsas att mångfalden är störst på häll 2 eftersom denna kan anses ha en nära relation till alla, ytterkanterna och de punkter som finns där representerar ristningar som förekommer i större kvantitet. Häll 2:s position säger oss att den hyser en rik variation av bilderna, häll 4 och 5 delar innehåll med häll 2 men skiljer sig mycket från häll 3 som också delar en del med häll 2.

51

Figuren visar de relationer som existerar mellan de olika figurerna och den grad i vilket dom förekommer. Cirkeln ringar in dom 95% som hyser flest relationer till varandra där figurer med beteckningar som DC, F och FA har relationer med varandra men mindre kontakt med resten av gruppen. Om man tar bort dessa förändras diagrammet som följer:

52

Ur detta kan vi utläsa att typ CC och kategori 1 figurerna håller sig i utkanterna av analysen, undantag förekommer. De figurer som i större utsträckning förekommer i varandras sällskap uppfattas centralt och figurerna i kategori 2 kan ses som mest centrala. De har alltså en mer frekvent kontakt med andra figurer. Kategori 3 förhåller sig spridd men ändå central. Och Kategori 4 mer spridd men även den central i de få förekomster som kategorin hyser.

Där föregående figur visade upp de relationer som finns mellan figurerna visar denna antal relationer och frekvens. Återigen ser vi F, FA, och DC som avvikande från resten av gruppen och även AA. Den mest frekvent förekommande relationen som A-A det vill säga rena cirkelfigurer. Om man plockar bort de mer avvikande figurerna får vi en sådan här bild:

53

Kategori 1 figurerna håller sig i utkanterna av analysen då dessa som nämnt tidigare hyser ytterst få relationer till andra figurer. Typ CC kan ses som den mest distanserade från resten av gruppen. Kategori 2 är spridd men central medan 3 och 4 håller sig för sig själva någorlunda centralt. Man skulle således kunna se kategori 1 och 2 som mest frekvent exkluderade från resten av figurerna.

12 Diskussion och tolkning

Korrespondensanalysen

Korrespondensanalyserna ger oss en bra inblick i den fördelning och de relationer som finns mellan figurerna och deras olika kategorier på hällarna. Men det är också där i vi finner analysmetodens begränsan. För att komma vidare får vi ta med oss de intryck som analysen givit oss exempelvis mer exklusiva förekommanden och mer frekventa figurer och deras plats i förhållande till andra på hällen. Typ CC har benämnts vara en utstickare i båda analysernas mer utvecklade del betecknar typen som är fyrdelad cirkelfigur med utskott och strålkrans. Då måste vi ställa oss frågan, varför åsidosätter våra analyser just denna figur? I detta fall handlar det om bristen på relationer med andra figurer och ett mindre frekvent förekommande på hällarna och detta gör att vi kan uppfatta den som väldigt viktig eller väldigt oviktig för kompositionen på hällen. Just typ CC kategoriseras som en kategori 1 figur, med detta menas att den uppfattas befinna sig i ett stadie som kan avses ”färdigt”. Just denna kategori förekommer 2 – 31 gånger över hela lokalen. Vanligast av dessa är cirkelfiguren med utskott (AB) medan de fyrdelade ramfiguren med utskott och den fyrdelade ramfiguren med både utskott och strålkrans anses som de minst frekvent förekommande (FA & FC). Och just FA var en av de figurer vi valde att exkludera i senare analyser (med senare analyser menas dom som i ett senare skede utvecklats efter en generell insyn i den totala analysen), CC förekommer i 3 fall, alltså bara en gång mer än FA. Dessa sticker ut men man bör vara varse om att FC inte ens tar en plats i analysen då denna inte påvisar några relationer till resten av figurerna. Man kan således se denna som mer exklusiv än de tidigare nämnda, om detta är av vikt kan diskuteras. Detta då bristen av relationer inte behöver betyda att den spelat en signifikant roll utan kanske snarare exkluderats av en annan anledning, och just relationen underlättar ofta andra former av analyser.

Kategori 4 berör figurer som kan uppfattas i sin mest grundläggande form, i detta fall ramfigurerna och cirkelfigurerna. I analys 3 kan man uppfatta denna kategori som ytterst central och i analys 5 som samlad men fortfarande ytterst central i relation till resten av figurinnehållet. Detta kan till exempel påvisa att denna kategori av figur just kräver en viss relation till andra figurer. Över hela lokalen finner vi 118 rena cirklar och 31 ramar. Förutom cirkelfigurerna med utskott och den kategori som

54

innefattar icke slutna och förstörda figurer är dessa typer de mest frekvent förekommande över hela lokalen.

Kategori 2 förhåller sig spridd i analyserna, dessa har jag valt att beteckna som transformativa figurer, idén här bygger på att de med grundläggande egenskaper också hyser extra attribut så som en strålkrans eller avdelning av något slag. De skulle därigenom med endast små justeringar ta plats i kategori 1 men med detta innebär inte att det fanns någon slags uppsåtlig idé om att göra just detta. Dom symboliserar snarare en av faserna mellan kategori 2 och 1.

Kategori 3 innefattar de figurer som uppfattas som obestämda, icke slutna, förstörda eller av sen tidigare känd typ. Kategorin är både lätt och svårbedömd då figurerna förekommer någorlunda centralt över hela analyserna. Detta kan peka på att dom haft en tidigare mening som gått om intet vid vittring eller annan typ av skada på de individuella figurerna. Men man skulle samtidigt kunna yttra att vissa ger bildspråket en mening. I detta blir till exempel typ H betydande, denna symboliserande strålningsfigurerna, deras avvikande natur och det faktum att dom förekommer i högst en upplaga gör dom intressanta. Den förekommande i typ I är en så kallad björntass, denna namngiven och förekommande på platser som Himmelstalund.

Nästa steg i analysen blir att ta med sig dessa resultat in i den mer visuella analysen av hällarnas figurer och den fördelning man kan uppfatta.

Kategori 1 Kategori 2 Kategori 3 Kategori 4 AB DB AA DC G A AC DD B E H D BB EA BA EB I BC EC C F CA FA CB FB CC FC DA

55

Bildspråk och figuranalys

Häll 1

Med sina 8 figurer och enda skålgrop är utsmyckningen av hällen inte mycket att tala om (Broström, Ihrestam, Wigren & Eriksson 1990:16). Hällen är den mest östligt belägna i område 2, precis som uttalat av Katherine Hauptmann-Wahlgren menar (1994) finner vi här en större mer ”vräkig” figur, tyvärr har denna eroderat och kan anses kategoriseras till de icke slutna. Nämnvärt är dock figurens utskott och hur dessa i dess övre del kan uppfattas som staplade på varandra (Se bild över större figurer). Detta är något som ingen annan figur kan stoltsera med. Men i övrigt är det på denna svårt att fastställa de inre och yttre attributen. Något annat som direkt förekommer är det som kommer att genomsyra figurerna på hällen, kluster. Med kluster menas en ansamling figurer som lätt kan avgränsas från sin omgivning. Dessa kan också vanligen uppfattas som väl strukturerade i förhållande till varandra, och inom dessa kan man vanligen uppfatta en transformation från något som kan uppfattas som grundläggande till något som kan uppfattas som mer komplett eller avancerat detaljmässigt. På häll 1 uppträder kluster 1:1, i detta finner vi just en transformation mellan 3 figurer som börjar med en grundläggande cirkel och avslutas i en cirkel med strålkrans och ett svagt utskott. I anknytning till denna grupp finner vi en välformad kategori 1 figur, om denna ska höra till serien eller inte kan diskuteras men den tycks representera den färdiga produkten, sen om detta är sammanhangsenligt eller inte är en bedömning i sig. Denna är en fyrdelad ramfigur med utskott och strålkrans

Häll 2

Direkt i västlig riktning från häll 1 finner vi häll 2, denna den mest välutsmyckade i lokalen med sina 260 figurer och 127 skålgropar erbjuder den ett vimmel av intryck (Broström, Ihrestam, Wigren & Eriksson 1990:18). Såsom på häll 1 så hyser även denna häll väl strukturerade kluster, dessa både av

Figur 1:1(ur Broström, Ihrestam, Wigren & Eriksson 1990)

Exempel på spegelfigurer samt figuruppsättningar 2:1 och 2:2

Figuruppsättning 2:3, 2:8 samt 2:9(ur Broström, Ihrestam, Wigren & Eriksson 1990)

56

den typ som har en inbördes transformation och dem som inte har det. Exempel på de kluster som inte hyser denna egenskap är kluster 2:3 och 2:8. Dessa har en indelning där både figurer i par och enkla framställningar förhåller sig till en central punkt mellan dem, i figur 2:3s fall så är denna en cirkelfigur med strålkrans hos 2:8 så kan man se denna som osynlig. Hos 2:3 kan man även urskilja en icke sluten figur som tillsammans med en rad av gropar återfinns i ena delen av samlingen. Man kan nästan uppfatta denna komposition som en mindre bild eller kanske ett minilandskap, detta på samma sätt som Aboriginerna strukturerar sin konst. Anledningen till att strukturer som dessa kan ses som intressanta är att de förhåller sig liksom många av de transformativa med ett slags avvikande förhållningssätt till hur figurerna i övrigt ristats på hällen.

Ett transformativt kluster som i samma slag förekommer på häll 2 är 2:9 denna ger en tydlig inblick i vad en transformation innebär då den börjar från en enkel cirkel och övergår till en med utskott i ett cirkulärt mönster över hällen. Denna uppträder väldigt fristående från resten av figurerna. Det är lätt att uppfatta en uppsåtlig struktur och indelning på hällen.

Med det menar jag hur figurerna antingen kan ses som horisontellt ristade från hållens nedre kant eller hur de från sidan kan uppfattas som att ha en vertikal struktur, bilderna är även ofta också ristade på ett sådant sätt att de inte ligger huller om buller i vad som kan uppfattas som upp och ner eller rent strukturellt regelbundet. 2:3 och 2:8 uppträder med en egen regelbundenhet. Sen finns det förstås mer spridda figurer som förekommer för sig själva och med någon distant enstaka figur, dessa har jag dock valt att inte fokusera så mycket på då de inte kan erbjuda mig mer information än den som jag kanske förknippar med deras typ. Exempel på de transformativa figurerna är 2:1 och 2:2. Jag bör nämna att det finns fler kluster som jag valt bort då jag anser att de som presenteras i analysen är de som passar bäst i en illustration av vad jag menar. Just 2:1 erbjuder en övergång från en enkel cirkel och fyrdelad till en med strålkrans och utskott samt en utan strålkrans. Man skulle nästan kunna argumentera att det har ägt rum två transformationer åt olika håll. I anknytning till detta kluster kan

Exempel på spegelfigurer samt figuruppsättning 2:1 och 2:2 (ur Broström, Ihrestam, Wigren & Eriksson 1990)

57

vi uppfatta en större serie som jag betecknat 2:2 denna utgår från cirklar och ramar och avslutas inte förrän bra mycket senare då figurerna sträcker sig i en kurva över hållen. Dock följer dessa de regler som gäller för vertikalt och horisontellt. I denna större serie kan man även se flera mindre serier men ändå i slutänden en utveckling mot något komplett. Man skulle även här kunna argumentera att det