Syftet med föreliggande studie var att undersöka vilka resurser familjerättssekreterare upplever att de har att tillgå vid genomförande av umgängesutredningar av ärendetypen våld i nära relation. För att besvara syftet formulerades tre frågeställningar som berörde vilka av de
identifierade resurserna familjerättssekreterarna använder, hur de används samt vilka behov av ytterligare resurser de identifierar. Slutligen visade studiens resultat att
familjerättssekreterarna lägger vikt vid resurserna erfarenhet, kunskap, föräldrabalken, handböcker, familjerättsdagar, MFoF, introduktion, kollegialt stöd, samråd, extern handledning och samverkan. Utöver de resurser familjerättssekreterarna har att tillgå önskar de fler resurser såsom tydligare riktlinjer, samt samverkan med psykolog och psykiatri. I föreliggande avsnitt kommer studiens resultat och analys att diskuteras i relation till tidigare forskning, där de två första frågeställningarna diskuteras under samma rubrik med hjälp av underrubriker och den tredje frågeställningen diskuteras under en separat rubrik.
11.1 Identifierade resurser och hur de används
11.1.1 Erfarenhet
Föreliggande studie visar att samtliga familjerättssekreterare uttrycker att de värdesätter och använder sig av erfarenheter, då erfarenheterna bland annat bidrar med att familjerättssekreterarna blir tryggare i sina bedömningar. Att samtliga familjerättssekreterare har uppgett att tidigare arbetslivserfarenheter är viktigt att ha med sig i arbetet på familjerätten, visar på att det är en resurs av stor vikt för dem. Tidigare forskning bekräftar att erfarenheter är viktigt vid genomförande av arbetsuppgifter (Avby et al., 2017; Avby, 2015). Föreliggande studie visar att vilka erfarenheter familjerättssekreterarna har med sig, skiljer sig mellan individerna, där inte samtliga familjerättssekreterare har uttryckt att de har tidigare arbetslivserfarenheter inom exempelvis enheten barn och familj på socialtjänsten. Med andra ord använder inte samtliga familjerättssekreterare erfarenheter från exempelvis enheten barn och familj då de inte har den erfarenheten sedan tidigare.
De individuella tidigare arbetslivserfarenheterna familjerättssekreterarna har med sig i arbetet på familjerätten samt de erfarenheter de erhåller genom arbetet på familjerätten, skapar en kunskapsbank i form av både medvetna och omedvetna erfarenheter. Erfarenheterna används därmed som en kunskapsbank, vilken kontinuerligt byggs på utifrån nya erfarenheter om hur olika situationer bör och inte bör hanteras. Eloise uttrycker exempelvis att hon genom sina erfarenheter lär sig av de felsteg hon gör, vilket indikerar att även misstag och felsteg är viktiga erfarenheter som vidgar kunskapsbanken. Tidigare erfarenheter av hur olika situationer kan hanteras utgör med andra ord en resurs av särskild vikt. Erfarenheter kan även leda till tyst kunskap som i sin tur leder till att familjerättssekreterarna handlar utifrån sin intuition om hur
30 en situation bör hanteras eller inte, utan att reflektera kring det. Tyst kunskap handlar bland annat om en omedveten, outtalad samt oreflekterad kunskap som delvis skapas utifrån en individs erfarenheter, vilken kan förstås vara en individs intuition och som påverkar en individs agerande (Avby, 2018; Gustavsson, 2002; Liljegren & Parding, 2010; Svensson et. al., 2008). Att inte reflektera över sina erfarenheter kan bli problematiskt, då det inom familjerätten och socialt arbete är viktigt att varje individ hanteras utifrån de enskilda och unika behov de har (Levin, 2013; Lipsky, 2010; Östberg, 2010). Om familjerättssekreterarna inte reflekterar över sina erfarenheter, kan det med andra ord leda till att de individer de möter inte blir bemötta utifrån sin unika situation och sina unika behov. Det är utifrån ovanstående resonemang av vikt att organisationen möjliggör för familjerättssekreterarna att kontinuerligt fylla på sin kunskapsbank med nya erfarenheter och att de får utrymme att reflektera kring dessa, så att de kan genomföra utredningar av god kvalitet.
De familjerättssekreterare som inte har tidigare erfarenheter av att exempelvis arbeta inom enheten för barn och familj, eller av att ha arbetat en längre tid inom familjerätten, saknar en kunskapsbank som rymmer dessa erfarenheter, vilket ger de en mer begränsad referensram att utgå ifrån. När familjerättssekreterare har en begränsad referensram och kunskapsbas, behöver organisationen möjliggöra ett utrymme för dem att skapa eller på något sätt bli medvetna om dessa erfarenheter, vilket exempelvis kan ske genom handböcker och arbetsgruppen vid samråd, handledning och introduktion. Enligt Liljegren och Parding (2010) är arbetsgruppen särskilt viktig för nyutexaminerade socialsekreterare, då det bidrar med att deras kollegor kan hjälpa dem att introducera och förstå arbetsuppgifterna. Om organisationen lämnar utrymme för mer erfarna kollegor att dela med sig av sina erfarenheter till mindre erfarna familjerättssekreterare, kan deras brist på erfarenheter kompletteras med kollegornas erfarenheter, vilket i sin tur kan bidra till att deras kunskapsbas och referensram vidgas.
11.1.2 Kunskap
Samtliga familjerättssekreterare identifierar och använder olika kunskaper, där alla uppger att de har en socionomexamen samt har tillgång till vidareutbildningar kopplat till deras uppdrag. Danielle och Cecilia lyfter fram att kunskap om barns ålder, mognad och reaktioner är viktigt, samt används för att i utredningar kunna bedöma barnets bästa och föräldraförmåga. Barnombudsmannen (2005), Socialstyrelsen (2012) och SOSFS (2014:4) bekräftar vikten av kunskap gällande barns ålder, mognad och reaktioner då det bidrar med en förståelse kring barns utveckling vilket möjliggör att genomföra bedömningar utifrån varje enskilt barn. För att familjerättssekreterarna ska kunna ha god kunskap kring barns utveckling krävs det att de får möjlighet att vidareutbilda sig i ämnet, och/eller att de har tidigare erfarenheter kring det (Barnombudsmannen, 2005; Socialstyrelsen, 2012; SOSFS, 2014:4). För att familjerättssekreterarna ska kunna vidareutbilda sig krävs det att de har ett handlingsutrymme inom organisationens ramar som möjliggör sådana vidareutbildningar. Handlingsutrymmets ramar formas enligt Dunér och Nordström (2006), Johansson (2013), Levin (2013), samt Svensson (2008) av organisationen och dess uppdrag, inklusive de lagar och regler organisationen utgår ifrån. Samtliga familjerättssekreterare har dock inte uttryckt att kunskap om barns utveckling är av vikt för arbetet, vilket kan indikera att vissa av familjerättssekreterarna inte har denna kunskap och därmed inte använder den, eller att det för dem är tyst kunskap som ses som självklar, varför de inte nämnde det under intervjutillfället. Oavsett om familjerättssekreterarna har kunskap om barns utveckling eller inte, samt oavsett om de själva anser att denna kunskap är av vikt eller inte, visar Barnombudsmannen (2005), Socialstyrelsen (2012) och SOSFS (2014:4) att de behöver erhålla denna kunskap, varför det är av vikt att organisationen möjliggör utbildningstillfällen kring ämnet.
31 Då våld i nära relation är en ärendetyp som blivit allt vanligare inom familjerätten och för att familjerättssekreterare ska kunna genomföra umgängesutredningar av ärendetypen av god kvalitet, är det, utöver kunskap om barns utveckling även av vikt att de har kunskap kring våld (Dahlkild-Öhman, 2011; Eriksson, 2003; Eriksson et al., 2013). Av tidigare forskning framgår det dock att familjerättssekreterare ofta saknar kunskap om våld i nära relation, vilket leder till att de skriver förslag till beslut som kan leda till allvarliga risker för barnet på grund av förekomst av våld. Att familjerättssekreterare med bristande kunskap om våld ger förslag till beslut kring ett ärende av den ärendetypen, kan i sin tur leda till att domstolen förbiser barnets unika situation och fattar ett riskfyllt beslut för barnet (Hart, 2010). De risker barnet kan utsättas för är att denne kan fara illa både psykiskt, fysiskt, somatiskt och genom försummelse (Holt, 2011; Eriksson, 2003; Eriksson & Näsman, 2008; Zeoli et al., 2013). Av insamlad empiri framgår det att inte alla familjerättssekreterare har uttryckt att de har specialiserad kunskap kring våld, vilket kan bero på antingen en avsaknad av den kunskapen eller att det för dem är tyst kunskap som ses som självklar, varför de inte nämnde det under intervjutillfället. Cecilia uttrycker att kunskap om våld kan användas för att förstå hur barn kan uppleva olika typer av våldsutsatthet, samt vilka strategier barn har för att hantera svåra saker. Socialstyrelsen (2012) poängterar att familjerättssekreterare behöver ha god och fördjupad kunskap kring bland annat våld i syfte att kunna genomföra utredningar av god kvalitet gällande den ärendetypen. Om familjerättssekreterare har kunskap kring våld, får de även en förståelse för riskerna vid umgänge mellan barn och våldsutövande pappa. Hart (2010) uttrycker att kunskap om våld möjliggör att familjerättssekreterare kan genomföra bedömningar utifrån varje enskilt barn och dennes unika situation. Då våld i nära relation har blivit en allt vanligare ärendetyp inom familjerätten och då bristande kunskap kring våld kan riskera att barn far illa, är det viktigt att organisationen möjliggör vidareutbildningar om våld och ärendetypen våld i nära relation.
11.1.3 Organisation
Av empirin framgår det att familjerättssekreterare har olika resurser att tillgå utifrån familjerätten som organisation, vilka är FB, två handböcker om vårdnad, boende och umgänge, familjerättsdagar samt MFoF. Tidigare forskning lyfter fram att de handböcker familjerättssekreterare har att tillgå måste användas då de är vägledande när de skriver rekommendation till beslut till tingsrätten (Harrison, 2008; Macdonald, 2016). Föreliggande studie bekräftar tidigare forskningsläge, att handböcker är vägledande vid umgängesutredningar familjerättssekreterarna genomför av ärendetypen våld i nära relation. Samtliga familjerättssekreterare identifierar handboken författad av Socialstyrelsen som en resurs de använder, men tre av dem nämner inte handboken författad av Mats Sjöstén. Tre av familjerättssekreterarna nämner inte heller familjerättsdagar och två av dem nämner inte MFoF. Att det skiljer sig mellan familjerättssekreterarna gällande vilka organisatoriska resurser de nämner, kan indikera att resurserna de inte nämner har blivit till tyst kunskap och därmed är självklara och oreflekterade för vissa av familjerättssekreterarna. Att tre av familjerättssekreterarna dock inte nämner att de använder handboken författad av juristen Mats Sjöstén kan leda till att de går miste om det juridiska perspektivet gällande riktlinjer och vägledning inför deras uppdrag.
Familjerättsdagarna bidrar enligt Cecilia och Danielle till att de får ny och uppdaterad kunskap kring relevanta ämnen för deras yrkesområde, samt att de blir uppdaterade i rättsläget. Familjerättsdagarna utgör även en påverkan, enligt Cecilia, kring hur hon tänker och resonerar kring exempelvis barnets bästa och våld. Ytterligare en resurs är enligt Anita, Berit och Danielle, MFoF, vilken bland annat bidrar med vägledning i hur de kan gå vidare i ärenden. Eftersom familjerättsdagar och MFoF bidrar med uppdatering av rättsläget, ger nya perspektiv samt vägledning till familjerättssekreterarna, är det två viktiga och relevanta resurser som organisationen möjliggör. Skillmark och Oscarsson (2018) skriver att familjerättssekreterare
32 behöver tillräckliga resurser för att kunna förmedla sin professionella kunskap men även för att kunna stötta sina klienter på bästa sätt. Genom familjerättsdagarna och MFoF kan det tänkas att familjerättssekreterarna får ta del av, enligt dem, viktiga resurser som fungerar som hjälpmedel för att kunna stötta sina klienter på bästa sätt, varför familjerättsdagarna och MFoF utgör viktiga organisatoriska resurser.
11.1.4 Familjerättens organisering
Föreliggande studie visar att samtliga familjerättssekreterare identifierar och använder resurser som möjliggörs utifrån hur familjerätten är organiserad, vilka är introduktion, kollegialt stöd, samråd och samverkan. Extern handledning är en resurs som identifieras av samtliga familjerättssekreterare, men som Eloise och hennes kollegor inte har att tillgå för tillfället, varför hon till skillnad från de andra inte använder den resursen. Samtliga identifierade resurser är enligt familjerättssekreterarna viktiga då de behövs för att familjerättssekreterarna ska kunna genomföra sina arbetsuppgifter, vilket bekräftas av tidigare forskning (Astvik et al., 2017; Avby et al., 2017; Liljegren & Parding, 2010; Nielsen et al., 2017; Socialstyrelsen, 2012). Att Eloise för tillfället inte använder resursen extern handledning, då hennes arbetsgrupp inte har tillgång till det, innebär att organiseringen inom familjerätten i Eloise kommun inte möjliggör denna resurs. Hur familjerätten är organiserad är sammanfattningsvis avgörande för vilka resurser familjerättssekreterarna har att tillgå, då det kan möjliggöra viktiga resurser såsom introduktion, kontinuerliga diskussioner, samråd och extern handledning.
Genom introduktionen får familjerättssekreterarna kunskap om familjerättens uppdrag, och den anpassas utifrån vilken kunskap och erfarenhet varje enskild familjerättssekreterare har. Introduktionen innefattar även stöttning från erfarna kollegor vilka introducerar de nyanställda till familjerättens rutiner och arbete. Introduktionen är en resurs av vikt för att de nyanställda ska kunna förstå och genomföra familjerättens uppdrag. Liljegren och Parding (2010) samt Socialstyrelsen (2012) lyfter fram introduktionen som särskilt viktig för nyanställda för att de ska kunna lära sig arbetet och få stöttning från erfarna kollegor. Även resursen kollegialt stöd är av vikt för familjerättssekreterarna, då resursen bidrar med kontinuerliga diskussioner kollegor emellan samt att familjerättssekreterarna kan arbeta två och två vid utredningar, vilket bidrar till fler perspektiv kring ärenden. Tidigare forskning visar att arbetsgruppen är en resurs som har en stöttande funktion i genomförandet av arbetsuppgifter, eftersom arbetsuppgifterna kan färdigställas genom att kollegorna hjälps åt och stöttar varandra (Astvik et al., 2017; Avby et al., 2017; Liljegren & Parding, 2010; Nielsen et al., 2017). Eloise uttrycker dock att de i hennes arbetsgrupp inte alltid har möjlighet att arbeta två och två, men att deras ambition är att kunna göra det för att kunna hjälpas åt att vända på olika perspektiv gällande de ärenden de hanterar. Att inte arbeta två och två kan därmed leda till att de går miste om ett helhetsperspektiv kring ärenden. I de fall det inte finns möjlighet att arbeta två och två är det istället särskilt viktigt att det finns möjlighet till andra former av kollegialt stöd, såsom kontinuerliga diskussioner, samråd och handledning för att komplettera med andra perspektiv. Familjerättssekreterarna beskriver att de under samråden kan aktualisera frågor kring svåra situationer som uppstår i arbetet och ge varandra nya perspektiv på hur de kan färdigställa ärenden. Tidigare forskning lyfter fram att socialsekreterare genom arbetsgruppen kan utbyta erfarenheter och kunskaper sinsemellan samt reflektera kring svåra situationer arbetet medför (Liljegren & Parding, 2010; Nielsen et al., 2017). Vid samråden kan familjerättssekreterarna även utbyta erfarenhetsbaserad kunskap med varandra genom att de diskuterar ärenden utifrån sina unika erfarenheter och kunskaper. Även under den externa handledningen får familjerättssekreterarna utrymme att diskutera olika perspektiv kring ärenden, hjälp att se på de situationer de finner svåra ur flera perspektiv samt hjälp med att förstå sina egna reaktioner och känslor kring vissa ärenden. Eloise har dock inte tillgång till extern handledning inom sin
33 arbetsgrupp, vilket kan leda till att de dels går miste om att få fler perspektiv kring ärenden men även hjälp att förstå egna reaktioner och känslor. Avsaknad av extern handledning kan även leda till att Eloise och hennes arbetsgrupp går miste om ett tillfälle där de kan byta erfarenhetsbaserade kunskaper med varandra, vilket i sin tur kan hindra att deras handlingsutrymme vidgas. Då det av tidigare forskning framgår att det är viktigt att familjerättssekreterarna får utrymme för att reflektera och diskutera kring svåra situationer, är extern handledning något som organisationen behöver möjliggöra för att det ska rymmas inom familjerättssekreterarnas handlingsutrymme.
Samverkan är ytterligare en resurs familjerättssekreterarna identifierar, vilket tidigare forskning lyfter fram genom att poängtera att familjerättssekreterare kan ta del av Rikspolisens belastnings- och misstankeregister samt höra referenspersoner (Dahlkild-Öhman, 2011; Eriksson et al., 2013; Törnqvist & Tryblom, 2019). Det är även lagstadgat att en samverkan ska ske i de utredningar där det finns behov av det för att kunna färdigställa utredningen (8 § FL; 5 kap. 1 a § SoL; 3 kap. 5 § SoL). Samverkan med andra professioner kan leda till att familjerättssekreterare får vägledning, råd och fler perspektiv genom att det bidrar med ett kunskaps- och erfarenhetsutbyte olika professioner emellan. Referenssamtal och samverkan med andra enheter inom socialtjänsten bidrar enligt föreliggande studie och Eriksson et al. (2013) med att familjerättssekreterarna får en helhetsbild av barnet och familjens situation, eftersom de får information från andra professionella i barnets närhet. Om familjerättssekreterarna får en helhetsbild av en familjs situation ökar det sannolikheten att de skriver en rekommendation till beslut som präglas av en helhetsbild. Utifrån familjerättssekreterarnas rekommendation till beslut, får tingsrätten en helhetsbild av ärendet vilket i sin tur ökar sannolikheten att de beslut som fattas i domstolen är det bästa för barnet. Samverkan är med andra ord en resurs av vikt för att familjerättssekreterarna ska kunna erhålla och tingsrätten fatta ett beslut utifrån en helhetsbild av de familjer de utreder.
11.2 Familjerättssekreterares identifierade behov av ytterligare resurser
Utöver de resurser familjerättssekreterarna gett uttryck för att de har att tillgå, föreligger resurser som kan vidareutvecklas. Anita och Danielle poängterar att riktlinjerna och handböckerna de har att tillgå är otydliga och vaga, vilket gör deras uppdrag och bedömningar komplexa att genomföra. Danielle uttrycker att Föräldrabalken är komplex för att den, enligt hennes förståelse, innefattar tre ben vilka är motsägelsefulla då det inte alltid går att ta hänsyn till samtliga ben samtidigt. Vid umgängesutredningar av ärendetypen våld i nära relation, kan det exempelvis finnas en risk för att barnet utsätts för våld, vilket enligt FB talar emot umgänge, samtidigt som barnet har rätt att ha god kontakt med båda sina föräldrar. Det kan med andra ord vara svårt att både skydda barnet från våld och samtidigt göra det möjligt för barnet att ha god kontakt med båda sina föräldrar, vilket gör lagen familjerättssekreterarna utgår från komplex. En önskvärd resurs Anita och Danielle efterfrågar är därför tydligare riktlinjer och handböcker för hur uppdraget och bedömningar kan genomföras för att säkerställa barnets bästa. Att familjerättssekreterarna ska genomföra bedömningar utifrån, enligt dem, otydliga handböcker och riktlinjer, indikerar att de har ett handlingsutrymme med stor rörelsefrihet som lämnar stort ansvar till varje enskild familjerättssekreterare. Evans och Harris (2004) samt Liljegren och Parding (2010) poängterar att alltför vaga riktlinjer skapar ett brett handlingsutrymme, vilket gör socialarbetarnas uppdrag komplicerat. Alltför tydliga och välutvecklade riktlinjer kan dock resultera i ett begränsat handlingsutrymme vilket även det gör familjerättssekreterarnas uppdrag komplicerat, då de blir mer osäkra i sitt handlande (Evans & Harris, 2004; Liljegren & Parding, 2010). Ett förtydligande av de befintliga riktlinjer och handböcker familjerättssekreterarna har att tillgå, kan med andra ord begränsa de och leda till att de blir mer osäkra i sitt handlande. Samtidigt kan ett förtydligande av riktlinjerna och handböckerna även leda till att de blir svåra att applicera på de barn och familjer34 familjerättssekreterarna möter i sitt arbete, då varje situation är unik och varje barn och familj har individuella behov. För att inte göra familjerättssekreterarnas handlingsutrymme alltför begränsat och för att öka möjligheten att möta varje situation och individ utifrån dess unika omständigheter, behöver riktlinjer och handböcker kompletteras med samtliga ovannämnda resurser, alltså erfarenhet, kunskap, och resurser inom organisationen och familjerättens organisering. Hart (2010) visar att familjerättssekreterare behöver ha kunskap om våld i nära relation, då bristande kunskap om ärendetypen kan leda till att barns unika behov förbises och att domstolen fattar beslut som kan leda till att barnet utsätts för allvarliga risker. Genom att handböckerna och riktlinjerna kompletteras med samtliga resurser, inklusive kunskap om våld i nära relation, får familjerättssekreterarna ett handlingsutrymme som innefattar både tydliga riktlinjer och perspektiv de behöver för att genomföra korrekta, rättssäkra samt individanpassade utredningar.
En ytterligare önskvärd resurs är enligt Berit och Danielle samverkan med psykolog och psykiatri, då det skulle bidra med att de får ytterligare perspektiv gällande en eller flera föräldrars föräldraförmåga, vilket i sin tur skulle kunna bidra med att de känner sig tryggare i sina bedömningar. Att samverkan med psykolog och psykiatri inte är möjligt i nuläget beror på det begränsade handlingsutrymmet familjerättssekreterarna har, vilket beror på att lagen (8 kap.