Syftet med studien var att ta reda på vilken betydelse den fysiska inomhusmiljön har för barns lärande enligt förskollärare. Detta syfte har lett till att vi ville ta reda på följande frågeställningar: Vilken betydelse anser förskollärare att den fysiska inomhusmiljön har på barns lärande?
Hur ser utformningen ut och hur planeras den fysiska inomhusmiljön?
På vilket sätt arbetar förskollärare för att uppnå verksamhetens mål utifrån läroplanens riktlinjer?
Vi anser att vår studie har gett oss många nya infall på hur det går att ha i en inomhus- miljö som utvecklar barns lärande framåt och hur viktigt det är att de får vara med. Att vi tillsammans skapar en miljö utifrån deras intressen och behov, en miljö som även lyfts fram i läroplanen som ”trygg, rolig och lärorik”.
Vi har dragit den slutsatsen att alla förskollärare har barnets bästa i fokus, de menar att det är viktigt att miljön inspirerar, utmanar och stimulerar barnen. Samtliga utgår mer eller mindre utifrån barnens intresse när de utformar den fysiska inomhusmiljön och anser att barnen är delaktiga i utformningen av miljön.
Detta kopplar vi till läroplanen och Vygotskijs sociokulturella perspektiv, att det är viktigt att ha barnen med när man formar en lärmiljö så att barnen får god inställning till sitt eget lärande.
Vi hade inte förväntat oss att barnen är så pass delaktiga i utformningen av inom- husmiljön som förskollärarna berättade om, utan vi trodde att det var endast förskollä- rarna som bestämde vilket går emot lite av det som Fröbel talade om att det är vuxna som ansvarar för hur miljön ska vara.
Förskollärarna inom den kommunala förskolan uppmanar barnen till lek och kom- munikation. Vi kopplar detta till Åberg och Taguchi (2011) som menar att förskollärare måste utgå ifrån barnens intresse och veta hur miljön används av barnen för att kunna skapa en intresseväckande miljö. Alla förskollärare inom de tre pedagogiska inriktning-
arna berättar om en gemensam barnsyn. De ser barnen som kompetenta och fokuserar på deras förmågor, de ger barnen frihet, delaktighet, ansvar med mera. Med stöd av Pramling och Sheridan (1999:111) så innebär det kompetenta barnet att man har en till- tro till barnens förmågor, att man ser barnens möjligheter och inte deras brister.
Inom Montessori- samt Reggio Emilia förskola tar man upp vikten av att det ska vara rent och fint och att barnen ska veta var all material finns. I kommunala förskolan har leksaker mer betydelse än till exempel inom Montessori och Reggio Emilia förskola. Inom Reggio Emilia förskola framhåller förskolläraren att man är ett komplement till hemmet snarare än ett försök att skapa en hemlik miljö. Spelar man kanske spel hemma behöver man inte göra det i förskolan utan man gör annat i gemenskap med andra barn. Det handlar om att skapa lärandemiljöer genom mötesplatser. Vi kunde även se att i kommunala förskolan kunde barnen inte vara självständiga fullt ut, på grund av vissa omständigheter. Det handlar till exempel om färg som står för högt upp så att barnen inte klarar att ta det de vill utan en förskollärares hjälp. Det gör att barnen hindras i viss mån och då fungerar inte självständigheten helt och hållet.
I enlighet med Nordin-Hultman (2004:62) och som vi kunde se i kommunala försko- lan är att material som man anser att barn kan användas utan förskollärarens hjälp, lig- ger lågt och det som man anser som lite kladdigt ligger högst upp och otillgängligt.
Vidare tar Nordin-Hultman (a.a.) och Trageton (2009:20) att barn inte ska behöva vara beroende av förskollärare för att ta fram materialet. Författarna menar att barn som ständig behöver hjälp från förskolläraren blir aldrig självständiga, vilket sedan medför att barnens självkänsla sjunker.
Resultatet visar att alla förskollärare inom de tre olika pedagogiska inriktningarna ar- betar på olika sätt för att uppnå läroplanens riktlinjer för den fysiska inomhusmiljön för barns lärande. Det enda differensen som vi kunde se är att de använder sig av olika till- vägagångssätt. Här kan vi se att det är viktigt att man dokumenterar det som görs i för- skolan , för att sedan kunna utvärdera, det är då man stöter på svagheter och styrkor som man kanske inte trodde fanns.
En förutsättning som vi ser är att alla som jobbar inom förskola är öppna för nya per- spektiv när de läser och arbetar med läroplanen. Det blir angeläget att våga tänka nytt och ifrågasätta det egna arbetet om man ska kunna utveckla verksamheten. Så som Campner och Persson (2000:58) skriver så är ”verksamheten är en del av det livslånga lärandet”.
Enligt vår uppfattning kan vi se att alla de tre pedagogiska inriktningarna har en öns- kan av att förbättra den fysiska inomhusmiljön, men att mycket gör att det inte går just nu. Forskning från förskolan beskriver brist på utrymme och trånga lokaler. Många av förskolorna är från början byggda för mindre barngrupper än vad som förekommer idag, vilket begränsar möjligheterna att arbeta på det sättet man önskar (Björklid,2005:171).
Vi vill påpeka att det resultat vi fått in inte generaliserar alla förskolor i allmänhet, utan detta gäller endas de tre förskolor vi observerat och intervjuat. Hade vi intervjuat och observerat fler så hade svaren eventuellt blivit olikt dessa tre pedagogiska inrikt- ningar.
Ett råd från Maria Montessori och som vi tycker är viktig för oss som blivande förskol- lärare är;
Kom ihåg din plats och gränserna för dina krafter. Det är växandet som gör barnet till vuxen, inte läraren. Det är mognad som rättar fel och ger kun- skap, det vill säga intellektuella och andliga krafter som finns inom barnet och som läraren skall försöka väcka.
(Hanson,1994:32).
Tankar och nya frågor till fortsatt forskning
Nya frågor och tankar dykte upp hos oss när förskollärarna berättade att de skulle vilja ändra inomhusmiljön men på grund av brist på tid, ekonomi som inte räcker till, stora barngrupper och att de befinner sig i hyreshus gör det mycket svårare att genomföra det man vill ändra på.
Då undrar vi hur och vad man skulle kunna göra för att åtgärda deras problem såsom brist på tid, ekonomi, att de befinner sig i hyreshus och de stora barngrupperna?
För att vidareutveckla denna studie hade man kunnat göra en längre undersökning kring barnens delaktighet till att delta och påverka utformningen av den fysiska inom- husmiljön, men denna gång ur barnens perspektiv.