Hälsa och samhälle
COPE- EN METOD FÖR
FÖRÄLDRAR ATT GE BARN
RAMAR OCH KRAMAR?
EN KVALITATIV STUDIE OM
COPE-FÖRÄLDRASTÖDSPROGRAM
MALENA KANT
MY MAGNUSSON
Examensarbete i Socialt arbete Malmö högskola 15 hp Hälsa och samhälle Socionomprogrammet 205 06 Malmö December 2008
COPE- EN METOD FÖR
FÖRÄLDRAR ATT GE BARN
RAMAR OCH KRAMAR?
EN KVALITATIV STUDIE OM COPE
FÖRÄLDRASTÖDSPROGRAM
MALENA KANT
MY MAGNUSSON
Kant, M & Magnusson, M. COPE- En metod för föräldrar att ge barn ramar och kramar? En kvalitativ studie om COPE föräldrastödsprogram. Examensarbete i
Socialt arbete, 15 högskolepoäng. Malmö högskola: Hälsa och Samhälle, enheten
för socialt arbete, 2008.
The Community Parent Education Program- A method for parents to give children frames and hugs? A quality study about The Community Parent Education
Program
Föreliggande examensarbete avser att studera hur verksamma kursledare inom COPE föräldrastödsprogram redogör för vilken avsikt COPE
föräldrastödsprogram har, samt hur de beskriver att de arbetar för att uppnå målsättningarna med föräldrastödsprogrammet. Syftet är även att undersöka om verksamma kursledare inom COPE föräldrastödsprogram upplever sig som experter på föräldraskap. Den metod vi valt att använda är kvalitativ intervju. Det är åtta verksamma kursledare inom COPE som är intervjuade och deras svar som agerar utgångspunkt för studiens resultat. De teorier studien vilar på är social inlärningsteori och empowerment. Studiens resultat visar att COPE
föräldrastödsprogram, enligt de verksamma kursledarna, syftar till att hitta verktyg och strategier för föräldrar att hantera vardagliga problem. Vidare är ett av COPE:s syfte att ge föräldrar ett socialt nätverk av likasinnade föräldrar för att öka nätverksbyggandet mellan föräldrar. Det essentiella är att föräldrar får en ökad tilltro till sin egen förmåga i rollen som föräldrar. Detta uppnås genom framförallt gruppdiskussioner vilka förs utifrån olika filmvinjetter som presenteras för föräldrarna och diverse dilemman. Viktigt enligt kursledarna är att alla frågor som ställs i gruppen ”kastas” tillbaka till gruppen för att öka deras egen tilltro till sin förmåga. De verksamma kursledarna upplever sig inte som experter på föräldraskap utan menar att det är föräldrarna själva som är experter på sina barn och därmed sitter på lösningarna. Det framkommer dock att föräldrarna ser kursledarna som just experter på föräldraskap.
Nyckelord: COPE, empowerment, föräldraskap, föräldrastödsprogram, föräldrautbildning, social inlärningsteori
FÖRORD
Vi vill först och främst tacka våra informanter för att de har velat delta i vårt examensarbete och delat med sig av sina erfarenheter. Ni har på så vis hjälpt oss att kunna genomföra vår studie.
Vi vill även tacka vår handledare Hilma Holm för hennes handledning.
”Barn behöver ramar och kramar. Ramarna står för gränssättning, konsekvens, bestämdhet, föräldern kan bejaka barnets ilska, lyssna på barnet och ej
skuldbelägga barnet. Kramarna står för bekräftelse, beröm, uppmärksamhet, dialog och tid med förälder” [Informant Birgitta, 2008-11-18]
Malmö december 2008
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1 INLEDNING ... 1
1.1 Problemformulering ... 1
1.2 Syfte och frågeställningar ... 1
1.3 Avgränsningar ... 2
2 METOD OCH MATERIAL ... 2
2.1 Metodval ... 2 2.2 Metoddiskussion ... 3 2.3 Urval ... 5 2.3.1 Informanter ... 5 2.3.3 Litteratur ... 6 2.4 Validitet ... 6 2.5 Reliabilitet ... 7 2.6 Generaliserbarhet ... 7
2.7 Bearbetning och analys av kvalitativ data ... 7
2.8 Forskningsetiska överväganden ... 8
3 BAKGRUND OCH TIDIGARE FORSKNING ... 9
3.1 Föräldraskapet blir en samhällsåtgärd ... 9
3.2 Föräldrautbildning-1. Kring barnets födelse SOU 1978:5 ... 10
3.3 Stöd i föräldraskapet SOU 1997:161 ... 10
3.4 Barnkonventionen ... 11
3.5 Föräldraskapet i dagens samhälle ... 11
3.6 The Community Education Program (COPE) ... 12
3.7 Utvärderingsresultat av COPE ... 13
3.8 Behövs föräldrautbildning? Några kritiska röster. ... 14
4 TEORI OCH BEGREPP ... 16
4.1 Social inlärningsteori ... 16
4.2 Empowerment ... 17
5 ANALYS OCH RESULTATREDOVISNING ... 18
5.1 Presentation av informanterna ... 18
5.2Vår studie ... 18
5.3Generellt stöd och riktat stöd i föräldraskapet ... 19
5.4Hitta nya verktyg och redskap att hantera vardagliga problem ... 20
5.4.2 Strategin Effektiv gränssättning (fd. Time-out och konsekvenser) ... 23
5.5Nätverksbyggande mellan föräldrar ... 24
5.6COPE- Expertkunskap? ... 25
5.6.1 Föräldrarna sitter själva på lösningarna ... 27
5.7 Ökad tilltro till sin egen förmåga i rollen som förälder ... 29
6 SLUTDISKUSSION ... 32
6.1 Förslag till framtida forskning ... 35
7 REFERENSLISTA ... 36 7.1 Litteratur ... 36 7.2 Artiklar ... 37 7.3 Offentligt tryck ... 37 7.4 Internet ... 38 7.5 Empiri ... 38 BILAGA 1. INTERVJUGUIDE ... 39
BILAGA 2. INTERVJUNS ÖVERGRIPANDE TEMAN ... 40
BILAGA 3. SAMTYCKESBILAGA ... 41
BILAGA 4. INFORMATIONSBILAGA ... 42
BILAGA 5. LEKTIONER INOM COPE ... 43
1
1 INLEDNING
1.1 Problemformulering
Under vår socionomutbildning vid Malmö högskola har ett intresse för föräldraskap växt sig allt starkare. Vi har kommit i kontakt med olika föräldrautbildningar och samspelsprogram under föreläsningar och genom
kurslitteratur. Föräldraskapet har idag blivit ett allmänintresse genom exponering i media. Exponeringen sker på diverse arenor i form av tv-program som
”Supernanny”, föräldrabloggar på nätet och i tidningar där relationsexperter ständigt kommer med nya råd och rekommendationer hur föräldraskapet på bästa vis ska utövas.
Idag är det många förväntningar och ideal som föräldrarna ska leva upp till, vilket skapar stress och osäkerhet hos föräldrarna (SOU 1997:161). Inga Gustavsson (2004) menar att många föräldrar upplever att de måste förkovra sig i sitt föräldraskap för att uppnå tillfredställelse i rollen som förälder. Sven Bremberg (2004) beskriver att det stora flödet av olika råd och rön hur föräldraskapet ska utövas gör att föräldrar sätter stor tillit till dessa expertkunskaper, vilket medför att deras tilltro till sin egen kompetens minskar.
Idag finns det ett stort utbud av olika föräldrautbildningar och samspelsprogram som syftar till att förbättra samspelet och kommunikationen mellan barn och föräldrar. Föräldrautbildningar är inget nytt fenomen i Sverige utan har funnits sedan 1930-talet då Alva Myrdal ansåg att föräldrar behövde förkovras i sitt föräldraskap (Halldén, 1990). The Community Parent Education program (COPE) föräldrastödsprogram är ett av dessa samspelsprogram som idag vill stödja
föräldrar som är i behov av stöd och hjälp i sitt föräldraskap. Det har riktats kritik mot föräldrautbildningar och deras existens har ifrågasatts. Gustavsson (2004) är en av kritikerna till föräldrautbildningar och ifrågasätter att föräldrar ska utbildas till att bli föräldrar, då hon menar att föräldrarollen är något individen utvecklar. Jesper Juul (2003) är kritisk till uppfostringsmetoder som syftar till att föräldern ska få barnet att bli en social och mänsklig varelse, vilket förvandlar barnet till ett objekt istället för ett subjekt.
1.2 Syfte och frågeställningar
Syftet med vår studie är att studera hur verksamma kursledare inom
föräldrastödsprogram redogör för vilken avsikt föräldrastödsprogrammen har, samt hur de beskriver att de arbetar för att uppnå målsättningarna med
föräldrastödsprogrammen. Syftet är även att undersöka om verksamma kursledare inom föräldrastödsprogrammen upplever sig som experter på föräldraskap.
Våra frågeställningar är:
Vad beskriver verksamma kursledare1 att COPE vill åstadkomma med föräldrastödsprogrammet i Sverige?
1
Med verksamma kursledare syftar vi till individer som är aktiva som kursledare och håller i COPE föräldrastödsprogram. Vi kommer att använda verksamma kursledare och verksamma kursledare inom COPE föräldrastödsprogram synonymt i vår uppsats.
2
Hur beskriver verksamma kursledare inom COPE att de praktiskt arbetar för att uppnå målsättningar med COPE föräldrastödsprogram i Sverige?
Upplever verksamma kursledare inom COPE föräldrastödsprogram sig som experter på föräldraskap?
1.3 Avgränsningar
Det finns i Sverige ett flertal olika föräldrautbildningar som vi finner skulle vara av intresse att studera närmre. Under vår socionomutbildning vid Malmö
Högskola hörde vi talas om föräldrastödsprogrammet COPE och vi ansåg därför att det skulle vara intressant att fördjupa våra kunskaper i detta
föräldrastödsprogram.
I vår studie har vi valt att utgå från den professionelles perspektiv, det vill säga den verksamma kursledaren inom COPE föräldrastödsprogram. COPE används både som en riktad samhällsinsats till en bestämd grupp av föräldrar2 samt som en generellt förebyggande insats till alla föräldrar som anser sig vara i behov av stöd och hjälp i sitt föräldraskap (Cunningham, 2008). Vi valde att på förhand inte aktivt avgränsa vår studie utifrån om den professionelle arbetade med generellt stöd eller riktat stöd.
COPE föräldrastödsprogram vänder sig dels till föräldrar som har barn mellan tre och tolv år samt till tonårsföräldrar som har barn mellan 13-18 år. Vi beslutade att enbart studera verksamma kursledare som arbetar med COPE
föräldrastödsprogram som vänder sig till föräldrar som har barn mellan tre till tolv år, på grund av vårt personliga intresse för åldersgruppen.
2 METOD OCH MATERIAL
2.1 Metodval
Vår kvalitativa studie har genomförts mellan den 10.e november och den 29.e december 2008. Vi har genomfört sex kvalitativa forskningsintervjuer med åtta verksamma kursledare inom COPE från tre olika kommuner (Jupiter, Saturnus och Pluto) i södra Sverige vilka varade mellan 50-70 minuter. Två av dessa
intervjuer resulterade i i gruppintervjuer med två informanter i respektive intervju. Genom att använda sig av en kvalitativ forskningsintervju vill forskaren upptäcka, identifiera eller få förståelse för ett fenomens egenskaper eller innebörd (Starrin & Renck, 1996). Steinar Kvale (1997) menar att målet med den kvalitativa
forskningsintervjun är att finna nyanserade beskrivningar av informantens livsvärld, det vill säga informantens beskrivning av den kvalitativa
forskningsintervjuns ämne och vilken relation den intervjuade har till denna. Martyn Denscombe (2000) anser att om forskaren överväger att göra en studie med inslag av kvalitativa intervjuer bör denne ta ställning till bland annat följande fråga:
2
Vi har valt att utgå från definitionen att förälder innefattar barnets biologiska förälder, adoptivförälder och/eller de som har barnet i sin vård dagligen eller under vissa perioder (SOU 1997:161 s 52).
3
Behöver undersökningen verkligen den typ av detaljerad information som intervjuer ger? (a a, s 132)
Denscombe (2000) menar att forskaren bör fundera över om studiens material ska bestå av ytlig information från en större mängd informanter eller om studien ska bygga på ett mindre antal informanter, vars information istället kan ge upphov till en djupare förståelse. Vi ställde oss Denscombes ovanstående fråga för att besluta om kvalitativa intervjuer var den bästa datainsamlingsmetoden för att uppnå vår studies syfte och göra det möjligt för oss att kunna besvara våra frågeställningar på bästa vis. Vi ansåg att om vi skulle kunna uppnå vår studies syfte krävdes att vi använde kvalitativa forskningsintervjuer. Denna metod gav oss möjligheten att få en djupare förståelse för de verksamma kursledarnas subjektiva upplevelser, av vad Kvale (1997) benämner som deras livsvärld. Den kvalitativa forsknings-intervjun gav oss möjligheten att bygga på ett djup, snarare än en bredd i materialet.
Under intervjuerna använde vi oss av en på förhand sammanställd intervjuguide (Starrin och Renck, 1996). Vi valde att använda oss av vad Denscombe (2000) kallar semistrukturerade intervjuer. Intervjuguiden delade vi upp i olika temata med underliggande konkreta frågeställningar (Starrin och Renck, 1996), utifrån vår studies syfte och våra aktuella frågeställningar. Intervjufrågorna bör vara så öppna som möjligt för att minska risken att ställa ledande frågor minskar. Utifrån vår studies syfte, vilket är att studera verksamma kursledare inom COPE
föräldrastödsprograms beskrivningar av sin verklighet, menar vi att det är av yttersta vikt att ställa öppna frågor för att tillvarata vad Starrin och Renck (a a) benämner som informantens subjektiva upplevelse.
2.2 Metoddiskussion
Kvale (1997) beskriver att det finns en balansgång mellan att delge informanten intervjuns exakta syfte mot att ge de uppgifter som kan vara av yttersta vikt för att informanten ska ha möjlighet att ge sitt samtycke till en intervju. När vi tog kontakt med de verksamma kursledarna via telefon var vi tydliga med att informera om intervjuns riktlinjer, men tog Kvales resonemang i beaktande och gav därför inte våra informanter överdetaljerad information gällande studiens syfte. Vi beskrev för våra informanter att studiens syfte var att studera vilken funktion COPE föräldrastödsprogram fyller för föräldrar.
Valet av mötesplats för en intervju beskriver Denscombe (2000) kan vara betydelsefull. Han menar att intervjun bör ske på en avskild plats för att minska risken för störningsmoment. Våra samtliga intervjutillfällen kom till stånd i ett avskilt rum på våra informanters respektive arbetsplats. Detta på grund av att vi ville att intervjuerna skulle äga rum i informanternas kontext samt att detta minskade risken för att bli distraherade eller iakttagna. Vi gjorde ett medvetet val att enbart en av oss skulle ställa frågor till informanten/informanterna utifrån vår sammanställda intervjuguide. Den andra gruppmedlemmen skulle föra
fältanteckningar och vid behov ställa följdfrågor till informanten, vilket vi
klargjorde för informanten innan intervjuns början. Vi beslutade detta då vi tänkte att intervjun skulle kunna få ett jämnare flöde. En kvalitativ forskningsintervju kan bland annat dokumenteras med hjälp av fältanteckningar samt ljudinspelning.
4
För att få bästa möjliga utdelning av det empiriska materialet beslutade vi att använda oss av båda sätten.
En nackdel med att använda kvalitativ intervju som metodval i insamlandet av kvalitativ data kan vara att den så kallade intervjuareffekten uppstår. I mötet mellan informant och intervjuare kan förväntningarna på respektive part utmynna i ett snedvridet svarsresultat. Variabler såsom kön, etnicitet, attityd och religiös tillhörighet kan påverka informanten att besvara frågan i enlighet med vad denne tror att intervjuaren förväntar sig (Rosengren och Arvidson, 2002). Den empiriska data påverkas alltså av vilken betydelse intervjuarens personliga identitet har för informanten (Denscombe, 2000). När de verksamma kursledarna kontaktades via telefon för att undersöka deras eventuella intresse av att vilja deltaga i vår studie presenterade vi oss vid namn och att vi var socionomstuderande vid Malmö högskola som skrev examensarbete om COPE föräldrastödsprogram. Detta kan ha gett ett seriöst intryck och på så vis påverkat deras beslut att ge sitt samtycke till att deltaga i en kvalitativ forskningsintervju i vår studie.Att både vi som
intervjuar och våra informanter är kvinnor, skulle kunna ha påverkat vilken information som delgavs oss. Våra informanters olika yrkeskompetens kan också haft betydelse för svarsresultatet. Vi som socionomstuderande har inte samma utgångsläge vad gäller utbildning och tidigare erfarenheter av föräldrastöds-program, vilket kan ha bidragit till att våra informanter inte i lika stor utsträckning kände sig granskade. Platsen där intervjuerna ägde rum, det vill säga
informanternas arbetsplats, kan ha påverkat svarsresultatet (Denscombe, 2000) eftersom informanterna då befann sig i en bekant miljö och möjligen kände sig mer avslappnad med intervjusituationen.
Vid en gruppintervju använder forskaren sig av ett annat förhållningssätt,
eftersom intervjufrågorna inte ställs till de enskilda informanterna utan deltagarna har en möjlighet att interagera med varandra. En fördel med att forskaren
använder sig av gruppintervju som metod är att det finns en möjlighet för informanterna att ge utförligare svar samt att det ges tillfälle för dem att bemöta varandras ståndpunkter. En nackdel med gruppintervju kan vara om någon av informanterna har bestämda åsikter och har en tendens att höras mest och på så vis styra samtalet (Denscombe, 2000). Två av våra kvalitativa forskningsintervjuer resulterade i gruppintervjuer med två informanter vardera, vilket vi inte fick förfrågan om förrän vi var på plats innan intervjun skulle äga rum. Våra
gruppintervjuer resulterade i avslappnade intervjuer och vi är av uppfattningen att det inte var någon av informanterna som dominerade samtalet, utan tvärtom kompletterade varandras svar.
Enligt Kvale (1997) bör intervjuaren i förväg besluta hur transkriberingen av en intervju ska återges. Vi beslutade att transkribera intervjuerna ordagrant, även om detta tillvägagångssätt tar längre tid. De kvalitativa forskningsintervjuerna delade vi upp sinsemellan, vilket kan ha inneburit att transkriberingarna ändå skiljer sig åt i något hänseende. Vid en intervju gav informanten inte sitt samtycke till ljudupptagning av intervjun. Vi beslutade därför att både intervjuaren och den andra gruppmedlemmen skulle föra fältanteckningar genom intervjun. Direkt efter avslutad intervju gjorde vi en jämförelse av dessa för att kunna sammanfatta intervjun på bästa möjliga vis. Vi lyckades citera denna informant ordagrant vid ett antal tillfällen och vi anser att dessa citat och våra fältanteckningar i övrigt från denna intervju kan jämställas med de övriga fem kvalitativa
5
Denscombe (2000) menar att den kvalitativa forskningen genomgår en
tolkningsprocess, det vill säga att den insamlade data blir data först då forskaren använder och tolkar denna. Han menar att det därför är viktigt att forskaren har i åtanke att hans eller hennes jag har stor inverkan på tolkning och produktion av det kvalitativa materialet. Vi är medvetna om detta och har därför försökt inta ett reflexivt förhållningssätt till vår studies analyser samt de resultat som vi slutligen kommer fram till.
2.3 Urval
2.3.1 Informanter
Denscombe (2000) menar att ett subjektivt urval kan användas vid tillfällen då forskaren har kunskap om de individer eller det fenomen som studien ska
behandla. Han eller hon handplockar medvetet de individer som uppskattas kunna tillföra studien den värdefullaste data. Utifrån vår studies syfte beslutade vi att använda ett subjektivt urval i urvalsprocessen av våra informanter. Urvalet
gjordes utifrån deras specifika kunskaper som verksamma kursledare inom COPE föräldrastödsprogram för föräldrar som har barn i åldern tre till tolv år.
Kvale (1997) beskriver att antalet kvalitativa forskningsintervjuer inte är givet, utan det är studiens syfte som styr hur många informanter som krävs för att få tillgång till den kunskap som behövs för att kunna besvara dess syfte. Vi valde att genomföra sex kvalitativa personliga intervjuer, vilket resulterade i intervjuer med åtta verksamma kursledare, då vi ansåg att detta antal informanter var tillräckligt för att kunna besvara vår studies syfte.
Vi ville att fyra verksamma kursledare från Jupiter kommun skulle delta i vår studie. Som ett första steg i uppsökandet av informanter valde vi att kontakta samordnaren för COPE föräldrautbildning via telefon i Jupiter kommun, för att få kontaktuppgifter till verksamma kursledare i denna kommun. Utifrån våra
avgränsningar mailade samordnaren oss kontaktuppgifter till tänkbara
informanter. Vi fick namnen på 13 verksamma kursledare som stämde in på vårt urval av informanter. När vi studerade listan med kontaktuppgifter till de
verksamma kursledarna konstaterade vi att vi båda kände en av kursledarna sedan tidigare. Detta innebar att vi tog beslutet att informanten inte skulle delta i vår urvalsprocess av informanter då vi ville minimera risken för vad Karl Erik Rosengren och Peter Arvidson (2002) benämner som intervjuareffekten (Se 2.2
Metoddiskussion). En annan iakttagelse vi gjorde var att det bara var kvinnor som stod på kontaktlistan, men då vår avsikt inte är att ha ett genusperspektiv i vår uppsats, menar vi att det inte har någon betydelse för studiens resultat.
De återstående verksamma kursledarnas namn skrev vi ned på tolv olika papperslappar och som veks ihop och lades i en hög på bordet. Vi skrev ner informanternas namn i inbördes ordning allt eftersom vi drog lapparna och det var denna turordning som sedan låg till grund för vilken informant vi skulle kontakta först. Vi startade med att via telefon ta kontakt med den verksamma kursledaren som stod överst på vår konstruerade kontaktlista. Vi bestämde på förhand att om vederbörande inte svarade skulle vi via telefon kontakta den informant som stod i tur på listan. Vi fick kontakt med fyra verksamma kursledare som samtyckte till att delta i en personlig intervju och tid för intervju avtalades.
6
Vi använde oss av internet och besökte olika kommuners hemsidor i södra Sverige för att finna ytterligare två informanter som matchade våra önskemål. Slutligen fann vi en informant i Saturnus kommun samt en informant i Pluto kommun som uppfyllde våra urvalskriterier. Vi kontaktade dem per telefon och de gav sitt samtycke till att delta i en kvalitativ forskningsintervju.
2.3.3 Litteratur
I vår uppsats kommer vi redogöra för bakgrund och tidigare forskning av vårt valda ämne, för att bland annat visa på tidigare arbeten som producerats och därigenom ge läsaren en översikt av det samlade kunskapsläget (Denscombe, 2000). Studies syfte och frågeställningar har styrt insamlandet av litteratur, artiklar, SOU:er, forskningsrapporter samt utvärderingar av COPE
föräldrastödsprogram. Vi studerade examensarbetens och böckers litteraturförteckning, vilket underlättade vårt sökande efter relevant
forskningslitteratur. I sökandet på internet, bibliotekskataloger och artikelsök efter litteratur använde vi följande sökord: föräldraskap, förälder, föräldrautbildning,
föräldrastöd, föräldrastödsprogram, föräldrakurs, barnuppfostran, experter, expertkunskap, empowerment, social inlärningsteori, COPE, The Community Parent Education Program, Charles Cunningham, och social learning theory.
2.4 Validitet
Validitet innebär en försäkran om att forskaren faktiskt mäter det han eller hon avser att undersöka (Rosengren & Arvidson, 2002). Per-Gunnar Svensson (1996) anser att om det i en studie finns hög validitet leder det även till en hög reliabilitet. Han beskriver, att för att kunna bedöma graden av validitet i den kvalitativa forskningens redovisning måste man se till studiens syfte och forskningsfrågor. För att det ska föreligga en hög validitet krävs att forskningsfrågorna är besvarade med stöd av en bra analys och bra insamlad data. Vi har haft ovanstående
resonemang i åtanke under studiens gång och med jämna mellanrum kontrollerat att vårt syfte och våra frågeställningar överrensstämde med det vi hade för avsikt att undersöka. Kvale (1997) beskriver att validering inom den kvalitativa
forskningen, analysen och metoden handlar om att kontrollera studiens
trovärdighet, alltså att forskaren har empiriska bevis och att dennes tolkning kan anses vara rimlig. Svensson (1996) menar att triangulering av olika metoder kan användas i en studie för att närma sig ett fenomen utifrån olika perspektiv för att på så vis minimera en enskild metods felkälla. Triangulering av data ska ej enligt Fielding och Fielding (i Svensson, 1996) ses som en metod att uppnå en objektiv ”sanning” i kvalitativa studier, utan bör istället ses som ett förfaringssätt för att visa på empirins trovärdighet. Vi beslutade att i vår studie kombinera tre metoder genom triangulering såsom kvalitativa intervjuer med verksamma kursledare inom COPE, tidigare forskning om föräldrastödsprogram och teoretiska begrepp. Detta förfarande beslutade vi oss för då vi ville närma oss vår insamlade data utifrån olika perspektiv och sätta det i relation till den tidigare forskning som råder på vårt valda ämne.
I tidigare avsnitt (Se 2.1 Metodval) menar Denscombe (2000) att forskaren måste ha i åtanke att forskarens jag påverkar insamlandet och tolkningen av det
empiriska materialet. Vi är medvetna om att våra tidigare erfarenheter,
7
samt tolkningar av materialet. Vi menar att det inte finns någon möjlighet för forskaren att vara helt opåverkad av exempelvis sina tidigare erfarenheter och på så vis frambringa en objektiv ”sanning”. Genom att vara tydliga med
forskarpåverkan menar vi att vår studie kan ses som mer trovärdig, då vårt syfte inte är att uppnå en objektiv sanning, utan syftet är att vi vill studera verksamma kursledares subjektiva beskrivningar av deras livsvärld.
2.5 Reliabilitet
Reliabilitet syftar till den tillförlitlighet och pålitlighet i de empiriska data som har undersökts i studien, det vill säga graden av frånvaron av slumpmässiga mätfel. Den kvalitativa forskningen mäter inte konstanta objekt, vilket kan resultera i att informanternas svar kan variera beroende på exempelvis i vilken kontext intervjun äger rum samt informantens sinnestillstånd vid intervjutillfället (Svensson, 1996). Vi genomförde sex kvalitativa intervjuer och en påverkan på vår studies
reliabilitet skulle därför kunna vara svårigheten att uppnå objektivitet (Denscombe, 2000), vilket vi är medvetna om, men vår avsikt är att få våra utvalda informanters subjektiva och unika data om sin yrkesroll. Rosengren och Arvidson (2002) beskriver att slumpmässiga egenskaper hos exempelvis
intervjuaren eller mätinstrumentet kan påverka graden av reliabilitet. Vi ville minska slumpens inflytande i intervjusituationen och beslutade därför att en av oss skulle intervjua samtliga våra informanter samt konstruerade vi en
semistrukturerad intervjuguide med olika tema. Vi menar att våra informanters olika utgångsläge vad gäller profession samt hur länge de varit verksamma kursledare inom COPE föräldrastödsprogram kan ha haft inverkan på hur de väljer att besvara våra intervjufrågor. Detta kan innebära att det finns diskrepanser i våra informanters intervjusvar och beskrivningar. David Silverman (2000) beskriver att om forskaren på bästa möjliga vis ska kunna uppnå en hög reliabilitet rekommenderas att denne gör en redogörelse för forskningsförloppets olika
moment. Enligt Silvermans rekommendation beslutade vi att i vår studie redovisa vår forskningsprocess såsom metodval, metoddiskussion, urval av litteratur och informanter i strävan att erhålla en högre grad av reliabilitet.
2.6 Generaliserbarhet
Mängden av antalet individer som en studie ska omfatta styrs av studiens syfte, alltså vad forskaren vill uppnå med undersökningen (Rosengren & Arvidson, 2005). Kvale (1997) beskriver att det ofta riktas kritik mot
intervjuundersökningar, då deras resultat ej kan generaliseras på grund av att studien består av för få informanter. Han menar att det finns en möjlighet att genomföra en statistisk generalisering av en studies resultat vid tillfällen då informanterna genomgått ett slumpmässigt urval. Vår kvalitativa studies syfte är inte att kunna genomföra en statistisk generalisering, utan vi vill uppnå ett större djup, jämfört med en kvantitativ studie. Vi menar att vår studies resultat inte går att generalisera då vi inte gjorde ett slumpmässigt urval, utan ett subjektivt urval, samt att resultatet enbart representerar våra informanters beskrivningar av sin livsvärld.
2.7 Bearbetning och analys av kvalitativ data
Vårt empiriska intervjumaterial som analyserades bestod av fem
8
fältanteckningar från en intervju. Denscombe (2000) beskriver att forskaren kan undersöka om det finns återkommande tema i de olika intervjuerna, vilket skulle stärka den specifika uppfattning av en fråga, då det bygger på mer än ett enskilt uttalande. I analysen av den kvalitativa data använde vi oss av tematisering, för att identifiera olika tema som beskriver gemensamma mönster och skillnader i det empiriska materialet. Vi startade med att läsa genom det transkriberade materialet ett flertal gånger för att skapa oss en bild av helheten och markerade
återkommande tema allt eftersom i intervjumaterialet. Vi beslutade att klippa ut respektive tema och placerade dessa i olika högar. Slutligen sammanställde vi antalet högar och analyserade dessa med hjälp av vår bakgrund, tidigare forskning samt val av teori.
2.8 Forskningsetiska överväganden
Forskningsetiska principer för humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning betonar Vetenskapsrådet (2002) är forskningskravet på att forskningen som bedrivs ska hålla en hög standard samt behandla relevanta forskningsämnen. Individskyddskravet är grunden för forskningsetiska överväganden och innebär att samhällets individer inte får utsättas för skada av psykisk eller fysisk art,
förolämpning eller kränkning. Individskyddskravet och forskningskravet ska alltid tas i beaktande av varandra vid en vetenskaplig studie och forskaren ska enligt Kvale (1997) och Vetenskapsrådet (2002) göra en avvägning mellan vad studiens resultat kan generera samt eventuella negativa konsekvenser som kan uppstå för undersökningens deltagare under pågående samt avslutad forskning. Vi
genomförde kvalitativa forskningsintervjuer enbart med verksamma kursledare för COPE föräldrastödsprogram och inte med kursdeltagande föräldrar eller deras barn. De verksamma kursledarna har besvarat våra intervjufrågor utifrån sin profession och inte utifrån sig som privatperson. Utifrån dessa förutsättningar anser vi att risken är minimerad att den enskilde informanten ska utsättas för psykisk eller fysisk skada eller annat lidande.
Individskyddskravet preciseras i fyra olika krav som forskaren ska ta hänsyn till under forskningsprocessen: (1) Informationskravet, (2) Samtyckeskravet, (3)
Konfidentialitetskravet samt (4) Nyttjandekravet. Vi kommer nedan att redogöra
för hur vi har tillgodosett Vetenskapsrådets (2002) fyra principer under forskningsprocessen:
Informationskravet – Vi informerade våra informanter vid första
telefonkontakten om vår studies syfte. Efter avslutat telefonsamtal mailade vi efter överrenskommelse en informationsbilaga (Se bilaga 3).
Samtyckeskravet – För att tillgodose detta krav inhämtade vi vid första telefonkontakten ett muntligt samtycke från informanten gällande dennes deltagande i en kvalitativ intervju. Vi mailade en samtyckesbilaga till
respektive informant (Se bilaga 4). Vi inhämtade även ett muntligt samtycke till att använda diktafon för att dokumentera intervjun, vilket vi fick i samtliga fall utom ett.
Konfidentialitetskravet – Vi har informerat de verksamma kursledarna att vederbörande kommer att avidentifieras i vår studie och tilldelas fiktiva namn. Under forskningsprocessen har vi handskats varsamt med det insamlade
9
empiriska materialet och efter avslutad studie har ljudfilerna på diktafonen samt alla intervjutranskriberingar raderats.
Nyttjandekravet – I informationsbilagan som tilldelats respektive informant beskriver vi att det insamlade empiriska materialet enbart kommer att användas för denna C-uppsats ändamål. Vi har via mail informerat samtliga informanter som deltagit i vår studie att uppsatsen kommer att publiceras på Malmö högskolas hemsida i Malmö University Electronic Publishing (MUEP).
3 BAKGRUND OCH TIDIGARE FORSKNING
Föräldrautbildning kom till Sverige under den tid landet genomgick stora förändringar. Idén är inte ny, men metoderna har skiftat genom åren, liksom synen på föräldrar och föräldraskap. Vi kommer i nedanstående avsnitt beskriva samhällets syn på förälderns roll i barnets uppfostran och vilka förändringar samhället gjort för att förbättra hans eller hennes möjligheter. Vår studie handlar om COPE föräldrastödsprogram och därför kommer fokus ligga på denna.
3.1 Föräldraskapet blir en samhällsåtgärd
Samhällets intresse för föräldrars barnfostran kan märkas redan i början av 1900-talet i Sverige. Fostran av barn skulle inte längre ses som en enskild angelägenhet, vilken gav föräldrar rätten att vara likgiltiga mot sina barn. Samtidigt uppstod tanken på föräldraskapet som ett uppdrag, vilket skulle skötas utifrån samhällets bestämmelser. Utifrån barnets bästa och samhällets ställningstagande skulle föräldrarna agera som agenter på uppdrag av staten vad gällde barnets uppfostran och framtid. Genom bland annat upplysning i småbarnsvård skulle dåliga
förhållanden omformas till goda hem och föräldrarna skulle lära sig att ge kärlek till sina barn (Ohrlander, 1992). I Sverige under 1920-talet fördes en stor
diskussion om hur betydelsefulla föräldrarna var för barns utveckling och hälsa. De så kallade experterna ansåg att det skulle krävas av föräldrarna, och då
speciellt mödrarna, att de använde moderna metoder för att ta hand om sina barn. Det var professionella på området, i synnerhet barnläkare som uttryckte sina synpunkter om vikten av barnuppfostran (Bremberg, 2004). Efter att ha inhämtat inspiration av föräldrautbildningen i USA startade Alva Myrdal under hösten 1931 de första föräldracirklarna i Sverige. Hon ansåg också att barnuppfostran var något betydelsefullt och att föräldrarna behövde vara utbildade och kompetenta i sin föräldraroll. Samhället vid denna tidpunkt fodrade ett nytt förhållningssätt till barnen och Myrdal ansåg därför att föräldrar behövde grundläggande
kvalifikationer i föräldraskapet. Innehållet i Myrdals föräldracirklar byggde på att föräldrarna skulle ha respekt för sina barn samt skulle föräldrarna ha en negativ inställning till aga. Enligt Myrdal förespråkades goda och regelbundna vanor och målet ansågs vara ett självständigt barn med egen vilja som med hjälp av
självbehärskning skulle kunna anpassa sig utan yttre tvång från föräldrarna. Tanken med det nya synsättet på barnuppfostran var att föräldrarna skulle tolka beteenden hos barnet och ge positiv respons samt ge barnen mer utrymme för nöje (Halldén, 1990).
10
3.2 Föräldrautbildning-1. Kring barnets födelse SOU 1978:5
Barnomsorgsgruppen utkom med ett betänkande (SOU 1978:5) år 1978 gällande ett förslag om att en allmän föräldrautbildning skulle äga rum vid tidpunkten runt barnets födsel. De är noga med att tydliggöra att föräldrautbildningens syfte inte är att föräldrarna skulle förvärva en viss kompetens i en skola.
Föräldra-utbildningens mål bör istället betraktas som ett sammanhang där individer utvecklas genom möte med andra individer i samma situation och utbyta erfarenheter och kunskaper samt möjligheten att etablera nya sociala kontakter. Barnomsorgsgruppen rekommenderar att de blivande eller nyblivna föräldrarna ska förvärva ny kunskap om exempelvis barnets utveckling från personalen. Det ska även ges utrymme för deltagarna i föräldrautbildningen att i en dialog med personal och övriga deltagare diskutera eventuella problem samt utbyta
erfarenheter om frågor kopplat till föräldraskapet. Barnomsorgsgruppen menar att den allmänna föräldrautbildningens största mål ska vara att den resulterar i att barnets och föräldrarnas situation i samhället ska förbättras. Barnets uppväxtmiljö bör de vuxna runt barnet bära ansvaret för. Barnomsorgsgruppen menar att
föräldrautbildningen bör vara förlagd inom mödrabarnhälsovården som en del av den permanenta verksamheten. Enligt Statens offentliga utredningar (SOU) 1980:27 påbörjades barnomsorgsgruppens förslag om en allmän
föräldrautbildning den 1:e januari 1980.
3.3 Stöd i föräldraskapet SOU 1997:161
Betänkandet Stöd i föräldraskapet (SOU 1997:161) beskriver att föräldrar inte behöver utbildas, utan han eller hon blir förälder den dagen barnet föds. Det finns däremot tillfällen föräldrar behöver kunskap, råd och stöd för att uppleva trygghet och känna tilltro till sin egen förmåga som förälder. Utredningen utvecklar ett resonemang om synen på förälderns kompetens som utredningen lutar sig mot, vilken har sin utgångspunkt i empowermentbegreppet:
Det gäller att ta vara på föräldrars initiativ och kompetens, stärka deras förmåga att klara sin situation, att stärka självförtroende och självtillit. Föräldrar måste känna att de kan påverka sina villkor och att de har makt över sina liv, att det inte är andra som bestämmer åt dem vad de skall göra och hur det skall gå till. Experterna skall finnas till hands när föräldrarna frågar efter deras råd och stöd (a a, s 42).
Betänkandet (SOU 1997:161) ger som förslag att det är föräldrarnas behov som ska vara en styrande faktor vad gäller samhällets roll att stödja föräldrar i deras föräldraskap. Samhället bör ha som uppgift att förmedla den kunskap som föräldrarna efterfrågar, vilket kan innebära att när föräldrarna får vara med och bestämma behovet kan de lättare ta till sig information, än vid tillfällen när
samhället bestämmer föräldrarnas behov åt dem. Det är inte alla föräldrar som kan ta till sig samhällets utbud på stöd och service och därför blir samhällets uppgift att medverka till att alla ska kunna ta del av utbudet som erbjuds. Förutom ovanstående resonemang är utredningens förslag till föräldrastödets mål bland annat att garantera föräldrar stöd i deras föräldraskap samt göra föräldrastödet tillgängligt för alla. Utredningen om föräldrautbildning väljer att istället använda sig av benämningen stöd i föräldraskapet, för att betona att det inte handlar om att utbilda föräldrar. Tyngdpunkten ligger på att skapa ett forum för föräldrar som inbjuder till kontaktskapande mellan dels föräldrar men även mellan föräldrar och professionella samt skapa möjligheter för föräldrar att utvecklas och stärkas i sin föräldraroll. Ovanstående resonemang handlar om att samhället ska stödja
11
föräldrar i deras föräldraskap. Det finns två uppdelningar av föräldrastöd:
generellt stöd samt riktat stöd. Det generella stödet vänder sig till alla föräldrar
med barn från 0-18 år, medan det riktade stödet vänder sig till en specifik grupp föräldrar som blir erbjudna särskilt stöd genom till exempel individ och
familjeomsorgen, via barn- och ungdomspsykiatriska mottagningen (BUP) eller Barnavårdscentralen (BVC). Ds 1997:6 beskriver att föräldrastöd även kan riktas till en viss grupp av föräldrar exempelvis ensamstående- eller adoptivföräldrar.
3.4 Barnkonventionen
Förenta Nationernas (FN) konvention om barnets rättigheter (Barnkonventionen), som består av 54 artiklar, antogs den 20:e november 1989. Sverige ratificerade konventionen 1990. Ratificeringen kräver att Sveriges regering respekterar denna och måste rapportera vilka insatser som gjorts för att efterleva Barnkonventionen. Konventionen utgår från ett barnperspektiv och betonar barnets rätt att få
grundläggande behov tillfredsställda, skyddas mot utnyttjande och diskriminering samt rätten att få yttra sig och få sina åsikter respekterade. Samhället är skyldigt att leva upp till dessa krav (Utrikesdepartementet, 2006) och stöd i föräldraskapet och föräldrautbildning i Sverige skulle kunna ses som en viktig satsning för att leva upp till konventionens intentioner. Vissa av artiklarna i Barnkonventionen knyter an till föräldraskapet, föräldrastöd och föräldrautbildning (SOU 1997:161). Artikel 18 understryker att föräldrar har det största ansvaret för barnets utveckling och att samhället genom bistånd ska möjliggöra för föräldrar att åstadkomma detta och stödja föräldrarna i deras föräldraskap. Artikel 24 punkt f belyser att
konventionsstaterna ska ta till adekvata åtgärder för att på så vis: ”utveckla förebyggande hälsovård, föräldrarådgivning samt undervisning om och hjälp i familjeplaneringsfrågor.” (Utrikesdepartementet, 2006, s 44)
3.5 Föräldraskapet i dagens samhälle
Föräldraskapet och den statliga styrningen har genomgått stora förändringar från 1950-talet fram till 1990-talet, menar Lee Gleichmann (2004). Hon beskriver i sin doktorsavhandling Föräldraskap mellan styrning och samhällsomvandling om hur samhällets syn under 1950-talet präglades av en alltför liten tilltro till föräldrars egen förmåga att kunna fostra sina barn. Under 1970- och 1980-talet var istället föräldrars relationsproblem i fokus i samhället, för att sedan under 1990-talet byta fokus och föräldrarna sågs då som skickliga, obundna och självreglerande.
Enligt SOU 1997:161 ställs i takt med att tempot ökar i dagens samhälle, stora krav på föräldrar som ska bemästra förvärvsarbete och föräldraskap samtidigt. Individens nätverk, möjlighet till självförsörjning, samhällets utbud av service och ekonomiskt stöd är några faktorer som stödjer dagens föräldrar i utövandet av sitt föräldraskap. Många individer upplever en stor press att leva upp till de ideal och förväntningar som omgivningen ställer på dem. Vid tillfällen då den enskilde inte kan uppnå de ideal som han, hon eller omgivningen har satt upp hotas till en viss nivå den enskildes självförtroende och självrespekt.
Psykologen Magdalena Graff (1996) menar att det både är individers inställning till föräldraskapet och kulturella idéer som formar vad som anses vara en dålig respektive bra uppfostran. Hur samhället idag ser på föräldraskapet beror på politiska och ideologiska strömmar som råder i samhället samt vilka
12
självutnämnda experter såsom barnläkare och psykologer som gör uttalanden om föräldraskapet. Internationell forskning på området har genererat kunskap om vilka handlingssätt som främjar barns utveckling, respektive skadar dem.
Forskning som gjorts på föräldraskap har haft tyngdpunkten på samspelet mellan barn och föräldrar. Genom observationer av barns och föräldrars samspel har forskare kunnat fastställa vad det är som utvecklar problem hos barnet och vilka beteenden som skapar en gynnsam utveckling. Föräldraskapet beskrivs av Kari Killén (2000) som en process där föräldrar eller omsorgspersoner engagerar sig i barnet och utifrån ålder och utvecklingsnivå tillfredsställer barnets behov, både psykiskt och fysiskt. Margareta Bäck-Wiklund & Birgitta Bergsten (2003) menar att föräldraskap ständigt förändras till både form och innehåll. De menar att det ska finnas en struktur och förutsägbarhet i familjen, där både barns och föräldrars känslor ska bemötas och tolkas respektfullt. Ett föräldraskap handlar, enligt Bäck-Wiklund & Bergsten, inte enbart om att förälderns förstålelse av barnets behov utan han eller hon även ska kunna bemöta omgivningens och samhällets krav utifrån lagar och stödsystem.
Graff (1996) menar att samhälleliga diskussioner om föräldraskapet ska utgå från ett vetande istället för ett tyckande.
Vi måste sluta betrakta föräldraskapet som föremål för godtycklig spekulation /…/ Inte nog med att vi har kunskap om vad som utgör god barnuppfostran, vi har dessutom tillgång till metoder som kan hjälpa de som har problem i föräldra- rollen. Alla nuvarande och blivande föräldrar har ett fostringsansvar. Detta fostringsansvar måste tydliggöras och samtidigt måste vi våga se, våga tala om och slutligen våga göra någonting åt det faktum att många föräldrar inte klarar
sin uppgift som föräldrar och att de behöver hjälp och stöd för att fostra sina barn (a a, s 65)
3.6 The Community Education Program (COPE)
COPE är ett föräldrautbildningsprogram som ursprungligen kommer från Kanada där det utarbetades av professor Charles E Cunningham (Cunningham, 2008). COPE föräldrastödsprogram har funnits i Sverige sedan år 2000 och har anpassats till svenska förhållanden av BUP i Malmö vilka även år 2002 gav ut en svensk direktöversättning av manualen (svenskacope.se, 2008-12-05). BUP i Malmö gjorde i oktober 2008 ytterligare en ombearbetning av den svenska
gruppmanualen som godkändes av Cunningham (Cunningham, 2008). Det finns för närvarande inspelade filmvinjetter till målgruppen föräldrar med barn tre till tolv år på engelska, svenska, arabiska och albanska. Tonårsversionen är även den inspelad på olika språk såsom engelska, svenska, arabiska, turkiska, somaliska, kurdiska och iranska. Sedan år 2002 finns COPE- programmet på flera orter i Sverige inom både skola och förskola, socialtjänst, barnpsykiatri och habilitering och ofta förekommer en samverkan mellan verksamheterna (svenskacope.se, 2008-12-05). COPE föräldrastödsprogram grundar sig bland annat på social inlärningsteori, gruppteori samt har en tydlig empowermentideologi
(Cunningham, 2008).
COPE är ett frivilligt grupp- och manualbaserat program som ursprungligen riktade sig till föräldrar som hade barn med påtagliga problem med utagerande beteende i åldern tre till tolv år. COPE föräldrastödsprogram används nu både som en riktad samhällsinsats till bestämda grupper samt som en generellt
förebyggande insats till alla föräldrar som anser sig vara i behov av stöd och hjälp i sitt föräldraskap. Det kan handla om att föräldrar upplever att de skulle vilja få
13
hjälp med att hantera vardagsproblem och konfliktsituationer med sina barn (Cunningham, 2008). BUP i Malmö utvecklade år 2003 även en tonårsversion som grundar sig på COPE- metodiken vilken vänder sig till föräldrar med barn i åldern 13-18 år. COPE- föräldrastödsgrupper kan hjälpa föräldrar att hitta verktyg så att de lättare kan förstå och hantera sitt barns beteende och på så vis stärka dem i föräldraskapet. Programmet arbetar med att förbättra samspelet mellan barn och föräldrar och samtidigt skapa stödjande och fungerande sociala nätverk
(svenskacope.se, 2008-12-05).
Det är en till två kursledare som håller i COPE per utbildningstillfälle och antalet deltagare i en COPE- föräldragrupp varierar men består som regel av 20-30 föräldrar. Vissa kommuner har möjlighet att erbjuda barnpassning under
lektionstillfällena. Gruppdiskussionerna hjälper föräldrarna att få perspektiv på sin egen situation. Kursledarna ska inte agera som experter som har svaren, utan ska istället lyfta upp föräldrarnas egen kompetens att finna svar på de problem som finns. Tanken är att föräldrar tillsammans med andra föräldrar genom diskussioner ska komma fram till lösningar och på så vis stärka deras tilltro till sin egen
förmåga av att vara en kompetent förälder (Cunningham, 2008).
COPE programmet omfattar tio lektionstillfällen (Se bilaga 5) och
föräldragruppen träffas en gång i veckan under två timmar per gång. Lektionerna är grundligt strukturerade utifrån COPE manualen och behandlar vid varje tillfälle en strategi. Varje lektion visar ett par videoscener utifrån dagens strategi, där en förälder i olika vardagssituationer enligt COPE manualen begår fel i bemötandet med sitt barn. Föräldragruppen är uppdelad i mindre grupper, där de får möjlighet att diskutera vad föräldern i filmen gjorde för fel och hur föräldern hade kunnat agera på ett mer fördelaktigt vis. Kursledaren ställer sedan olika konsekvensfrågor till föräldrarna i syfte att få dem att diskutera lämpliga lösningar och alternativa förhållningssätt för föräldern i filmen. Kursledaren sammanfattar den nya
strategin som tagit form genom föräldrarnas förslag på alternativa förhållningssätt. Utifrån den alternativa strategin spelar kursledarna upp ett rollspel i en situation som innehåller den utvalda strategin för att tydliggöra föräldrarnas önskemål, vilket benämns modellering. Inför varje nytt lektionstillfälle tilldelas föräldrarna en hemuppgift som de ska anpassa efter sina egna barn och sina egna
familjeförhållanden. Hemuppgiften går ut på att föräldrarna ska använda sig av strategin som de lärt sig under lektionen och dessa erfarenheter diskuteras i smågrupperna i början av nästa lektionstillfälle (Cunningham, 2008).
3.7 Utvärderingsresultat av COPE
Studien Large group community-based parenting programs for families of
preschoolers at risk disruptive behaviour disorders: Utilization, cost effectiveness, and outcome från 1995 är en randomiserad studie som Cunningham tillsammans
med kollegor genomförde i Kanada. Denna visar på att föräldrars avhopp från COPE minskade genom att arbeta utifrån en storgruppsmodell. Andra resultat från studien var att socialt utsatta grupper kunde nås i större utsträckning och effekten som uppmättes stod sig fortfarande efter sex månader. COPE
föräldrastödsprogram visade sig vara kostnadseffektivt, det kostade bara en sjättedel av de klinikbaserade programmen (i Cunningham, 2008).
I Uppsala län samt Tyresö kommun genomförde Lisa B Thorell och Agneta Hellström (2006) under hösten 2003 och våren 2004 en utvärdering på avslutade
14
COPE föräldrastödsprogram. Utvärderingen bygger på 17 avslutade
föräldrastödskurser i Uppsala län och två avslutade COPE föräldrastödskurser i Tyresö kommun. Uppsalas och Tyresös utvärdering bestod av en
interventionsgrupp av föräldrar som deltog i COPE föräldrastödskurs under denna period samt av en kontrollgrupp av föräldrar som på grund av platsbrist i Tyresö kommun inte kunde delta i COPE. Utvärderingens fokus var att undersöka vilken effekt COPE hade haft på föräldrarna och barnen, där föräldern fick besvara en enkät vid kursens start respektive slut. Föräldrarna i kontrollgruppen fick tillgång till enkäten via post vid båda tillfällen. Efter att COPE föräldrastödskurs avslutats visar utvärderingen att föräldrar som genomförde kursen jämfört med
kontrollgruppen uppmätte positiva effekter på föräldrars upplevda uppfattning av kontroll, nivå på föräldrastress samt barnets utagerande problematik.
Utvärderingen visar att aspekter såsom bakomliggande problemtik vid kursens start, barnets ålder, om båda föräldrarna eller om en av föräldrarna deltar samt möjlighet till barnpassning har inverkan på vilken effekt COPE
föräldrastödsprogram får för föräldrarna och barnet.
Linda Nilsson och Gunilla Silverberg (2003) beskriver att det under hösten 2001 i Malmö genomfördes en utvärdering av COPE:s föräldrastödsprogram, där
föräldrarna vid starten, lektion 10 samt vid uppföljningen av programmet efter sex månaders tid fick besvara frågor om sin situation samt barnets beteende. Frågorna som var kopplade till föräldrarnas situation utgick från faktorer såsom: (1)
Negativt föräldrabeteende, (2) Positivt föräldrabeteende, (3) Upplevd kompetens som förälder och (4) Negativ upplevelse av föräldraskapet. Efter att föräldrarna
avslutat COPE föräldrastödsprogram visade utvärderingen på att en positiv förändring skett inom alla kategorierna. Utvärderingens resultat visade att de största förändringarna hade kommit till stånd vad gällde föräldrars negativa beteende och föräldrars negativa upplevelse av föräldraskapet. Barnets beteende utvärderades genom att föräldrarna fick möjlighet att svara på frågor kopplat till barnets egenskaper och beteende. COPE föräldrastödsprogram visade sig ha påverkat även barnens beteende i en positiv riktning. Nilsson och Silverberg menar att det är viktigt att ta i beaktande att det är föräldrarna själva som har besvarat frågorna om barnets beteende. Resultatet kan därför ha påverkats av att föräldrarna själva hade förändrats och upplevde en större tillfredställelse i sin föräldraroll.
3.8 Behövs föräldrautbildning? Några kritiska röster.
Inga Gustavsson (2004) som är leg. psykolog beskriver att föräldrar idag är osäkra på sin roll som förälder och en del upplever att de är i behov att förvärva mer kunskaper för att uppnå tillfredställelse i sitt föräldraskap. Hon menar att föräldrarollen inte är något som en förälder utbildas till, utan är något som han eller hon utvecklas till. Hon menar att föräldrar kan ha nytta av de generella barnkunskaper som kommer från professionella, men det är viktigt att föräldrar skiljer mellan expertkunskap och den egna livserfarenheten. Detta innebär att expertkunskapen enbart ska ses som teoretisk och föräldraidentiteten i samspelet med barnet ska bygga på förälderns personlighet och livserfarenhet. Den
viktigaste källan för föräldrar att inhämta barnkunskaper menar Gustavsson bör vara det egna barnet genom att lära känna dennes individuella behov.
Sven Bremberg (2004) menar att det kan vara viktigt att fundera över om det är befogat att påverka en så pass personlig uppgift som föräldraskapet. Tillfällen när
15
staten gör rekommendationer av insatser vars syfte är att stödja föräldrarna i sitt föräldraskap resulterar i att möjligheten minskar för föräldrarna att självständigt ta beslut som rör hur vederbörande vill ta hand om sitt barn. När experter kommer med råd och rekommendationer gällande hur föräldrar bör ta hand om sina barn görs ett intrång på föräldrarnas autonomi. Bäck-Wiklund och Bergsten (1997) beskriver att individers tänkande om exempelvis sin roll som förälder är bestående av både kunskap som förvärvats genom egna erfarenheter och expertkunskaper. Bremberg (2004) menar dock att föräldrar är väldigt måna om att de ska ta hand om barnet på bäst lämpade sätt och därför har tilliten till experternas råd om föräldraskapet i alla tider varit stor. Detta, menar han, har utmynnat i att föräldrars tilltro till sin egen förmåga har minskat.
Ingrid Hylander (i Swahn, 2004), lektor i psykologi ser en fara med att använda en viss metod som är utprövad för en specifik grupp i en specifik kontext i ett annat sammanhang, om den inte omarbetas och anpassas till den grupp ändamålet är avsedd för. Hon beskriver att COPE föräldrastödsprogram från början är utarbetad till föräldrar som har barn med svårigheter och betvivlar inte nyttan av
programmet för detta ändamål. Det hon däremot anser är att de utvärderingar som har gjorts på modellen inte säger något om effekten av en bred användning av metoden. Bremberg (2004) beskriver att det finns svårigheter med att överföra studiers resultat av vilken effekt ett specifikt föräldrastöd har från en annan kontext till svenska förhållanden. En svårighet kan vara att undersökningar på vilken effekt ett specifikt föräldrastöd uppvisar, enbart kan ge svar på om metoden som helhet är effektiv eller inte då enskilda delar av metoden inte studeras.
Jesper Juul (2003) som är familjeterapeut menar att synen på barnet från dess födsel har varit att inte uppfatta honom eller henne som en jämlik individ. Barnet betraktats istället som en ofärdig asocial individ som med hjälp av att umgås med vuxna ska påverkas av deras metoder att bli sociala och mänskliga varelser. Han menar att det är ett misstag att vuxna använder uppfostringsmetoder i syfte att uppfostra barnen att bli mänskliga sociala varelser, då barn redan från födseln är mänskliga och sociala. Barnet är enbart i behov att umgås och samspela med vuxna individer som agerar socialt och mänskligt för att på så vis vidareutveckla dessa kvaliteter. Juul anser att uppfostringsmetoder i form av utbildningar är onödiga och kan till och med ses som skadliga. Han menar att det är ohälsosamt för barnet och hämmande för vuxnas utveckling, vilket kan påverka barnets och förälderns sampel negativt. Genom att använda metoder i syfte att uppfostra barnet, går barnet från att vara ett subjekt till att istället bli ett objekt. Juul beskriver att han kan se en risk med att man som förälder använder sig av strategier med inslag av konsekvenser och gränssättning. Detta på grund av att barnet i många fall ger avkall på sin personliga integritet såsom sina egna behov och gränser för att vara älskad av sina föräldrar.
Hylander (i Swahn, 2004) ser en fara med föräldrautbildningar som lär ut verktyg till föräldrar som syftar till att på ett snällt sätt styra sina barn. Även Graff (1996) menar att föräldrautbildningars syfte inte ska vara att föräldern ska lära barnet att bete sig som man önskar. Hylander (i Swahn, 2004) beskriver att beröm i sig själv kan ses som någonting positivt, men om strategin används i syfte att förstärka beteenden som föräldern önskar kan det generera till att barnet blir beroende av beröm från vuxna och auktoriteter. I längden kan vuxnas beröm till barnet bli väldigt viktigt för barnet och något som han eller hon ständigt strävar efter. Juul (2003) skiljer på begreppen självkänsla och självförtroende, då han menar att det
16
är viktigt att vara medveten om skillnaden. Självkänsla syftar till upplevelsen individen har om sig själv och vilket förhållningssätt han eller hon har till den kunskapen. Självförtroende handlar om prestation, det vill säga det individen presterar. Han menar att kritik är skadligt för både individens självförtroende och självkänsla, men att beröm kan vara lika skadligt som kritik för självkänslan. Det finns en risk att en individ med låg självkänsla lägger ner mycket tid på att
anpassa sitt beteende efter vad som förväntas av omgivningen och är på en ständig jakt på bekräftelse. Juul menar inte att vi ska sluta att berömma, men att vi bör vara mer medvetna om processen och att ge barnet påfyllning med nödvändig näring genom att erkänna barnet.
4 TEORI OCH BEGREPP
COPE föräldrastödsprogram grundar sig bland annat på social inlärningsteori och begreppet empowerment. Vi beslutade därför att använda oss av dessa i vår studie. 4.1 Social inlärningsteori
Malcolm Payne (2008) menar att den sociala inlärningsteorin fokuserar på hur människor utifrån sociala tillstånd lär sig genom att iaktta andra då dessa agerar på ett gynnsamt vis. Den sociala inlärningsteorins främste företrädare är Albert Bandura (Angelöw & Jonsson, 2000). Han ansåg att människor tillägnar sig nya handlingssätt genom att observera och imitera andra människors beteendemönster. Den sociala inlärningsteorin baseras på ideologier och perspektiv från både
behaviorismen och den kognitiva psykologin, men domineras av de mer tydliga behavioristiska inslagen. Den kognitiva teorin utgår från situationer som handlar om individens intellekt, det vill säga föreställningar, tankar och insikt om hur tänkandet påverkar hennes handlande. Denna teori utgår från att det är människors subjektiva erfarenheter och tolkningar som förklarar hennes beteende.
Behaviorismen bortser helt från individens känslor och tankar och analyserar istället enbart hur de yttre beteenden som kan iakttas hos människan reagerar på stimuli.
Bosse Angelöw & Thom Jonsson (a a) menar att beteendet hos människan framför allt lärs in genom två processer, dels genom att iaktta andra och dels genom egna lärdomar. Dessa båda processer betecknas som modellinlärning samt direkt
inlärning och dessa sker i sociala sammanhang och kompletterar varandra.
Modellinlärning innefattas av ett flertal indirekta inlärningsmodeller som till exempel observationsinlärning, identifikation och imitation. Albert Bandura (1977) menar att genom att iaktta hur en individ agerar formas tankar och förslag kring det egna beteendet som sedan ligger till grund för det egna handlandet. Payne (2008) beskriver att om individen ser modellen agera på ett sätt som vederbörande själv känner en osäkerhet inför kan detta innebära att individen kommer till insikt med att beteendet nödvändigtvis inte behöver medföra negativa konsekvenser. Han betonar samtidigt vikten av att få möjlighet att prova detta i en stöttande omgivning där individen har möjlighet att få uppmuntran och
kommentarer.
Bandura (1977) beskriver att direkt inlärning handlar om de beteenden som individen lär in genom att prova och experimentera sig fram. Konsekvenserna av individens handlande kan leda till att dennes beteende förstärks genom belöning eller bestraffning. Individen kommer snabbt underfund med vilka handlingar som
17
premieras med belöning och vilka handlingar som han eller hon bör undvika för att slippa bestraffning. På så vis kan individen förändra sitt uppförande så att detta leder till belöning snarare än bestraffning.
På frågan om vad det är för omständigheter som inverkar på individens beteende, och reglerar det individen gör och inte gör nämner Bandura (i Angelöw &
Jonsson, 2000) tre faktorer: förstärknings-, stimulus- och kognitiv kontroll. Dessa tre förhållanden är oftast närvarande i situationen och hur individen väljer att handla grundar sig på en växelverkan mellan dem. Förstärkningskontroll går ut på att belöningar och bestraffningar som individen får av både modellinlärning och direkt inlärning har en påverkan på dennes beteende. Stimuluskontroll avses då individens beteende påverkas av yttre händelser, som till exempel utvecklad rädsla för någon eller något och gör att individen undviker tillfällen då
sannolikheten är stor att utsättas för dessa. Med kognitiv kontroll menas att även de inre tankeprocesserna styr människors beteende. Bandura beskriver att den kognitiva kontrollen styr individens förmåga att tänka och planera, vilket medverkar till att individen går igenom vilka olika handlingsalternativ som kan leda till vilka konsekvenser.
4.2 Empowerment
Empowerment växte fram i USA under 1970-talet ur bland annat idéerna om hjälp till självhjälp (Askheim & Starrin, 2007) och har sitt ursprung från den latinska benämningen potere, vars betydelse är att vara i stånd till (Starrin & Jönsson, 2000). Begreppet empowerment har blivit populärt och används flitigt av många yrkeskårer såsom socialarbetare, folkhälsoarbetare och läkare, trots begreppets diffusa definition. Det finns fortfarande ingen bra svensk översättning på begreppet empowerment, men då begreppet diskuteras utifrån den enskilde individen kopplas det samman med exempelvis egenkontroll, kompetens, makt, samarbete, socialt stöd och delaktighet (Starrin & Jönsson, 2000; Askheim & Starrin, 2007). Det finns ett antal definitioner på vad som kännetecknar
empowerment och det handlar ofta om vad Malcolm Payne (2002) beskriver som att hjälpa klienten att stärka sitt självförtroende så att han eller hon känner en större tilltro till sin egen förmåga att uppnå de mål han eller hon har satt upp.
Bengt Starrin & Leif R Jönsson (2000) menar att ett annat sätt att definiera empowerment är att utgå från känslan att individen upplever en styrka av att ha kontroll över sitt liv och sin livssituation där deltagande och samarbete är viktiga delar. Ole Petter Askheim (2007) beskriver att empowerment handlar om att en individ genom styrka och kraft ska förmå sig att ta sig ur en utsatt situation:
/…/empowerment har sitt ursprung i begreppet power./…/Power kan betyda styrka och kraft men också makt. Empowerment d.v.s. att tillskansa sig styrka, kraft och makt, betyder i denna kontext att personer eller grupper, som befinner sig i en maktlös position,
ska skaffa sig styrka som kan ge dem kraft att komma ur maktlösheten. (a a, s 18) Starrin & Jönsson (2000) menar att det enligt empowermentbegreppet är av yttersta vikt att socialarbetaren inte kommer med pekpinnar och berättar för individen vad han eller hon ska göra eller inte bör göra. Socialarbetarens roll är istället att stödja klienten och inspirera denne att känna en inre styrka, alltså en tilltro till sin egen förmåga som kan leda till självbestämmande och göra att han eller hon tar egna initiativ och beslut. Ole Petter Askheim & Bengt Starrin (2007)
18
beskriver att empowerment har en positiv människosyn och det är viktigt att se individen som en aktör som själv: ”/…/vet var skon klämmer” ( a a, s 12). Askheim (2007) menar att den professionelle ska stödja klienten att
medvetandegöra den situation han eller hon befinner sig i samt vilka möjligheter som finns för individen att ändra situationen i en positiv riktning. Den
professionella ska inte inta en helt passiv roll, utan finnas vid klientens sida för att genom sin förvärvade kompetens i samtal få individen att tänka över vilka
konsekvenser och möjligheter olika beslut kan resultera i. Robert Adams (2003) beskriver att individen själv har lösningen på problemet och själv måste delta för att kunna lösa problemet.
När empowerment diskuteras är det oundvikligt att tala om begreppet makt. Ree ( i Payne, 2000) menar att makt kan uppfattas både som något negativt och positivt, beroende på om makten ses som förtryckande eller befriande. Payne (2000) menar att klienten kan få makt över beslut som rör vederbörande genom att makten omfördelas från omgivningen till klienten. Om socialarbetaren lämnar ifrån sig makt till klienten kan det var ett led i att klienten upplever en kontroll över sin livssituation. Barber (i Payne, 2000) menar att om en individ upplever att han eller hon inte kan påverka sin situation kan det leda till att denne börjar tro att hans eller hennes agerande inte kommer att generera någonting bra. Individer som upplever att de saknar makt kommer tappa motivationen och kan hända att de drabbas av så kallad inlärd hjälplöshet.
Adams (2003) beskriver att empowerment bland annat kan skapas på gruppnivå genom att arbeta med detta i gruppkonstellationer. Medlemmarna i gruppen kan utgöra ett stöd för varandra och minimera risken för att den enskilde individen ska bli isolerad. Gruppen skapar ett sammanhang för den enskilde individen att
tillsammans med andra i samma situation utbyta erfarenheter med varandra.
Vi är medvetna om att begreppet empowerment inte har en konstant definition, utan begreppet kan användas på olika vis. I vår studie ämnar vi inte att enbart använda en definition av begreppet, utan kommer att använda oss av ett flertal definitioner av empowerment.
5 ANALYS OCH RESULTATREDOVISNING
5.1 Presentation av informanterna
Vi har genomfört sex kvalitativa personliga intervjuer med åtta verksamma kursledare för COPE föräldrastödsprogram från tre kommuner i södra Sverige (Se bilaga 6). Våra informanter arbetar med föräldrar som har barn i åldern tre till tolv år. Vi har beslutat att avidentifiera både våra informanter och kommuner och tilldela dessa fiktiva namn. Våra informanter är i åldersintervallen 32-64 år.
5.2 Vår studie
Syftet med vår studie är att studera hur verksamma kursledare inom
föräldrastödsprogram redogör för vilken avsikt föräldrastödsprogrammen har, samt hur de beskriver att de arbetar för att uppnå målsättningarna med
föräldrastödsprogrammet. Syftet är även att undersöka om verksamma kursledare inom föräldrastödsprogrammen upplever sig som experter på föräldraskap. Vi
19
beslutade att i resultat- och analysredovisningen varva resultat med analys då vi finner att avsnittet då blir mer lättöverskådligt.
5.3 Generellt stöd och riktat stöd i föräldraskapet
COPE är ett grupp- och manualbaserat föräldrastödsprogram som utarbetades av Charles E Cunningham i Kanada. Från starten var COPE en riktad samhällsinsats och programmets målgrupp var föräldrar som hade barn med utagerande beteende i åldern tre till tolv år. Nu används COPE både som en riktad samhällsinsats men även som en generell förebyggande samhällsinsats (Cunningham, 2008). Det generella stödet ges till alla föräldrar som har barn mellan 0-18 år som upplever att de behöver hjälp och stöd i sitt föräldraskap (SOU 1997:161). Merparten av de verksamma kursledarna använder det generella stödet, det vill säga de försöker nå ut till alla föräldrar som har barn som är i åldern tre till tolv år som är i behov av stöd och hjälp i sitt föräldraskap.
Vi har ju inte…en del har ju COPE för föräldrar som har uttalade svårigheter. Det har inte vi…utan vi har allmän. Alltså man får själv som förälder anmäla sig. Det får man ju i de andra också, men det här är inte familjer med uttalade problem. – Gunilla
/…/vi vänder ju oss till…det är ju egentligen…alltså något som vänder sig till
alla föräldrar i Pluto kommun. Det är så vi går ut med det. – Catarina
Det riktade samhällsstödet är en insats till en specifik utvald grupp föräldrar som är i behov av stöd och hjälp i sitt föräldraskap genom exempelvis BUP eller Individ och Familjeomsorgen (SOU 1997:161). Susanne arbetar även hon med riktat stöd till föräldrar som har barn som är utagerande och där barnet har någon slags kontakt med en behandlare inom Barnpsykiatrin. Behandlaren erbjuder COPE föräldrastödsprogram till dessa föräldrar som en frivillig insats. Vi gör tolkningen att Emilia och Kristina använder sig av vad Ds 1997:6 beskriver som riktat föräldrastöd till en specifik grupp av föräldrar, nämligen mammor med främst annan etnisk härkomst än svensk.
Man har försökt så många gånger utan att få ihop tillräckligt med föräldrar. Då pratade vi med XX skolan som har ungefär samma invånare där och då berättade de att de hade haft en lyckad mammagrupp där, då de hade vänt sig till bara mammorna. Så då tänkte vi att vi skulle testa samma sak. Och det var väl det mest lyckade hittills [betonar]. Vi fick åtminstone ihop en grupp ju. - Kristina
Monika arbetar både med generellt stöd till alla föräldrar som har barn i ålder tre till tolv år samt riktat samhällsstöd till föräldrar som har barn som går på
resursskolan X i Saturnus kommun.
Hylander (i Swahn, 2004) riktar kritik mot metoder som ursprungligen är
utarbetade för en viss kontext och grupp av individer, men som senare används för ett annat ändamål. Hon tvivlar inte på COPE föräldrastödsprograms nytta att användas som en riktad samhällsinsats, alltså till föräldrar som har barn med påtagliga problem med utagerande beteende. Det hon vänder sig mot är att COPE:s utvärderingars resultat ej ger någon fingervisning om effekten av att använda metoden i ett bredare perspektiv, vilket vi menar skulle kunna tolkas vara vid tillfällen då COPE används som en generell förebyggande samhällsinsats.
