Att växa i tron tillsammans

En tredje funktion som eleverna i studien framhåller är att deras NG-skolgrupper bidrar till att de kan växa i tron tillsammans. Eleverna berättar att de på olika sätt stärks av varandra genom att genomföra olika satsningar tillsammans, be tillsammans, samtala, lovsjunga och bära vittnesbörd. En elev som beskriver vittnesbörden, är Emma:

[…] ibland kör vi vittnesbörd, där alla får liksom om man vill säga något som man har varit med typ i tron och det brukar vara väldigt uppmuntrande att få vara med på och sen lovsång (Emma)

Emma menar att det är uppmuntrande att få höra andra tala ut kring upplevelser i tron. Vidare beskriver hon att lovsången är något som också får möjlighet att ta plats under NG-mötena. En annan elev berättar: “[…] det är ju fint att ha så man kan lovsjunga eller be någon gång i veckan.” (Oskar). Oskar betonar möjligheten att få lovsjunga med andra i sin NG-grupp som något positivt. Han nämner även bönen, vilket är ett återkommande tema hos alla respondenter. Alla eleverna beskriver bönen som en central del under deras möten. Ämnen för bön kan variera och kan handla om allt från enskilda medlemmar till pandemin och skolan. För de fem respondenterna som har tillgång till en etablerad grupp har även andakterna intagit en viktig plats vid dessa möten. Inslagen av vittnesbörd, lovsång, bön och andakter uppfattas som viktiga för dessa elever. Utifrån McGuires (2002) teori, kan dessa fyra essentiella inslagen inom

gruppen beskrivas som ritualer. Durkheim (1965) ser dessa typer av ritualer som försök att förnya medlemskap och tillhörighet till gruppen. Detta resonemang kan överföras till studiens respondenter och deras koppling till NG-grupperna. Eleverna får möjlighet att förnya tillhörigheten genom att en enskild medlem lär sig av andra i gruppen. Genom detta bekräftas gruppens meningsystem hos den enskilde medlemmen (McGuire, 2002, s. 37).

Eleverna i NG-grupperna får också möjlighet att utveckla sin tro, genom ett mindre rituellt inslag, samtalet. Samtliga elever betonar att samtalet mellan varandra bidrar till en nyanserad syn på deras tro. För Anna, som inte har någon etablerad grupp på grund av pandemin, så har samtalet mellan henne och den andra ledaren i gruppen varit framträdande. Hon menar att detta stärkt henne både i tron och i hennes vänskap med den andra ledaren. För de övriga i undersökningen är samtalet ett viktigt moment för att få ta del av hur andra ser på delar i det gemensamma meningssystemet. Jesper:

[…] även om vi alla är såhär troende så har vi ju olika syn på grejer och det att bibeln den är svårtolkad i många saker och det att man har så olika uppväxter, det blir mycket att man såhär diskuterar kring frågor och såhär ja men typ hur en församling ska styras, alltså det kan vara alla möjliga sorters frågor utifrån Bibeln och jag tycker att det är berikande för att ge ett större perspektiv på det hela liksom. (Jesper)

Jesper beskriver att det är berikande att få ta del av andras erfarenheter, både vad det gäller tolkningar av bibeln och organisatoriska uppfattningar exempelvis när det gäller hur en församling ska styras. En annan elev som beskriver samtalet i gruppen som viktig är Oskar, han lyfter fram följande:

Att just ta del av vad andra tänker och tycker det tror jag är väldigt centralt i det vi gör liksom och det alltså som kristen kan man inte se svart och vitt på allt liksom och jag tror att man måste våga lyssna på vad andra tycker och tänker och ja men jag tror det är väldigt bra att höra andras åsikter. Ja men man kan lära sig möta människor med olika tankar och det tror jag kan vara nyttigt i både den kristna tron men även livet i allmänt. (Oskar)

Oskar betonar vikten av att våga lyssna på andras upplevelser och erfarenheter och beskriver att detta kan vara nyttigt inom den kristna tron men också i livet allmänt. Ordet “våga” är något även Emma väljer att belysa i intervjun:

[…] på olika sätt möta andra människor från andra ställen och andra traditioner och sådant där också för att bara sätta det jag har växt upp med lite på spel och ifrågasätta och utveckla det lite. (Emma)

Samtalet och gruppen beskrivs av flera respondenter som viktiga för att utvecklas inom tron. Alla elever tillhör en frikyrka, men från olika samfund, ett faktum de menar är berikande för den personliga tron. Sharma och Guest (2013) visar att likartade religiösa övertygelser kan

främja en känsla av bekantskap. Forskningen visar också att de religiösa sammankomsterna kan påverka och förändra studenters syn på sina religiösa övertygelser. Dessa förändringar i synsättet tar sig inom deras forskning, uttryck i att individerna började ifrågasätta, att man gjorde omformuleringar av sin kristna tro och i vissa fall gav upp sina tidigare erfarenheter (Sharma & Guest, 2013, s. 59). Eleverna i studien beskriver inte att de själva eller någon annan elev tvingats överge sin kristna identitet på grund av att tillhöra NG. Vad man däremot kan se, kopplat till Sharma och Guests forskning, är att eleverna uppfattar samtalet som ett sätt att främja nya sätt att se den kristna tron på. Eleverna beskriver detta som berikande och i termer av möjligheter snarare än hot mot befintliga uppfattningar.