Teoretiska perspekt

Arbetet med beteendestörningar kan ta sin utgångspunkt i psykodynamisk,

beteendepsykologisk, humanistisk och neuropsykologisk teori eller i psykopedagogiska utvecklingsinriktade eller ekologiska perspektiv. De teoretiska synsätten är strategier, då de påbjuder vissa mål och åtgärder som beror på hur man tolkar problemet. Olika

beteendeproblem förklaras på olika sätt beroende på vilken kunskapsbas respektive teori har och de representerar olika synsätt och metoder i skolans arbete med problembeteende i skolan.

Neuropsykologisk strategi

Synsättet har ursprungligen sin bakgrund i arbetet med barn med hjärnskador och

utgångspunkten är de inlärnings- och beteendeproblem som blir en följd där av. Metoderna som används har visat sig också fungera bra för elever med beteendestörningar. Åtgärderna består av perceptuell och motorisk träning och olika metoder för stimuluskontroll genom strukturerad undervisning och en ordnad klassrumsmiljö. Man lyfter fram det som ska läras in och tar bort så många distraherande faktorer som möjligt.

Pedagogiska konsekvenser:

- Ett tydligt dagsprogram med fasta rutiner. - Stimulans och påverkan i lagom omfattning.

- En kontrast mellan inlärningsstoff och omgivning, där det väsentliga lyfts fram och det oväsentliga hamnar i bakgrunden.

- Inlärningsuppgifter som har stigande svårighetgrad.

Psykodynamisk strategi

Utifrån ett psykodynamiskt perspektiv uppfattas samarbetssvårigheter som ett uttryck för obearbetade upplevelser eller psykiska konflikter. Både Freud och Erikssons teorier om eventuella felutvecklingar under barnaåren och konflikter med föräldrar och hur detta senare dyker upp som psykiska konflikter är en form av detta synsätt. Ett problembeteende kan bero

38

på ett för svagt eller för starkt försvar och för dåligt utvecklad jagfunktion. Eleverna kan sakna impulskontroll eller vara alltför kontrollerade. Tonvikten läggs vid åtgärder på

relationen mellan elev och lärare, läraren ska vara en person som eleverna kan identifiera sig med. Samtal med eleven är också viktiga.

Pedagogiska konsekvenser

- En relation mellan elev och lärare som främjar en sund identifikation. - En trygg och förutsägbar relation till en hjälpande person utgör grunden till

beteendeförändring.

- Eleverna ska känna att de kan hantera sin omgivning. Uppgifterna ska vara anpassade efter elevens förmåga.

- Tyngd läggs på att förmedla empati och att acceptera känslor.

- Lärarens reaktioner mot eleverna ska styras av den kunskap läraren har om sambandet mellan känslor och beteende.

Psykopedagogisk strategi

Fokus läggs på det konkreta samspelet mellan en elev och dennes omgivning. Problem uppstår när eleverna möter icke avpassade förväntningar eller att de inte klarar att hitta konstruktiva lösningar på de konflikter som ibland uppstår i det sociala samspelet. De kognitiva och emotionella faktorerna har enligt synsättet en central roll. Vid åtgärder lägger man särskild vikt vid olika former av krisinterventioner, man använder kanske krislärare och situationssamtal. Andra åtgärder kan vara beteendemodifikation, beteendekontroll eller miljöterapeutiska principer.

Pedagogiska konsekvenser

- Situationssamtal används som en emotionell första hjälp eller för att utforska vad som hänt i olika situationer.

- Man tar till krislärare.

- Man tar hänsyn till de kunskaper man har om elevens situation och egenart när man reagerar på ett oönskat beteende; genom att förebygga, tolerera, gripa in eller tillåta problembeteendet.

39

- Man använder beteendepedagogiska principer i samspelet med de enskilda eleverna. Man etablerar kontakt, ignorerar startproblem, undviker väntan, använder humor, neutraliserar inlärningsstoffet och använder beröringskontroll.

Beteendemodifikation

Problem i samspel betraktas som ett uttryck för felinlärning eller bristfällig inlärning av sociala färdigheter. Problembeteende är som alla andra beteenden formade av miljön, vilket också kan bidra till att vidmakthålla beteendet. Problemet analyseras genom att man

undersöker vilka faktorer som utlöser det (är det en viss person eller ett visst ämne?) och vad som förstärker beteendet (uppmärksamhet, kontakt?). Elevernas beteende påverkas av att man ändrar diskriminanter och förstärkningar. Man kan även skriva kontrakt eller liknande med eleverna för att försäkra sig om elevernas medvetna samarbete för att förändra ett oönskat beteende. Tyngdpunkten ligger på modellinlärning.

Pedagogiska konsekvenser

- Systematisk observation och registrering av beteende.

- Kartläggning av vilka faktorer som utlöser ett problembeteende. - Inarbetade regler och regelstyrt beteende.

- Beteendekontrakt som rör beteendets mål och konsekvenser.

- Lärarens uppmärksamhet är viktigt, men även andra positiva förstärkare behövs.

- Ignorerande av problembeteende. - Modellinlärning.

Ekologiskt perspektiv

Problem som rör samspelet med andra beskrivs här som ett resultat av en bristande

anpassning mellan miljö och individ. Beteendeproblem antas bero på sociala och kulturella avvikelser och därför ser man problemet lika mycket som ett systemproblem som ett individproblem. Man har också ett helhetsperspektiv på eleverna och har därför breda utgångspunkter för åtgärder och insatser. Det kan handa om att ändra individens kompetens, men även om att förändra miljön som betraktar eleven som problematisk. Åtgärderna är ofta riktade både mot individen och mot omgivningen och man tittar på vilka åtgärder som är möjliga i skolan och i det övriga sociala nätverket.

40

Pedagogiska konsekvenser

- Åtgärder som syftar till att öka elevernas kompetens; undervisning, rådgivning eller behandling.

- Insatser som kan påverka elevernas attityder; information, dialog och undervisning.

- Man försöker ändra den fysiska eller sociala miljön för att bättre matcha elevernas behov, kanske genom lärarbyte eller elevgruppsbyte.

I likhet med föräldrar kan en enskild lärare genom sitt agerande bidra till att utlösa eller förstärka elevernas utagerade beteende. Det är oerhört viktigt att man som lärare tänker efter noga innan man agerar och att man alltid är medveten om sin del i det som sker i

klassrummet.

5.2 Elever med inlärningssvårigheter

De pedagogiska åtgärderna som blir aktuella för elever med inlärningssvårigheter består av att dels förebygga att smärre problem utvecklas till att bli svåra, dels metoder för att jobba med specifika svårigheter. Eftersom inlärningssvårigheter i många fall påverkas av biologiska faktorer menar Asmervik och Ogden (2001) att det sällan är möjligt att förebygga den typen av svårigheter. Det vi som pedagoger kan göra, är att försöka förändra de orsaksfaktorer som låter sig påverkas.

En av de viktigaste åtgärderna för att förebygga inlärningssvårigheter är att utforma en effektiv och systematisk undervisning kring grundläggande färdigheter som läsning,

matematik och skrivning. Man betonar vikten av att eleverna får tillräckligt med tid på sig för att träna upp detta och att all inlärning måste få gå långsamt. Det är också viktigt att läraren har en så god kontakt med eleverna som möjligt, att läraren först visar hur något ska utföras så att antalet fel minskar och att all träning ska leda till ett automatiserande. Täta bedömningar och återkopplingar är nödvändiga. Att lägga tyngd på elevernas starka sidor är en viktig princip. Att använda elevernas i andra ämnen eller situationers goda kunskaper har visat sig vara effektivt och elevernas individualitet växer på så vis. Detta gör att elevernas positiva klassrumssituationer blir fler, vilket får goda effekter.

41

Att uppleva misslyckanden när det gäller sådant man förväntas klara, kan skapa stress hos eleverna. Utöver det kan eleverna även få problem med relationerna med klasskaraterna och börja vantrivas i skolan. Det är därför viktigt att lägga vikt vid samarbete och att minska konkurrensen i klassen. Det är också viktigt att ge eleverna uppgifter de kan klara för att stärka deras positiva jagbild och det kan i sin tur leda till att de blir mer inriktade på att klara av uppgifter framöver.

Eftersom inlärningssvårigheter har en tendens att öka i omfattning, är det viktigt att sätta in åtgärder så fort man noterat ett problem. Det är inte endast positivt för en individ att tidigt diagnostiseras, det kan leda till att omgivningen sänker sina förväntningar på eleven och att det skapas en självuppfyllelse som bibehåller problemet. Å andra sidan har det visat sig att specialpedagogiska åtgärder som sätts in tidigt ofta blir mer effektiva (Asmervik, Ogden, Rygvold, 2001).