Syftet med vår studie har varit att undersöka professionellas syn på flickor som begår sexuella övergrepp för att därigenom synliggöra och problematisera normer och föreställningar om genus och sexualitet i arbetet med barn och unga. För att ta reda på detta har vi genomfört en vinjettstudie och kombinerat den med fokusgruppsintervjuer där både socialarbetare och lärare intervjuats. Vi utformade två identiska vinjetter som handlade om att det sker ett övergrepp mellan två barn där det enda som skiljde vinjetterna åt var förövarens kön. Följande diskussioner kommer behandla de främsta och mest utmärkande resultaten som vår studie mynnat ut i.
6.1 Sammanfattning och avslutande diskussioner
Den tidigare forskning som vi presenterat i studien visar att det råder en kunskapslucka gällande flickor som begår sexuella övergrepp där denna grupp av förövare osynliggörs i samhällsdiskursen samt i dagens forskningsläge. Flera forskare har lyft att flickor som förövare av sexuella övergrepp är en minoritet jämfört med pojkar, men att mörkertalet kan vara stort då få flickor anmäls för sexuella övergrepp. Att flickor som förövare osynliggörs hävdar flera forskare beror på rådande könsstrukturer och föreställningar om kvinnors och mäns sexualitet där kvinnan/flickan ses som sexuellt passiv och svag vilket gör att hon anses vara oförmögen till att begå sexuella övergrepp och ses endast som offer för sexuella övergrepp. Den tidigare forskningen visar även att konsekvenserna av det sexuella övergreppet kan vara lika traumatiserande för offret oavsett vilket kön förövaren har, men att det kan vara svårare för offren för flickors sexuella övergrepp att förstå och prata om det de varit utsatta för då flickor går emot den normativa bilden av en förövare. Flera forskare tar upp vikten av att professionella bör ha kunskap om denna problematik för att kunna tillämpa rätt metoder i mötet med både
offret samt förövaren, men även för att inte riskera att anamma de könsnormer som finns i samhället kring genus och sexualitet.
I likhet med den tidigare forskning vi presenterat visar vårt resultat att kunskapen om flickors sexuella övergrepp bland professionella inte är särskilt stor samt att rådande könsstrukturer och föreställningar om mäns och kvinnors sexualitet påverkar de professionellas syn på flickor som begår sexuella övergrepp. Samtliga professionella beskriver hur de har svårare att se flickor som förövare då majoriteten av övergreppen begås av män/pojkar. De professionella resonerar att de är mer benägna att vilja förstå och hitta en förklaring till flickans beteende utifrån henne som individ, och att pojkens handlingar ses utifrån strukturella förklaringar då det är mer normaliserat att män/pojkar begår sexuella övergrepp. Att de professionella använder sig av olika förklaringsmodeller gällande sexuella övergrepp som begås av flickor och pojkar kan förstås vara en ny kunskap som vår studie identifierat då detta inte har behandlats i den tidigare forskningen vi tagit del av. Den kunskap som vår studie mynnat ut i kan förklara varför de professionella har olika syn på flickor och pojkar som förövare då de anammar rådande föreställningar om genus och sexualitet som finns i samhället.
Utifrån vårt resultat blir det tydligt att de professionella i vår studie är påverkade av samhällets könsstrukturer och de normer som finns kring hur män och kvinnor ska vara. Föreställningen om att kvinnor ska vara sexuellt passiva och svaga medans männen är sexuellt aktiva och starka påverkar inte endast de professionellas uppfattning om vem som kan begå ett sexuellt övergrepp utan det påverkar även deras förhållningssätt gentemot förövarens offer. Detta går i linje med vår tidigare forskning som tar upp att offren för kvinnors/flickors sexuella övergrepp kan känna en skam och en rädsla över att inte bli betrodda då kvinnor/flickor som förövare går emot den normativa bilden av hur en förövare ser ut. Att de intervjuade i vår studie påverkas av samhällets rådande könsstrukturer och könsnormer är inte så förvånande med tanke på att vi lever i ett patriarkalt samhälle där mannen är strukturellt överordnad kvinnan. Vidare visar vår analys att konsekvenserna av att de professionella intar olika förklaringsmodeller samt har svårare att se flickor som förövare, då de är präglade av samhällets syn på genus och sexualitet, är att de fortsätter reproducera de könsstereotypiska föreställningarna om manlighet och kvinnlighet. Pojkarna riskeras att ses som en homogen grupp där deras övergrepp ses som en del av ett samhällsproblem. Detta kan leda till att de individuella faktorerna som kan ligga till grund för övergreppen förbises i mötet med professionella.
I likhet med vad vårt resultat visat så anser vi att det behövs mer kunskap bland professionella vad gäller flickor som begår sexuella övergrepp, både som ämne i deras respektive utbildningar men även i arbetet med barn och unga. Genom att få mer kunskap om genus och sexualitet kan de som arbetar med barn och unga bli medvetna om de könsnormer som finns och därmed arbeta emot dem. Vår uppsats har synliggjort hur professionella påverkas av föreställningar om genus och sexualitet, men även att de använder olika förklaringsmodeller gällande flickor och pojkar som begår sexuella övergrepp. Vi anser att det är viktigt att vår uppsats synliggjort detta, dels för det sociala arbetets praktik samt i arbetet med barn och unga. Detta för att öka medvetenheten om hur föreställningar om genus och sexualitet påverkar arbetet med flickor som begår sexuella övergrepp samt vilka konsekvenser det kan inbegripa.
6.2 Förslag till framtida forskning
Utifrån vår studie har det blivit tydligt att professionella är påverkade av föreställningar om genus och sexualitet i deras arbete med barn och unga. För vidare forskning skulle det därför vara intressant att belysa hur relationen mellan genus och sexualitet påverkar människors syn på barn som begår sexuella övergrepp. Det hade även varit intressant att undersöka hur yrkesverksamma arbetar normkritisk i frågor gällande sexuella övergrepp. Då större delen av den tidigare forskningen vi tagit del av varit utförd i andra länder än Sverige anser vi även att det behövs mer forskning kring ämnet utifrån en svensk kontext.