Kunskap ger makt och möjligheter. Att som lärare vara påläst är att ha lättare att hantera svårigheter, att veta hur du ska agera i olika situationer, att kunna hjälpa olika individer utefter deras förutsättningar. Som lärare har du ett viktigt uppdrag; du ska även ge eleverna dessa möjligheter. Att som individ veta hur du ska agera både praktiskt och socialt är många gånger avgörande för hur du fungerar i samhället. Det är viktigt att få lära sig hur man ska bete sig tillsammans med andra människor, att få en allmänbildning och att lära sig skriftspråk och matematik.
Viktigt är också att vi tillsammans måste jobba för en skola för alla. Vad innebär det egentligen, en skola för alla eller EN skola för alla? Vi måste alla medverka till att vi har en utbildning som passar alla, att vi tar hänsyn till elevernas olikheter och anpassar oss i största möjligaste mån efter deras behov. Om en elev har en diagnos eller inte ska inte spela en avgörande roll, alla måste få möjlighet att klara sin skolgång utefter sina förutsättningar. En skola för alla måste betyda mer än att alla är välkomna, vi måste också göra vårt yttersta för att hjälpa dem när de är där.
Jag minns min egen skoltid på 80-talet och inser att då måste fokus ha legat på EN skola för alla. Nog fanns det elever i min klass som hade behövt det där särskilda stödet, en
annorlunda upplagd skolgång eller liknande, men då verkade det viktigaste vara att få klassen så unison som möjligt och det onormala skulle putsas till och formas in i övriga gruppen. På sin höjd fanns det OBS-klasser, men där fick bara klassens stökiga elever vara för att inte störa övriga klassen. I OBS-klassrummet bedrevs också undervisning, men inte alltid av specialpedagog och inte alltid av skolans piggaste lärare. Detta var självklart inte optimalt, framförallt inte för de som behövde stödet. De blev knappast motiverade av att bli
bortplockade från gruppen.
I dag jobbar skolorna för att hjälpa eleverna i klassen och inte lyfta ur dem ur gruppen. Det kan säkert på sitt sätt vara en fördel för den enskilde eleven, men kan också bli stökigt för övriga i gruppen. I stället för att känna sig fel och bli bortplockad får man ha sin
grupptillhörighet, vilket har visat sig vara av största vikt för välmående och för ett bra skolresultat. Samtidigt är det en risk att eleven med behov av särskilt stöd tar mycket av
52
lärarens tid, då denne behöver mycket hjälp. För läraren kan det vara en stor orsak till stress och att känna att det blir omöjligt att tillfredsställa alla elevers behov av hjälp.
Jag har i mina klasser flera elever som har behov av särskilt stöd och endast någon av dessa är konstaterat dysfunktionell. Tyvärr har ingen av eleverna i dagsläget något som helst extra stöd och jag har som lärare direktiv att alla elever ska klara minst godkänt i samtliga kurser. Detta har visat sig vara en omöjlighet och jag ombeds skriva åtgärdsprogram efter åtgärdsprogram och kalla in föräldrarna till möte. Att åtgärdsprogram ska skrivas vid denna sorts problem är självklart, det jag i frågasätter är dess verkan. Då vi inte har någon
speciallärare anställd och en elev uppenbart behöver denna sorts hjälp, blir mina nerskrivna ord just bara det - ord. Jag förväntas finna lösningen på elevens studieproblem och sedan snabbt och på egen hand lösa det. Detta ger upphov till en maktlöshet och stresspålägget blir enormt när man känner att ett problem överstiger ens kompentens och man inte har någon mera kunnig att vända sig till.
Mitt examensarbete har jag därför valt att skriva om just elever med behov av särskilt stöd. För att få möjlighet att lära mig mera om de olika dysfunktionerna och framförallt hur jag på bästa sätt kan hjälpa dem att ta till sig kunskap på bästa sätt.
Ett förslag på fortsättning på mitt examensarbete vore att djupintervjua elever som har behov av särskilt stöd. Det finns förmodligen inget bättre sätt att få reda på hur de vill ha hjälp, än att fråga just dem.
54
7. Referenser
Ahlström, K-G (1992) Tio forskare belyser utvecklingen under 150 år i anslutning
tillfolkskolejubiléet. Uppsala universitet
Alin Åkerman, B, Liljeroth, I (1999) Autism möjligheter och hinder i ett
undervisningsperspektiv. Umeå SIH
Asmervik, S, Ogden T, Rygvold, A-L (red) (2001) Barn med behov av särskilt stöd. Lund: Studentlitteratur
Brodin, J, Lindstrand, P (2010) Perspektiv på en skola för alla. Lund: Studentlitteratur Börjesson, M (1997) Om skolbarns olikheter. Stockholm: Skolverket
Iglum, L (1999) Om de bara kunde skärpa sig! Barn och ungdomar med DAMP/MBD,
AD/HD och Tourettes syndrom.Studentlitteratur AB
Kristiansen, K. (1999) Reflektioner kring begreppet normalisering, I M Tideman (1999) (red.). Handikapp. Synsätt principer perspektiv. Stockholm: Johansson & Skyttmo Förlag AB. Liljequist, K (1994) Skola och samhällsutveckling. Lund: Studentlitteratur
Olsson,C. (1999) Folkliga föreställningar om skador och funktionshinder. I M Tideman (1999) (red.) Handikapp. Synsätt principer perspektiv. Stockholm: Johansson & Skyttmo Förlag AB. www.socialstyrelsen.se www.svenskadyslexiforeningen.se www.attention-riks.se www.autismforum.se www.aspergers-syndrom.se www.lararnashistoria.se www.skolverket.se www.dyslexi.org/skrivknuten/gymnasium www.umo.se/Jag/Neuropsykiatriska-funktionsnedsattningar/Adhd---Stod-och-hjalp/ www.adhdinfo.se
www.autismforum.se gn ... inger nilsson skolledare ahorarkopia.pdf
http://www.autismforum.se/gn/export/download/AF_skolsatsning_2008/Inger_Nilson_skolpe rsonal_ahorarkopia.pdf
Karlsson, Peter föreläsare och speciallärare Skollagen 2010:800 kap 7 §2, §5, §9