Studien har visat att samtliga respondenter betonat att Ny Generation haft en funktion för dem under deras skolgång. En av funktionerna av att tillhöra Ny generation, som eleverna uttryckte det, har varit att få träffa andra kristna och få känna tillhörighet med dessa. Denna funktion har inneburit att få lära känna andra kristna med olika religiösa bakgrunder från olika församlingar och även andra kristna på skolan, över gymnasieprogrammen och årskurserna. Utifrån tidigare forskning av bland annat Ebstyne King och Furrow (2004), som Frisén (2006) tagit upp kan man se vikten av att yngre elever får möjligheten att träffa andra kristna över sin egen ålder, något pandemin och distansundervisningen har hindrat. Deras forskning visade likt resultatet i studien att eleverna upplevde positiva effekter av att etablera ett socialt nätverk utanför den egna åldersgruppen. Samtliga elever i den föreliggande studien beskrev en lättnad över att de kunnat träffa kristna från olika årskurser och att de genom NG-gruppen kunnat etablera ett större kontaktnät på skolan. De yngre eleverna hade tidigare kunnat få stöd och vägledning vad gäller hur skolan fungerar och även haft möjlighet att ta del av de äldre elevernas erfarenheter av gymnasiet. Eleverna i studien beskrev denna möjlighet i form av att det bidragit till en trygghet i skolan. Detta överensstämmer med Ebstyne King och Furrows (2004) resultat att de yngre medlemmarna upplevde en positiv utveckling, dels för tilltron till sin sociala kompetens dels för förmågan att hantera stress i vardagen. Med utgångspunkt i denna forskning kan man alltså dra slutsatsen att avsaknaden av den fysiska dimensionen, mötet med de äldre gruppmedlemmar, haft en negativ påverkan på gruppen och deras rekryterande (Frisén, 2006, s. 70–71).
Den andra betonade funktionen som var att finnas för andra genom NG-grupperna, som eleverna menade att gruppen givit de möjligheterna till, var något tre av eleverna menade påverkats på grund av distansundervisningen. Att finnas för andra var något eleverna beskrev är centrat för deras kristna tro och som präglats av en öppenhet samt en vilja av att efterlikna Gud i sina val. Öppenheten inom gruppen, var något tre av eleverna beskrev har påverkats eftersom man på grund av de förutsättningar som funnits med digitala möten, begränsats till att enbart samtala och be i större grupper. Inslagen av ”hiss och diss” beskrevs ha blivit mer ytliga, vilket även Moberg (2013) kunde konstatera i sin avhandling. Hon menade att den karismatiskt kristna gruppen hon analyserade präglades av en öppenhet och att det fanns en förväntan hos gruppmedlemmarna att öppna upp sig kring saker som uppfattas vara jobbiga. Eleverna i den föreliggande studien, beskrev att det funnits en vilja av göra detta och att atmosfären bidragit till detta, snarare än att det funnits en förväntan hos dem att dela med sig av dessa saker. Hälften av eleverna beskrev däremot att denna öppenhet var något som har påverkats på grund av distansundervisningen eftersom dessa samtal främst förekom i de mindre grupperna. Moberg (2013) kunde i sin studie också konstatera att det främst var vid de mindre grupperna som medlemmarna inom New Life Church kunde få den intima interaktionen med varandra, något även eleverna i studien betonade vad gäller inslagen av ”hiss och diss” samt bönen (Moberg, 2011, s. 165).
Den tredje funktionen som betonades av eleverna var att de genom tillhörandet av Ny Generation, fick möjlighet att växa i tron tillsammans med andra, detta trots att de haft en etablerad tro sedan tidigare. Utifrån deras svar av vad samtalet kunde bidra till, beskrev de att det varit berikade att få ta del av de andra medlemmarnas erfarenheter vad gäller kristen tro. Denna trend kan uppfattas vara olik den Sharma och Guest (2013) beskrev i sin forskning, där de menade att medlemskapet inom gruppen kunde kräva att medlemmarna inom den religiösa gruppen, omformulerade sin personliga tro eller vissa fall till och med övergav denna för att passa in i gruppen. Det är i detta svårt att avgöra vad denna skillnad beror på. Vad som kan vara viktigt att förstå är att de både studierna utspelar sig i två olika kontexter, en universitetsmiljö och en gymnasial miljö. Utifrån den genomförda studien har man kunnat konstatera att samtliga av eleverna tillskrev sig för att tillhöra det frikyrkliga församlingslivet, i vilket dessa elever kan beskrivas vara evangelikala. Sammansättningarna av de tre grupperna var även något som av eleverna beskrevs endast bestod av medlemmar från evangelikala församlingar, i vilket de religiösa övertygelserna till stor del är vara lika. Vidare är det utifrån Sharma och Guests (2013) forskningen svårt att konstatera vilka religiösa tillhörigheter medlemmarna inom den studerade
gruppen hade, vilket gör det svårt att avgöra varför dessa omformuleringar krävdes av medlemmarna. Utifrån detta skulle skillnaden kunna bero på att NG-grupperna i hög grad redan motsvarade deras befintliga religiösa övertygelser. Eleverna beskrev sina NG-grupper präglade av en präglad öppenhet, där elever kunde ansluta sig gruppen oberoende om de var kristna, hur långt de kommit i sin tro eller vilka uppfattningar de har inom den kristna tron. Mötena beskrevs vara till för alla, även om det främst var elever tillhörande en frikyrklig bakgrund som deltog i dessa. Med NG-gruppernas sammansättning kan man utifrån dessa ovan nämnda beskrivningar ställa sig frågande kring om dessa möten verkligen är utformade för alla kristna, vad gäller medlemmar inom den svenska kyrkan, katoliker, ortodoxa mm. Utifrån elevernas beskrivningar av att det inte sett gruppen som ett hot mot deras befintliga övertygelser, dels på grund av de tillhör församlingar som teologiskt överensstämmer med gruppen, hade det varit intressant att analysera medlemmar med andra religiösa övertygelser utifrån Sharma och Guests (2013) antagande. Mötena i gruppen karaktäriserades för dess inslag av vittnesbörd, förbön och lovsång, vilket kan beskrivas vara typiska religiösa ritualer inom de frikyrkliga verksamheterna. McGuire (2002) tog inom sin teori upp de resonemang Durkheim (1965) följde kring de religiösa ritualerna, i vilket han menade att de religiösa ritualerna kunde bekräfta gruppens meningsystem och på så vis även förnya medlemmars tillhörighet till den religiösa gruppen. Dessa religiösa ritualer inom NG-grupperna kan utifrån Durkheims förslag, fungera för att dels bekräfta gruppens meningsystem, som innebär deras världsbild vad gäller tron på Gud och vikten av det arbete de utför inom gruppen såväl som utanför gruppen. Genom att medlemmarna haft dessa inslag inom gruppen kunde de utifrån Durkheims (1965) resonemang förnya tillhörigheten till den religiösa gruppen (McGuire, 2002, s. 37).
Slutligen har mitt bidrag inom området varit att belysa hur evangelikala kristna elever beskriver funktionen av att tillhöra en kristen gemenskap på skolan och vad detta medför för dem i deras skolgång. Studier kring hur evangelikala kristna ungdomar och religion förhåller sig till varandra inom skolan är ett väl utforskat område internationellt. Vad som däremot varit utmärkande för studien har varit att den studerat funktionen av att tillhöra den kristna gemenskapen i den svenska gymnasieskolan, med utgångspunkt i de upplevda funktionerna innan distansundervisningen och även hur distansundervisningen påverkat dessa funktioner. Utifrån studien går det att dra slutsatsen av att eleverna ansett att Ny Generation haft en viktig funktion för dem och särskilt utifrån McGuires teori av hur religiösa gruppen bidrar till både meningsskapande och tillhörighet i det kollektiva. Utifrån elevsvaren har inte den religiösa gemenskapen i skolan varit avgörande för deras personliga tro, men den har bidragit till att de
kunnat integrera gymnasielivet tillsammans med deras levda religion, vilket haft positiva effekter under deras skolgång.