Syftet med vår studie var att utifrån den professionelles perspektiv, i detta fall verksamma kursledare inom COPE föräldrastödsprogram, studera hur de redogör för vilken avsikt föräldrastödsprogrammet har och hur de beskriver att de arbetar för att uppnå programmets målsättningar. Syftet var även att undersöka om verksamma kursledare inom COPE föräldrastödsprogram upplever sig som experter på föräldraskap. Vi kommer nedan att besvara våra frågeställningar som varit grunden i studien.
1. Vad beskriver verksamma kursledare att COPE vill åstadkomma med föräldrastödsprogrammet i Sverige?
2. Hur beskriver verksamma kursledare inom COPE att de praktiskt arbetar för att uppnå målsättningar med COPE föräldrastödsprogram i Sverige?
3. Upplever verksamma kursledare inom COPE föräldrastödsprogram sig som experter på föräldraskap?
Vår studies resultat visar att COPE föräldrastödsprograms tidigare målgrupp var föräldrar som hade barn med utagerande beteende. Nu används COPE dels som en riktad samhällsinsats till en specifik grupp av föräldrar, men även som en generell förebyggande samhällsinsats med en ambition att nå alla föräldrar som har barn i åldern tre till tolv år som upplever att de är i behov av stöd och hjälp i sitt
33
beskrivningar av vilket föräldrastöd de använder sig av, visar det sig vara en jämn fördelning mellan generellt respektive riktat föräldrastöd. Hylander (i Swahn, 2004) riktar kritik mot att COPE föräldrastödsprogram nu även används som ett generellt samhällsstöd, vilket inte var COPE:s ändamål då metoden utarbetades.
Samtliga av våra informanter ger uttryck för att COPE föräldrastödsprogram vill åstadkomma att hjälpa föräldrar att finna nya verktyg och redskap att hantera vardagliga konflikter och situationer med sitt barn, vilket även bekräftas av COPE manualen (Cunningham, 2008). I vår resultatredovisning ger samtliga informanter uttryck för att den första strategin Uppmärksamhet och beröm ska vara det
grundläggande verktyget som föräldrarna använder sig av i störst utsträckning i interaktionen med barnet. Detta skulle kunna kopplas till Banduras (1977) resonemang om direkt inlärning, vilket innebär att individen lär in beteenden genom att experimentera. Vi menar i likhet med Gunilla, att om föräldern fokuserar på att uppmärksamma och berömma barnet då han eller hon beter sig positivt blir barnet medveten om vilka handlingar som premieras och slipper därför söka efter den negativa bekräftelsen. Juul (2003) beskriver att beröm kan vara skadligt för en individ med låg självkänsla, då detta kan innebära att individen ständigt är på jakt efter bekräftelse och därför anpassar sig efter omgivningens förväntningar. Han menar inte att individer ska upphöra att berömma barnet, men är av åsikten att barnet istället bör erkännas. Boel och Susanne ger uttryck för just detta resonemang, att fokus ska ligga på att berömma och uppmärksamma barnet för vem han eller hon är, istället för utifrån barnets prestation.
Susanne är en av de informanter som uttrycker att när föräldern ändrar sitt beteende kommer han eller hon till insikt med att barnets beteende också förändras. Detta menar vi kan kopplas till Adams (2003) resonemang om att individen själv sitter på lösningen, men en förutsättning är hans eller hennes deltagande. Enligt Barnkonventionens artikel 18 är föräldern den som bär det yttersta ansvaret för barnets utveckling (Utrikesdepartementet, 2006). Vi anser att föräldern måste bli medveten om att hans eller hennes handlande påverkar hur barnet väljer att agera, utifrån att barnet använder sig av sociala inlärningsteorins modellinlärning (Bandura, 1977). Om föräldern ska hitta strategier att exempelvis hantera konflikter med barnet krävs, menar vi, att föräldern är medveten om att hans eller hennes beteende speglar barnets handlande.
Både SOU 1978:5 och SOU 1997:161 beskriver vikten av att möjliggöra för föräldrar att skapa sociala nätverk och få utbyta erfarenheter med föräldrar som befinner sig i samma situation genom föräldrautbildning, som senare benämns som stöd i föräldraskapet. Samtliga informanter ger uttryck för att
nätverksbyggande mellan föräldrar som befinner sig i samma situation är en av COPE föräldrastödsprograms främsta målsättning. Boel menar att föräldrar själva i utvärderingar efter avslutad föräldrakurs har lyft fram utbytet av erfarenheter och diskussion med andra föräldrar som befinner sig i samma situation som det allra viktigaste. Boels beskrivning kan kopplas till Adams (2003) resonemang om att empowerment kan skapas på gruppnivå. Gruppen utgör ett sammanhang som ger individer möjlighet att träffa andra likasinnade individer och i detta sammanhang utbyta erfarenheter. Möjligheten för föräldrar att i ett arrangerat sammanhang möta andra föräldrar som upplever att de är i behov av stöd och hjälp i sitt föräldraskap menar vi är en av COPE föräldrastödsprograms största styrkor. Vi anser att nätverket bestående av andra föräldrar kan vara en trygghet och stöd för
34
den enskilda föräldern, att han eller hon inte behöver känna sig ensam i sin situation.
Gleichmann (2004) beskriver att samhällets tilltro till föräldrars egen förmåga att uppfostra sina barn har gått från att ha varit liten på 1950-talet till att i slutet på 1990-talet istället se föräldern som kompetent i sin föräldraroll. Utifrån våra informanters beskrivningar av vad COPE föräldrastödsprogram vill åstadkomma tydliggörs att de verksamma kursledarna arbetar med att stärka föräldrar i sitt föräldraskap, genom att få dem att öka tilltron till sin egen förmåga i rollen som förälder. Denna målsättning menar vi bygger på empowermentbegreppet, som kan kopplas till Paynes (2002) resonemang om att hjälpa klienten, i detta fall
föräldern, att han eller hon ska få ett större självförtroende som gör att tilltron till den egna kapaciteten ökar. Vi menar att COPE föräldrastödsprograms olika strategier kan vara hjälpmedel som föräldrar kan använda för att uppleva att han eller hon har kontroll över situationen och sitt eget handlande i samspelet med barnet. Detta menar vi kan innebära att föräldrars tilltro till sin egen förmåga kan öka.
COPE föräldrastödsprogram utgår från en strukturerad manual och våra informanter beskriver att praktiska inslag i COPE är föräldrarnas
gruppdiskussioner, exemplifiering av veckans strategi genom filmvisning, rollspel av alternativa lösningar på en förälders handlande samt hemgiften (Cunningham, 2008). Filmvinjetterna finns översatta på ett antal språk såsom svenska, arabiska och albanska. Filmvisning av dagens strategi, där en förälder begår misstag i interaktionen med barnet blir sedan föräldrarnas diskussionsunderlag gällande alternativa lösningar på hur föräldern skulle kunnat agera annorlunda kan kopplas till den sociala inlärningsteorin modellinlärning (Bandura, 1977). Genom att föräldrarna observerar hur föräldern i filmen handlar formas hans eller hennes tankar om sitt eget beteende, som senare ligger till grund för dennes handlande.
I SOU 1997:161 betonas att begreppet föräldrautbildning ska utvecklas och istället benämnas som stöd i föräldraskapet. Gunilla betonar att COPE
föräldrastödsprogram inte har som mål att utbilda föräldrar, utan istället stödja dem i sitt föräldraskap. De verksamma kursledarna ska enligt COPE manualen inte agera som en expert som har de rätta svaren om föräldraskap, utan ska ge föräldrarna möjlighet att genom rollspel och gruppdiskussioner hitta lösningarna själva (Cunningham, 2008). Våra informanter bekräftar just att deras roll inte ska vara att inta rollen som expert eller proffs i interaktionen med föräldrarna.
Informanterna beskriver att deras roll ska vara att hålla i COPE:s ramar och strukturer och tydliggöra för föräldrarna hans eller hennes egen kompetens att hitta lösningarna. Payne (2002) talar om att när socialarbetaren lämnar ifrån sig makten till klienten kan han eller hon uppleva sig ha kontroll på situationen. Ett tydligt exempel som vi menar kan kopplas till Paynes (a a) resonemang om att överge makten är när de verksamma kursledarna beskriver att de lägger tillbaka förälderns fråga till gruppen igen om hur han eller hon ska agera i en specifik situation. Detta menar vi är ett tydligt exempel som visar på att de verksamma kursledarna inte vill agera som en expert på föräldraskap, utan att föräldrarna genom gruppdiskussioner tillsammans ska stödja varandra genom guidning av kursledarna och genom detta öka sin tilltro till sin egen förmåga.
Gustavsson (2004) menar att föräldrar måste skilja mellan egen livserfarenhet och experternas råd. Hon menar att samspel mellan barn och förälder ska bygga på
35
förälderns egen livserfarenhet och inte expertkunskap. Det är barnet som ska vara utgångspunkten i inhämtandet av kunskaper om dennes egna behov. Gunilla är av samma åsikt och beskriver att hon som verksam kursledare inte kan ge föräldrarna lösningarna, eftersom det är föräldern som är expert på sitt eget barns behov.
Föräldrarna är osäkra i sitt föräldraskap och sätter enligt Bremberg (2004) där stor tilltro till experternas råd och rön gällande föräldraskapet. Samtliga informanter bekräftar föräldrarnas osäkerhet i sitt föräldraskap och att föräldrarna känner en rädsla över att deras handlande ska skada barnets utveckling. I vår
resultatredovisning uttrycker samtliga informanter att föräldrarna ser de verksamma kursledarna som experter på föräldraskap och som har alla de rätta svaren. Det råder delade meningar bland våra informanter om huruvida de ska gå lite utanför manualen och delge egna erfarenheter som förälder. Birgitta är av åsikten att hon anser att det är viktigt att hon som verksam kursledare inte talar utifrån sina egna erfarenheter. Gunilla har en annan ståndpunkt och menar att hon vid vissa tillfällen delger föräldrarna sina lyckade samt misslyckade försök i sitt föräldraskap. Hon vill visa för föräldrarna att även hon har konflikter i samspelet med sitt barn, trots att hon är verksam kursledare. Detta handlande tror Gunilla förmedlar en känsla av trovärdighet. Vi upplever att både Birgitta och Gunilla vill uppnå samma sak med sitt handlande av att delge eller inte delge föräldrarna sina egna erfarenheter att vara förälder, nämligen att frångå rollen som expert. Birgitta vill hålla sig strikt till COPE manualen och menar att det är viktigt att som
kursledare inte tala utifrån egna erfarenheter, vilket vi tolkar är ett sätt att inte vilja förmedla någon expertkunskap om föräldraskap. Gunillas handlande tolkar vi är ett sätt att, då föräldrarna ser henne som expert på föräldraskap, distansera sig från expertrollen och förmedla en känsla av att även hon som verksam kursledare inom COPE föräldrastödsprogram kan ha konflikter i samspelet med sitt barn.
Vi menar precis som våra informanter att det är viktigt att poängtera att COPE föräldrastödsprogram inte är någon mirakelmetod som kan lösa alla svårigheter vid alla tillfällen, utan att all förändring tar tid.
6.1 Förslag till framtida forskning
Under vårt examensarbete om COPE föräldrastödsprogram har olika funderingar väckts som vi finner skulle vara av intresse att studera djupare. Vi har i vår studie utgått från den professionelles perspektiv det vill säga utifrån de verksamma kursledarna inom COPE. Filmvinjetterna som visar föräldrars olika misstag i interaktionen med barnet finns som vi tidigare nämnt på ett flertal språk. COPE föräldrastödsprogram ska vända sig till alla föräldrar. Vi blev nyfikna på vilken effekt COPE får som använder sig av en annan version av filmmaterial än den på svenska, vid tillfällen när den verksamma kursledaren inte talar samma språk som föräldrarna. Vi menar att detta skulle vara intressant att utvärdera och studera närmre.
36