Utformning och planering

I den här delen kommer vi att presentera resultatet utifrån vår observation som är en av våra frågeställningar: Hur ser utformningen ut och hur planeras den fysiska inomhus- miljön i de tre olika pedagogiska inriktningarna?

När man kommer in på avdelningen på kommunala förskolan möts man först av en hall som sedan leder in till ett större rum. I det stora rummet finns det två bord med stolar och ett kök som är i förskollärarnas höjd, i det rummet äter barnen, leker och pysslar.

Här kopplar vi Lagerbielke (1982:34) som skriver att barn och vuxna behöver ha olika höjd på bord och stolar och att det ska vara ordnat från början, men vi kunde en- bart se att bord och stolar fanns i en och samma höjd, alltså vuxenhöjd.

Här framhåller både Björklid (2005) och Trageton (2009) att miljön ska vara självin- struerande så att barnen inte behöver be om hjälp utan kan klara sig själva. Det stora rummet är även avskilt i mindre delar där varje del presenterar något nytt. Material som till exempel lådor finns både på låg och hög höjd och är synliga med bilder på som till exempel bilar, lego med mera.

Även här kan vi se koppling till Lagerbielke (1982:59) som menar att lådorna ska förses med tydlig text eller bild så man vet vad det är inuti, för att barn lättare ska hitta det de vill. Det finns dessutom ett annat rum där det finns ett litet kök, utklädningsklä- der, dockhörna, barnvagnar samt en soffa. I det sista rummet finns det bilar och lego. Williams m.fl. (2006) skriver och som vi även kunde ses under vår observation är att i förskolan ska det finnas olika material som ska tilltala barnen. Alla deras väggar visade barnens alster, deras arbetsprocesser.

Wallin (1996:121–126) lyfter fram att barnens dokumentation är viktigt för att ut- vecklingen ska vara synlig och meningsfull för barnen, personalen, besökarna med

mera. När man dokumenterar gör man det för barnens skull, för det ger dem möjlighet att reflektera över sitt lärande.

Barnen visar oss vart de leker och utifrån det placerar vi möbler. Det krea- tiva rummet så kallade hjärtrummet, där vi befinner oss mest, är en plats där vi tar kontakt med föräldrar och bjuder in dem. Barnen kommer in till hjärtrummet om de vill vara nära oss pedagoger, om de känner att de behö- ver någon trygghet. Här sker det mesta, som t.ex. måla, där de har sitt vat- ten, experiment, pyssel, tar in bilar, bygger koja. Det är inget vi sätter stopp

för, om barnen vill till exempel syssla med dessa aktiviteter. ( förskollärare, kommunal)

Förskollärarna inom kommunala förskolan berättade att de utgår mycket utifrån barnens lek och att det är leken som är grunden när miljön utformas. Vidare berättar de om ett hjärtrum där de samlas, en plats för möten. I det rummet får barnen måla, experimentera med mera. Vi kan koppla deras miljö och kunde se att de utgår efter läroplanen (lpfö 98:5-7) där vi kan läsa att ”verksamheten ska vara rolig, trygg och lärorik för alla barn som deltar”, att barnen ska kunna växla mellan aktiviteter under dagen samt att det ska finnas utrymme till barnens lek, kreativitet med mera.

Inom Montessoriförskola, finns det fyra rum, två större och två mindre. I ett av de större rummen finns det ett riktigt kök, pysseldel, experimentdel samt bord och stolar. I rummet bredvid finns det olika redskap för arbete på egen hand, för praktiska aktivite- ter. Det fanns sinnestränade materiel för matematik, läsning, skrivning, geografi, histo- ria, målning etcetera och enbart ett föremål av varje. All material som finns tillgänglig är välsorterad och i barnens höjd.

Detta kopplar vi till Hanson (1994:29) som tar upp vikten av att endast ha ett exem- plar av ett föremål, för då kan barnen träna den sociala gemenskapen, hjälpas åt med ett och samma arbete med mera. Vi kunde inte se några alster av barnens processer på väg- garna inom Montessoriförskola, men vi kunde se att deras arbetsprocesser fanns i deras egna pärmar på hyllorna, som barnen själva kunde ta om de ville bläddra och titta i.

En av förskollärarna inom Montessoriförskola berättade att miljön är viktig, ” att den är hel, komplett, att den är vacker och inbjudande. Materialet ska vara äkta, den ska helst vara av trä, glas och porslin och så vidare. Städat och snyggt så det är attraktivt hela tiden, allt på sin plats”.

Enligt författarna Skjöld och Smeds (2009:111) så hävdar dem att barn som befinner sig i en lugn, vacker miljö har möjlighet att utvecklas till glada och ansvarsfulla männi- skor, att ordning och struktur är viktigt samt nödvändigt för den frihet man ger barnet.

Även Hanson (1994:27) tar upp att miljön är viktig, att den ska vara äkta, vacker och inbjudande. När det gäller att materialet ska vara äkta så handlar det om att förskollärar- na litar på barnens förmåga till att vara rädda om sina saker.

Detta kan vi koppla till Pramling och Sheridan (1999) som skriver att man ser vad barnen kan och inte vad det inte kan, att det gäller att se det kompetenta barnet.

Inom Montessoriförskola utgår förskollärarna utifrån Montessoris grund i själva ut- formningen, vilket betyder att man inte gör så många ändringar, enbart om det skulle vara någonting som inte fungerade med just denna barngrupp.

Inom Reggio Emilia förskola finns allt uppdelat till det, det är avsett för. Det finns rum för bygg och konstruktion, ateljé, verkstad, ljus och bibliotek. I varje rum har man speglar som barnen kan använda för att titta på sig själva, kompisarna och de olika materialen med mera.

Här förbinder vi Björklid (2005:44) som skriver att genom att vistas i miljö som bju- der på spännande ljus stimuleras barnens alla sinne.

På alla väggar fanns dokumentation av barnens arbetsprocesser. Detta kan vi koppla till att man vill visa processen barnen gått igenom istället för att endast visa den färdiga produkten (Forssell, 2005:202). På en vägg fanns även en valtavla där barnen själva kan välja det de vill göra. Allt är tillgängligt och sorterat så barnen lätt kan nå och ta själva.

Förskolläraren inom Reggio Emilia förskola berättade att när man planerar den fy- siska inomhusmiljön tänker man mycket på att barnen ska var med, det kan till exempel handla om fantasi, skapande, bygg och konstruktion, den digitala tekniken och även vatten. Förskolläraren tar även upp att man tänker mycket på att arbeta med återvin- ningsmaterial men att vissa föremål vill man inte att barnen ska använda sig utav i sin skapande verkstad, det kan till exempel vara gamla elprodukter, plast med mera.

Vi kan se att det stämmer överens med Pramling och Sheridan (1999:94) som skriver att det är viktigt att barnen deltar i utformningen av den fysiska miljön. Rummen ska arrangeras av både barnen och förskollärare för att stimulera de till olika aktiviteter för lärande, för att kunna möjliggöra självständiga val, lek, samtal och social samvaro.

I enlighet med läroplanen (Lpfö,98) ska förskolan vara en miljö som ska utmana och locka barnen till kreativitet och där läroprocesser ska skapas. Detta var något vi upplev- de vi när vi observerade verksamheten inom Reggio Emilia förskola. Vi såg en stor borg

som barnen hade byggt utav mjölkkartonger och där de hade använt olika färger, papper med mera.

Trageton (2009) tar upp att det inte ska finnas för mycket färdiga leksaker av den or- saken att barnen inte då får chans att skapa egna leksaker.

5.2.1 Summering av utformning och planering

Samtliga förskollärares syfte med utformningen av inomhusmiljön beror på vilken barngrupp de har, vilka intressen och behov som finns. Alla är ense om att de ska skapa en rolig och trygg miljö för barnen.

Inom Montessoriförskolan tar man även upp att miljön ska vara vacker, äkta och in- bjudande. Man talar även om att allt är i barnens höjd och att de själva når upp till det, förutom i den kommunala förskolan där vissa saker inte är i barnens höjd.

Inom Reggio Emilia förskola och i kommunal förskola har man barnens alster upp- satta på väggar medan Montessori har arbetsprocesserna i pärmar.