Tjust och Ör i Småland

Ett av de första uppmärksammandena av ristningar i länet gjordes på 1800-talet i JH Rhezelius detta i Lunds by, Gladhammar socken. Senare 1926 och 1935 upptäcktes ristningar av en fiskare vid namn Johan Berg. Fynd från Hjortekrog 1965 återfann man ristningar under ett röse daterat till period IV och den yngre bronsåldern. En liknande företeelse kom senare även att uppmärksammas i Sagaholm. Den sistnämnda funnen i en rik bronsåldersbygd med den avvikande egenskapen att ristningarna i sig förekommer långt från vatten i en höglandsregion (Broström & Ihrestam 2010:107f).

Som jag kommer nämna senare i texten är ristningarna i Småland inte så kvantitativa men ristningslokalen i Tjust och dess rika innehåll gör att dessa är intressanta. Skålgroparna förekommer dock mer spritt i landskapet och är inte alls lika koncentrerade men visar dock på en koppling till områden med figurer. Förutom denna plats finner vi även ristningar i och omkring Oskarshamn, Döderhultdalen, Kalmarsund och även i Mönsterås. De sistnämnda rika på skeppsristningar, och de största ligger vid Tjust, Mönsterås, och Döderhult. En av anledningarna till att denna bild av ristningsförekomsten existerar menar bland annat Gert Magnusson (1989) beror på en inventeringssituation i vilket vissa områden är mer genomsökta än andra. En annan anledning kan vara miljöfaktorerna. Ristningarnas förhållande till andra lämningar lik företeelsen i Sagaholm och Hjortekrog är den beskrivna närheten rösen. Dessa beskrivs som avgränsande i områden med ett rikare lämningsinventarie. Bestående av främst stensättningar, skärvstenshögar men även röjda ytor och enstaka block med ristningsförekomst. Ristningslokalerna var bundna till de inre delarna av vattendrag och fjärdar och inte i direkt kontakt med havet. Ekonomiskt tros människan som nyttjat dessa områden med en blandad ekonomi bestående av fisk, boskapsskötsel, jakt och jordbruk, och dom flesta ristningarna tros ha uppkommit under yngre bronsåldern, Detta fastställt genom analys av

39

förhållandet mellan vattennivå och ristningsnivå. Dock ses tidsspannet som fäst mellan 3600 fkr och 800 fkr (Magnusson 1989:75ff).

Tjust omnämns gärna i diskussioner kring ristningarna i Sverige, denna plats är tillsammans med norra Bohuslän, Norrköpingstrakten och sydvästra Uppland en av de större hällristningslokalerna i Sverige. Tack vare de stora fynden av ristningar mellan 1960 och 70 kom platsen att etablera sig i bronsålders Sverige, detta tillsammans med den lokala rikedomen av bronsålderslämningar. Annars anses inte landskapet i sig ha mycket att erbjuda. Hans Hansson kom 1934 att bli den första att uppmärksamma Tjusts ristningar, på den tiden hade man ännu bara återfunnit 4 av ristningarna fördelade på två olika platser, sydväst om Utrike gård och söder om Lofta kyrka. Nästa fynd gjordes av inventeraren och fiskaren Johan Berg i Vittinge i form av 2 nya ristningar. Nästa 1965 (publicerat 1966) av Barbro Friberg, antalet nu uppe i 7, dessa kom att fördubblas på 1970-talet med Broströms hjälp och det var nu som ramfiguren såg dagens ljus i Stengårdsnäs. Men mer om den längre ner i texten. Under en kort inventering 1978 erbjöd många nyfynd bland annat 5 skepp, 2 ringar, 1 fotsula och 46 skålgropar på en åkerhäll i Hagaborg och man såg positivt på möjligheterna att finna ytterligare fynd längre fram, men det kom att dröja till 2008 innan ett återbesök gjordes. Detta i ledning av Joakim Goldhahn vid Linnéuniversitetet i Kalmar. Innan inventeringen av Lofta startade fanns det 147 figurer på 18 platser och 1924 skålgropar på 83 platser i området, och när inventeringen var klar kom figurerna att uppgå i 307 (265 omnämnda av Broström 2010b) på 34 platser och 2529 skålgropar på 147 platser (2009). Under denna inventering återbesöktes även tidigare påträffade ristningar för en analys av deras skick. En intressant företeelse i landskapet var den välristade Utrikesstenen, denna placerad på ett block vid Utrike gård och pryds av en plöjningsscen omgiven av skepp. Även ett annat välristat block återfanns vid Brånastads gård innehållandes 483 skålgropar, 69 rännor och 3 skepp. Denna ses som den figurrikaste ristningen i området (Broström & Ihrestam 2010:163ff).

Men åter till ramfiguren i Stengårdsnäs, vilket hyser den andra företeelsen av ramfigurer efter Norrköping. Sven-Gunnar Broström fann de första figurerna av det slaget på platsen 1974 (Broström & Ihrestam 2010b:164), detta slumpmässigt då han utförde en exkursion av det privatare slaget i folkhögskolan i Gamlebys närområde, detta direkt norr om Stengårdsnäs. Ristningarna hade i stort sätt samma form som sina likar i Norrköping och runt och fiskbensmönstret var även de på plats. Platsen i fråga betecknas som Lofta och ristningarna har därför fått namnet Loftaristningarna. Dessa är helt raka i kanterna och består av totalt 6 stycken företeelser, 4 större och 2 mindre. Det skulle dröja till 1976 innan man återigen kunde utöka ramfigursbeståndet i området, detta under en inventering där Broström återigen var delaktig, denna gång tillsammans med Boris Wredenmark.

40

Storleken av den funna figuren var jämförbar med de tidigare större ristningarna men mönstrets utformning avvek. I folkmun kom den att kallas Hockeyrinken, och återfanns vid Vitinge gård, denna uppträder i samröre med 2 cirkulära sammankopplade och tårtbitindelade ristningar som tolkats som delar av en vagn. (Broström & Ihrestam 2010:105f) Vid inventeringen 2008 kom samma häll att även få skeppsristningar då dessa återfanns under ett röjningsröse som placerats på hällen. Den enda skärvsten som återfunnits på platsen ligger i en sluttning väster om Stengårdsnäs, nedanför denna i kohagen finner man en häll med en skeppsristning (Broström & Ihrestam 2010b:164ff).

Tjust och det omgivande området erbjuder en mängd olika figurframställningar, allt ifrån de speciella ramfigurerna till mer vanliga motiv så som skepp, skålgropar, cirkelfigurer, fotsulor, människor, skepp och djur med mera (Broström & Ihrestam 2010b:163ff). Den påvisar inte alls samma entydiga språk som Släbro. Dock återfinns dessa mer blandade uppsättningar på hällarna lokalt i Norrköping, Simrishamn och Enköping/Västerås. Detta kanske är för att just Släbro ligger så separat och en typ av avgränsning vad som innefattar en lokal bör uppföras. Frågan kring avgränsning är något som bland annat Kathrine Hauptmann-Wahlgren tar upp i sin doktorsavhandling (Hauptmann-Wahlgren 2002:46).

Under 2011 kom ytterligare ett område att hamna under luppen, denna gång hade turen kommit till Casimirsborg i Gamleby socken. Området i sig har ofta benämnts som Sverige bäst bevarade bronsåldersmiljö, detta på grund av sin rika fornlämningsprofil. Här finns allt från rösen och skeppsformade stensättningar till vanligare stensättningar, en hällkista, mittblocksgravar och skärvstenshögar. Detta tillsammans med ristningar som för första gången återfanns 2009 och röjytor som tolkats som boplatser eller åkersystem. Fler liknande lämningar uppträder även i närområdet kring Casimirborg. Just skålgroparna i detta område är av speciell karaktär, dessa har liknats vid fat och därför fått just namnet skålgropsfat och är mellan 1 – 24 cm breda med ett djup på 2,5 cm. Genom dateringen av en skeppstyp som uppträder på en häll har detta daterats till 1400 – 1100 fkr alltså den äldre delen av bronsåldern. Om resten av ristningarna är samtida är dock svårt att säga. Dessa i alla fall funna år 2009. De lite nyare fynden från 2010 på bland annat en cirka 30 meter lång då strandnära häll har 101 nya skeppsristningar återfunnits, dessa tillsammans med människor, djur och spiraler. Återigen gav skeppsmotivet en idé angående datering, denna gång landade man i mellersta bronsåldern. Senare fann man även

Exempel på ramfigur från Lofta (ur Broström & Ihrestam 2010)

41

en solvagn på 38 gånger 29 cm, denna bestående av 3 cirklar med en sammanbindande avbildning som liknade en ram. Denna kom att bli unik för ostkustens bildvärld då inget liknande återfunnits på den sidan av Sverige tidigare, ett undantag är ett fynd som gjorts i ett depåfynd i Eskelhem på Gotland detta dock inte riktigt av samma karaktär (Broström, Goldhahn, Ihrestam & Wikell 2011:54ff). Just ristningarna i Loftaområdet och Tjust förekommer främst på flata hällar av impedimentsform. I Ör nära Växjö i hittade man en ramfigur överensstämmande med den framställningsstil som återfunnits i Norrköping och Tjust. Prydd med fiskbensmönster var den uppförd i närhet av en fotsula med tydliga tår (Broström & Ihrestam 2010:108).